Naturvetenskapens problem

Fysik, biologi, teknik, ETC.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Naturvetenskapens problem

Inläggav Zokrates » 16 mar 2014 22:02

skwuim skrev:
förbryllad skrev:1. Ett felaktigt tankemönster.

Det vetenskapliga metoden, som enligt dagens vetenskapsmän är det enda sättet att veta något alls, säger oss att vi först bör göra mattematiska meningar och sedan på ett mer eller mindre oförstått sätt klistra fast dem på den här verkligheten eller överskridande "universum" som förser oss med vetenskapliga observationer. Bland inte ihop det med teknologi. Det finns massvis med teknologi som hade kunnat uppfinnas (troligtvis i en annan form än det vi ser framför oss) utan denna mattematiktro.


Hur hade tekniken kunnat utvecklats utan matematik? Styrkan i den vetenskapliga metoden är att den först lägger fram en hypotes som kan vara matematisk, men inte nödvändigtvis så, och sedan testar den mot evidens. Förstår inte hur någon teknik hade kunnat ha uppfunnits utan denna metod. För att ett tekniskt framsteg ska göras så behövs alltid någon som hypotiserar fram en lösning eller en förklaring, för att sedan testa om den håller med verkligheten.


Det finns mycket som tillkommit helt utan matematik genom tillvägagångssättet "trial end error".

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 17 mar 2014 09:20

Zokrates en hypotes är en teori. Dvs en ide som uppstår ur upplevelser dvs efter man har registrerat naturen. Sedan kan man med matematik beskriva/verifiera.
Tydligen är du inte medveten om dessa mekanismer.
Tyvärr styr annat än den "rena önskan att förstå naturen" att hypotesen/teorin uppstår. Den kan uppstå tex delvis för att ge pengar, fåfänga, ära, eller så kanske den uppstår för hypotesbildaren känner sig tvingad tex för att studierektorn eller arbetsgivaren kräver det.
Vi noterar att hypotesen som regel leder till detta. Det var ju orsaker till att hypotesen uppstod. Dess verkan.
Sedan kommer den stora katastrofen när man bevisar sitt samband och räknar p-värden osv. Det finns människor som har oändligt mycket bättre hypoteser men det är omöjligt (det tar för lång tid) att bevisa detta. Dessutom är det motbjudande för förnuftet att hålla på med detta som man redan vet.
Denna som du kallar rätt metod "evidens" bl.a. Bl.a. Är orsak tex inom medicin att läkarna frångår förnuftet och dödar gigantiskt med patienter och orsakar gigantiskt med lidande.
Då allt har många orsaker räcker det med att hitta en sådan för att man ska kunna matematiskt bevisa. Vi kan bevisa att om ingen kör bil så uppnås nollvisionen. Att om vi isolerar, sätter alla i fängelse så minskar dödandet osv.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 17 mar 2014 10:30

förstår mig själv skrev:Zokrates en hypotes är en teori.

En hypotes är ett antagande. En hypotes baserad på verifierbara observationer har vetenskapligt värde.

En teori är en samling av hypoteser som kan förklara någon aspekt av verkligheten. T ex evolutionsteorin. En vetenskaplig teori är en förklaringsmodell som stöds av fakta och evidens.
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 17 mar 2014 11:07

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Zokrates en hypotes är en teori.

En hypotes är ett antagande. En hypotes baserad på verifierbara observationer har vetenskapligt värde.

En teori är en samling av hypoteser som kan förklara någon aspekt av verkligheten. T ex evolutionsteorin. En vetenskaplig teori är en förklaringsmodell som stöds av fakta och evidens.

Hypotes är "ett påstående om naturen" En teori är ett påstående om naturen. E=mc2 är tex ett påstående om naturen. Hypotesen tex de män som har mycket hår på kroppen brukar ofta (men inte alltid) vara tunnhårigare än de som har mindre kroppsbehåring". Detta är en hypotes/teori om naturen som vi kan "forska" på med våran matte om vi vill. Alltså vi undersöker om vår hypotes stämmer. en frisör sa till mig en gång (när vi nu är inne på hår). Håret ärvs av mamman. dvs finns det många flintisar på mammans släkt så kommer mammans sönor sannolikt också bli flintisar. Detta är en hypotes, dvs en teori. Dvs ett påstående om naturen. Det är även en teori om människan (dvs en medicinsk teori). Detta samband (om det nu stämmer) upptäcktes ganska naturligt av en frisör inte av en läkare. På grund av dennes erfarenheter naturligtvis.
Dessa erfarenheter ger upphov till teorier om naturen. Viktigt att inte förvirra sig i massa ord hypotes, fantasi, vanföreställning, ide, teori osv dessa motsvarar ungefär samma. Pga av att detta inte är förstått så har vi bildat så många ord som i sig gör det svårt för oss att förstå/beskriva naturen för varandra. "ordförståelse".
Zokrates förstår du nu vad jag menar? Alla hypoteser är efterhandskonstruktioner (ju mer destå bättre blir de). Det handlar inte om metodfel.
Därimot är det viktigt att man inte bevisar och räknar och gör till lag en dålig hypotes när det kanske finns många andra hypoteser som säger annorlunda och är bättre.
Enligt huvudteorin så vill vi må så bra som möjligt och detta är ORSAKEN till att vi förstår naturen och orsaken till hur vi förstår naturen. Detta gäller ju naturligtvis alla även mig.
Spinoza skriver den största glädje man kan uppnå och förnuft är den intellektuella kärleken till naturen. Detta är en känsla som uppstår och ett egenvärde (dvs må bra) som om den är enda orsak till hypotes/teori kommer att leda till oändligt mycket bättre teorier än de som finns nu.

Vertumnus
Inlägg: 1995
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Naturvetenskapens problem

Inläggav Vertumnus » 17 mar 2014 11:30

Det är av avgörande betydelse att man i en diskussion håller sig till vedertagna definitioner av ords betydelser. Att en förklaringsmodell upphöjts till vetenskaplig teori innebär att den motsvarar den för tillfället ledande uppfattningen i forskarvärlden. Det är alltså det närmast man i innevarande skede kan komma vetenskapligt bevisat. Alltså något helt annat än de betydligt lösare antaganden vilka brukar benämnas hypoteser.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 17 mar 2014 11:38

förstår mig själv skrev:
Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Zokrates en hypotes är en teori.

En hypotes är ett antagande. En hypotes baserad på verifierbara observationer har vetenskapligt värde.

En teori är en samling av hypoteser som kan förklara någon aspekt av verkligheten. T ex evolutionsteorin. En vetenskaplig teori är en förklaringsmodell som stöds av fakta och evidens.

Hypotes är "ett påstående om naturen" En teori är ett påstående om naturen.

Om du slår upp dessa termer i en uppslagsbok så kommer du kunna konstatera att du förhastar dig.

Hypotesen är endast ett antagande, den behöver inte vara sann. Men vetenskap bedrivs ofta genom att hypoteser prövas, antas eller förkastas. Hypotesen kan vara en enkel idé om att ett samband föreligger mellan två variabler.
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 17 mar 2014 12:46

Vill ni bestämma eller anser ni er veta hur den som utvecklar förståelsen av naturen ska göra?

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 17 mar 2014 13:25

förstår mig själv skrev:Vill ni bestämma eller anser ni er veta hur den som utvecklar förståelsen av naturen ska göra?

Om forskningen skall kunna uttala sig med godtagbar exakthet måste man kunna skilja på sådana samband som vi endast förmodar och sådana genomarbetade teorier som är prövade i tusentals olika experiment, t ex relativitetsteorin. Ingen som vet någonting om naturvetenskap skulle påstå att relativitetsteorin endast är en hypotes.

Vad ord betyder bestäms av hur (vi är överens om att) de används. Men det innebär inte att man inom naturvetenskap kan omdefiniera ordens betydelse för egna syften, i tro att man på så sätt kan utveckla "förståelsen av naturen".
Moderator

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Naturvetenskapens problem

Inläggav förstår mig själv » 17 mar 2014 14:41

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Vill ni bestämma eller anser ni er veta hur den som utvecklar förståelsen av naturen ska göra?

Om forskningen skall kunna uttala sig med godtagbar exakthet måste man kunna skilja på sådana samband som vi endast förmodar och sådana genomarbetade teorier som är prövade i tusentals olika experiment, t ex relativitetsteorin. Ingen som vet någonting om naturvetenskap skulle påstå att relativitetsteorin endast är en hypotes.

Vad ord betyder bestäms av hur (vi är överens om att) de används. Men det innebär inte att man inom naturvetenskap kan omdefiniera ordens betydelse för egna syften, i tro att man på så sätt kan utveckla "förståelsen av naturen".

Det handlar om att förstå ett ord. När det förstås bättre kommer det naturligtvis omdefineras.
Så en teori blir en teori när den testas och bevisas och innan detta är det en hypotes. Är det så du vill förstå orden. E=mc2 var en hypotes för einstein men nu när eftervärlden har (utan att förstå den helt, dvs den skulle inte uppstå i huvudet på denne spontant som hos einstein) bekräftat genom observationer osv så har det blivit en teori. En teori är då ett ord som används om en hypotes av den förvirrade människan.
Är det då inte det viktigaste att "hypotesen" uppstår i hjärnan hos någon. Utan detta skulle det aldrig kunna bli en teori.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 17 mar 2014 17:08

förstår mig själv skrev:Det handlar om att förstå ett ord. När det förstås bättre kommer det naturligtvis omdefineras.

Jag klipper och klistrar, här från flashback.

Spelreglerna kring en hypotes är friare än kring en teori. Med full respekt kan man formulera en tentativ hypotes och sen visa att hypotesen inte håller. Då har man vunnit teoretisk kunskap. NE får bjuda på lite bokstäver:
teoretisk, som har att göra med teori; (ibland med negativ bibetydelse) som saknar kontakt med verkligheten.

teori, en grupp antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av något slag och systematiserar vår kunskap om dem. Teori används ofta synonymt med lära för att beteckna ett väletablerat kunskapssystem, men kan också användas för att understryka den hypotetiska karaktären hos en grupp påståenden ("Detta är ännu bara en teori"). Teorier kan vara helt deduktiva, såsom i matematik och logik, eller empiriska om de åtminstone delvis är baserade på vår sinnliga erfarenhet.

hypotetisk, villkorlig, som grundar sig på en hypotes (ett villkor). Med en hypotetisk sats avses en konditional sats, dvs. en sats av formen "om A, så B". I en hypotetisk slutledning är premisserna eller slutsatsen av hypotetisk form. En hypotetisk fråga innehåller på liknande sätt ett hypotetiskt element, dvs. frågan avser vad som skulle gälla om ett visst villkor skulle vara (eller bli) uppfyllt.

hypotes (grek. hypothesis 'grund', 'antagande', av hypo- och thesis 'uppställd sats', 'påstående'), antagande, förutsättning. I vetenskapliga sammanhang ställer man upp hypoteser för att teoretiskt förklara iakttagna fenomen, varefter hypotesens riktighet prövas genom ytterligare iakttagelser eller experiment (jfr hypotetisk-deduktiv metod). I deduktiv argumentation kan man tillfälligt ställa upp en sats som hypotes för att undersöka vad som följer ur den. Skulle en motsägelse erhållas som följd, har man visat att hypotesen är falsk.
Hypotesen är en prototyp till en teori.
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Naturvetenskapens problem

Inläggav PeterK » 24 aug 2014 16:50

"förstår mig själv":
Hej blir glad för att du finns!

PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Jamen det var ju roligt..!

"förstår mig själv":
Det är inte så ofta man får "konstruktiva kommentarer".

PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Nähä... det kan jag nog förstå...

"förstår mig själv":
Det är viktigt att utveckla det som skiljer oss. Antar att "även du" som jag märker att vi förstår/påstår ungefär samma. Till och med sättet på vilket vi förstått dvs vägen dit, dvs Vårat sätt att förklara/bevisa/beskriva det som vi förstått är ganska lika. För mig är detta ganska ovanligt, dvs finna någon som når ner såpass djupt.
Vi påstår ungefär samma dessutom av ungefär samma skäl. Vi skulle kunna "vikariera åt varandra"
Jag vill berätta och undrar vad du förstår av det jag skriver eller om du har liknande erfarenheter som jag.......

PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Ja, om du specificerar dig, samt härvid pekar ut något konkret — en utsaga, en föreställning, eller speciell upplervelse/erfarenhet — så skall jag nog kunna kommentera detta, på ett vettigt sätt...

"förstår mig själv":
Jag har en vän som är helt annorlunda än vi på ett sätt, men som kommer till samma slutsatser som vi. I och med det han säger så vet jag att han förstår och vet vad han säger.

PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Ja, det man är på "våglängd" med; det förstår man ju...

"förstår mig själv":
Dock "bevisen", orsakerna, hans sätt att förklara, "hans väg till kunskapen" är helt annorlunda och var tidigare totalt obegripliga för mig. På samma sätt var jag obegriplig för honom. Dock genom det vi förstod(som ju är sällsynt) "visste" vi att båda hade rätt. Ibörjan "språkade" vi annorlunda. I början var det jag som pratade sa99,99% av alla ord. "Höll monolog" på det sätt jag gjorde då. "Förklarade" för honom på samma sätt som jag förklarade för alla andra. Det var mitt sätt att "övertyga","bevisa".

PeterK (söndag 24 augusti 2014)
Ja, är det något jag lärt mig under de senare decennierna, så är det att man kan "bevisa" hur mycket som helst; är andra inte på "våglängd" med "bevisen" spelar ingen roll hur bindande dessa än är "i sig". "Att bevisa" innebär en kommunikation och om betraktaren av "bevisen" inte förstår dessa, hjälper ingenting. Jag menar, det går bra att "bevisa" att 5 + 8 = 13 och ingenting annat. Men hur självklart detta än är för en själv, så kan man knappast framlägga "bevisen" så att exempelvis en schimpans" förstår dem... (bara dåren sår på hälleberget)

"förstår mig själv":
Dock kände jag mig aldrig förstådd, istället förstod de tex att "jag var galen". Ganska frustrerande, och ju "tydligare" jag tyckte mig förklara destå galnare förstod de att jag var. Teorier om mig som person uppstod istället. "Förklaringsmodeller" om mig som person istället för att försöka förstå och bedöma mina påståenden om naturen eller människan.

PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Ja, jag har själv otaliga gånger fått påminna folk att "att se på vad jag pekar; inte på fingret som pekar"... samt att "det är budskapet som är det intressanta; inte budbäraren".

"förstår mig själv":
Det märkliga med denne var att han istället öppnade sig och tog imot det jag så gärna ville ge alla(ville ju att andra skulle genomgå det jag hade gjort, för mig var det det bästa och "viktigaste" som hänt mig. Visade de andra vägarna, gav mig ny "information". Jag förstod hur jag kunde uttrycka mitt väsen och säga det jag tidigare gjorde på mitt språk. Fann andra sätt att "förklara", ett annat "språk", ett annat sätt att förklara. Trotts att jag då är själv obegriplig för mig själv ändå genom detta bli begriplig för den andre. Dock var det av mig förstått att essensen av vad jag ville säga blev sagt. Genom att känna vad som hände i mig kunde jag förstå det som "hände i den andre", essensen inte ord eller "tankeläsning".

PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Jamen, det är klart att man blir lättad och glad när nån förstår en. Sedan är det ju så att man kan ha klart för sig ett och annat, i kraft av den "kvintessens" av ens tidigare upplevelser/erfarenheter vi kallar "intuition". Denna innebär ju en "ordlös" insikt, man sedan kan ha fullt sjå att logiskt utreda och förklara, för att i denna den fysiska världen kunna göra sig förstådd av andra. Något som dock inte hjälper om skillnaden i upplevelser/erfarenheter är för stora, för att kunna överbryggas ens av den som mest rigoröst genomförda samt aldrig så logiska utredning/analys... varvid man får acceptera läget, samt se hur man bäst kan gagna saken — om det nu är det man till äventyrs vill...

"förstår mig själv":
Genom att så att säga rationalisera och veta att det är ett verktyg/något gott för den andre. Inte vara tvungen att "i detalj" förstå vad som uppstår i den andre. Inte ha någon avsikt, mål eller syfte annat än det jag kände var gott.
Vad som är rätt för det väsendet vet ju den andre och att låta det användas fritt betyder att man hjälper den andre att förstå naturen och kunna förhålla sig annorlunda(dvs friare, ha fler "möjligheter","varianter").
Det är här viktigt att förstå att alla är perfekta och lika mycket värda och att man får tillbaka lika mycket gott som det man gav.

PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Tjaaa... om man förstår livets natur, förstår man också att denna den fysiska världen utgör livets "pånyttfödelse-område", varvid allt här är 100% ändamålsenligt ur det levande väsendets perspektiv. Och då blir erfarenheter av umbäranden, tillkortakommanden och egna lidanden, precis lika mycket — nej, vad säger jag; ännu mera värda — än blott trevliga behagligheter. Det är ju genom det egna lidandet vi bibringas just de erfarenheter, som vill till för att vi skall kunna uppleva vår nästas smärta som vår egen, för att när den processen fullkomnats hellre ta på oss lidande för egen del, än att vi kan fördraga andras svårigheter. Varvid "mörkret" har blivit till "ljus", på i princip samma sätt som "natten" blir till "dag". Varvid det är på vårt eget "kors" vi föds på nytt. Precis som en Jesus Kristus förutskickat. Tro nu bara inte att Jesus Kristus var vad vi i allmänhet menar med ”religiös”. Nej, han var bara besjälad av en oinskränkt kärlek till allt och alla, varvid han ville utgöra en ”ljusfyr” i det jordmänskliga mörker som i mångt och mycket var än mer kompakt på Jesu tid, än vad det är idag. ”Religiös” är bara ”kyrkan” med dess ”troende”, varvid ”kyrkan" har lika mycket med allkärleken och sanningen att göra, som vad ”black army” har med ”fotboll” att göra. Eller som — för den delen — ”materialism” har med ”vetenskap” att göra...

Apropås det ja..; vilken föreställning om denna den fysiska världen ter sig mest logisk samt härvid begriplig, vilket i sin tur vill säga mest klargörande och upplysande? Och därmed mest "vetenskaplig"; antingen den gängse ”materialistiska” föreställningen utifrån vilken allt reducerats till nån slags ”objektiva krafters tillfälliga spel”, varvid allt av ”mening” ses som blott ”illusion”? Varvid tillvaron i den fysiska världen huvudsakligen ter sig meningslös, obegriplig och grym. Eller den i enlighet med vilken livet i den fysiska världen, utgör tillvarons ”pånyttfödelseområde”, varvid allt av ”tillkortakommanden” och ”misslyckanden” samt av eljest endast obegripliga lidanden, blir lika ändamålsenliga som någonsin deras motsatser, eftersom de dels blir till erfarenheter det bortom den fysiska världens skrankor befintliga Gudaväsen vi alla i grunden är, inte kan klara sig utan. Och dels utgör det egna lidandet det enda som kan höja den egna kvalitativa eller andliga nivån, i det blott eget lidande kan bibringa en de erfarenheter genom vilka man kan leva sig in i sin nästas lidanden och besvär, för att när denna process fullbordats till slut hellre ta på sig eget lidande än man förmår se andra lida. Varvid ”mörkret” utmynnat i ”ljus”. Vilket innebär att det sanna eller verkliga livet blivit pånyttfött. Samt att vi föds på nytt — på vårt eget kors. Precis så som en Jesus Kristus förutskickade för 2000 år sedan.

Sedan att den borne "materialisten" inte kan se detta, utgör ju inget bevis för överhuvudtaget någon, att det inte skulle kunna förhålla sig som jag här säger. Men inte heller "analfabeten" ser ju något särskilt i de för vederbörande blott "materiella" krumelurer vi ser som meningsbärande "bokstäver", "ord" och "meningar". Dvs, han/hon ser lika lite i dessa, som vad "materialisten" ser i de för honom/henne i grunden totalt intetsägande eller meningslösa livsyttringarna i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd".

"förstår mig själv":
Om man nu tex är fåfäng, tycker att man är värd mer eller att man är viktigare för tex mänskligheten än den andre kommer detta sätt inte fungera.
Dessutom kan man inte själv förstå/värdera sin egen fullkomlighet.
Trotts att priset för denna insikt endast är att förstå hur fullkomlig den andre är vilket kan tyckas "billigt" är det sällsynt att skåda.

PeterK (söndag 24 augusti 2014)
Nja, förstår man livet tillräckligt, så förstår man också att vi alla upplever och skapar, utifrån precis samma grunder, vilket betyder att vi alla utan undantag gör precis så gott vi kan. Varvid inte ens en Gudom, kan göra mera. Och vad som duger åt en Gudom, måtte väl duga också åt oss... eller va... ;o)

Tänker PeterK

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Naturvetenskapens problem

Inläggav PeterK » 27 aug 2014 07:17

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Det handlar om att förstå ett ord. När det förstås bättre kommer det naturligtvis omdefineras.

Jag klipper och klistrar, här från flashback.

Spelreglerna kring en hypotes är friare än kring en teori. Med full respekt kan man formulera en tentativ hypotes och sen visa att hypotesen inte håller. Då har man vunnit teoretisk kunskap. NE får bjuda på lite bokstäver:
teoretisk, som har att göra med teori; (ibland med negativ bibetydelse) som saknar kontakt med verkligheten.

teori, en grupp antaganden eller påståenden som förklarar företeelser av något slag och systematiserar vår kunskap om dem. Teori används ofta synonymt med lära för att beteckna ett väletablerat kunskapssystem, men kan också användas för att understryka den hypotetiska karaktären hos en grupp påståenden ("Detta är ännu bara en teori"). Teorier kan vara helt deduktiva, såsom i matematik och logik, eller empiriska om de åtminstone delvis är baserade på vår sinnliga erfarenhet.

hypotetisk, villkorlig, som grundar sig på en hypotes (ett villkor). Med en hypotetisk sats avses en konditional sats, dvs. en sats av formen "om A, så B". I en hypotetisk slutledning är premisserna eller slutsatsen av hypotetisk form. En hypotetisk fråga innehåller på liknande sätt ett hypotetiskt element, dvs. frågan avser vad som skulle gälla om ett visst villkor skulle vara (eller bli) uppfyllt.

hypotes (grek. hypothesis 'grund', 'antagande', av hypo- och thesis 'uppställd sats', 'påstående'), antagande, förutsättning. I vetenskapliga sammanhang ställer man upp hypoteser för att teoretiskt förklara iakttagna fenomen, varefter hypotesens riktighet prövas genom ytterligare iakttagelser eller experiment (jfr hypotetisk-deduktiv metod). I deduktiv argumentation kan man tillfälligt ställa upp en sats som hypotes för att undersöka vad som följer ur den. Skulle en motsägelse erhållas som följd, har man visat att hypotesen är falsk.
Hypotesen är en prototyp till en teori.


Ja, eller så kan man ju också vara 100% sanningsenlig, samt härvid utgå ifrån vad man med 100% visshet verkligen vet; nämligen att man överhuvudtaget upplever något, varvid man den vägen kan få med verkligheten helt överensstämmande facit. Istället för de facit, man får genom att "väga" och "mäta" samt härvid jämföra "relativiteter" samt därvid endast vad som synes vara utifrån diverse begränsade perspektiv i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Varvid man stirrar sig blind på vad man upplever, men glömmer bort vad det egentligen betyder att man upplever... (..."sinnevärlden" kallas "rumtiden" av det vetenskapliga etablissemanget, vilket inte riktigt fattat att "denna "rumtid" är blott ett upplevelsepanorama genom vilket man direkt respektive indirekt, upplever det enda som man själv kan vetenskapligt beakta — man tycks helt sonika förutsätta att "rumtiden" skulle existera "självständigt", samt "oberoende" av forskarens medvetande, men något sådant existerar överhuvudtaget inga vetenskapliga belägg för, utan här ångar man på med sina förutfattade meningar samt härvid med ingenting mindre än sin fortfarande monumentala vidskeplighet som nån slags "mall", "mått" och "rättesnöre"... ...ja, vilken forskare har — med handen på hjärtat — konfronterat någonting som på ett eller annat sätt inte figurerar i vederbörandes medvetande..? ...Ack jaaa... som Strindberg sa; "det är synd om människorna"... ,o )))

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 27 aug 2014 10:03

PeterK skrev:[...] man tycks helt sonika förutsätta att "rumtiden" skulle existera "självständigt",

Rumtid är en abstraktion av rummets dimensioner (längd, bredd och höjd) + en fjärde dimension, tid. En händelse han då sättas som en punkt i denna fyrdimensionella rumtid som svarar på frågan var och när.
Moderator

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Naturvetenskapens problem

Inläggav reflex » 27 aug 2014 10:26

Pilatus skrev:
PeterK skrev:[...] man tycks helt sonika förutsätta att "rumtiden" skulle existera "självständigt",

Rumtid är en abstraktion av rummets dimensioner (längd, bredd och höjd) + en fjärde dimension, tid. En händelse han då sättas som en punkt i denna fyrdimensionella rumtid som svarar på frågan var och när.

Och tar du bort rumsdimensionerna försvinner också tiden eftersom den inte längre har något att referera till, eller hur?
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19589
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Naturvetenskapens problem

Inläggav Pilatus » 27 aug 2014 10:56

reflex skrev:
Pilatus skrev:Rumtid är en abstraktion av rummets dimensioner (längd, bredd och höjd) + en fjärde dimension, tid. En händelse han då sättas som en punkt i denna fyrdimensionella rumtid som svarar på frågan var och när.

Och tar du bort rumsdimensionerna försvinner också tiden eftersom den inte längre har något att referera till, eller hur?

Ja, en händelse behöver både tid och rum. Därför tror jag inte på att någon förutsätter att rum och tid existerar självständigt. Materia är rumslig och finns alltid i tiden.
Moderator


Återgå till "Naturvetenskap"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster