Inläggav PeterK » 24 aug 2014 16:50
"förstår mig själv":
Hej blir glad för att du finns!
PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Jamen det var ju roligt..!
"förstår mig själv":
Det är inte så ofta man får "konstruktiva kommentarer".
PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Nähä... det kan jag nog förstå...
"förstår mig själv":
Det är viktigt att utveckla det som skiljer oss. Antar att "även du" som jag märker att vi förstår/påstår ungefär samma. Till och med sättet på vilket vi förstått dvs vägen dit, dvs Vårat sätt att förklara/bevisa/beskriva det som vi förstått är ganska lika. För mig är detta ganska ovanligt, dvs finna någon som når ner såpass djupt.
Vi påstår ungefär samma dessutom av ungefär samma skäl. Vi skulle kunna "vikariera åt varandra"
Jag vill berätta och undrar vad du förstår av det jag skriver eller om du har liknande erfarenheter som jag.......
PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Ja, om du specificerar dig, samt härvid pekar ut något konkret — en utsaga, en föreställning, eller speciell upplervelse/erfarenhet — så skall jag nog kunna kommentera detta, på ett vettigt sätt...
"förstår mig själv":
Jag har en vän som är helt annorlunda än vi på ett sätt, men som kommer till samma slutsatser som vi. I och med det han säger så vet jag att han förstår och vet vad han säger.
PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Ja, det man är på "våglängd" med; det förstår man ju...
"förstår mig själv":
Dock "bevisen", orsakerna, hans sätt att förklara, "hans väg till kunskapen" är helt annorlunda och var tidigare totalt obegripliga för mig. På samma sätt var jag obegriplig för honom. Dock genom det vi förstod(som ju är sällsynt) "visste" vi att båda hade rätt. Ibörjan "språkade" vi annorlunda. I början var det jag som pratade sa99,99% av alla ord. "Höll monolog" på det sätt jag gjorde då. "Förklarade" för honom på samma sätt som jag förklarade för alla andra. Det var mitt sätt att "övertyga","bevisa".
PeterK (söndag 24 augusti 2014)
Ja, är det något jag lärt mig under de senare decennierna, så är det att man kan "bevisa" hur mycket som helst; är andra inte på "våglängd" med "bevisen" spelar ingen roll hur bindande dessa än är "i sig". "Att bevisa" innebär en kommunikation och om betraktaren av "bevisen" inte förstår dessa, hjälper ingenting. Jag menar, det går bra att "bevisa" att 5 + 8 = 13 och ingenting annat. Men hur självklart detta än är för en själv, så kan man knappast framlägga "bevisen" så att exempelvis en schimpans" förstår dem... (bara dåren sår på hälleberget)
"förstår mig själv":
Dock kände jag mig aldrig förstådd, istället förstod de tex att "jag var galen". Ganska frustrerande, och ju "tydligare" jag tyckte mig förklara destå galnare förstod de att jag var. Teorier om mig som person uppstod istället. "Förklaringsmodeller" om mig som person istället för att försöka förstå och bedöma mina påståenden om naturen eller människan.
PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Ja, jag har själv otaliga gånger fått påminna folk att "att se på vad jag pekar; inte på fingret som pekar"... samt att "det är budskapet som är det intressanta; inte budbäraren".
"förstår mig själv":
Det märkliga med denne var att han istället öppnade sig och tog imot det jag så gärna ville ge alla(ville ju att andra skulle genomgå det jag hade gjort, för mig var det det bästa och "viktigaste" som hänt mig. Visade de andra vägarna, gav mig ny "information". Jag förstod hur jag kunde uttrycka mitt väsen och säga det jag tidigare gjorde på mitt språk. Fann andra sätt att "förklara", ett annat "språk", ett annat sätt att förklara. Trotts att jag då är själv obegriplig för mig själv ändå genom detta bli begriplig för den andre. Dock var det av mig förstått att essensen av vad jag ville säga blev sagt. Genom att känna vad som hände i mig kunde jag förstå det som "hände i den andre", essensen inte ord eller "tankeläsning".
PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Jamen, det är klart att man blir lättad och glad när nån förstår en. Sedan är det ju så att man kan ha klart för sig ett och annat, i kraft av den "kvintessens" av ens tidigare upplevelser/erfarenheter vi kallar "intuition". Denna innebär ju en "ordlös" insikt, man sedan kan ha fullt sjå att logiskt utreda och förklara, för att i denna den fysiska världen kunna göra sig förstådd av andra. Något som dock inte hjälper om skillnaden i upplevelser/erfarenheter är för stora, för att kunna överbryggas ens av den som mest rigoröst genomförda samt aldrig så logiska utredning/analys... varvid man får acceptera läget, samt se hur man bäst kan gagna saken — om det nu är det man till äventyrs vill...
"förstår mig själv":
Genom att så att säga rationalisera och veta att det är ett verktyg/något gott för den andre. Inte vara tvungen att "i detalj" förstå vad som uppstår i den andre. Inte ha någon avsikt, mål eller syfte annat än det jag kände var gott.
Vad som är rätt för det väsendet vet ju den andre och att låta det användas fritt betyder att man hjälper den andre att förstå naturen och kunna förhålla sig annorlunda(dvs friare, ha fler "möjligheter","varianter").
Det är här viktigt att förstå att alla är perfekta och lika mycket värda och att man får tillbaka lika mycket gott som det man gav.
PeterK (söndag 24 augusti 2014):
Tjaaa... om man förstår livets natur, förstår man också att denna den fysiska världen utgör livets "pånyttfödelse-område", varvid allt här är 100% ändamålsenligt ur det levande väsendets perspektiv. Och då blir erfarenheter av umbäranden, tillkortakommanden och egna lidanden, precis lika mycket — nej, vad säger jag; ännu mera värda — än blott trevliga behagligheter. Det är ju genom det egna lidandet vi bibringas just de erfarenheter, som vill till för att vi skall kunna uppleva vår nästas smärta som vår egen, för att när den processen fullkomnats hellre ta på oss lidande för egen del, än att vi kan fördraga andras svårigheter. Varvid "mörkret" har blivit till "ljus", på i princip samma sätt som "natten" blir till "dag". Varvid det är på vårt eget "kors" vi föds på nytt. Precis som en Jesus Kristus förutskickat. Tro nu bara inte att Jesus Kristus var vad vi i allmänhet menar med ”religiös”. Nej, han var bara besjälad av en oinskränkt kärlek till allt och alla, varvid han ville utgöra en ”ljusfyr” i det jordmänskliga mörker som i mångt och mycket var än mer kompakt på Jesu tid, än vad det är idag. ”Religiös” är bara ”kyrkan” med dess ”troende”, varvid ”kyrkan" har lika mycket med allkärleken och sanningen att göra, som vad ”black army” har med ”fotboll” att göra. Eller som — för den delen — ”materialism” har med ”vetenskap” att göra...
Apropås det ja..; vilken föreställning om denna den fysiska världen ter sig mest logisk samt härvid begriplig, vilket i sin tur vill säga mest klargörande och upplysande? Och därmed mest "vetenskaplig"; antingen den gängse ”materialistiska” föreställningen utifrån vilken allt reducerats till nån slags ”objektiva krafters tillfälliga spel”, varvid allt av ”mening” ses som blott ”illusion”? Varvid tillvaron i den fysiska världen huvudsakligen ter sig meningslös, obegriplig och grym. Eller den i enlighet med vilken livet i den fysiska världen, utgör tillvarons ”pånyttfödelseområde”, varvid allt av ”tillkortakommanden” och ”misslyckanden” samt av eljest endast obegripliga lidanden, blir lika ändamålsenliga som någonsin deras motsatser, eftersom de dels blir till erfarenheter det bortom den fysiska världens skrankor befintliga Gudaväsen vi alla i grunden är, inte kan klara sig utan. Och dels utgör det egna lidandet det enda som kan höja den egna kvalitativa eller andliga nivån, i det blott eget lidande kan bibringa en de erfarenheter genom vilka man kan leva sig in i sin nästas lidanden och besvär, för att när denna process fullbordats till slut hellre ta på sig eget lidande än man förmår se andra lida. Varvid ”mörkret” utmynnat i ”ljus”. Vilket innebär att det sanna eller verkliga livet blivit pånyttfött. Samt att vi föds på nytt — på vårt eget kors. Precis så som en Jesus Kristus förutskickade för 2000 år sedan.
Sedan att den borne "materialisten" inte kan se detta, utgör ju inget bevis för överhuvudtaget någon, att det inte skulle kunna förhålla sig som jag här säger. Men inte heller "analfabeten" ser ju något särskilt i de för vederbörande blott "materiella" krumelurer vi ser som meningsbärande "bokstäver", "ord" och "meningar". Dvs, han/hon ser lika lite i dessa, som vad "materialisten" ser i de för honom/henne i grunden totalt intetsägande eller meningslösa livsyttringarna i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd".
"förstår mig själv":
Om man nu tex är fåfäng, tycker att man är värd mer eller att man är viktigare för tex mänskligheten än den andre kommer detta sätt inte fungera.
Dessutom kan man inte själv förstå/värdera sin egen fullkomlighet.
Trotts att priset för denna insikt endast är att förstå hur fullkomlig den andre är vilket kan tyckas "billigt" är det sällsynt att skåda.
PeterK (söndag 24 augusti 2014)
Nja, förstår man livet tillräckligt, så förstår man också att vi alla upplever och skapar, utifrån precis samma grunder, vilket betyder att vi alla utan undantag gör precis så gott vi kan. Varvid inte ens en Gudom, kan göra mera. Och vad som duger åt en Gudom, måtte väl duga också åt oss... eller va... ;o)
Tänker PeterK
