Vad är tid?

[Pilatus]

Enligt kvantfältteori menar övergångar mellan materia från energi.

Om vi skall göra det mer komplicerat så talar Lawrence Krauss om att energin kommer från den negativa gravitationen som får universum att expandera. I ett sådant gravitationsfält uppstår partiklar och antipartiklar hela tiden.

Knappast partiklar som skapas ur en hundraprocentigt Vacuum.

Ett sådant hundraprocentigt vakuum finns inte.

Angående universum så ser vi ju på galaxernas dragning i från varandra vilket ser då ut som att Universum ökar i storlek hela tiden., Vad det ökar i vet vi inte.

Universum är allt som finns enligt teorin, så att universum blir större i sig själv innebär inte med någon nödvändighet att det omges av något annat.

[förstår mig själv]

Enligt kvantfältteori menar övergångar mellan materia från energi.

Om vi skall göra det mer komplicerat så talar Lawrence Krauss om att energin kommer från den negativa gravitationen som får universum att expandera. I ett sådant gravitationsfält uppstår partiklar och antipartiklar hela tiden.

Knappast partiklar som skapas ur en hundraprocentigt Vacuum.

Ett sådant hundraprocentigt vakuum finns inte.

Angående universum så ser vi ju på galaxernas dragning i från varandra vilket ser då ut som att Universum ökar i storlek hela tiden., Vad det ökar i vet vi inte.

Universum är allt som finns enligt teorin, så att universum blir större i sig själv innebär inte med någon nödvändighet att det omges av något annat.

Har jag tolkat illusionen rätt så är det mer förändring som är av interesse. Förhållanden. Skalor. Om vi fördubblar volymen på hela universum(dvs allt blir dubbelt så stort så) så kommer man inte märka något. Detta innebär att universum skulle kunna vara oändligt stort eller litet utan att vi skulle veta om det. Det saknar mening i så fall eftersom vi inte kan betrakta universum utifrån först då kunde vi få en referens och prata om stort och litet. Universum är definitionen att dess storlek är konstant då något "rum utanför" har vi inte. Säger man att universum växer antar man sannolikt (medvetet/omedvetet) att vi betraktar universum utanför.. Men detta är omöjligt.. jag tror till och med att detta är ett bevis på dels att universum är oändligt stort då universom självt(alltet) är referens till storlek. Detta menar jag är nog ett bevis för att big bang inte stämmer utan att den har "sjuk grund"... Att tala om ett universum(alltet) som växande är ologiskt för universums (innehåll).
Har inte tänkt på det förr men om man nu anser att universum är allt så är det omöjligt att avgöra dess storlek utan för detta skulle krävas att vi inte tillhör "ALLTET".

[förstår mig själv]

På samma sätt som storlek måste tolkas som oändlig då det är omöjligt att betrakta det utifrån och ha en storleksreferens utifrån och så måste det ju alltid ha varit och bli.. därmed är universum evigt det är enda möjligheten för ALLTETS väsen då något annat blir omöjligt.. Och skulle kräva att ALLT inte var allt.. Vi är en del av alltet och måste förstå alltet utifrån att vi tillhör alltet.. När man pratar om innan alltet fanns eller om alltets storlek så gör man tankefelet att föreställa sig utanför alltet ("universum") logiskt omöjligt genom ordens definitioner också. Hittar vi en "gräns" så finns det inte heller ett ALLT som ju i sin betydelse är avgränsingen eller rättare sagt gränslöst

[Antic]

Äntligen kom jag på det

Det man kallar för "Tidspilen" ÄR tiden.

Tiden är helt enkelt en "likriktare för rörelse" och driver inte något på egen hand.

[Pilatus]

Om vi fördubblar volymen på hela universum (dvs allt blir dubbelt så stort så) så kommer man inte märka något.

Vad innefattar du i universum? Om du fördubblar materien så märks det givetvis. Om alla avstånd fördubblas borde det påverka gravitationen. Eller?

Har inte tänkt på det förr men om man nu anser att universum är allt så är det omöjligt att avgöra dess storlek utan för detta skulle krävas att vi inte tillhör "ALLTET".

En anledning till att vi inte kan avgöra universums storlek är att vi inte kan se mer än sådär tio miljarder ljusår. En fysiskt möjlig gräns går vi hubblesfären, omkring 14 miljarder ljusår från oss.

[förstår mig själv]

Äntligen kom jag på det

Det man kallar för "Tidspilen" ÄR tiden.

Tiden är helt enkelt en "likriktare för rörelse" och driver inte något på egen hand.

Den märker ut ordningen (sekvensen) på rörelser. Märk en film varje bild kommer i rätt ordning.

[förstår mig själv]

Om vi fördubblar volymen på hela universum (dvs allt blir dubbelt så stort så) så kommer man inte märka något.

Vad innefattar du i universum? Om du fördubblar materien så märks det givetvis. Om alla avstånd fördubblas borde det påverka gravitationen. Eller?

Har inte tänkt på det förr men om man nu anser att universum är allt så är det omöjligt att avgöra dess storlek utan för detta skulle krävas att vi inte tillhör "ALLTET".

En anledning till att vi inte kan avgöra universums storlek är att vi inte kan se mer än sådär tio miljarder ljusår. En fysiskt möjlig gräns går vi hubblesfären, omkring 14 miljarder ljusår från oss.

Volym är inte=materia. Men nej inte om all materia dubblas.(liksom eventuell ickemateria "tomrum", som jag inte tror på.
Ja om det nu är ljusets hastighet som begränsar alltet (vilket jag inte påstår). Ja då är det ändå allt som "begränsas av ljuset". Det är ologiskt att sia om något utanför. Då gör man ett antagande att alltet inte är alltet utan pluss +det utanför. Detta har man inte belägg för och detta kan vi inte förstå och absolut bör detta inte ingå i teorier.

[reflex]

Äntligen kom jag på det

Det man kallar för "Tidspilen" ÄR tiden.

Tiden är helt enkelt en "likriktare för rörelse" och driver inte något på egen hand.

Tidigare brukade du hävda att allt är matematik.
Det stämmer i alla fall när det gäller tiden.
Tiden är, kan man säga, tidsaxeln i ett kordinatsystem.
Dessutom finns något som brukar kallas upplevd tid. Denna är inte matematisk utan helt upplevelsebaserad.

[Strålöga]

Om vi skall göra det mer komplicerat så talar Lawrence Krauss om att energin kommer från den negativa gravitationen som får universum att expandera. I ett sådant gravitationsfält uppstår partiklar och antipartiklar hela tiden.

Den negativa gravitationen har i sig någon form av energi som på något sätt skapar partiklarna. Därmen kan man inte säga att de uppstår ur ingenting.

Universum är allt som finns enligt teorin, så att universum blir större i sig själv innebär inte med någon nödvändighet att det omges av något annat.

Inte tvärt om heller då vi inte vet om något annat finns utanför eller om det ens har en gräns

[Pilatus]

Om vi fördubblar volymen på hela universum (dvs allt blir dubbelt så stort så) så kommer man inte märka något.

Vad innefattar du i universum? Om du fördubblar materien så märks det givetvis. Om alla avstånd fördubblas borde det påverka gravitationen. Eller?

Har inte tänkt på det förr men om man nu anser att universum är allt så är det omöjligt att avgöra dess storlek utan för detta skulle krävas att vi inte tillhör "ALLTET".

En anledning till att vi inte kan avgöra universums storlek är att vi inte kan se mer än sådär tio miljarder ljusår. En fysiskt möjlig gräns går vi hubblesfären, omkring 14 miljarder ljusår från oss.

Volym är inte=materia.

Men i så fall minskar ju avståndet mellan jorden och månen, det borde ju märkas.

[Strålöga]

http://sv.wikipedia.org/wiki/Antigravitation Detta är en hypotes som vi ser. Och samtidigt blir det lite ironiskt om vi säger att partiklar uppstår ur ingenting ur negativ gravidation idag. Överallt finns något som inte finns. Det mina vänner är existenslös existens..... Om nu den negativa gravidationen genomsyrar allt måste den bestå av något.

[Antic]

Tidigare brukade du hävda att allt är matematik.
Det stämmer i alla fall när det gäller tiden.
Tiden är, kan man säga, tidsaxeln i ett kordinatsystem.
Dessutom finns något som brukar kallas upplevd tid. Denna är inte matematisk utan helt upplevelsebaserad.

Det var tills jag insåg att matematik var indirekt objektivitet och hade inget med universum utanför upplevelsen att göra.

Händelser/Rörelse. Som likriktas av tiden.

"Upplevd tid" är vår egen tidsuppfattning tack vare minnet som ger oss både en dåtid/nutid och framtid där ingen av dem egentligen existerar.

Dåtid, finns bara som uppfattad tid
Nutid är för kort för att ens hinna upplevas i realtid
Framtid finns inte heller annat än i upplevd tid

Dåtid/Framtid existerar inte i universum och punkten som existerar kan vi inte uppleva som den är.

[PeterK]

Jamen, detta handlar ju bara om lokala observationer.

Lokala observationer är väl det som är möjligt att göra?

Världsalltet kan inte ha "uppkommit" lika lite som "rumtiden" som sådan. Det säger ju all logik.

Logik säger inte mer än vad som innehålls i premisserna. Så om du skall bevisa att världen funnits all tid så får du problem! Det är något du kan postulera. Några bevis finns inte som stöder en sådan uppfattning.

He-he... det är vad du tror, ja. Men se här..: för att vara vetenskaplig bedömer du "det okända" utifrån "det kända", så att du jämför vad du inte vet så mycket om med vad du redan vet, så att du noterar vari företeelserna är lika respektive olika. Och på så sätt införlivar du "det okända" i "det kända". Men för att kunna avgöra livets och alltets allt övergripande, för allt och alla gällande natur, varvid du måtte ernå "absoluta" facit istället för "naturvetenskapens" blott "kvantitativa" eller "relativa", så behöver din förklaringsgrund utgöras av en omständighet som är lika känd av vilken forskare som helst. Varvid olikheter rörande forskarens existens i den ena eller den andra "tiden", "kulturen", eller på den ena eller den andra "himlakroppen", "galaxen" eller "lokala universumet", etc, inte spelar överhuvudtaget någon roll. Varvid du alltså använder något för alla och envar i alla avseenden absolut känt. Vidare för förklaringsgrunden inte utgöra någon "kvantitet" som kan uttryckas i "siffror", den får heller inte kunna indelas i "nyanser" eller "grader" samt kunna sägas vara "si" eller så" "liten/stor", "hög/låg", etc, eller överhuvudtaget kunna sägas vara identisk med någonting som kan framträda på "ena" eller "andra" sättet.

Och man skall väl inte behöva fundera länge, förrän man inser att det för alla och envar helt oavvisliga faktum »att man överhuvudtaget upplever, samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga«, utgör något för varje forskare till 100% känt. Ja, bara en dåre skulle undersöka huruvida han/hon upplever något eller ej..! Vidare kan företeelsen i fråga varken vägas eller mätas, eller sägas vara "si" eller "så"..; antingen upplever man — eller så gör man inte detta (så att säga). Man kan heller inte indela företeelsen i olika "grader" eller "nyanser" (antingen upplever man — eller så gör man inte detta). Etc... Nej, allt av såna här skiftande egenskaper hör inte det faktum att man upplever samt härvid besitter en upplevelseförmåga till, utan de hör hemma i »hur/vad man upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" (egentligen samma som "rumtiden").

Men om man nu inte kan utforska vad som är absolut sant (nej, utforskar man huruvida man överhuvudtaget upplever något samt ifall man besitter en upplevelseförmåga eller ej, är det nåt allvarigt fel på ens eget tänkande), så är istället all forskning i världen, med rätta inriktad på »vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"«, varvid ju detta dväljer det okända. Något som ytterligare går att understryka, med tanke på att vi före analysens gilla gång, ännu inte vet i vad mån vi upplever för evigt eller under bara en begränsad tid. Liksom vi heller egentligen inte vet någonting i allmängiltiga, samt härvid utifrån alla tänkbara premisser, giltiga termer, om den för allt och alla gällande naturen hos överhuvudtaget någon detalj i "det okända" (som ju åter är identiskt med »vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"«) i den mån vi inte kan relatera detaljen ifråga till det allt övergripande samt härvid allt förklarande sammanhang, vars sanna natur eller beskaffenhet vi ju söker via analysens gilla gång.

Härvid är lätt att förstå, att ingenting i »vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"« kan vara i verklig mening "känt" — hur mycket vi än "rådbråkat" detta medelst kvantitativa undersöknings metoder, vilka blott avslöjar någonting om forskningsobjekten sådana dessa ter sig utifrån ett "lokalt", "begränsat" eller "relativt" perspektiv, varvid vi den vägen endast får "lokala", "relativa" eller "begränsade" facit vilka självklart utgör ingenting mer än haltande sanningar, samt vad som inte behöver stämma med facit ernådda ur andra perspektiv. Varvid torde stå klart här, att det är i »vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"« vi uteslutande finner vad som i absolut mening är totalt okänt. Vilket ju då också gäller hur "mycket" eller hur länge" vi upplever. Nej, vi kan naturligtvis inte föregripa analysen med några förutfattade meningar rörande "hur länge" vi upplever, samt huruvida vi härvid besitter en upplevelseförmåga under begränsad tid, eller om vår upplevelse av att vara till utgör en evig företeelse. Och detta, eftersom frågan är att hänföra till »vad/hur vi upplever allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt«. Ja, det är lätt att förstå, att frågan rörande "hur länge" vi upplever, är direkt kopplad till "vad/hur vi upplever" — på samma sätt som "tiden" oupplösligt är knuten till "rummet" (vi talar ju om "rum/tiden"). Dessutom är det ju så, att den "tid" vi upplever, avgör "vad/hur vi upplever" såtillvida att "vad vi upplever" ökar med längre "upplevelse-tid" respektive minskar med kortare "upplevelsetid". Således en jädra skillnad på "vad vi upplever", om "hur" vi upplever i termer av "tid" inskränker sig till blott "en sekund", eller om vi gör detta "i evighet". Varvid "vad" respektive "hur länge", endast utgör olika aspekter på när allt kommer omkring; en och samma parameter.

Såå..; bedömer vi "det okända" utifrån »det absolut kända«, varvid vi bedömer »vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"«, med det faktum »att vi överhuvudtaget upplever, samt att vi härvid besitter en upplevelseförmåga« som "mall", "mått" och "rättesnöre", så kan vi ernå för allt och alla gällande samt härvid i längden hållbara facit rörande alltets för allt och alla helt övergripande beskaffenhet eller natur. Samt härvid också få svar på frågorna i vad mån alltet är medvetet; är levande, samt i vad mån vår egen upplevelse av att vara till är ändlig i "tid" och "rum" eller om denna utgör en evig företeelse... men detta gör jag ju på annat ställe i forumet, så det kan väl räcke med det...

Lägg också märke till att denna forskningsmetod, förutom att bedöma det okända utifrån det absolut kända, innebär att utifrån gjorda observationer, göra logiska konklusioner — vilket är precis den metod man i annan forskning förordar. Fast med den skillnaden då, att min metod bygger på en absolut förklaringsgrund som alltså har potential att underbygga absoluta, för allt och alla för alltid gällande facit, medan den "naturvetenskapliga" metoden inskränker sig till "relativiteter" samt "relativiteters relativiteter...

Ja, det var ju detta du efterfrågade, Pilatus...

Mvh/ PeterK

[förstår mig själv]

Men i så fall minskar ju avståndet mellan jorden och månen, det borde ju märkas.[/quote]


Jo om alla mått(tex måttstocken, längden bredden basen) fördubblades dvs i ett x,y,z koordinatsystem så skulle en ökning med X2 leda till att alla mått i en volyms längder sidor blir dubbelt så långt om tex avståndet till månen är 10 ljussekunder så om detta avstånd fördubblades och alltså blev 20 ljussekunder (eller uttryckt i mil/meter eller vad man nu väljer) så skulle måttstocken bli dubbelt så lång. Vore den 1ljussekund.(eller meter eller vad man nu vill ha för referens) så Så skulle måttstocken efter fördubbling bli 2ljussekunder.
När vi lägger ut den så får 10 stycken plats oavsett hur mycket volymen ökar eller minskar skulle det alltid få plats exakt 10 st. Tänk på att rummets enheter "fördubblas", "dras ut","expanderar" dvs oavsett om det utgörs av materia eller vakum.("ingenting", vilket jag alltså menar inte existerar avseende det rumsliga.

[förstår mig själv]

I så fall betyder detta att rummets storlek är alltid konstant(det "utvidgas inte" i så fall uppstår förändringar). Om man betraktar avstånd som "antal mätenheter". En utvidgning av alltet är därmed definerad så att grundstrukturen mellan enheters i alltets innehåll följer i alltets medium och att all "hastighet" är relativt dig själv i absoluta "referenta" centrum.
Detta ska gå att pröva och om man då finner att allt rör sig bort från ditt hjärta. Ja då vet man, är säker på att allt utgår från dig själv.