Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 28 aug 2014 19:35

Illusionen skrev:
PeterK skrev:

Trodde jag svarade på detta, men det gjorde jag tydligen inte. Hur som helst..; skulle bara säga att det alls inte är nån brådska med nånting här för min del...

Mvh/ PeterK


PeterK,

Det var bra, jag har nämligen tillbringat senaste tiden nere i ett trångt utrymme under marknivå,
och kämpat med en radonavskiljare, så det har inte blivit tid över för FF.

Du har säkert redan noterat att jag har skrivit ett ”koncept” och därutöver flera inlägg här på FF.
Vad utgör medvetandets referens ?, är den tråd jag prioriterar.
Min erfarenhet av över ett års skrivande är att det är meningslöst att försöka få förståelse för mer
kreativa teorier/principer, av metafysisk natur, som sträcker sig utanför vår verklighet.

Du förefaller befinna dig i en liknande situation.
Jag förstår det du skriver, och delar även flera av dina åsikter.
Samtidigt märker jag hur du möts av i stort samma argument, hämtade från skolboken och Wikipedia.
Då, utan nya infallsvinklar, blir tyvärr diskussionerna något av allmänt tyckande, och meningslösa ställningskrig.
Varför göra sig besvär att skriva det som redan finns på pränt, är det inte nya hypoteser/teorier vi söker ?

Det jag efterlyste var därför ett forum där nya teorier testas och sakligt utvärderas.
Med en annorlunda och öppnare attityd, än den nu rådande, skulle det bli mer "drag under galoscherna".

/ Illusionen[/quote]

Hej igen Illusionen..!

Låter spännande det där...

Nåväl... jag har ingen brådska med det här heller — bara dåren sår på hälleberget — min fria tolkning av några ord i Andra Testamentet, tror jag... Fantastiskt att du förstår vads jag skriver, för detta består uteslutande i fullt begripliga självklarheter, varvid öht ingen lärdom alls behövs att förstå detta. Men det kan ju vara det som är svårigheten i lärda sällskap... ;o))

Jag tänker att man så småningom vänjer sig vid mitt analyserande, samt att man utifrån det faktum att man upplever, kan förstå sig på den övergripande naturen i vad man upplever. Något som kompletterar den naturvetenskapliga bilden av det hele... Verkar som att auktoriserade vetenskaps-samhället är ängsliga att inte behövas... men detta är det ju inte frågan om, utan naturvetenskapen behövs i det den är lämpad att förse mänskligheten med metoder (maskiner & andra koncept) för att kunna skapa sig en hygglig tillvaro — medan det övergripande perspektivet säger någonting om det levande väsendet samt dettas verkliga plats i detta "hele", samt härvid också någonting om hur man på sikt bäst använder verktygen samt i övrigt förhåller sig till världen och livet... båda behövs och bättre att basera sig på saklighet än blott tro... what so ever...

Men, som sagt; ingen brådska — för min del — med nånting... ...jo nu ser jag att det där med ölen brådskade... men nu är det försent och därmed ingen brådska... ...det var ju skönt... ...får fixa det i morgon... ;o)))

Mvh/ PeterK

(...föresten.., kan ju langa in en liten handske här..: metafysik... jo, det faktum att man upplever kan jag alltså logiskt visa utgöra en just "metafysisk" realitet, medan allt i vad som upplevs av »sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"« är fysiskt. Fast...lustigt nog utgörs även detta av medvetandeföreteelser, varvid det förutom att vara "fysiskt" också är "metafysiskt till sin karaktär... men, som sagt; ingen brådska med det...)

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 28 aug 2014 20:00

förstår mig själv skrev:Hej illusion!
Jag förstår att du kommer med något nytt och bättre. Att du även arbetar och kan verka i systemet på ett annat sätt än tex jag då mitt område "studeras" och förstås av alla. Fysiken är när den bygger på vedertagna grunder inte något som "orsakar så mycket" i den som lyssnar. Tex så påverkar och styr en galning hur andra rör sig och vad de tänker mer än några fysikteorier. Då jag har förstått, bedömt ditt "verk" vet jag att du är unik och att du ger svar på sådant man knappt ens försökt med och ingen klarat.
Inte genom att jag klart kan redogöra för dina ideer utan för att jag kan bedöma intuitivt.
Det du skriver har bevisat detta för mig(mer än tillräckligt).
Även om jag inte kan "växelverka" med dig ingående angående din fysik växelverkar vi ändå på ett kraftigt sätt (med tanke på att du "gör dig obegriplig" när du förklarar dig tex med matte.
För att jag ska förstå krävs att jag inser värdet av din kunskap "värdet för mig" i min egen verklighet(det du kallar atomära).
När det gäller ESR så säger den att allt blir "sidställt" i förhållande till sitt "hjärta" sitt centrum.
Den "singularitet" (icke rumslig) som ändå kan förstås som "jaget".
Detta jaget är en föreställning om det fullkomliga och en källa till känsla och en allt mer intensiv punkt ju närmare centrum man är.
Alla har detta "imaginära/referens/centrum" och det är detta som definerar läge, och "rörelse".
Det kommer alltid att vara exakt "still"(det är ju definitioner.
Vad vi än "gör" sitter hjärtat/centrumet mitt i oss.
Därmed går det klart att förstå att "rörelse är omöjligt" (så vitt vi anser centrumet, atomärt,) rummet finns inte heller för medvetandet. Det går att gå inåt men inte utåt. Om vi har en cirkel med hjärtat(centrumet,referensen i mitten) ja då går det att röra sig med "Vårat rumsliga jag) bortåt eller mot centrum.
Vi är exakt i centrum med vi betraktar oss ligga utanför.
Omedvetet kommer vi vara naturlagarna, går vi inåt förstår vi den goda kraften. Vi kan säga en imaginär kraft. Vi betraktar oss utifrån centrum men inte i då det inte sker något annars.
Vi betraktar oss som centrum men Vårat medvetande (förnuft) lägger oss en bit ut. Där stretar vi imot kraften från centrum


Hej Fms,

Det känns lite uppgivet, på den här fronten (som vanligt).
På något sätt passar en särling som jag inte in här på FF, men jag har svårt att peka på något speciellt skäl.
Jag har en längre tid misstänkt att ingen (möjligen med undantag för Algotezza) egentligen förstår mig.
Samtidigt tycker jag det är uppmuntrande att så många läser den här tråden.
Jag förstår dock inte riktigt vad det är som intresserar, om jag är så obegriplig som jag misstänker.
Vad ger du mig för råd ?
Vad är det du saknar ?


/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 28 aug 2014 20:21

Det går väl ganska bra det här?!!

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 28 aug 2014 21:08

förstår mig själv skrev:Det går väl ganska bra det här?!!

En smitares svar, då det är uppenbart att Illusionen inte tycker att det går bra.

Algotezza har onekligen försökt att sätta sig in i projektet. Han förstår tillräckligt för att kunna svara.

Själv förstår jag inte ens idén. Varför behövs den? Och om den behövs, varför inte skriva en uppsats?

Verkar hypotesen ha flytkraft? Kan man visa den för någon? Vilka referenser har använts? Metoden, det finns ju små enkla handböcker om hur man skriver en uppsats.

Bild
Moderator

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 29 aug 2014 07:36

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Det går väl ganska bra det här?!!

En smitares svar, då det är uppenbart att Illusionen inte tycker att det går bra.

Algotezza har onekligen försökt att sätta sig in i projektet. Han förstår tillräckligt för att kunna svara.

Själv förstår jag inte ens idén. Varför behövs den? Och om den behövs, varför inte skriva en uppsats?

Verkar hypotesen ha flytkraft? Kan man visa den för någon? Vilka referenser har använts? Metoden, det finns ju små enkla handböcker om hur man skriver en uppsats.

Bild


P: Själv förstår jag inte ens idén. I: Du håller för blint fast vid rådande uppfattning, och då sakar du motivation.
P: Verkar hypotesen ha flytkraft? I: Den frågan är anledningen till att jag skriver och testar här på FF !
P: Kan man visa den för någon? I: Risken att bli betraktad som "knäppgök" finns alltid.
P: Vilka referenser har använts? I: Då jag utgår från G, och inget annat, ser jag inget behov av ytterligare referenser.
P Metoden, .......... I: Du kan inte begära att en gammal man som jag ska anpassa mig till den akademiska världen.

/ Illusionen

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 29 aug 2014 08:28

Jag tror inte att man kan applicera varken matematik eller kända (tekniska) termer på medvetandet som är helt och hållet obegripligt. Helt enkelt därför att medvetandet låter oss inte sätta en enda siffra eller känd term på det. Därför är vi tvingade att använda hjälpmedel för att "se" världen med. Men de hjälpmedlen är oss inte till minsta hjälp om vi skall förklara "funtionen av" medvetandet.

Tekniska termer och matematik finns bara i stadiet "indirekt objektivitet" som i sin tur inte har det minsta med varken medvetandet och universum (objektivt) att göra.

Det enda man kan göra är att se övergripande och enkelt på det, och använda lite logik.

Jag skall vara ärlig

Om medvetandets funktion, vet jag inget
Om universum utanför upplevandet, vet jag inget heller

Det enda jag vet, är det som jag kan utesluta logiskt, men något annat vet jag inte.

I stil med att...

Vad händer konkret om alla mina sinnen och upplevelsen av universum slocknar? Aha, det finns inget kvar nej...

Okey, händelser fungerar oavsett om vi upplever dem eller inte. Ett träd i skogen faller oavsett om vi är där eller inte. Däremot existerar inte trädet förrän någon upplever det. Men då betyder detta att så fort vi vänder oss om så existerar inte det som finns bakom oss. Då förstår jag varför händelser måste fungera oberoende av upplevelsen, för att få kontinutet, konsekvens, orsak och verkan.

Det är ungefär så man får tänka. Enkelt och rakt. För jag tror inte man kommer någonstans om man försöker se tekniskt på medvetandet och det objektiva universum.

Processen som är medvetandet är helt enkelt från en helt annan värld som inte innehåller en enda siffra eller känd symbol. Samma sak med det objektiva universum som i så fall bara skulle bestå av händelser och en likriktare som sedan medvetandet bearbetar till en fulländad upplevelse.

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 29 aug 2014 10:15

Antic skrev:Jag tror inte att man kan applicera varken matematik eller kända (tekniska) termer på medvetandet som är helt och hållet obegripligt. Helt enkelt därför att medvetandet låter oss inte sätta en enda siffra eller känd term på det. Därför är vi tvingade att använda hjälpmedel för att "se" världen med. Men de hjälpmedlen är oss inte till minsta hjälp om vi skall förklara "funtionen av" medvetandet.
PeterK:
Du är inne på helt rätt väg, här. Medvetande i sig, kan inte utgöras av alla de »sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"«, vilka är föremål för upplevelse. Varvid "upplevelse i sig" måtte vara betingat av något som inte är kvantitativt. Men bara vad som är evigt/oändligt kan utgöra ett existerande "något" vilket i sig inte utgör något blott kvantitativt samt således begränsat.


Tekniska termer och matematik finns bara i stadiet "indirekt objektivitet" som i sin tur inte har det minsta med varken medvetandet och universum (objektivt) att göra.
Precis..! Ligger helt i linje med vad som här hittills sagts. Dessutom är det ju självklart att allt av vad som upplevs av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", utgör något sekundärt i förhållande till medvetandet isig, liksom att "sinsemellan kontrasterande samt härvid begränsade delar eller delaspekter utgör någon sekundärt i förhållande till den allt genomgripande och allt omfattande helhet, som ju "evigheten/oändligheten" måtte utgöra, varvid vi här ser det "indirekta" du talar om...


Det enda man kan göra är att se övergripande och enkelt på det, och använda lite logik.
Visst! Enda framkomliga vägen...


Jag skall vara ärlig
Om ändå vi alla vore det... ,o)


Om medvetandets funktion, vet jag inget
Om universum utanför upplevandet, vet jag inget heller

Det enda jag vet, är det som jag kan utesluta logiskt, men något annat vet jag inte.
Jooo... du vet att du upplever något. Varvid du har en god utgångspunkt utifrån vilken du kan analysera vari allt som du upplever »av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"«, egentligen består... Ovärderligt med en bra utgångspunkt (en som dessutom är lika verklig för alla som för dig), premiss eller förklaringsgrund — i synnerhet som denna utgör något absolut känt samt härvid absolut verkligt, istället för — som är vanligt inom det vetenskapliga etablissemanget — blott någon förutfattad eller inbillad företeelse...


I stil med att...

Vad händer konkret om alla mina sinnen och upplevelsen av universum slocknar? Aha, det finns inget kvar nej...

Okey, händelser fungerar oavsett om vi upplever dem eller inte. Ett träd i skogen faller oavsett om vi är där eller inte. Däremot existerar inte trädet förrän någon upplever det. Men då betyder detta att så fort vi vänder oss om så existerar inte det som finns bakom oss. Då förstår jag varför händelser måste fungera oberoende av upplevelsen, för att få kontinutet, konsekvens, orsak och verkan.
Måtte här undanröja en vanlig missuppfattning; ett "träd" — exempelvis — "försvinner" ju inte bara för att det för tillfället inte figurerar i just ditt medvetande. I en värld som primärt utgör medvetande, figurerar trädet så länge det är till som träd, i annat medvetande, exempelvis bl.a. i trädets eget medvetande. Varvid trädets existens upprätthålls av annat medvetande samt härvid av andra avsikter, annan vilja samt genom andra behov, av blott dina egna. Sedan..; argument som »att man hittills inte sett, bla, bla, bla«.... utgör inget överhuvudtaget inga som helst "bevis" för att exempelvis ett "träd" skulle sakna medvetande... ...eller att alltet skulle sakna medvetande, för den delen...

Det är ungefär så man får tänka. Enkelt och rakt. För jag tror inte man kommer någonstans om man försöker se tekniskt på medvetandet och det objektiva universum.
Nej, det är inte en fråga om "teknik". "Teknik" är uteslutande ett "medel" som är underställt något annat, varvid själva ändamålet är mera primärt än "medlen" eller "tekniken"

Processen som är medvetandet är helt enkelt från en helt annan värld som inte innehåller en enda siffra eller känd symbol. Samma sak med det objektiva universum som i så fall bara skulle bestå av händelser och en likriktare som sedan medvetandet bearbetar till en fulländad upplevelse.
Njaaa... varför skulle inte medvetandet i sig, utgöra själva grunden för allt av vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Varvid det inte bara är vid "upplevelse" något förefaller ändamålsenligt samt härvid såväl logiskt följdriktigt som begripligt. Och egentligen först härvid, vetenskapligt signifikant? Utan att det också är vid en härvid befintlig om-skapelse av det upplevelsen/upplevaren febrilt försöker se nåt vettigt i, som ändamålsenlighet som kan och härvid något skönt och begripligt öht kan uppkomma ...

Mvh/ PeterK

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 29 aug 2014 10:26

Peter K

Jag tror att universum utan oss bara består av två saker.

Händelser och tid.

Händelser är det som driver allt (rörelse)
Tiden är det som likriktar alla händelser åt samma håll, det som vi kallar för "tidspilen" ÄR alltså tiden. Ett slags filter som tvingar alla händelser åt ett och samma håll. Tiden driver alltså ingenting, bara likriktar.

Medvetandet skapar alla objekt och allt rum i universum. Dvs objekt existerar bara som händelser tills ett medvetande renderar ett objekt av händelserna. Det betyder att visst finns universum där ute oberoende av medvetandet men det finns inget att se förrän medvetandet renderar allt vi känner till som ljus, värme, kyla, färger, ljud, lukter, smaker, känsel, rum samt all materia i universum.

Även den indirekta objektiviteten är underställd och helt knuten till upplevelsen. Därför existerar elektroner, atomer och mått bara i upplevelsen, inget av det där finns i det objektiva universum.

Det skulle förklara ganska bra varför saker kan hända oberoende av om vi upplever dem eller inte men varför inte ens rummet finns kvar när sinnena slocknar.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 29 aug 2014 10:51

Antic skrev:Jag tror inte att man kan applicera varken matematik eller kända (tekniska) termer på medvetandet som är helt och hållet obegripligt. Helt enkelt därför att medvetandet låter oss inte sätta en enda siffra eller känd term på det. Därför är vi tvingade att använda hjälpmedel för att "se" världen med. Men de hjälpmedlen är oss inte till minsta hjälp om vi skall förklara "funtionen av" medvetandet.

Tekniska termer och matematik finns bara i stadiet "indirekt objektivitet" som i sin tur inte har det minsta med varken medvetandet och universum (objektivt) att göra.

Det enda man kan göra är att se övergripande och enkelt på det, och använda lite logik.

Jag skall vara ärlig

Om medvetandets funktion, vet jag inget
Om universum utanför upplevandet, vet jag inget heller

Det enda jag vet, är det som jag kan utesluta logiskt, men något annat vet jag inte.

I stil med att...

Vad händer konkret om alla mina sinnen och upplevelsen av universum slocknar? Aha, det finns inget kvar nej...

Okey, händelser fungerar oavsett om vi upplever dem eller inte. Ett träd i skogen faller oavsett om vi är där eller inte. Däremot existerar inte trädet förrän någon upplever det. Men då betyder detta att så fort vi vänder oss om så existerar inte det som finns bakom oss. Då förstår jag varför händelser måste fungera oberoende av upplevelsen, för att få kontinutet, konsekvens, orsak och verkan.

Det är ungefär så man får tänka. Enkelt och rakt. För jag tror inte man kommer någonstans om man försöker se tekniskt på medvetandet och det objektiva universum.

Processen som är medvetandet är helt enkelt från en helt annan värld som inte innehåller en enda siffra eller känd symbol
. Samma sak med det objektiva universum som i så fall bara skulle bestå av händelser och en likriktare som sedan medvetandet bearbetar till en fulländad upplevelse.


Du känner redan till att jag har viss förståelse för det du skriver. Det jag kanske vill anmärka på är att du,
och även andra, drar alltför kategoriska slutsatser utifrån de ej verifierade påståenden ni gör.
Du skriver att du inte förstår allt, men det utesluter givetvis inte att någon skarpsinnig person framgent
kommer att förstå separata ”byggbitar” av det vi i dag har svårt att fatta, vilket motiverar en öppnare attityd
till nya kreativa tankar. Att påstå något är m a o lätt, det är först när påståendet försetts med en solid grund
det kan göra anspråk på att utgöra en teori.
Den grunden saknas för flertalet ”påståenden” som finns att läsa på FF.

/ Illusionen

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 29 aug 2014 11:16

Illusionen skrev:Du känner redan till att jag har viss förståelse för det du skriver. Det jag kanske vill anmärka på är att du, och även andra, drar alltför kategoriska slutsatser utifrån de ej verifierade påståenden ni gör. Du skriver att du inte förstår allt, men det utesluter givetvis inte att någon skarpsinnig person framgent kommer att förstå separata ”byggbitar” av det vi i dag har svårt att fatta, vilket motiverar en öppnare attityd till nya kreativa tankar. Att påstå något är m a o lätt, det är först när påståendet försetts med en solid grund
det kan göra anspråk på att utgöra en teori. Den grunden saknas för flertalet ”påståenden” som finns att läsa på FF.

/ Illusionen


Illlusionen

Det verkliga problemet vi har är följande

Upplevelse och känsla är slutprodukten av den process som vi skall ta reda på funktionen av. Upphovet till processen kan bara studeras fysiskt medan det det klara resultatet bara kan upplevas.

Hur når vi själva processen?

Det fysiska vi kan studera säger noll om den, och resultatet den skapar säger lika lite om den.

Universum kan bara upplevas och allt vi kan ta reda på universum är det som vi upplever. Det enda som återstår är att se om vi hittar något som fungerar oberoende av upplevelsen. Men till och med då är det till viss mån knutet till upplevelsen eftersom det kräver minst en person som kan uppleva universum.

Ingen lätt uppgift vi gett oss på Illusionen men även om det är en svår nöt att knäcka så är det kul och vi lär oss alltid något nytt i alla fall. ;) :)

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 29 aug 2014 12:55

Antic skrev:
Illusionen skrev:Du känner redan till att jag har viss förståelse för det du skriver. Det jag kanske vill anmärka på är att du, och även andra, drar alltför kategoriska slutsatser utifrån de ej verifierade påståenden ni gör. Du skriver att du inte förstår allt, men det utesluter givetvis inte att någon skarpsinnig person framgent kommer att förstå separata ”byggbitar” av det vi i dag har svårt att fatta, vilket motiverar en öppnare attityd till nya kreativa tankar. Att påstå något är m a o lätt, det är först när påståendet försetts med en solid grund
det kan göra anspråk på att utgöra en teori. Den grunden saknas för flertalet ”påståenden” som finns att läsa på FF.

/ Illusionen


Illlusionen

Det verkliga problemet vi har är följande

Upplevelse och känsla är slutprodukten av den process som vi skall ta reda på funktionen av.
Upphovet till processen kan bara studeras fysiskt medan det det klara resultatet bara kan upplevas.


Hur når vi själva processen?

Det fysiska vi kan studera säger noll om den, och resultatet den skapar säger lika lite om den.

Universum kan bara upplevas och allt vi kan ta reda på universum är det som vi upplever.
Det enda som återstår är att se om vi hittar något som fungerar oberoende av upplevelsen.
Men till och med då är det till viss mån knutet till upplevelsen eftersom det kräver minst en person som kan uppleva universum.

Ingen lätt uppgift vi gett oss på Illusionen men även om det är en svår nöt att knäcka så är det kul och vi lär oss alltid något nytt i alla fall. ;) :)


Redan de inledande rödmarkerade meningarna går att ifrågasätta.
Det du gör här är att beskriva något ur vårt atomära verklighetsperspektiv.
Bryter vi ned detta i fältstrukturer ändras förutsättningarna för att förstå det vi diskuterar.
Du ser alltså inte de möjligheter som står till buds, förrän du går ett steg längre än vår verklighet.
För egen del är det t ex väsentligt att förstå att grunden till ”partikel” finns att söka i interferensen
inom komplex ömsesidig växelverkan, inom vilken ”medvetandets referens” är involverad.
Den ”verklighet” du vill använda som utgångspunkt för resonemanget är enligt mitt synsätt endast
ett sub-fenomen i universum.

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 29 aug 2014 14:54

Hej illusion!
Tänk på att naturens krafter är oändliga och de ser man när man gör det goda... därför gäller det att komma på bra ideer. De bästa kommer upp till synes spontant.
Sedan hjälper det inte att ange metoden för den andre utan fundera på hur man får den andre att förstå på sitt sätt. Att tanken spontant dyker upp, inte för att det "var lösningen på ett problem" utan för att den var något gott att uppnå. Problem ger bara problem och de försvinner av sig självt när man slutar "arbeta" tänka på dem... då uppstår naturen på ett sätt som man inte ens kunde fantisera om än mindre förstå (innan det skedde).
Tänk på att vi är i ditt medvetande och det är du som styr det/skapar de som förstår genom att du förstår något de behöver och vill ta imot...
När det är så för mig så tänker jag på att jag ju förstått att alla är lika mycket värda och att man inte kan ge något om man inte tar imot något av samma värde själv ("växelverkan").. Det är främst av människor man kan få det man behöver och när man tar in "naturen" så kommer man även ge naturen (tex den andre människan).. Om man "öppnar sig" och låter sig "styras" av naturen, låter andra ge alltså så kommer man göra det man ville på ett bättre sätt.
Träffade förresten en kompis igår han har asperger.. Då har man ju sina ideer som förvisso är goda men man har svårt att ta in och styras av det goda och komma vidare enligt sitt väsens natur!!
Ps dina inlägg senaste månaderna, nya vinklar och med ord (atomärt:)) beskrivna, blir mer interessanta hela tiden.. Ser man på! Ett samband!:).. så du är nog på rätt spår, gäller bara att uppfatta verkningarna(man måste bli medveten om sådant som sker enligt teorin/naturlagen) då blir man alltid uppmuntrad...
Så man får finna nya "goda" ideer hela tiden och det klarar man ju!... Ja men man måste få in ny data... Man blir aldrig fullt ut förstådd dels för att man bygger upp allt av allt man upplevt (och det är inte samma) sedan så har alla sin "essens", egenart, arbete och det anger riktningen och den är unik men människor av liknande sort kommer att förstå bättre!!

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 29 aug 2014 16:43

Algotezza skrev:Du skisserar här ett slags "relativ" fast punkt, det man antar som "sin" fasta punkt, utifrån vilken
man kan avgöra vad som är "verkligt" resp. "illusion".
Men är inte båda lika illusoriska - eller kan man tala om en "mer absolut" fast punkt i stället?


Bra, du hänger med direkt, så testar med en liknelse till, som svar på din fråga.
Tänk dig universum som en sluten cirkel.
Cirkelns/universums struktur ”roterar” utefter cirkelns periferi (strukturen vrider sig som visaren på en urtavla).
Du befinner dig i en punkt på cirkeln, och ser då universum utifrån ”rotations-status” (= visarläge) i punkten/positionen du befinner dig.
Det är ”rotationsstatus” som är bestämmande för din observations-REFERENS.
Det är REFERENSEN som ligger till grund (= strukturellt bestämmande/styrande) för din verklighet/förnimmelse.
Om du sedan förflyttar dig till t ex en diametralt motsatt belägen punkt på cirkeln, så ser du cirkeln/universum strukturellt polvänt (= 180 grader roterat),
vilket innebär att den observerade tiden blir negativ eller imaginär. Big Bang är förmodligen en sådan imaginär (= dold) struktur.
Omvänt blir det så att om du befinner dig i det imaginära (men existerande) Big Bang, så skulle du uppleva att vår position var Big Bang.
Så hur du förnimmer cirkeln/universum är beroende av var du befinner dig i universum.

Cirkeln/universum har inte förändrats, det är din REFERENS som förändrats som funktion av din position !



/ Illusionen[/quote]

A: Vad som inte förändras är ett slags immateriell struktur i form av en att-sats:
"Att jag öht upplever något".
Man kan ju tänka sig en referenspunkt så funtad att upplevelsen skulle upphöra.
Den kan man då inte vara medvetet upplevande i.
Men skulle man kunna vara medveten om när man närmade sig den positionen?
Och hur "dras volymen ner" på upplevelsen och därmed medvetandet?


A1:
Vad som inte förändras är ett slags immateriell struktur i form av en att-sats:
"Att jag öht upplever något".


I:
Ja, så kan man uttrycka det.
Den ”immateriella strukturen” kan t ex motsvara ”medvetandets referens”, eller dess
transformerade/speglade motsvarighet.
Tänk här på att ”referens-koden” sannolikt är komplex (reell och imaginär) till sin natur,
och inte nödvändigtvis behöver höra hemma i vårt atomära perspektiv.


A2:
Man kan ju tänka sig en referenspunkt så funtad att upplevelsen skulle upphöra.
Den kan man då inte vara medvetet upplevande i.


I:
Det är en bra fråga, och även detta överensstämmer med min uppfattning.
Balanskriteriet, ∆Ø, betraktar jag som en spegling av universum som är den dolda mastern/dirigenten.
Vi kan då likna status för ∆Ø vid en strukturell ”riktning”. Denna ”riktning” är bestämd (= efterliknar)
av universums överordnade struktur i ∆Ø:s aktuella position i universum.
När universum överordnat ändrar struktur/form, följer ∆Ø med.
∆Ø ”speglar” m a o universums dynamik. Vår verklighet baseras enbart på ∆Ø, varför den överordnade
strukturförändringen i universum är dold för oss.

Det är denna ”spegling” som får till konsekvens att referenspunkten (= medvetandets referens) ger vår
verklighet i vår position i universum, utifrån vår unika referens.
Det som avviker från vår ”riktning” blir imaginärt/abstrakt.
Någon annanstans i universum (med annan strukturell ”riktning”) kommer ”verkligheten” därför att
bli mer eller mindre imaginär i förhållande till vår verklighet.
Big Bang är ant en (100%) illusion till följd av detta.
Begreppen relativitet, rödförskjutning, universums expansion mm, allt är illusoriska skeneffekter.
Men lova att inte säga det till experterna ! :)


A3:
Men skulle man kunna vara medveten om när man närmade sig den positionen?

I:
Jag tror inte det.
Däremot skulle t ex fenomenet TID sannolikt ha en annan riktning än vår tid.


A4:
Och hur "dras volymen ner" på upplevelsen och därmed medvetandet ?


I:
Du måste resa till en plats i universum med avvikande överordnad struktur.


ANG TID

Det jag skriver i det följande uppfattas ant som något svårt, men är värt mödan att begrunda.
Det passar in som en del av svaret på dina frågor.
När universum överordnat ändrar struktur/form, kan du likna detta vid en ballong som skvimpar runt
och ändrar form, både reellt och imaginärt, utifrån ditt perspektiv. Den ändrade formen innebär att
i en viss punkt i universum, t ex vår position, ändrar universum storlek (t ex likt en deg som jäser).
Jag benämner storleksförändring för ändrad skalfaktor, SKF.
Att olika SKF förekommer i universum kan även ses som strukturella ”densitets-variationer” i G.
När olika densitetsvariationer kombineras/samverkar erhålls en SYNKRON effekt,
som jag i förbifarten omnämner i mitt koncept.
Den synkrona effekten kan liknas vid en OBALANS-EFFEKT.
Det är denna obalans-effekt som utgör grunden till fenomenet TID.
Förnimmelsen TID har jag valt att benämna "BALANS-SUBSTITUT" då den återspeglar obalansen.
En förenklad atomär analogi till detta obalans-samband är ”likriktning”/"synkron detektering".
Mot den här redovisade bakgrunden förstår du förhoppningsvis bättre varför jag ställer mig skeptisk
till de förklaringar som, till och från, hävdas betr fenomenet TID och dess natur, bl a här på FF.

Utefter den tidsaxel vi upplever kan vi förnimma frekvenskombinationer i form av vackra
harmonier som t ex,

https://www.youtube.com/watch?v=vORBLyGEozo
http://www.youtube.com/watch?v=P0YCWZnpoO0
http://www.youtube.com/watch?v=mabt7GI1FuI
https://www.youtube.com/watch?v=qsB-A04vfAo
http://www.youtube.com/watch?v=ZpA0l2WB86E

Har ni tänkt på att detta är ett fjärran eko/budskap från universums egen sång/dynamik ?

Beträffande frågan, Finns Gud ?, är det många som anser sig veta att Gud inte finns,
t o m att Gud är en "existentiell tomte". Frågan jag som troende ställer mig är om ni som
är ateister aldrig ifrågasätter om ni verkligen har hela bilden klar för er ?
Har ni t ex tagit med sådant som jag försöker beskriva, i era överväganden ?

/ Illusionen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 29 aug 2014 18:34

Hej illusion!
Din beskrivning med den roterande skivan är bra. Jag kan få i hop det med tex hur jag ser på "jaget, medvetandet".
Möjligen har jag ett tillägg till din modell som är nödvändig för mig annars stämmer det inte.
Det vi är=mittpunkten. Vi är själva referensen! När vi tänker/upplever/förnimmer så kan vi säga att vi är "sidställda". När vi ska förstå oss själva (centrum) är vi det medvetna. Detta är sidställt då det är centrum som är orsak/styrande.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 29 aug 2014 21:44

En undran

En sak som jag undrar över är minnet. Vi måste uppleva minnet, alltså måste det som lagras i minnet översättas till en upplevelse. Det i sin tur måste betyda att vi lagrar alla händelser i sitt "orginalskick", utanför upplevelsen. Kanske därför vi har så svårt att ta reda på hur hjärnan lagrar minnen?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster