Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 29 aug 2014 22:13

Antic skrev:En undran

En sak som jag undrar över är minnet. Vi måste uppleva minnet, alltså måste det som lagras i minnet översättas till en upplevelse. Det i sin tur måste betyda att vi lagrar alla händelser i sitt "orginalskick", utanför upplevelsen. Kanske därför vi har så svårt att ta reda på hur hjärnan lagrar minnen?


Tack för det Antic :)

Nu skall jag spåna runt lite...

Hmmm, det stödjer faktiskt min teori om att allt som vi upplever går genom minnet först. Och om allt lagras i sitt orginalskick och låter sinnena rendera upplevelsen så kanske inte "datan" tar så stor plats (eller nåt i den stilen) lika mycket som den blir helt obegriplig innan sinnena renderat innehållet.

Jag tror faktiskt vi använder både de yttre och inre sinnena simultant för att skapa en upplevelse av något, för vi skulle aldrig hinna med att uppleva något i realtid. Detta gör att vi blir intersubjektiva beroende på vilket innehåll som finns i minnet.

Det skulle också kunna förklara varför vi lägger till saker som inte finns (i synvillor till exempel).

Det skulle faktiskt betyda att vi skulle kunna få en uppfattning om det objektiva universum genom att studera innehållet i minnet. Å andra sidan skulle vi nog inte begripa mycket då vi inte ens vet hur vi lagrar minnen.

Användarvisningsbild
Strålöga
Inlägg: 428
Blev medlem: 02 sep 2013 22:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Strålöga » 29 aug 2014 23:31

Antic skrev:En undran

En sak som jag undrar över är minnet. Vi måste uppleva minnet, alltså måste det som lagras i minnet översättas till en upplevelse. Det i sin tur måste betyda att vi lagrar alla händelser i sitt "orginalskick", utanför upplevelsen. Kanske därför vi har så svårt att ta reda på hur hjärnan lagrar minnen?
Lite kul Antic. Är det Telepati eller.. Precis denna tanke slog mig för två minuter sedan och jag postade om det i "Problemet med Kreatonism"... .

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 30 aug 2014 08:45

Antic skrev:
Jag tror att universum utan oss bara består av två saker.

Händelser och tid.

Händelser är det som driver allt (rörelse)
Tiden är det som likriktar alla händelser åt samma håll, det som vi kallar för "tidspilen" ÄR alltså tiden. Ett slags filter som tvingar alla händelser åt ett och samma håll. Tiden driver alltså ingenting, bara likriktar.

Det du skriver här sätter fokus på en missuppfattning.
Tiden har ingen riktning. Tiden finns nämligen inte utanför vår föreställningsvärld.
Antag att du betraktar en händelse av något slag.
Antag nu att denna händelse skulle "backa tillbaka" till ett tidigare tillstånd.
Vad som inträffat är bara ytterligare en händelse spegelvänd mot den förra.
Tidsaxeln i vårt kordinatsystem skulle inte påverkas.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 30 aug 2014 09:01

reflex skrev:
Antic skrev:
Jag tror att universum utan oss bara består av två saker.

Händelser och tid.

Händelser är det som driver allt (rörelse)
Tiden är det som likriktar alla händelser åt samma håll, det som vi kallar för "tidspilen" ÄR alltså tiden. Ett slags filter som tvingar alla händelser åt ett och samma håll. Tiden driver alltså ingenting, bara likriktar.

Det du skriver här sätter fokus på en missuppfattning.
Tiden har ingen riktning. Tiden finns nämligen inte utanför vår föreställningsvärld.
Antag att du betraktar en händelse av något slag.
Antag nu att denna händelse skulle "backa tillbaka" till ett tidigare tillstånd.
Vad som inträffat är bara ytterligare en händelse spegelvänd mot den förra.
Tidsaxeln i vårt kordinatsystem skulle inte påverkas.


Du förstår nog inte riktigt, jag pratar om "enkelriktning av atomer", inte att tid går framåt. Då atomer är "händelser" så handlar det om enkelriktade händelser objektivt. En lampa är också "händelser" som blir till ett objekt när ett medvetande kan uppleva händelserna.

Hoppas att de förtydligade lite.

(det finns ingenting i universum som går framåt)

Användarvisningsbild
Strålöga
Inlägg: 428
Blev medlem: 02 sep 2013 22:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Strålöga » 30 aug 2014 12:51

......
.. denne man talar som Antic om att allt vi upplever är inifrån och vi vet inget om . . . . . . . . . . . . verkligheten utanför vår kropp. Allt sker inom oss vi har aldrig varit utanför. Intresant
. http://www.laurency.com/Swedish/indexswe.htm

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 30 aug 2014 13:32

Hej!
Psolipsismen är ett naturligt antagande att utgå i från då det vi upplever är absolut sannt. Detta är ju psolipsism menar jag. Ett minimum. Upplevelser(öga/öra/känsla och tanke=psolipsism. Ska man utgå ifrån ytterligare referenser, antaganden, sanningar?
Tex att det finns en yttre objektiv "verklighet"? Vad är argumentationen för detta? Vad mer ska förstås existera utifrån sig självt(dvs utan upplevelserna ovan, grunderna?).
Jag menar att man bör bryta ned de flesta antaganden och bygga upp nya teorier från sanningarna och se vad det leder till!(så gjorde jag själv).
Det går sannolikt att bevisa en objektiv verklighet som är "förenlig" med våra upplevelser och även förklaringar till det upplevda.
När man språkar tex utgår man ifrån sådana ideer.
Jag blev själv nästan övertygad när naturens oändliga kraft och godhet blev uppenbar! Naturen gör sådant som vi inte ens kan fantisera om än mindre uppnå. Denna förmåga kan man , när den uppleves, svårligen anse att man själv är upphovsmannen till.

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 31 aug 2014 08:12

Illusionen skrev:
Antic skrev:Jag tror inte att man kan applicera varken matematik eller kända (tekniska) termer på medvetandet som är helt och hållet obegripligt. Helt enkelt därför att medvetandet låter oss inte sätta en enda siffra eller känd term på det. Därför är vi tvingade att använda hjälpmedel för att "se" världen med. Men de hjälpmedlen är oss inte till minsta hjälp om vi skall förklara "funtionen av" medvetandet.

Tekniska termer och matematik finns bara i stadiet "indirekt objektivitet" som i sin tur inte har det minsta med varken medvetandet och universum (objektivt) att göra.

Det enda man kan göra är att se övergripande och enkelt på det, och använda lite logik.

Jag skall vara ärlig

Om medvetandets funktion, vet jag inget
Om universum utanför upplevandet, vet jag inget heller

Det enda jag vet, är det som jag kan utesluta logiskt, men något annat vet jag inte.

I stil med att...

Vad händer konkret om alla mina sinnen och upplevelsen av universum slocknar? Aha, det finns inget kvar nej...

Okey, händelser fungerar oavsett om vi upplever dem eller inte. Ett träd i skogen faller oavsett om vi är där eller inte. Däremot existerar inte trädet förrän någon upplever det. Men då betyder detta att så fort vi vänder oss om så existerar inte det som finns bakom oss. Då förstår jag varför händelser måste fungera oberoende av upplevelsen, för att få kontinutet, konsekvens, orsak och verkan.

Det är ungefär så man får tänka. Enkelt och rakt. För jag tror inte man kommer någonstans om man försöker se tekniskt på medvetandet och det objektiva universum.

Processen som är medvetandet är helt enkelt från en helt annan värld som inte innehåller en enda siffra eller känd symbol
. Samma sak med det objektiva universum som i så fall bara skulle bestå av händelser och en likriktare som sedan medvetandet bearbetar till en fulländad upplevelse.


Du känner redan till att jag har viss förståelse för det du skriver. Det jag kanske vill anmärka på är att du,
och även andra, drar alltför kategoriska slutsatser utifrån de ej verifierade påståenden ni gör.
Du skriver att du inte förstår allt, men det utesluter givetvis inte att någon skarpsinnig person framgent
kommer att förstå separata ”byggbitar” av det vi i dag har svårt att fatta, vilket motiverar en öppnare attityd
till nya kreativa tankar. Att påstå något är m a o lätt, det är först när påståendet försetts med en solid grund
det kan göra anspråk på att utgöra en teori.
Den grunden saknas för flertalet ”påståenden” som finns att läsa på FF.

/ Illusionen
PeterK..: Men varför då inte i detalj sakligt och konkret visa detta i de aktuella utsagorna, så att dina ord slipper sätta i sammanhanget "oskyldiga" i tvivelsmål...

Det är ju bara att sätta igång, så får vi som kan behöva lite upplysning få detta... dvs, om du själv nu kan underbygga dig med absolut hållbara och inte blott påstådda realiteter...

Du kan ju börja med "rumtidens" blott påstådda "uppkomst — eller varför inte rentav ta "uppblåsningsscenariet" i försvar.... detta kan ju behöva lite under fötterna för att inte framstå som rent sinnes-svagt... ja, du har en hel del att göra, för att i handling leva upp till dina påståenden...

Mvh/ PeterK

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 31 aug 2014 08:40

Du kanske missförstår lite Peter?

Det finns ingen vetenskap, inga papper som skrivits än och 0% erfarenhet om det som jag skriver om. Jag är med andra ord först med att beskriva något som kanske ingen annan tänkt på.

Det enda jag har att gå på är logiskt resonemang och uteslutningsmetoden.

Men tänk om jag har rätt? Tänk om minnet innehållet information om det objektiva universum utanför upplevelsen, då skulle vi faktiskt kunna studera det objektiva universum från upplevelsen även om vi inte begrep speciellt mycket av "datan" i minnet, rätt otroligt eller hur. Det är då det är som mest kul att djuptänka och filosofera lite. ;)

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 31 aug 2014 09:41

Antic skrev:Du kanske missförstår lite Peter?

Det finns ingen vetenskap, inga papper som skrivits än och 0% erfarenhet om det som jag skriver om. Jag är med andra ord först med att beskriva något som kanske ingen annan tänkt på.

Det enda jag har att gå på är logiskt resonemang och uteslutningsmetoden.

Men tänk om jag har rätt? Tänk om minnet innehållet information om det objektiva universum utanför upplevelsen, då skulle vi faktiskt kunna studera det objektiva universum från upplevelsen även om vi inte begrep speciellt mycket av "datan" i minnet, rätt otroligt eller hur. Det är då det är som mest kul att djuptänka och filosofera lite. ;)

PeterK: Vilket inlägg refererar du till...? Varför allt detta hemlighetsmakeri..?? Nåväl, jag får väl gissa..; om du vill analysera min "livsanalys", får du göra detta på det vis jag beskrivit. Du kan ju inte gå in med de ännu inte tillräckligt underbyggda idéer, du här beskriver med orden "tänk om jag har rätt". Försök att förstå att detta "tänk om" inte utgör ett logiskt bindande argument. Det gör däremot argumenten i min "livsanalys", varvid du inte kan använda dessa som nån slags förtäckt språngbräda för att lansera dina egna "tänk-om-jag-har-rätt-tankar".... OK... förstår du detta, Antic..?

Sedan ändrar ju det du här tydligen tror, ingenting i att det enda vi kan hysa några vetenskapliga uppfattningar om utgörs av såväl det faktum att vi upplever, som av vad vi upplever. Minnet är ju onekligen en medvetandefunktion, samt direkt knuten till att såväl som vad, vi upplever... Så skall du försöka hitta svagheter i min "livsanalys" får du försöka på annat sätt. Däremot är det ju kul om du utvecklar dina tankar kring det här med "minnet", men gör det då på en i sammanhanget tillrättalagd plats. Och koncentrera dig på livsanalysen i den mån du vill kommentera denna. Men blanda inte ihop bäggedera till ett enda förvirrat mischmasch...

Mvh/ PeterK

(...skall dock ge ett litet tips här..; du frågar..: »Tänk om minnet innehållet information om det objektiva universum utanför upplevelsen«, så har du ju svaret direkt. Dvs, i den mån du nu »går på logiskt resonemang och uteslutningsmetoden«. Ja, som du förstår, måtte ju nämnda "objektiva universum" ha figurerat i ditt i så fall tidigare medvetande, dvs, i den mån det finns nån slags minnesfragment av detta i ditt innevarande medvetande. Varvid det enda du vet om detta "universum" är att det figurerar i ditt medvetande, tillsammans med andra tankar och föreställningar där. Och såtillvida inte så mycket till "revolution"... eller vad säger du själv..?? Däremot är du på helt rätt väg, om du förstår att din egen natur, är ett vittnesbörd om alltets natur i det denna ju måtte skvallra om det »allt« som frambringat densamma. Självklart...! Tag dig förresten samman och fullfölj den där genomgången av "livsanalysen"... det kan ju ha lite allmänintresse, trots allt... ,o)

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Antic » 31 aug 2014 09:50

Underlättar säkert om jag citerar det jag skrev.

Antic skrev:En undran

En sak som jag undrar över är minnet. Vi måste uppleva minnet, alltså måste det som lagras i minnet översättas till en upplevelse. Det i sin tur måste betyda att vi lagrar alla händelser i sitt "orginalskick", utanför upplevelsen. Kanske därför vi har så svårt att ta reda på hur hjärnan lagrar minnen?


Tack för det Antic :)

Antic skrev:Nu skall jag spåna runt lite...

Hmmm, det stödjer faktiskt min teori om att allt som vi upplever går genom minnet först. Och om allt lagras i sitt orginalskick och låter sinnena rendera upplevelsen så kanske inte "datan" tar så stor plats (eller nåt i den stilen) lika mycket som den blir helt obegriplig innan sinnena renderat innehållet.

Jag tror faktiskt vi använder både de yttre och inre sinnena simultant för att skapa en upplevelse av något, för vi skulle aldrig hinna med att uppleva något i realtid. Detta gör att vi blir intersubjektiva beroende på vilket innehåll som finns i minnet.

Det skulle också kunna förklara varför vi lägger till saker som inte finns (i synvillor till exempel).

Det skulle faktiskt betyda att vi skulle kunna få en uppfattning om det objektiva universum genom att studera innehållet i minnet. Å andra sidan skulle vi nog inte begripa mycket då vi inte ens vet hur vi lagrar minnen.

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 31 aug 2014 09:53

PeterK skrev:
PeterK..: Men varför då inte i detalj sakligt och konkret visa detta i de aktuella utsagorna,
så att dina ord slipper sätta i sammanhanget "oskyldiga" i tvivelsmål...

Det är ju bara att sätta igång, så får vi som kan behöva lite upplysning få detta... dvs, om du själv nu kan
underbygga dig med absolut hållbara och inte blott påstådda realiteter...

Du kan ju börja med "rumtidens" blott påstådda "uppkomst — eller varför inte rentav ta "uppblåsningsscenariet"
i försvar.... detta kan ju behöva lite under fötterna för att inte framstå som rent sinnes-svagt... ja,
du har en hel del att göra, för att i handling leva upp till dina påståenden...

Mvh/ PeterK


Hej Peter,

Är osäker om ditt inlägg är riktat till mig ?
Om så är fallet, har du läst Delta-konceptet, http://www.maticweb.com ?

Jag är nog tämligen unik här på FF, just p g a att jag har redovisat bakgrunden för mina hypoteser och teorier,
ned på fältnivå. Totalt rör det sig om rätt omfattande text och figurer.
Därutöver har flertalet av mina inlägg karaktären av förtydliganden, refererande till konceptet.
För att inte vara påträngande försöker jag även begränsa mig till denna tråd, Vad utgör medvetandets referens ?.

Från mitt koncept är följande hämtat citat,
”Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet
efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken på
att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ?
Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen är egentligen ointressant i mitt perspektiv,
då ju målsättningen är att, av rent egenintresse, logiskt och enkelt, försöka ge svar på aktuella frågor,
inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig.
Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet ?”

Vad gäller RUM och TID, anser jag mig förstå dessa begrepp/fenomen.

Den 30 mars 2014 16:05 skrev jag följande, som kan betraktas som en enklare sammanfattning.

"Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.

Ovanstående ger bl a definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Fenomenet TID är, mot ovanstående bakgrund, ett underordnat skalfaktorberoende ”sub-fenomen” i
universum, närmast att betrakta som ”skalfaktorbalanssubstitut” och/eller ”balanserat
dubbelrotationssubstitut”.
Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan G och atomens interna struktur.
Kontraktion kan ses som ett icke normerat status, där kontraktionen får ”rotation” till konsekvens
p g a SKF-avvikelsen. En följd av detta är att även det balanserade SUBSTITUTET får rot-karaktär.
Fenomenen TID och KRAFT kan av det skälet inte betraktas som ett renodlat reellt fenomen."

Vad vill du eventuellt diskutera av detta ?

http://www.youtube.com/watch?v=vgnH9UOfmnE
http://www.youtube.com/watch?v=LHMmT-MNhTg

/ Illusionen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 31 aug 2014 10:17

Antic skrev:Underlättar säkert om jag citerar det jag skrev.

Antic skrev:En undran

En sak som jag undrar över är minnet. Vi måste uppleva minnet, alltså måste det som lagras i minnet översättas till en upplevelse. Det i sin tur måste betyda att vi lagrar alla händelser i sitt "orginalskick", utanför upplevelsen. Kanske därför vi har så svårt att ta reda på hur hjärnan lagrar minnen?


Tack för det Antic :)
Ja, men för att kunna ingå i ett minne, måste detta första ha figurerat i ett medvetande. Varvid vi genom såväl medvetet som omedvetet minnet, kan referera till ett konglomerat av våra tidigare upplevelser. Självklart..!


Antic skrev:Nu skall jag spåna runt lite...

Hmmm, det stödjer faktiskt min teori om att allt som vi upplever går genom minnet först.
Om inte "först", så i alla fall parallellt. Eller som du är inne på lite längre fram; "simultant". Du kan ju under inga omständigheter lagra något i "minnet" innan du upplever detta.


Och om allt lagras i sitt orginalskick och låter sinnena rendera upplevelsen så kanske inte "datan" tar så stor plats (eller nåt i den stilen) lika mycket som den blir helt obegriplig innan sinnena renderat innehållet.

Glöm att "hjärnan" skulle vara "orsak" till medvetandet..! Detta är lika ologiskt som att "rumtiden" skulle kunna ha "uppstått". Materialistiskt mischmasch, bara. Se på andra platser i detta forum, mina närmare argument härför. I livsanalysen klargörs ju dessutom, att jaget i oss alla utgörs av en och samma "evighet/oändlighet och "allmakt" (dvs, incitamentet bakom all "rörelse". Om nu någon skulle påstå något annat, så kan i alla fall jag logiskt styrka vad jag här säger. Medan motsatsen inte går att logiskt styrka. Så "någon "plats som inte finns" tar inte några "minnen"...



Jag tror faktiskt vi använder både de yttre och inre sinnena simultant för att skapa en upplevelse av något, för vi skulle aldrig hinna med att uppleva något i realtid. Detta gör att vi blir intersubjektiva beroende på vilket innehåll som finns i minnet.

Visst..! Och om inte bara "simultant" så också "parallellt"...


Det skulle också kunna förklara varför vi lägger till saker som inte finns (i synvillor till exempel).

Kan inte utgöra hela förklaringen, men väl en bland andra i det enskilda fallet aktuella förklaringar.


Det skulle faktiskt betyda att vi skulle kunna få en uppfattning om det objektiva universum genom att studera innehållet i minnet. Å andra sidan skulle vi nog inte begripa mycket då vi inte ens vet hur vi lagrar minnen.

Ja, nu är det ju det där (som jag påpekat ett antal gånger för åtminstone hittills döva öron), att det "objektiva universum" du talar om, uteslutande är känt av dig såsom din upplevelse av detsamma, vilken ju utgör förutsättning för att kunna "minnas" något av detta. Varvid du i just detta avseende, inte kommit på något nytt.

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Strålöga
Inlägg: 428
Blev medlem: 02 sep 2013 22:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Strålöga » 31 aug 2014 11:12

Varje cell i detta område tar emot ständig information på de förutsättningar universum lämnar över åt våra sinnen. Sinnena är anpassade att fånga upp och översätta ljusvågor ljudvåger och skapa ljud och bild i vår upplevelse betingade bas av hjärnan. Liksom radioantenner översätter rätt frekvens gör vi det också. Fel frekvens som infrarött ljus är onödigt att omvandla till en upplevelse tydligen kan vi icke njuta av det infraröda skenets charm. Vad våra sinnen översätter dessa vii tror är element partiklar vet vi inget om. Vad de händelserna utgör i positionens syfte ska jag försöka befatta mig med att lösa framöver

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 01 sep 2014 08:02

Illusionen skrev:
PeterK skrev:
PeterK..: Men varför då inte i detalj sakligt och konkret visa detta i de aktuella utsagorna,
så att dina ord slipper sätta i sammanhanget "oskyldiga" i tvivelsmål...

Det är ju bara att sätta igång, så får vi som kan behöva lite upplysning få detta... dvs, om du själv nu kan
underbygga dig med absolut hållbara och inte blott påstådda realiteter...

Du kan ju börja med "rumtidens" blott påstådda "uppkomst — eller varför inte rentav ta "uppblåsningsscenariet"
i försvar.... detta kan ju behöva lite under fötterna för att inte framstå som rent sinnes-svagt... ja,
du har en hel del att göra, för att i handling leva upp till dina påståenden...

Mvh/ PeterK


Hej Peter,

Är osäker om ditt inlägg är riktat till mig ?
Oj... ! Nej, det var det egentligen inte... Dvs, jag blandade ihop dig med en annan person, med vilken jag haft lite meningsutbyten" rörande inkonsekvensen i BB-teorin i vilken "rumtiden" menas ha "uppkommit" (en fullständig omöjlighet, eftersom detta betyder att någon "tid" inte existerade "före" nämnda "uppkomst", varvid det inte kan ha existerat nån tid utan rumtidens förefintlighet. Det kan alltså inte tagit någon "tid" för "rumtiden" att "uppkomma", varvid denna ju alltid funnits till. Något som ofrånkomligen utesluter att den skulle kunna vara begränsad till "viss tid" — samt då naturligtvis heller inte blott 13,7 miljarder år. Nej, "rumtiden" har självklart alltid funnits till.) Nåväl, det var i anslutning till diskussionerna kring detta som jag obegripligt nog, la in min kommentar i ditt inlägg, vilket ju inte har nånting med diskussionerna runt "rumtiden" att göra. Är verkligen ledsen för detta fatala misstag... ber om överseende...!

Det var helt enkelt så att raden »Den grunden saknas för flertalet ”påståenden” som finns att läsa på FF«, i mina ögon skulle kunnat vara ett tänkbart drag utifrån vederbörandes tidigare agerande. Men detta rörde alltså ett helt annat sammanhang, än vad ditt inlägg handlar om. Måtte ha varit trött, eller nåt. Kan bara försvara mig med att jag under kort tid konfronterat så många nya personer samt dessas mer eller mindre olika synsätt, att jag haft lite svårt att hålla reda på vem som är vem.

Om så är fallet, har du läst Delta-konceptet, http://www.maticweb.com ?

Jag är nog tämligen unik här på FF, just p g a att jag har redovisat bakgrunden för mina hypoteser och teorier,
ned på fältnivå. Totalt rör det sig om rätt omfattande text och figurer.
Därutöver har flertalet av mina inlägg karaktären av förtydliganden, refererande till konceptet.
För att inte vara påträngande försöker jag även begränsa mig till denna tråd, Vad utgör medvetandets referens ?.

Från mitt koncept är följande hämtat citat,
”Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet
efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken på
att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ?
Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen är egentligen ointressant i mitt perspektiv,
då ju målsättningen är att, av rent egenintresse, logiskt och enkelt, försöka ge svar på aktuella frågor,
inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig.
Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet ?”

Vad gäller RUM och TID, anser jag mig förstå dessa begrepp/fenomen.

Den 30 mars 2014 16:05 skrev jag följande, som kan betraktas som en enklare sammanfattning.

"Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.

Ovanstående ger bl a definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Fenomenet TID är, mot ovanstående bakgrund, ett underordnat skalfaktorberoende ”sub-fenomen” i
universum, närmast att betrakta som ”skalfaktorbalanssubstitut” och/eller ”balanserat
dubbelrotationssubstitut”.
Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan G och atomens interna struktur.
Kontraktion kan ses som ett icke normerat status, där kontraktionen får ”rotation” till konsekvens
p g a SKF-avvikelsen. En följd av detta är att även det balanserade SUBSTITUTET får rot-karaktär.
Fenomenen TID och KRAFT kan av det skälet inte betraktas som ett renodlat reellt fenomen."

Vad vill du eventuellt diskutera av detta ?

— Nja, jag är bara intresserad att diskutera "naturvetenskap" ur ett allt övergripande perspektiv, varvid jag försöker göra klart för alla som gitter lyssna, att man inte kan greppa de verkliga förhållandena, utifrån blott kvantitativa, begränsade perspektiv. Och till stöd för detta, kan jag mobilisera mängder av för det gängse vetenskapliga tänkandet synnerligen prekära argument (som i fallet med "rumtiden")..; för det första måtte ens förklaringsgrunder ha potential att rymma eller omfatta, vad dessa "förklarar". Varvid man inte kan omfatta ett eventuellt evigt/oändligt "allt", utifrån förklaringsgrunder vilka utgörs av den ena eller andra "begränsningen". Detta måtte den moderna forskaren, till slut förstå.

Och för det andra, kan man inte förstå sig på öht någonting, i den mån man inte kan logiskt och därmed begripligt relatera detta till ett allt övergripande, samt härvid förklarande, sammanhang. Ja, att man behöver förstå saker och ting, utifrån de sammanhang dessa figurerar i, förstår nog alla. Varvid man förstår, att det är insikten i dessa sammanhang som kastar ljus över det hele. Dvs, när sammanhangen klarnar, brukar "polletten falla ned". Ja, hur skulle man förstå, exempelvis "elektronen", utan att förstå hela "atomen". Osv... Men att detta gäller "i det stora", lika mycket som "i det lilla", förstår man inte lika lätt. Varvid man inte förstår, att man så länge man saknar insikt i det allt övergripande "alltets" verkliga natur, så vet man heller ingenting om delarnas eller delaspekterna verkliga beskaffenhet.

Varvid dagens "naturvetenskapliga" tänkande alls inte räcker till, för att skapa sig en sannfärdig bild av sakernas alltigenom sanna konstitution. Exempelvis om man rör sig i ett medvetande, eller om man rör sig i nån slags "död" värld. Något som ju kan vara helt avgörande, för ens egna mätt och steg. Detta är vad jag diskuterar, samt vad jag i kraft av min "livsanalys" också demonstrerar en metod för — vilken i det aktuella sammanhanget fungerar i motsats till "naturvetenskapen". Men denna "metod" utgör då bara ett komplement till "naturvetenskapen", eller egentligen snarast ett "övergripande paraply", vilket dock inte förmår utreda annat än vad som är exakt lika för alla och envar. Och som alltså utgörs av livets allt övergripande, samt för allt och alla gällande natur. Medan blott "naturvetenskapen", kan utreda de i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" befintliga ändlöst varierade "lokala" eller "kvantitativa" förhållandena. Men för att veta vad det är — om det är "levande väsen" eller "döda ting" — man härvid hanterar, så behövs således kännedom om det allt övergripande perspektiv genom vilket sådant klargös.

Då man inte förstått annat, än att utifrån "naturvetenskapligt tänkande" per automatik utgå ifrån "vägningar/mätningar" samt härvid "kvantiteter" eller "relativiteter" som grund för ens utredningar, har själva denna "naturvetenskapliga" kvantitativa metod, så att säga automatiskt "postulerat" relativiteter där man i själva verket inte vet om de verkliga förhållandena är ändliga eller ändlösa. Varvid man kommit att acceptera en på ovetenskapliga grunder uppkommen falsk världsbild. Något som hindrar en ifrån att i ett allt övergripande sken, få även livets detaljers sanna väsen uppenbarad för sig. Men detta går alltså att ändra på, men därtill krävs en revision av själva grunderna för såväl hela den moderna människans världsbild, som livsuppfattning överhuvudtaget. Något som inte låter sig göras i brådrasket, men vilket dock i liten skala kan påbörjas redan i detta nu.

Varvid gäller att komma tillrätta med vanföreställningar, såsom exempelvis att "rumtiden" har "uppstått". Ja, hela Big Bang-teorin, måtte omprövas på i längden absolut tvingande grunder. Och sak samma med föreställningen att "medvetandet" utgör ett följdfenomen till nån slags "objektiva krafters tillfälliga spel", på det "medvetande" eller "tänkande" skulle vara underordnat "hjärnan", etc. Ja, en radda av föreställningar, vilka man inte har överhuvudtaget minsta bevis för, utan som faktiskt är otroligt lätt att fullständigt pulvrisera med i för alla och envar oavvisliga realiteter förankrad oklanderlig logik. Något jag alltså gör i den här "livsanalysen"...

Mvh/ PeterK


http://www.youtube.com/watch?v=vgnH9UOfmnE
http://www.youtube.com/watch?v=LHMmT-MNhTg

/ Illusionen

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 01 sep 2014 19:19

PeterK skrev:Mvh/ PeterK

Hej Peter,
Är osäker om ditt inlägg är riktat till mig ?
Oj... ! Nej, det var det egentligen inte... Är verkligen ledsen för detta fatala misstag... ber om överseende...!

Mvh/ PeterK[/quote]

Hej Peter,

Efter att ha läst tidigare inlägg du skrivit vill jag nämna tre av mina inlägg som har direkt anknytning
till det du tar upp, nämligen
- Relativitet, 27 dec 2013 16:40
- Rödförskjutning, 5 jan 2014 12:19
- Big Bang, 7 jan 2014 18:41.

I inläggen visar jag hur dessa begrepp kan ges en annorlunda/avvikande tolkning om hänsyn även tas till
imaginära termer och samband. Om jag förstått dig rätt vad gäller t ex Big Bang, så ger min beskrivning
och aktuella inlägg visst stöd för det du skriver.
Tyvärr har jag inte erhållit några kommentarer till hur man ser på mina redovisade resultat.

Mina tvivel beträffande den rådande uppfattningen sammanfattas av följande citat från mitt koncept.
Notera gärna speciellt det jag skriver om Big Bang.

”Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när universum
beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av just det vi förnimmer.
Än märkligare blir det när det vi förnimmer förefaller vara en transmissionseffekt som ej enbart är
en funktion av vår interna egenstruktur.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

"Doubt is the origin of wisdom."
-.-

För att förtydliga min personliga skeptiska inställning, och uppenbara brister i nuvarande
vedertagen argumentation, kan följande exempel användas.

• Att t ex hävda att universum har en viss ålder, utan att samtidigt entydigt definiera och ge
svar på frågorna, vad är det vi FÖRNIMMER, och vad fenomen som TID står för, förefaller något
anmärkningsvärt. Att påstå att universum har en ”ålder” trots avsaknad av entydiga definitioner
kan då tolkas som ett förhastat påståendet, och att sannolikt ingen förstår, trots allt som skrivs
och hävdas i medierna. Konceptet hävdar att det atomära fenomenet TID inryms i universum,
som ett sub-fenomen, men att universum överordnat är tidlöst.
Konceptet redovisar även att fenomenet TID kännetecknas av en komplex natur.

• Einsteins relativitetsteori, baserad på Lorentz-transformationen, LT, säger att tiden är relativ,
och anses vara en av hörnpelarna inom fysiken. Antag, vilket är sannolikt, att TID är ett
komplext fenomen, och att LT endast tar hänsyn till den reella komposanten av TID.
Einsteins relativitetsteori beaktar i så fall ej den imaginära komposanten i TID,
och dess påverkan på resultatet. När fenomenet/begreppet TID inte är definierat, vad står då
begreppet relativitet för, om vi inte förmår förklara vad TID är och härrör från?
Det kan tyckas förmätet att hävda, men faktum kvarstår, ingen har kunnat förklara för mig
vad relativitetsbegreppet egentligen står för, och det är givetvis djupt otillfredsställande.

• Om TID är en obestämd förnimmelse i vårt medvetande, som kräver materia, är det då förenligt med
vårt förnuft att hävda att tid existerar utanför vårt medvetande och avsaknad av materia ?
Har man inte ett säkert svar på frågeställningen, bör man noga tänka sig för innan man reservationslöst,
som många förefaller göra, spekulerar kring frågor som rör bl a universums ålder, relativitet mm.

Till er som anammat Big Bang teorin önskar jag ställa följande enkla frågor.
Beskriv gärna samtidigt om Big Bang är en "process" som innefattar fenomenet TID.

/ Illusionen


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster