Angelina skrev:Krishnamurti...ja, det är många som fallit för Krishna och gänget på sistone, helt plötsligt skulle alla vara hinduister och ta sig indiska namn, helst ha besökt en egen guru i Indien..lite fjantigt ( jag dömer) tycker jag. Harmlöst iof..eller en viss begränsning finns det där också, eller särskilt tom.
Krishnamurti är inte hindu. Han är "fri från det", säger han. Han är fri från det speciella fängelse som kallas hinduisk tro. Han är fri från andra fängelser också. Men kanske inte alla? Vi skapar oss ständigt nya fängelser, påpekar han.
Man måste vara fri från alla utstakade vägar för att kunna själv upptäcka sanningen, förklarar Krishnamurti. Han menar att envar måste förlita sig på sin egen förmåga att se och inte vara beroende av någon annan. Fri är man först när man ställt alla färdiga trossystem åt sidan och beslutat sig för att söka själv, utan ledare, utan auktoriteter. Det gäller att se bortom alla föreställningar om världen, om hur den bör vara, fri från alla begränsande och förvanskande tankar om världen. I den djupa inre stillheten, där sinnet är tomt, tankarna utan syfte, kan människan se klart och sant hur det verkligen är.
Det är inga särskilt angenäma ord som kommer från Krishnamurtis läppar. Han har inga allmängiltiga, populära svar. Han lovar inte frälsning och evigt liv, inte upplysning och frid. Han ser ingen hemlighetsfull djup mening med människolivet. Men han ser förljugenheten, tomheten i läror och levnadsregler, som människor ansluter sig till.
Krishnamurti säger att "mycket få människor hungrar efter den här sortens undervisning". Kanske, menar han, har ändå några förändrats efter kontakten med undervisningen. Men han pekar på att Buddha sägs ha predikat i 40 år och ändå var det bara två av hans lärjungar som till fullo förstod honom.
Krishnamurti ser inte sig själv som en guru, och han vill inte ha lärjungar eller "uttolkare". Han uppmanar dem som lyssnar på honom att inte bara tro på hans ord, utan reflektera och uppleva själva. Ty envar måste vara sin egen auktoritet.
- Lita inte på mig! säger han. Jag kan ha fel.
Men det är ingen nihilism som Krishnamurti stannar vid. Bortom de grundlösa lärorna om verkligheten ser han ett friare och rikare liv i förståelse och kärlek.
....
Världen är i kris, säger Krishnamurti, och krisen har sin rot i människornas inre. Vi måste ändra oss. Om vi inte ändrar oss radikalt, så blir framtiden vad nuet är. Men ingen vill ändra sig i grunden. Människor ändrar sig litet grand i något avseende, och litet grand i något annat. Om man vill hafred, måste man leva fredligt. Men ingen vill ha verklig fred. Alla är aggressiva och slår vakt om sina intressen, utan fred i sinnet. Detta gäller både världsliga och andliga ledare. Ingen vill göra slut på konflikter genom att finna de verkliga orsakerna till dem.
Människan ändrar sig inte, konstaterar Krishnamurti. Varken religion, hotelser, krig eller något annat i yttervärlden förmår henne att ändra sig. För att kunna ändra sig måste man gå djupt in i frågorna, och söka fritt. Detta är ett helt livs uppgift. Munkar, sannyasins, bikkhus menar sig vara totalt hängvina en andlig undervisning som gör människan ny. Men de är bundna vid en speciell lära, uttänkt av andra, och inte fria att verkligen gå på djupet.
Ingenting tyder på att människan någonsin blir annorlunda, menar Krishnamurti. I alla tider har hon varit hänsynslös, utnyttjat andra, krigat, dödat. Kan man förändra roten till det onda? Kan man påverka människor genom ett gott inflytande? Nej, det tror inte Krishnamurti. Han ställer frågan om exempelvis Buddha har haft något egentligt inflytande. Det är mycket tveksamt, om han haft det, svarar han. Och Jesus, har han haft något inflytande? Det har varit tvåtusen år av kristen förkunnelse. Jesus har framställts som människornas frälsare, och han har en lära om kärlek till nästan, men kyrkorna har förföljt människor, torterat, bränt till döds och fört brutala krig. Kristna människor har varit bland de största mördarna i historien. Kristendomen skulle skapa "frid på jorden", men har det blivit någon frid? Nej. Jesus sa att man skall älska sin nästa såsom sig själv. Men de kristna, och alla andra, bryr sig inte om detta. Så frågan är: kan mänskligheten påverkas av upplysta lärare? Kan någonting alls påverka människan?
I en människa finns mycket fruktan, oro, ensamhet och lidande, säger Krishnamurti. En människa för en ständig kamp för sin egen lycka gentemot en omild och hotande värld. Så är det för oss alla. Vi delar dessa livets förutsättningar. Därför betyder andliga lärares höga principer inte så mycket. Buddha var inte som andra. Han såg livet på ett annat sätt. Han lämnade vårt sätt att tänka, höjde sig över det, så att han blev annorlunda än vi. Vi följer inte i hans spår. Han påverkar oss inte.
Men vi kan göra livet annorlunda, understryker Krishnarnurti. I stället för egoistiskt och brutalt kan livet vara vackert och fyllt av kärlek till allt levande. I inre stillhet och total uppmärksamhet kan vi se klart. I detta tillstånd finns grundvalen för ett sant mänskligt liv. Där kan den känslighet födas som berättar för oss om det oändliga under som livet är. Denna stillhet kan bara finnas där det begränsade jaget inte finns, där all strävan upphört och man bara är en del av helheten, iakttagande. I detta tillstånd finns kärlek och förståelse och en känsla av samhörighet med allt.
Krishnamurti är inte så känd i väst, men annan rolig kuriosa är att han talade i FN 85 efter ha fått ett fredspris. Bohm var en person som han blev nära vän med. Annan kul kuriosa är att "världens största Bohm kännare", Paavo Pylkkänen startade upp programmet för medvetandestudier (filosofi och neuropsykologi) här i Skövde, som f.ö. verkar vara en av de få (den enda) skolan i sverige som lyckas balansera analytisk med kontinental filosofi. Jmf med det jag har hört om de stora universiteten jmf med t.ex. södertörn. Pavvo tunerade i 70talet i indien med sitt rockband då han träffade Bohm där. Vet inte så mycket om hur mycket Pavvo är influerad av Krishnamurti, men jag antar att han läst en hel del.
När Aldous Huxley träffade Krishmaurti ansåg det som ett möte med Buddha. Huxley var enligt Wilber en av de sista personerna som offentligt accepterades i tal om "spirituella företeelser".
Wilber påpekade förut att det var tre stora personer som utmärkte sig fristående från de stora religösa traditionerna och det var Krishnamurti, Ramana Maharshi och Da Free John (som watts också antyder att verkligen ha fattat djupa saker. wilber påpekande på senare år att rörelsen kring free john dock utvecklat sekt-liknande egenskaper)
Om man jmf Ramana med Krishnamurti så pratar Krishnamurti om saker med väldig bredd, medans ramana fokuserar på det djupaste/fundamentala
http://www.ramana-maharshi.org/page1.htm
Dala ilama har sagt att Krishmaurti var "one of the greatest thinkers of the age".
Van Morrisson, Bruce Lee, Chaplin är några andra som kända personer som tog åt sig hans budskap.
Visst jag är såld på honom, men jag är mystisk allätare även fast min huvudlinje ligger åt zenhållet.
Namnet Krishnamurti är en motsvarighet av indisk "svensson", tror det är det 6e eller 7e barnet i famlijen som får det enligt traditionen i något indiskt kulturområde.
Att forsoka satta ord pa, ar att forsoka vardera och greppa...precis vad jag gor mig skyldig till... ](./images/smilies/eusa_wall.gif "Brick wall")
