Vad är tid?

[PeterK]

Jag tror inte att tid är rörelse i sig, bara likriktare "av rörelse". Rörelsen finns redan men tid är det som likriktar den åt ett håll. (tidspilen = tiden). Och minnet det som ger oss en tidsuppfattning.

Nähä...du..! Rörelsen kan uteslutande fortgå så att det innevarande baseras på det förutvarande, medan det kommande baseras på det innevarande plus det förutvarande i hierarkisk ordning. Se på "klockan"..; denna kan bara fungera så att den lämnar tidigare stadier efter sig, för att härvid städse uppnå nya stadier.

Men ingen "tid" utan upplevelse av det förgångna, det innevarande samt det ännu inte närvarande "kommande" (vilket du upplever med de andliga sinnen, genom vilka du på mer eller mindre goda grunder kan föreställa dig kommande skeenden... Rörelse kan ju äga rum, utan att just du upplever denna, men för att du härvid skall få förnimmelse av "tid" behöver just du uppleva rörelsen. Du kan ju knappast säga att "det var väldigt vad tiden går lååångsamt", om något förlopp du själv inte upplever...

Tänker i.a.f. PeterK

[Antic]

Det jag pratade om var "likriktning av rörelse". Det är den vi benämer som tid. Den som tvingar alla atomer åt samma håll och ger en illusion av att någon går framåt.

Vetenskapen kallar detta för "tidspilen"

Men jag tror att tidspilen ÄR tiden.

Rörelsen finns där i alla fall men tiden likriktar den.

Förstår du bättre då?

[PeterK]

Det jag pratade om var "likriktning av rörelse". Det är den vi benämer som tid. Den som tvingar alla atomer åt samma håll och ger en illusion av att någon går framåt.

Vetenskapen kallar detta för "tidspilen"

Men jag tror att tidspilen ÄR tiden.

Rörelsen finns där i alla fall men tiden likriktar den.

Förstår du bättre då?

Ja, men som du kanske såg, är det just vad du här säger som jag uttryckte en avvikande mening gentemot. Varvid du ju inte kommer nån vart, blott genom att upprepa vad du redan sagt samt vilket jag på de grunder jag redovisade, inte håller med om... på vad sätt kan du exempelvis mena någonting "ta vääldigt lååång tid" om du själv inte upplever detta något...?

Mvh/ PeterK

[PeterK]

Det jag pratade om var "likriktning av rörelse". Det är den vi benämer som tid. Den som tvingar alla atomer åt samma håll och ger en illusion av att någon går framåt.

Vetenskapen kallar detta för "tidspilen"

Men jag tror att tidspilen ÄR tiden.

Rörelsen finns där i alla fall men tiden likriktar den.

Förstår du bättre då?

Dessutom; om du förstår att en befintlig tidrymd endast kan avgränsas av en annan befintlig tidrymd, men aldrig vad som överhuvudtaget inte existerar, så förstår du att "tiden" är oändlig, dvs, "tiden" har aldrig "börjat" och kommer aldrig att "sluta". Det är ju därför det är så lätt att logiskt påvisa inkonsekvensen i den materialistiska föreställningen om "rumtidens" påstådda "uppkomst" (se på annat ställe i detta forum, hur lätt det är att på lättbegripliga logiska grunder avfärda det tramset). Nåväl, då tiden utgör en manifestation av "evigheten" i vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", samt saknar "början" respektive "slut", så kan inte olika "tidrymder" förhålla sig kvantitativt "olika" till denna evighet. Det förstår du väl...; om du (tänker dig att du) går mot en obefintlig "gräns" så har du ju inte kommit denna "obefintliga gräns" ett fjät närmare oavsett hur långt du gått (varvid detta blott kan utgöra en tänkt sak, men ändå något som kan hjälpa en förstå verkligheten). Varvid inte existerar "längre" eller "kortare" tidrymder i verklig (objektiv) mening. Varvid det bara är i vårt eget medvetande, som en "tidrymd" kan förefalla "lång" eller "kort". Liksom det bara är i förhållande till andra "tidrymder" som en "tidrymd" kan sägas vara "lång" eller "kort". Men härvid baserar sig ens "jämförelse" eller "analys" på blott "relativiteter", varvid vi här uteslutande rör oss med "relativa facit". Dvs, med något som bara förefaller vara si eller så, utifrån ett visst begränsat perspektiv. Varvid vad som ur ett perspektiv kan förefalla "stort", ur ett annat förefaller "litet". Ja, vilken tidrymd, du än drar till med, så kan denna i jämförelse med en annan tidrymd sägas vara "lång". Medan den utifrån ytterligare en annan tidrymd, kan sägas vara otroligt "kort". Varvid "tiden" utgör en helt subjektiv företeelse... däremot är det inte subjektivt att "tiden" existerar, eller att rörelse existerar. Men väl hur vi upplever det hele — dvs, som "mycket" eller "litet", etc...

Så, så var det med det...

Tänker i.a.f. PeterK

[Antic]

Tack för en intressant vinkel på det hela Peter.

När jag resonerar så här så resonerar jag inte utifrån vår upplevelse av universum utan från det objektiva universum "utanför upplevelsen" där jag tror att endast två saker existerar, händelser och tid. Dvs att objekt och rum endast existerar som händelser och där tiden bara har till uppgift att likrikta, inte driva någonting. Sinnena renderar alla objekt och allt rum. Att jag tror detta är pga att händelser och tidspilen är det enda som fungerar oberoende av själva upplevelsen medan allt annat är helt beroende av den.

Det man kallar för tidspilen tror jag helt enkelt är tiden som den är.

Så lägger jag till...

Men även det objektiva universum är beroende av minst en betraktare för att existera så även händelserna och tidspilen är knuten till upplevelsen av universum. Tid kan bara ha funnits så länge det funnits minst en betraktare.

[PeterK]

Tack för en intressant vinkel på det hela Peter.

När jag resonerar så här så resonerar jag inte utifrån vår upplevelse av universum utan från det objektiva universum "utanför upplevelsen" där jag tror att endast två saker existerar, händelser och tid. Dvs att objekt och rum endast existerar som händelser och där tiden bara har till uppgift att likrikta, inte driva någonting. Sinnena renderar alla objekt och allt rum. Att jag tror detta är pga att händelser och tidspilen är det enda som fungerar oberoende av själva upplevelsen medan allt annat är helt beroende av den.

Det man kallar för tidspilen tror jag helt enkelt är tiden som den är.

Så lägger jag till...

Men även det objektiva universum är beroende av minst en betraktare för att existera så även händelserna och tidspilen är knuten till upplevelsen av universum. Tid kan bara ha funnits så länge det funnits minst en betraktare.

Ett steg åt rätt håll, tycker i.a.f. jag....

Mvh/ PeterK

[AcidBrain]

Hej hej, mina filosofiska själar eller icke-själar beroende av er syn på livet. Blev medlem idag, så skriver mitt första inlägg nu.

Vad är tid?

Man ska såklart skilja på "subjektiv tid" som är den tid vi uppfattar med vår "biologiska klocka" i hjärnan och "objektiv tid" som är hur världen verkligen förhåller sig.

I exemplet med ett fall från ett träd menar vi att den subjektiva tiden upplevs som längre i förhållande till hur vi i vanliga fall brukar uppleva tiden. Den subjektiva tiden kan aldrig jämföras med någon annan människas subjektiva tid eftersom den subjektiva tiden är ett resultat av elektriska impulser och kemiska neurotransmittorsubstanser i sin egen hjärna. Huruvida en subjektiv tid är lång eller kort, längre eller kortare kan enbart ställas i relation till sina egna minnen och förväntningar.

Med detta sagt är det en klurigare fråga att tänka på vad tiden som objektivt fenomen är. Albert Einstein publicerade 1905 sin speciella relativitetsteori som han härledde genom att anta att ljusets hastighet var konstant. Effekterna av detta är väldigt ointuitiva, tiden är ett fenomen som är relativt betraktaren. Och från vad vi vet idag verkar både Einsteins speciella och allmänna relativitetsteori (den allmänna publicerades många år senare) stämma.

Teorierna är experimentellt bevisade genom observationer av stjärnors ljus och genom att våra gps-system fungerar, som de inte hade gjort om de matematiska ekvationerna inte stämde.

De filosofiska implikationerna av relativitetsteorierna är väldigt intressanta. Gravitation, hastighet, avstånd och riktning påverkar tiden på ett objekt relativt något annat objekt i universum. Det finns ingen "absolut tid" och inte heller någon "absolut samtidighet" i universum.

Ett bra exempel på att visa de ointuitiva effekterna är följande:

Anta att det just NU finns en utomjording som sitter stilla i en galax långt borta samtidigt som vi sitter stilla just NU. Att vi existerar samtidigt som utomjordingen ter sig väldigt logiskt ur våra subjektiva upplevelser av tid. Vad händer ifall den teoretiska utomjordingen börjar vandra mot oss i en promenad-hastighet medan vi sitter stilla? Svaret är att utomjordingen inte längre kommer att existera samtidigt som oss i nuet, utomjordingen skulle existera samtidigt som framtiden på jorden, kanske till och med så långt i framtiden att vi levt klart våra liv och är döda i förhållande till utomjordingen.

Vad händer om utomjordingen plötsligt vänder om och i promenad-hastighet går i riktning bort från oss? Då skulle utomjordingens "nu" vara relaterat till jordens dåtid, kanske innan vi alla har levt. Och om utomjordingen skulle stanna igen så att det inte fanns någon hastighetsskillnad gentemot oss, då existerar vi samtidigt relativt utomjordingen.

Så mekaniskt fungerar universum och det är inte konstigt att förstå varför Einstein var en determinist, det är lätt att förstå att våra egna tidsupplevelser inte passar in i denna modellen. Vilket är varför Einstein är känd för citatet "Time is an illusion. However persistent."

I denna fyrdimensionella mekaniska kub av rumtid är det inte konstigt att förstå att "den fria viljan" inte heller har mycket utrymme. Att vi inte märker av så dramatiska effekter av den objektiva tiden på jorden är för att det krävs stora avstånd, gravitationsskillnader och hastighetsskillnader för att de märkliga effekterna ska vara påtagliga.

En uppenbar invändning mot determinismen för att skydda den fria viljan är att vända sig till kvantmekanikens värld där det alltid handlar om osäkerhet och statistiska världen. Fast kvantmekaniska fenomen har inte visat upp sig på makro-nivå från vad jag vet och en fri vilja är inte samma sak som att styras av tärningsslag. (Metafor, tärningsslag är så klart determinerade bara det att vi inte har tillgång till alla påverkande faktorers värden för att sätta in dem i en ekvation och determinera tärningens utfall.)

En instickare i sammanhanget är att Einstein själv inte trodde på kvantmekaniken eller Köpenhamnstolkningen, därav hans citat "Jag vill gärna tro att månen finns där även när jag inte tittar på den." Och "Gud kastar inte tärning" varpå Niels Bohr (försvarare av kvantmekaniken) svarade "Säg inte åt Gud vad han ska göra". Einstein trodde enbart att kvantmekaniken verkade stämma men att vi inte har tillgång till universums verkliga deterministiska formler ännu.

Några tankar som förbryllat mig när man tänker på tiden är hur tiden i våra liv är evig på ett objektivt sätt och att våra subjektiva upplevelser av tiden inte korresponderar till den objektiva tiden. Enligt relativitetsteorierna är varje ögonblick i vårt liv lika verkligt som det nu vi lever i, från det att vi föds till att vi dör. Men vår upplevelse av tiden är inte att alla våra ögonblick existerar samtidigt fast de gör det i universum, vi upplever ett nu som ständigt försvinner till ett annat nu som förskjuts allt längre in i framtiden tills våra liv tar slut och vi antar att alla våra sinnesförnimmelser upphör. Dessutom kan man fråga sig vad ett "nu" är, det är ett försvinnande kort ögonblick som ligger mellan dåtid och framtid. Och ett ögonblick som man kan halvera i all evighet i enlighet med Zenons paradox, fast jag applicerar paradoxen på tiden istället för rumsliga avstånd.

Det ligger något mystiskt i detta tycker jag och beundrar universums komplexa skönhet. Frågan om varför vi upplever ett tidsflöde om det inte finns, och vad våra medvetanden är som fångar en subjektiv tid som saknar motsvarighet i vad vi vet idag, förvirrar.

Ha de gott, mina vänner! / Niclas

[förstår mig själv]

Vi anger ordet tid och använder detta ord som orsak till (förändring), dvs existens(upplevelser). Dock menar jag att det inte är något annat än förnuftet som är "orsak" till förändring. Sekvenser/ordningar det är orsaken till att något sker.
Om vi tar siffran 8 så är följande serie/sekvens orsak och nödvändiggör 8an.
"2,,,4,,,,6,,,,,,,,,,,,,,8". Ja det måste bli en 8för "att det är logiskt" helt enkelt.

[förstår mig själv]

Hej Peter K.
Du har ju visat (visat på ditt sätt) att allt är evigt. Jag kan visa på mitt sätt evigheten olika bevis som leder till samma påstående.
Om vi tar en sekvens som är logisk så följer ordningen ur den tidigare ordningen. 1,2,3,4 denna "sekvens,ordning" anger att 5 ska "uppstå".
På samma sätt följer nya "upplevelser ur "tidigare" upplevelser som i sin tur ger nya upplevelser,, osv". Detta är en absolut sanning och genom att betrakta detta så kan man förstå att det är vad vi kan/veta "förstå" och att det alltid varit så. Detta är en jättesekvens och vi finner i den något generellt och konstant. Dvs vi kan veta med absolut säkerhet. Våra liv/upplevelser skulle inte kunna existera om det inte vore på detta sätt. Att något uppstod slumpartat eller ur ingenting.
Jag anser att detta är säkrare än "solens sekvens" som gör det logiskt och nödvändigt att den går upp imorgon. Detta är något som stämmer med allas upplevelser och alla kan förstå, bevisa övertyga sig om detta ur det faktum att de upplevt solen. Det kan finnas olika "förklaringsmekanismer" dvs bevis för detta men de leder till samma förståelse/påstående. Även om man påstår att hästar drar solen över himmelen eller att solen snurrar runt jorden eller att jorden snurrar runt sin axel så är detta förklaringar/orsaker till att solen går upp. Olika orsaker till observerade "händelser" i naturen.

[PeterK]

Det jag pratade om var "likriktning av rörelse". Det är den vi benämer som tid. Den som tvingar alla atomer åt samma håll och ger en illusion av att någon går framåt.

Vetenskapen kallar detta för "tidspilen"

Men jag tror att tidspilen ÄR tiden.

Rörelsen finns där i alla fall men tiden likriktar den.

Förstår du bättre då?

Ja, jag förstår hur du tänker här. Men så tänker inte jag, utan jag tänker som jag beskrev i mitt föregående inlägg (i samma tråd)...

Mvh/ PeterK

[PeterK]

Hej Peter K.
Du har ju visat (visat på ditt sätt) att allt är evigt. Jag kan visa på mitt sätt evigheten olika bevis som leder till samma påstående.
Om vi tar en sekvens som är logisk så följer ordningen ur den tidigare ordningen. 1,2,3,4 denna "sekvens,ordning" anger att 5 ska "uppstå".
På samma sätt följer nya "upplevelser ur "tidigare" upplevelser som i sin tur ger nya upplevelser,, osv". Detta är en absolut sanning och genom att betrakta detta så kan man förstå att det är vad vi kan/veta "förstå" och att det alltid varit så. Detta är en jättesekvens och vi finner i den något generellt och konstant. Dvs vi kan veta med absolut säkerhet. Våra liv/upplevelser skulle inte kunna existera om det inte vore på detta sätt. Att något uppstod slumpartat eller ur ingenting.
Jag anser att detta är säkrare än "solens sekvens" som gör det logiskt och nödvändigt att den går upp imorgon. Detta är något som stämmer med allas upplevelser och alla kan förstå, bevisa övertyga sig om detta ur det faktum att de upplevt solen. Det kan finnas olika "förklaringsmekanismer" dvs bevis för detta men de leder till samma förståelse/påstående. Även om man påstår att hästar drar solen över himmelen eller att solen snurrar runt jorden eller att jorden snurrar runt sin axel så är detta förklaringar/orsaker till att solen går upp. Olika orsaker till observerade "händelser" i naturen.

Tjaa... "materialismen" postulerar ju att "livet" eller "alltet" består i nån slags "objektiva krafters tillfälliga spel", varvid medvetandet skulle utgöra blott ett följdfenomen till dessa i sig "död" krafter. Liksom man postulerar att ens upplevelse av att vara till, skulle vara ändlig. Men det är lätt att visa att så inte kan vara fallet, om man gör en logisk analys varigenom man bedömer "det okända" utifrån "det kända". Något jag alltså gör på annat ställe på forumet. Men för att mera direkt appellera till vad du här säger, räcker ju med att tänka på vår egen upplevelse av att vara till..; vi noterar ju vår upplevelsevärld med allt av upplevelseobjekten vilka är invecklade i rörelse eller ständig omvandling. Samtidigt kan vi notera att vi själva utgör en slags "upplevande punkt" mitt i detta i omvandlig stadda upplevelsepanorama. Varvid vi kan notera att denna "upplevande punkt" kvarstår ograverad, samtidigt som allt av de upplevelseobjekt som fyller detta upplevelsepanorama är i rörelse. Varvid vi kan notera, att upplevelse-punkten — vårt "Jag" — skiljer sig ifrån det upplevda. Och detta i synnerhet som vi dessutom kan ingripa i vårt upplevelsepanorama, för att härvid själva "omskapa" detta. Varvid vi inte bara upplever, utan även skapar. Och om vi dessutom noterar att vårt jag inte består i något upplevelseobjekt, utan i en egentligen för såväl oss själva som för andra helt osynlig punkt, så kan vi förstå att Jaget inte har någon utbredning i "tiden" och "rummet". Men vad som är till, men som inte kan figurera i "tid" eller "rum", kan ju bara vara "evigheten/oändligheten". I.a.f. ett sätt att närma sig frågan om alltets "ändlighet" respektive "oändlighet". Men, för att verkligen vara övertygande, behöver man komma med mycket mer slående argument än blott dessa. Men detta gör jag ju i min "livsanalys". Och egentligen är det först när andra kommer med sina eventuella invändningar, som jag kan mobilisera den verkliga "floran" av argument. Men i.o.m. att jag inte på förhand, kan veta så mycket om den enes respektive den andres invändningar, kan jag inte bemöta dessa förrän de uppstår. Varför det är en välsignelse med invändningar, men en styggelse med opreciserade kategoriska avfärdanden...

Ja, du vet säkert...

Mvh/ PeterK

[Strålöga]

Först måste rummet födas och ge naturlagarna möjligheten till rörelse för att tid ska få sin rätta dimension. Allt ser välplanerat ut redan från start vilket bör göra även tiden till en konstruerat system av Gud.,

[Pilatus]

Först måste rummet födas och ge naturlagarna möjligheten till rörelse för att tid ska få sin rätta dimension. Allt ser välplanerat ut redan från start vilket bör göra även tiden till en konstruerat system av Gud.,

Det fanns inte någon sådan given logisk ordning i tidernas begynnelse, det kan vi vara säkra på. Men hur det gick till vet vi inte heller, så det enda vi kan säkert veta är att påståenden om någon speciell ordning, orsak eller Gud är ren och skär spekulation.

[Strålöga]

Först måste rummet födas och ge naturlagarna möjligheten till rörelse för att tid ska få sin rätta dimension. Allt ser välplanerat ut redan från start vilket bör göra även tiden till en konstruerat system av Gud.,

Det fanns inte någon sådan given logisk ordning i tidernas begynnelse, det kan vi vara säkra på. Men hur det gick till vet vi inte heller, så det enda vi kan säkert veta är att påståenden om någon speciell ordning, orsak eller Gud är ren och skär spekulation.

Något ordnade denna ordning och för att få sådan ordning måste väl mer än slumpen spela en roll ??

[Pilatus]

Det fanns inte någon sådan given logisk ordning i tidernas begynnelse, det kan vi vara säkra på. Men hur det gick till vet vi inte heller, så det enda vi kan säkert veta är att påståenden om någon speciell ordning, orsak eller Gud är ren och skär spekulation.

Något ordnade denna ordning och för att få sådan ordning måste väl mer än slumpen spela en roll ??

Om det kan vara så som du tänker dig det, eller om det var på något helt annat sätt, vet vi inte. Man kan inte sitta i en bekväm fåtölj och tänka sig fram till hur det borde ha varit. Man måste ha något gott argument varför det skulle ha varit på just ett visst sätt. Det går ju tråkigt nog inte att pröva hur det gick till, bara beskriva vad vi vet om hur det gick till. Det finns inget varför som kan utredas. Vill man, kan man stoppa in Gud som orsak till världens födelse. Men det förklarar just inte något, det är bara ett sätt att göra dig litet mera nöjd med världen och din egen plats i den.