PeterK (tidigare):
Hej..!
Men du behöver inte inveckla dig i oändliga funderingar för att komma fram till att "Big Bang-teorin" är fullständigt ohållbar..! Det räcker ju att konstatera, att "rumtiden" alltid existerat, eftersom det ju inte kan ha tagit nån tid för denna att "uppkomma" eftersom det inte kan ha funnits tid "före" dennas påstådda uppkomst. Varvid den ju alltid varit närvarande.
En fullständig självklarhet, du inte behöver några invecklade teorier för att klargöra. Dessutom faller ju föreställningen om en allt omfattande "expansion", eftersom en sådan förutsätter just att "rumtiden" har uppkommit. Så den i.o.f.s. säkert riktiga iakttagelsen av ett expanderande "universum" kan bara innebära en lokal expansion, samt härvid antagligen en fas i ett pulserande (som alltså består i växelvisa "utvidgningar"/"sammandragningar"). Och då dessa inte kan omfatta ett gränslöst universum (ja, vad hade då denna yttre "rörelse" relaterat till...?), så måtte de "relatera till" eller "kontrastera emot" annan "rörelse". Varvid all "rörelse" intet annat kan, än utgöra lokala fenomen i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Dessutom kan inte utvidgningen vara "evig" eftersom det "redan nu" hade inneburit ett oändligt expanderat universum, med oändliga avstånd mellan allt av materiella "enheter" eller "partiklar". Nä, där får man helt enkelt tänka om, dvs, själva observationerna är nog riktiga, men det gäller ju att kunna tänka klart när man sedan tolkar dessa.
OK..??
Vänligen/ PeterK
Illusionen:
Det finns en svaghet i att referera till
FÖRNIMMELSEN som ett underförstått bevis.
Tänk dig att du står framför en stor vägg målad i en viss färg.
Du tar sedan en pensel och målar med samma färg som väggen t ex en punkt mitt på väggen.
Du ser då inte punkten, då den smälter in i väggens färg.
Det krävs m a o att du målar punkten med en från väggens färg
AVVIKANDE färg,
för att du ska urskilja punkten.
Antag att punkten symboliserar det vi förnimmer som vår verklighet.
Vad representerar då väggen med dess färg ?
Frågan kan även formuleras som,
VAD UTGÖR FÖRNIMMELSENS AVVIKANDE BAKGRUND ?Innan du har svaret på dessa frågor går det ej att använda förnimmelsen/betraktelsen
som grund för resonemang rörande t ex existensbegrepp och liknande.
Så vitt jag förstår utelämnar alla inlägg jag läst förnimmelsens/betraktelsens "bakgrund".
Jag får intrycket av att flertalet skribenter inte ens är varse problemställningen.
Det är bl a denna "bakgrund" jag redogör för i mitt koncept.
/ Illusionen
"Doubt is the origin of wisdom."
PeterK (lite senare):
Bara det att du refererar till
"vad jag upplever" och inte till "
att jag upplever", vilket ju var
min förklaringsgrund. I själva verket håller du ju med mig om det dubiösa i att bygga en världsbild på relativiteter i
vad jag upplever. Detta utgör ju "det okända", medan "det faktum
att jag upplever" utgör det för mig till 100% kända. Varvid jag alltså bedömer allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — dvs, "vad jag upplever" ("det okända")— utifrån "det för mig absolut oavvisliga faktum
att jag upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga (det för mig absolut kända"). Och att grunda sig på detta är väl utifrån ditt sätt att se, vad jag förstår, mycket bättre än att grunda sig på någon relativitet i
vad man upplever (ja, det blir ju härvid lätt som med färgerna i ditt exempel). Ja, det är ju det jag snackar om, som du är inne på, fast du inte riktigt verkar ha klart för dig vad detta i praktiken verkligen innebär. Eller vad detta för med sig för konsekvenser i termer av "världsbild" samt "livsuppfattning"... /men det kommer.... ;o)
Mvh/ PeterK
Illusionen:
I stort kan jag instämma i det du skriver här, men vill inflika ett förtydligande.
Jag tycker mig förstå hur du resonerar när du skriver citat, ”Detta utgör ju "det okända",
medan "det faktum att jag upplever" utgör det för mig till 100% kända.”.
Med en begränsad målsättning ser jag inget fel i detta.
Det jag hävdar är att det som är det ”kända”, är
otillräckligt som grund för att förstå vad
som döljer sig ”bortom” vår verklighet.
Av den orsaken är det för mig nödvändigt och viktigt att förstå
"vad jag upplever" och VARFÖR.
För detta krävs det förankrade modeller och teorier, samt att även ”medvetandets referens” involveras.
https://www.youtube.com/watch?v=zkeHr0O ... E5E5656663/ Illusionen
PeterK (onsdag 3 september 2014):
Men, snälla vän..; föreställningen att det existerar något bortom allt medvetande är ju bara nys. den vetenskapliga metoden måtte innebära att göra iakttagelser (observationer) varvid man kan notera dels "att man upplever" samt dels "vad man upplever". Och detta senare — som jag nu många gånger påpekat i detta forum — "direkt" eller så "indirekt. Varvid man i det senare fallet gör konklusioner rörande något man inte kan uppleva direkt, men som utifrån vad man upplever direkt utgör en ofrånkomlig konsekvens av detta. Men i bägge fallen figurerar företeelserna — men blott sådana man känner dem — i "vad man upplever". Och för att vara vetenskaplig, bedömer man vidare "det okända" utifrån "det kända". Varvid man bedömer "vad man upplever" utifrån det faktum "att man upplever". Allt annat är att bedöma "vad man upplever", antingen utifrån någon viss detalj i "vad man upplever (vilket ju är att bedöma "det okända" utifrån "det okända"). Eller så bedömer man "vad man upplever" utifrån rent och skärt påhittat nys.
Så det räcker sannerligen inte med de — som du benämner dem — »förankrade modeller och teorier« du här appellerar till. Ty det krävs att dessa utgör "det för alla forskare utan undantag absolut kända" för att hjälpa dig ernå »för alla forskare utan undantag absolut gällande«, samt härvid »absolut sanna facit«. Men är du så säker på att dessa »förankrade modeller och teorier« är lika kända i hela världsalltet, som de är kända för dig..?
Och på vad sätt skulle de vara mera kända för dig, än det faktum »att du öht upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga«..?
Och på vad sätt utgör inte modellerna och teorierna ifrån något du upplever, samt härvid något som egentligen ingår i vad du upplever, snarare än någon del i eller grund för, att du upplever..? Tänk dessutom på, att det går fuller väl att uppleva, samt härvid hysa en upplevelseförmåga, utan att odla nämnda "modeller" eller "teorier"..? Medan du inte kan odla dessa, om du inte alls upplever något samt härvid heller inte besitter en upplevelseförmåga. Helt olika saker således, och vad som inte är identiskt med "det absolut kända", kan bara vara identiskt med "det okända". Såvida vi rentav inte snackar om vad som öht inte existerar, förstås... Nä... Illusionen..., du får tänka vidare här, men av din framtoning att döma, förefaller du sanningsenlig och seriös. Och det är "A" och "O" i vetenskapliga sammanhang. Ja, precis allt hänger på det...
Mvh/ PeterK