Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 02 sep 2014 22:27

Algotezza skrev:Medvetandet är självreferent.

Menar du med det människans förmåga att tänka på sig själv som en medveten och tänkande varelse? Flera hominider är medvetna om att det är sig själva de ser i en spegel, att de kan identifiera en annan individ från ett fotografi.
Moderator

Användarvisningsbild
Strålöga
Inlägg: 428
Blev medlem: 02 sep 2013 22:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Strålöga » 02 sep 2014 22:59

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:När man tex anger något som "observeras, upplevs" som orsakat av slumpen så innebär detta att man inte förstått det som man observerade och vidare att man "utsätts för en ond natur".

Hur vet du att det inte kan handla om slump? Om du studerar lågaktivt material i en Wilsonkammare och tittar på spåren efter det spontana sönderfallet, tror du då att sådana händelser är determinerade trots att det inte finns någon vetenskaplig studie som stöder en sådan uppfattning? Hur förklarar du fenomenet? Eller har du bara bestämt dig för att världen är förutbestämd till varje minsta del?

Det finns ju en orsak att allt hamna där det hamnar även om ingen tänkt ut orsaken. Exempel. Jag tömmer ut en tunna med 400 småkulor på asfalten ute. Hur jag rör mig och vinden och tyngdkraften och hastigheten osv allt orsakar varför kulorna till sist kommer att hamna som de gör. Varje kula är påverkad på något sätt av allting. Allt som sker har en bakomliggande faktor och en orsak. Även i en Wilsonkammare påverkas allt

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 02 sep 2014 23:07

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:När det gäller "sönderfall" så är det du som "påstår" att det sker slumpartat eller att "sannolikheten" för att det ska ske är lika stor för vilken "kärna/atom" som hellst. Det som sker i naturen är 100% säkert det har inte med sannolikheter att göra.. Jag kan gå in på detta mer senare..

Spontant sönderfall kanske du skall undvika att försöka förklara, fms, för i så fall tvingas du ljuga (om du skall hålla fast vid din inställning att alla händelser i världen är determinerade och att ingen slumphändelse är möjlig). Du borde fundera över vad intellektuell ärlighet innebär. Det framgår nämligen av ditt svar att du hoppat förbi de avsnitt som handlar om slumpfaktorn.

Jag är inte fysiker, i min värld finns inte slumpen. Jag nöjer mig med att förstå med sinnena som observationsinstrument och då kan jag använda mitt sätt och förstå nya samband. Slumpen kan inte verka samtidigt som de är del i de oändliga ordningarna. Då skulle ju "vad som hellst" kunna ske.
Jag arbetar mer generellt i det basala, ger mig mer och det passar mig bättre. Om du ser naturens krafter verka ("Gud"), ja då är det inte slump utan en oändligt stark och exakt kraft som du upplever.
Hade jag hållt fast vid att det vi upplever (tex människor vi möter, sjukdomar, eller annat) beror på slumpen ja då hade jag fastnat. Vi lär av det vi upplevt. Dvs det som "verkligen skedde i naturen, verkliga observationer alltså). Hade det varit slumporsakat kunde ju detta som vi ju lär av dvs naturen inte kunnat tjäna som mall. Det bygger helt på att det som sker är nödvändigt. Annars uppvisar inte naturen något samband/lagbundenhet och blir omöjlig att förstå. Det vore att ge upp sitt förnuft.
Sedan är du nog inte rätt person att avgöra hur och av vem naturen ska förklaras. Jag redogör för mina teorier/ideer. Argumenterar för vad jag kommit fram till och varför. Tänk på att vi har olika erfarenheter och att detta spelar in för förnuftet.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 02 sep 2014 23:41

förstår mig själv skrev:Jag är inte fysiker, i min värld finns inte slumpen.

Och då spelar det ingen roll hur många nobelpris som delats ut till fysiker som bevisat motsatsen?
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 03 sep 2014 06:52

Pilatus skrev:
förstår mig själv skrev:Jag är inte fysiker, i min värld finns inte slumpen.

Och då spelar det ingen roll hur många nobelpris som delats ut till fysiker som bevisat motsatsen?
Ha-ha... att någon fått stora "Ap-priset" på "Apornas planet", utgör väl ingen garanti för att man haft helt rätt...? Eller ens att man varit i närheten av sanningen...?? Och lika lite utgör väl hänvisningen till att nån fått "nobelpris" något vetenskapligt argument... ...vi lever väl själva ändå inte på en totalt intelligensbefriad planet...??

Tänker i.a.f. PeterK

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 03 sep 2014 07:23

PeterK (tidigare):

Hej..!

Men du behöver inte inveckla dig i oändliga funderingar för att komma fram till att "Big Bang-teorin" är fullständigt ohållbar..! Det räcker ju att konstatera, att "rumtiden" alltid existerat, eftersom det ju inte kan ha tagit nån tid för denna att "uppkomma" eftersom det inte kan ha funnits tid "före" dennas påstådda uppkomst. Varvid den ju alltid varit närvarande. En fullständig självklarhet, du inte behöver några invecklade teorier för att klargöra. Dessutom faller ju föreställningen om en allt omfattande "expansion", eftersom en sådan förutsätter just att "rumtiden" har uppkommit. Så den i.o.f.s. säkert riktiga iakttagelsen av ett expanderande "universum" kan bara innebära en lokal expansion, samt härvid antagligen en fas i ett pulserande (som alltså består i växelvisa "utvidgningar"/"sammandragningar"). Och då dessa inte kan omfatta ett gränslöst universum (ja, vad hade då denna yttre "rörelse" relaterat till...?), så måtte de "relatera till" eller "kontrastera emot" annan "rörelse". Varvid all "rörelse" intet annat kan, än utgöra lokala fenomen i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Dessutom kan inte utvidgningen vara "evig" eftersom det "redan nu" hade inneburit ett oändligt expanderat universum, med oändliga avstånd mellan allt av materiella "enheter" eller "partiklar". Nä, där får man helt enkelt tänka om, dvs, själva observationerna är nog riktiga, men det gäller ju att kunna tänka klart när man sedan tolkar dessa.

OK..??

Vänligen/ PeterK

Illusionen:
Det finns en svaghet i att referera till FÖRNIMMELSEN som ett underförstått bevis.

Tänk dig att du står framför en stor vägg målad i en viss färg.
Du tar sedan en pensel och målar med samma färg som väggen t ex en punkt mitt på väggen.
Du ser då inte punkten, då den smälter in i väggens färg.
Det krävs m a o att du målar punkten med en från väggens färg AVVIKANDE färg,
för att du ska urskilja punkten.

Antag att punkten symboliserar det vi förnimmer som vår verklighet.
Vad representerar då väggen med dess färg ?

Frågan kan även formuleras som,
VAD UTGÖR FÖRNIMMELSENS AVVIKANDE BAKGRUND ?

Innan du har svaret på dessa frågor går det ej att använda förnimmelsen/betraktelsen
som grund för resonemang rörande t ex existensbegrepp och liknande.
Så vitt jag förstår utelämnar alla inlägg jag läst förnimmelsens/betraktelsens "bakgrund".
Jag får intrycket av att flertalet skribenter inte ens är varse problemställningen.

Det är bl a denna "bakgrund" jag redogör för i mitt koncept.

/ Illusionen

"Doubt is the origin of wisdom."

PeterK (lite senare):
Bara det att du refererar till "vad jag upplever" och inte till "att jag upplever", vilket ju var min förklaringsgrund. I själva verket håller du ju med mig om det dubiösa i att bygga en världsbild på relativiteter i vad jag upplever. Detta utgör ju "det okända", medan "det faktum att jag upplever" utgör det för mig till 100% kända. Varvid jag alltså bedömer allt av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — dvs, "vad jag upplever" ("det okända")— utifrån "det för mig absolut oavvisliga faktum att jag upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga (det för mig absolut kända"). Och att grunda sig på detta är väl utifrån ditt sätt att se, vad jag förstår, mycket bättre än att grunda sig på någon relativitet i vad man upplever (ja, det blir ju härvid lätt som med färgerna i ditt exempel). Ja, det är ju det jag snackar om, som du är inne på, fast du inte riktigt verkar ha klart för dig vad detta i praktiken verkligen innebär. Eller vad detta för med sig för konsekvenser i termer av "världsbild" samt "livsuppfattning"... /men det kommer.... ;o)


Mvh/ PeterK

Illusionen:
I stort kan jag instämma i det du skriver här, men vill inflika ett förtydligande.
Jag tycker mig förstå hur du resonerar när du skriver citat, ”Detta utgör ju "det okända",
medan "det faktum att jag upplever" utgör det för mig till 100% kända.”.
Med en begränsad målsättning ser jag inget fel i detta.
Det jag hävdar är att det som är det ”kända”, är otillräckligt som grund för att förstå vad
som döljer sig ”bortom” vår verklighet.
Av den orsaken är det för mig nödvändigt och viktigt att förstå "vad jag upplever" och VARFÖR.
För detta krävs det förankrade modeller och teorier, samt att även ”medvetandets referens” involveras.

https://www.youtube.com/watch?v=zkeHr0O ... E5E5656663

/ Illusionen

PeterK (onsdag 3 september 2014):
Men, snälla vän..; föreställningen att det existerar något bortom allt medvetande är ju bara nys. den vetenskapliga metoden måtte innebära att göra iakttagelser (observationer) varvid man kan notera dels "att man upplever" samt dels "vad man upplever". Och detta senare — som jag nu många gånger påpekat i detta forum — "direkt" eller så "indirekt. Varvid man i det senare fallet gör konklusioner rörande något man inte kan uppleva direkt, men som utifrån vad man upplever direkt utgör en ofrånkomlig konsekvens av detta. Men i bägge fallen figurerar företeelserna — men blott sådana man känner dem — i "vad man upplever". Och för att vara vetenskaplig, bedömer man vidare "det okända" utifrån "det kända". Varvid man bedömer "vad man upplever" utifrån det faktum "att man upplever". Allt annat är att bedöma "vad man upplever", antingen utifrån någon viss detalj i "vad man upplever (vilket ju är att bedöma "det okända" utifrån "det okända"). Eller så bedömer man "vad man upplever" utifrån rent och skärt påhittat nys.

Så det räcker sannerligen inte med de — som du benämner dem — »förankrade modeller och teorier« du här appellerar till. Ty det krävs att dessa utgör "det för alla forskare utan undantag absolut kända" för att hjälpa dig ernå »för alla forskare utan undantag absolut gällande«, samt härvid »absolut sanna facit«. Men är du så säker på att dessa »förankrade modeller och teorier« är lika kända i hela världsalltet, som de är kända för dig..?

Och på vad sätt skulle de vara mera kända för dig, än det faktum »att du öht upplever, samt härvid besitter en upplevelseförmåga«..?

Och på vad sätt utgör inte modellerna och teorierna ifrån något du upplever, samt härvid något som egentligen ingår i vad du upplever, snarare än någon del i eller grund för, att du upplever..? Tänk dessutom på, att det går fuller väl att uppleva, samt härvid hysa en upplevelseförmåga, utan att odla nämnda "modeller" eller "teorier"..? Medan du inte kan odla dessa, om du inte alls upplever något samt härvid heller inte besitter en upplevelseförmåga. Helt olika saker således, och vad som inte är identiskt med "det absolut kända", kan bara vara identiskt med "det okända". Såvida vi rentav inte snackar om vad som öht inte existerar, förstås... Nä... Illusionen..., du får tänka vidare här, men av din framtoning att döma, förefaller du sanningsenlig och seriös. Och det är "A" och "O" i vetenskapliga sammanhang. Ja, precis allt hänger på det...

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 03 sep 2014 08:11

PeterK skrev:Ha-ha... att någon fått stora "Ap-priset" på "Apornas planet", utgör väl ingen garanti för att man haft helt rätt...?

Nej, Apornas planet har inte nobelkommittén yttrat sig om. Men det är ett tungt vägande argument att det i Werner Heisenbergs (nobelpris 1932) osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning.
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 03 sep 2014 09:54

Pilatus skrev:
PeterK skrev:Ha-ha... att någon fått stora "Ap-priset" på "Apornas planet", utgör väl ingen garanti för att man haft helt rätt...?

Nej, Apornas planet har inte nobelkommittén yttrat sig om. Men det är ett tungt vägande argument att det i Werner Heisenbergs (nobelpris 1932) osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning.
Och jaaa... ...vad är det i detta som bevisar vad...?

Upptill lite bevis nu...

Mvh/ PeterK

(...PeterK förstår redan på förhand att "osäkerhet" uteslutande kan råda, antingen i den mån man själv inte begriper vad man talar om, eller i vad mån man baserar sina utsagor på blott relativiteter; dvs, på blott vad som ur diverse olika perspektiv intet mera än "synes vara". Dvs, på vad som i PeterK´s "livsanalys" är att hänföra till "det okända"... ...dessvärre, Pilatus...;0)

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 03 sep 2014 10:06

PeterK skrev:
Pilatus skrev:Men det är ett tungt vägande argument att det i Werner Heisenbergs (nobelpris 1932) osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning.

Och jaaa... ...vad är det i detta som bevisar vad...?

Att en subatomär partikels läge och rörelsemängd inte samtidigt kan bestämmas.
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 03 sep 2014 10:26

Pilatus skrev:
PeterK skrev:
Pilatus skrev:Men det är ett tungt vägande argument att det i Werner Heisenbergs (nobelpris 1932) osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning.

Och jaaa... ...vad är det i detta som bevisar vad...?

Att en subatomär partikels läge och rörelsemängd inte samtidigt kan bestämmas.
Jaså... av vem då...? Inse, Pilatus, att bara för att man själv inte kan en sak, så utgör detta verkligen inte något bevis för att andra inte kan (och då tänker jag i min inskränkthet verkligen inte bara på apor på apornas planet eller på jordmänniskor på jordmänniskornas planet, utan på precis vemhelst det än vara månde). Lite ödmjukhet skadar inte — i själva verket är det en förutsättning för att överhuvudtaget begripa nånting... (...försök att förstå detta Pilatus...)

Inget "bevis", således utan mera uttryck för självtillräcklig "tro"... (om du inte begriper vad som i verkligheten utgör "bevis" kan jag säkert förklara detta för dig... men det tar vi då... ...nu ska jag dricka mera bärs... förstår du... ;0)))

Förstår i.a.f. PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 03 sep 2014 10:45

PeterK skrev:
Pilatus skrev:Att en subatomär partikels läge och rörelsemängd inte samtidigt kan bestämmas.

Jaså... av vem då...?

Inte av någon.
Moderator

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 03 sep 2014 11:27

Illusionen skrev:
Min fråga lyder, hur vet vi att det inte är jaget och/eller dess struktur, som är upphovet till, eller delaktig i, vår verklighets tid ?
Kan den möjligheten uteslutas, och i så fall varför ?

Om jag fattar din fråga rätt (vilket jag säkert inte gör) så talar du här om vår upplevda tid. Denna är subjektiv och inte matematisk. Vill vi ha en matematisk tid måste vi använda fysikaliska fenomen som referens.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 03 sep 2014 11:43

Hej en fråga till illusionen.
Hur ändras "din atomära" verklighet, dina "förnimmelser" genom det du förstår om naturen? Vidare finns det något objektivt "värde" "egenvärde i det som sker?"
Finns det någon styrande kraft "någon ordning" ur vilken man kan förstå detta.
Dessa frågor går det att svara på menar jag via "huvudteorin", teorier om sådant uppstår spontant.
Min metod är att uppleva (via sinnena) de krafter som "upprätthåller" ordningarna.
Detta har absolut högsta "prioritet", denna absoluta sanning råder alltid och oavsett hur svårt/diffust det som upplevs kan tyckas så beror detta på dessa högre ordningar.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 03 sep 2014 11:55

Pilatus skrev:
PeterK skrev:
Pilatus skrev:Att en subatomär partikels läge och rörelsemängd inte samtidigt kan bestämmas.

Jaså... av vem då...?

Inte av någon.

Allt som vi upplever kommer förändras(upplevas annorlunda) genom att vi påverkar detta andra (eller om detta inte finns på "riktigt"=psolipsism så påverkas våra upplevelser av detta upplevda).
Om vi tex krockar med en bil så uppstår växelverkan. Om vi antar att en "partikel" orsakar en påverkan i oss(tex förnimmelse, kemisk reaktion) så åtgår vad vi kan kalla "kraft" från "partikeln" som ger en verkan i oss.
Denna växelverkan "process" innebär att det blir svårt att begripa naturen enligt olika rådande teorier och metoder.
Anta att du reagerar genom att se, höra och känna en människa. Denna reaktion i dig motsvaras av något i den andre. Kärlek är ett exempel på detta.
Pilatus tror du att du har kompetens att förklara vad som är "möjligt" och inte för "andra". Du (menar jag) vet inte ens vad som är möjligt för dig själv.
Det vet man efteråt när kunskapen finns.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 13:50

Pilatus skrev:
Algotezza skrev:Medvetandet är självreferent.

Menar du med det människans förmåga att tänka på sig själv som en medveten och tänkande varelse? Flera hominider är medvetna om att det är sig själva de ser i en spegel, att de kan identifiera en annan individ från ett fotografi.


Ja, detta kan gälla fler medvetanden än människans medvetande. Också att vi speglar oss i varandra, olika mentaliseringsprocesser.
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster