Vad är tid?

[Algotezza]

Frågan är hur man gör om man mätt en icke upprepningsbar process och den behöver mätas om därför att man tror man mätt fel...?

Rytm är ett "förhållande" till andra ordningar. Det som sker "imellan" är orsak till ordet "tid"[/quote]

Hur menar du att tidmätning går till, om du har invändningar mot min beskrivning?

[Algotezza]

Tid kan ses som den faktor i vår värld som bl.a. möjliggör för oss att röra oss i rummet och som möjliggör för de processer som upprätthåller vår kropp och vårt medvetande att just upprätthålla vår kroppsliga och mentalt-emotionella existens.

Tid möjliggör rörelse.

[Waggho]

Tid möjliggör rörelse.

Man skulle kunna vända på det: att färdas i tiden är en konsekvens av att inte röra sig tillräckligt mycket. Enligt relativitetsteorin vet vi ju att för den som rör sig snabbt i rummet går tiden långsammare. Tillräckligt snabb rörelse möjliggör alltså i teorin att slippa röra sig i tiden. Den som står still färdas i maxhastighet genom tiden.

Apropå 4D och 5D: Om vi nu kan se tiden som en fjärde dimension, innebär det att en femte dimension skulle kunna vara en andra tidsdimension. Det är svårt att föreställa sig. Men liksom en värld som är fast i 2D (tänk streckgubbar på ett papper) kan färdas i den tredje dimensionen utan att över huvud taget märka det, skulle vi mycket väl kunna färdas åt ena eller andra hållet, hur snabbt eller långsamt som helst, i en andra tidsdimension.

Och om dimensionerna kan ha olika kvalitet, vilket vi upplever att rumsdimensionerna kontra tiden har, skulle ytterligare dimensioner också kunna te sig helt annorlunda än dessa.

Betänk också att streckgubbar på ett papper som inte uppfattar en tredje dimension skulle kunna gå runt hela sitt liv utan att veta om att de är bevakade av 3D-varelser som roat betraktar vad de håller på med. Och skulle en 3D-varelse på något sätt ingripa i 2D-världen och ge sig till känna skulle den betraktas som en Gud.

[Strålöga]

Även i en isoleringscell känns tiden röra sig. Kan det vara planeten jordens hastighet i kombination med ljusets hastighet som får tiden att kännas sådan.

Det är vår egen kropp som vi förnimmer, även då vi ligger bekvämt i vår egen säng med ljuset släckt. Hjärtat pumpar på, lungorna fylls och töms, inre organ filtrerar blod, musklernas tonus och det tryck som vi känner av vår egen kroppstyngd. När det sedan är dags att raka sig igen och vi ser vårt löddriga ansikte i spegeln har vi åldrats något sedan föregående dag.

Sant. Men även om jag har hjärtklappning eller långsam puls så känner man ändå känslan av tid., Antagligen känner man omedvetet alla händelser som sker i och utanför sin kropp. Omedvetet känner man alla rörelser i varje cell och luftens partiklar, jordens hastighet helheten osv.,

[Pilatus]

Sant. Men även om jag har hjärtklappning eller långsam puls så känner man ändå känslan av tid., Antagligen känner man omedvetet alla händelser som sker i och utanför sin kropp. Omedvetet känner man alla rörelser i varje cell och luftens partiklar, jordens hastighet helheten osv.,

Det var värst! I så fall är du att gratulera. Blir du aldrig yr av jordens ständiga roterande?

[Algotezza]

Tid möjliggör rörelse.

Man skulle kunna vända på det: att färdas i tiden är en konsekvens av att inte röra sig tillräckligt mycket. Enligt relativitetsteorin vet vi ju att för den som rör sig snabbt i rummet går tiden långsammare. Tillräckligt snabb rörelse möjliggör alltså i teorin att slippa röra sig i tiden. Den som står still färdas i maxhastighet genom tiden.

Apropå 4D och 5D: Om vi nu kan se tiden som en fjärde dimension, innebär det att en femte dimension skulle kunna vara en andra tidsdimension. Det är svårt att föreställa sig. Men liksom en värld som är fast i 2D (tänk streckgubbar på ett papper) kan färdas i den tredje dimensionen utan att över huvud taget märka det, skulle vi mycket väl kunna färdas åt ena eller andra hållet, hur snabbt eller långsamt som helst, i en andra tidsdimension.

Och om dimensionerna kan ha olika kvalitet, vilket vi upplever att rumsdimensionerna kontra tiden har, skulle ytterligare dimensioner också kunna te sig helt annorlunda än dessa.

Betänk också att streckgubbar på ett papper som inte uppfattar en tredje dimension skulle kunna gå runt hela sitt liv utan att veta om att de är bevakade av 3D-varelser som roat betraktar vad de håller på med. Och skulle en 3D-varelse på något sätt ingripa i 2D-världen och ge sig till känna skulle den betraktas som en Gud.

Vad händer om vi spränger "ljusvallen" - färdas snabbare än ljuset?

[Algotezza]

Varför har tiden en riktning - tidens pil? I rumsdimensionen rör vi oss fritt - mest fritt på jordytan, svårare utåt rymden.

Hallå där, Algotezza... det här är ju lätt att förstå, så det kan ju lika gärna jag svara på... jo, händelsernas gilla gång — samt härvid "tidens riktning" — är ju att det idag "förgångna" övergått i det idag "innevarande" vilket i sin tur städse övergår i vad som i detta "nu" utgör "det kommande". Det är alltså inte så att "våren" kommer efter sommaren men före "vintern". Liksom "ungdomen" inte kommer efter "ålderdomen" men före "födelsen". Att förstå varför det förhåller sig endast på detta vis, är att förstå i vilken mening "tiden" har en "riktning". Det handlar om "ändamålsenlighet", "orsak/verkan" samt härvid om "begripliga sammanhang" jämte »förståelse för livets & härvid "alltets" grundläggande beskaffenhet«.

Háde i Spenaten!/ PeterK

Du tänker kanske på kausaliteten - att den omöjliggör att färdas "bakåt i tiden" - och på det personliga planet kan det röra sig om karma, kanske. Som man bäddar för man ligga...

[Pilatus]

Vad händer om vi spränger "ljusvallen" - färdas snabbare än ljuset?

Det påstås vara en fysisk omöjlighet att accelerera materia > c då energin går mot oändligheten.

[Pilatus]

Tid kan ses som den faktor i vår värld som bl.a. möjliggör för oss att röra oss i rummet och som möjliggör för de processer som upprätthåller vår kropp och vårt medvetande att just upprätthålla vår kroppsliga och mentalt-emotionella existens.

Tid möjliggör rörelse.

Kan man inte utveckla det?

Varför inte säga: materien bär i sig själv dimensionen tid genom sin egenskap att kunna flytta sig i rummet.

Det vi mäter är den takt med vilken naturen oscillerar.

[Antic]

Materia? Rum?

Det ni diskuterar är bara sett från upplevelsen och säger ingenting om vad tid egentligen är. Tid kan bara vara en enda sak, en likriktare av rörelse. Tiden är alltså ingen kraft i sig, den bara styr rörelsen (händelserna) i det objektiva universum.

Rum är något som bara finns i upplevelsen, tid däremot existerar utanför upplevelsen.

[Pilatus]

Tiden är alltså ingen kraft i sig, den bara styr rörelsen (händelserna) i det objektiva universum.

Hur kan något (tiden) styra rörelsen (materien) utan att ha med kraft att göra?

Ref. tröghetslagen.

[Antic]

Det finns inget sånt utanför upplevelsen. Bara en funktion. Tiden likriktar händelser, hur det sker objektivt, vet jag inte. Det som får allt att hända och som vi skulle kalla rörelse eller kraft sett från upplevelsen, finns där redan, tiden bara styr händelserna åt ett och samma håll som något slags filter, likriktare eller liknande.

[Pilatus]

tiden bara styr händelserna

Menar du då att tiden är något i sig? En styrande faktor? En kraft som påverkar materien? Eller är det det fenomen vi kan mäta med en klocka?

[Antic]

Pilatus

Om du ser det objektiva universum utanför upplevelsen som bara "händelser". Något som vi skulle kalla för "rörelse" och kanske "naturkrafter" från upplevandets perspektiv. Tiden är helt enkelt bara en likriktare som får alla händelser att gå åt samma håll men driver inget själv.

Dvs objekt och rum finns bara som "händelser" i det objektiva universum medan sinnena renderar både rummet i universum och alla objekt i det. Det som vi kallar för upplevelsen.

Även den "indirekta objektiviteten" tillhör upplevelsen, dvs atomer, elektroner, vågor, gravitation, magnetism, siffror etc. Den är till för att vi överhuvutaget skall förstå det vi upplever även om universum i sig inte innehåller några atomer eller liknande.

Det finns bara två saker som är oberoende av upplevelsen, händelser och tid. De händer oavsett om vi upplever dem eller inte. Ett träd faller i skogen oavsett om någon upplever det eller inte. Trädet blir däremot inte ett objekt förrän någon kan uppleva det.

Allt annat är däremot helt beroende av att sinnena skapar upplevelsen.

Pga att universum bara består av två saker, händelser och tid så finns inget att se utan sinnen som skapar upplevelsen, inte ens något rum finns kvar.

[Algotezza]

Pilatus

Om du ser det objektiva universum utanför upplevelsen som bara "händelser". Något som vi skulle kalla för "rörelse" och kanske "naturkrafter" från upplevandets perspektiv. Tiden är helt enkelt bara en likriktare som får alla händelser att gå åt samma håll men driver inget själv.

Dvs objekt och rum finns bara som "händelser" i det objektiva universum medan sinnena renderar både rummet i universum och alla objekt i det. Det som vi kallar för upplevelsen.

Även den "indirekta objektiviteten" tillhör upplevelsen, dvs atomer, elektroner, vågor, gravitation, magnetism, siffror etc. Den är till för att vi överhuvutaget skall förstå det vi upplever även om universum i sig inte innehåller några atomer eller liknande.

Det finns bara två saker som är oberoende av upplevelsen, händelser och tid. De händer oavsett om vi upplever dem eller inte. Ett träd faller i skogen oavsett om någon upplever det eller inte. Trädet blir däremot inte ett objekt förrän någon kan uppleva det.

Allt annat är däremot helt beroende av att sinnena skapar upplevelsen.

Pga att universum bara består av två saker, händelser och tid så finns inget att se utan sinnen som skapar upplevelsen, inte ens något rum finns kvar.

Hur vet du det du påstår? Går det att verifiera? Går det att falsifiera? Vad slags empiri grundar du det på?