moral och etik, behöver hjälp reda ut begreppen

[hovnarr]

Utan att ha läst någon filosofi vid högskola eller annan anstalt, delar jag alltså Karins uppfattning. Men som CAUSTIX gjort reda för, använder experter på området dessa termer lite annorlunda. Så länge alla förstår vad vi talar om spelar det ingen roll.

[Makterna]

Tack för välkommnandet. Jag är lätt intresserad av ämnet, men kan ibland tycka att diskusionerna i ämnet kan bli rätt "hårda" då det ibland handlar om vem som har rätt eller vem som har fel i en fråga och faktiskt krånglas till onödigt mycket. Jag ställde denna fråga för att i dagens GP var det en artikel om hur det var ställt med moralen i det Svenska sammhället. En undersökning, med ett antal frågor som tex om det var ok att röka mariujana gjordes.

Enligt denna undersökning så svarade en stor del av folkpartisterna att det mesta var ok (tex då att röka marijuana) och slutsatsen var att de då var mer omoraliska. Det känndes intutivt fel, jag skulle kunna se det som att folkpartisterna var mer oetiska kanske, men att säga att de är mer omoraliska känns fel. Jag själv tycket att det är ok mer mariujana, eftersom jag tycker att man skall få bestämma något sådant själv, skulle jag då vara omoralisk?

G-P är en vänsterextrem blaska som har mage att kalla sig "liberal" för att blanda bort korten.

Många utgår från att det finns en moral/etik som är mer "rätt" än andra, vilket faktiskt inte stämmer om man tänker efter. Visst stämmer det så långt att ungar som kastar sten på grannen och sedan ångrar sig när de ser vad de ställt till med, är "omoraliska". Men det är ju bara för att deras impulser och/eller obetänksamhet fick dem att handla oöverlagt. Ett svårare exempel är en människa som medvetet har en egoistisk moral - han anser att världen blir lyckligare om var och en tar hand om sig själv, och anser kanske rentav att det inte är fel att bryta mot lagar om man inte åker fast. Enligt de flesta moraliska läror döms en sådan person som osympatisk, men å andra sidan finns det ju inget som säger att det är majoriteten av alla moralläror som bildar nån sorts "ärkemoral". Sålänge man handlar enligt sin EGEN moral och står för det, kan man inte kallas omoralisk i absolut hänseende (däremot kan man förstås fortfarande med rätta kallas omoralisk med t.ex. en kristen måttstock).

Att vara politiskt inkorrekt, t.ex. att ogilla homosexualitet, är heller inte omoraliskt. Däremot kan moraliska tankar, och tankar i allmänhet, vara mer eller mindre genomtänkta. Om ogillandet av homosexuella exempelvis bygger på en primitiv tanke om att det som är onaturligt nog också är omoraliskt, utan att motivera detta samband, skulle man nog med fog kunna påstå att detta är fördomsfullt, medan man kanske kan tänka sig mer avancerade moraliska argument än så mot homosexualitet.

Prat om moral förs oftast av MORALISTER, som försöker få andra människor att göra som de själva vill, eftersom de styrs av moralpanik. De vill därmed tvinga på andra "rätt" moral. Utan respekt för att det faktiskt inte finns någon moral som är mer "rätt" än andra. Moralister är följdaktligen SUBJEKTIVISTER med oförmåga att se verkligheten.

Sen kan jag ju tänka mig att det finns personer som svarar att de tycker det är fel att röka mariujana, bara för att "det förväntas" av dem att svara så , men egentligen tycker tvärtom. Är det inte de som då är omoraliska - de sviker sin egen maggkänsla?

Enligt min personliga moral är ärlighet något gott, och självändamålskonformism något ont. Så därför håller jag med här.