Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav förstår mig själv » 05 sep 2014 04:44

Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:Hej som sagt koncentrera dig på vad som är möjligt för dig, i första hand annars kommer du verka som en konservativ och ond kraft i naturen. Det är naturligtvis främst för din egen skull men även för andras skull då du blir ett hinder för dem.


Jag förstår inte riktigt vad du åsyftar i mina tidigare inlägg. Jag tycker snarare det är du som försöker styra och ställa hur jag ska agera.

förstår mig själv skrev:Om du förstår själv utifrån din sanning så kan du ge information till andra av värde. Att säga (det går inte, är fel, eller "förbjuda") ja det lämnar människan utan någon teori alls..


Vad håller du på med själv?

förstår mig själv skrev:Ger man något "bättre" allternativ så behöver man inte göra mer utan dessa goda tankar sprids av den inneboende "sanningen" och kraften. Om du tex säger "nu förbjuder vi ditt eller datt tex asaläran eller något" så bör du förstå att det fanns en orsak till att dessa teorier/religioner/tankars existens....


Vad är det du tycker att jag förbjuder? jag förbjuder inget, jag önskar bara kommunicera med andra, ha ett tankeutbyte. Du gör mig till en halmgubbe. Det kan du göra om du vill om du känner att du argumenterar då. Men mig ger det ingenting. Ändå är jag dum nog att svara för jag tror och hoppas alltid att ett filosofiskt samtal är möjligt.

förstår mig själv skrev: Denna existens av orsak finns ju kvar som ett sår i denna människa då du inte har förnuft till annat än denna dårskap..


Exakt vad åsyftar du här i det jag skrivit? Vad är det en reaktion på?

förstår mig själv skrev:De behöver i så fall en bättre "lära"/"religion" och då behövs inget tvång utan denna sprids av sig självt om de är god och kan då ersätta den tidigare läran... Inte för att du "vill" tror dig veta vad som är fel utan för att du förstått något "rätt" något gott och detta visar sig i att de andra väljer själva detta nya.


Är det verkligen mig du diskuterar med? Asatro? Vad skriver du om?

Hej!
Bejaka dig själv! Behöver inte detta kan man ju tycka. Värdet är att se/förstå naturen. Dinn skada är att du inte uttrycker ditt väsens bayerska höga överste bergon

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 05 sep 2014 07:54

förstår mig själv skrev:
Algotezza skrev:
förstår mig själv skrev:Hej som sagt koncentrera dig på vad som är möjligt för dig, i första hand annars kommer du verka som en konservativ och ond kraft i naturen. Det är naturligtvis främst för din egen skull men även för andras skull då du blir ett hinder för dem.


Jag förstår inte riktigt vad du åsyftar i mina tidigare inlägg. Jag tycker snarare det är du som försöker styra och ställa hur jag ska agera.

förstår mig själv skrev:Om du förstår själv utifrån din sanning så kan du ge information till andra av värde. Att säga (det går inte, är fel, eller "förbjuda") ja det lämnar människan utan någon teori alls..


Vad håller du på med själv?

förstår mig själv skrev:Ger man något "bättre" allternativ så behöver man inte göra mer utan dessa goda tankar sprids av den inneboende "sanningen" och kraften. Om du tex säger "nu förbjuder vi ditt eller datt tex asaläran eller något" så bör du förstå att det fanns en orsak till att dessa teorier/religioner/tankars existens....


Vad är det du tycker att jag förbjuder? jag förbjuder inget, jag önskar bara kommunicera med andra, ha ett tankeutbyte. Du gör mig till en halmgubbe. Det kan du göra om du vill om du känner att du argumenterar då. Men mig ger det ingenting. Ändå är jag dum nog att svara för jag tror och hoppas alltid att ett filosofiskt samtal är möjligt.

förstår mig själv skrev: Denna existens av orsak finns ju kvar som ett sår i denna människa då du inte har förnuft till annat än denna dårskap..


Exakt vad åsyftar du här i det jag skrivit? Vad är det en reaktion på?

förstår mig själv skrev:De behöver i så fall en bättre "lära"/"religion" och då behövs inget tvång utan denna sprids av sig självt om de är god och kan då ersätta den tidigare läran... Inte för att du "vill" tror dig veta vad som är fel utan för att du förstått något "rätt" något gott och detta visar sig i att de andra väljer själva detta nya.


Är det verkligen mig du diskuterar med? Asatro? Vad skriver du om?

Hej!
Bejaka dig själv! Behöver inte detta kan man ju tycka. Värdet är att se/förstå naturen. Dinn skada är att du inte uttrycker ditt väsens bayerska höga överste bergon



???
Algotezza aka Algotezza

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 05 sep 2014 08:51

PeterK": Ja, den »klara principiella skillnaden« kan du ju själv notera, samt att denna innebär att antingen basera
sig på "illusion" eller på »en för alla och envar oavvislig realitet«.... sedan må du kalla saker och ting vad du vill...;
detta ändrar inte på några realiteter.

Mvh/ PeterK

Illusionen: Det är intressant att få ta del av dina tankar Peter, även om jag kanske inte delar dina åsikter i allt.
Vi tänker oss en på metafysik baserad teori, med viss förankring i vår verklighet, och att denna teori tillämpar
konventionell ”hållfasthetslära”, i ett från vår verklighet avvikande perspektiv.
Teorin levererar resultat som överensstämmer med vår verklighet, och allmänt accepterade teorier,
men som därutöver även redovisar att det förekommer imaginära effekter som bl a eliminerar
paradoxerna förekommande i den rådande uppfattningen inom området, och kompletterar relativitetsteorin
med imaginära termer.
Hur skulle du förhålla dig till en sådan, på metafysik baserad, teori ?
Om jag tolkat dig rätt så har en sådan teori inget existensberättigande, eller missuppfattar jag dig därvidlag?

/ Illusionen


PeterK: För det första är du långt, långt mer än genomsnittet, inne på vad saken verkligen gäller, det har du tydligen varit sedan länge. Fast utan att riktigt greppa detta ändå (du behöver förstå hur det "kvalitativa" i livet förhåller sig till det "kvantitativa", samt härvid hur "evigheten/oändligheten" förhåller sig till "det begränsade", samt hur "upplevaren" förhåller sig till "det upplevda", "samt hur "medvetandet/livet" förhåller sig till dettas yttringar i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", etc... först då får du riktig ordning på ditt arbete...)

För det andra, så avser ju "metafysik" vad som är till, men som inte är att hänföra till "fysiska" företeelser. Och med "fysiska företeelser" räknas i allmänhet sådant som i den fysiska världen kan "mätas" eller "vägas" samt uttryckas i siffror. Allt annat får väl räknas som "metafysik". Varvid det faktum att man upplever något, samt har en "upplevelseförmåga" ju varken kan "mätas" eller "vägas". Ändå utgör detta det centrala i den fysiska värld om vilken man — med handen på hjärtat — inte vet mycket mera om, än att den utgör ett "upplevelsepanorama" samt härvid något i grunden "metafysiskt". Så det faktum att man upplever samt besitter en "upplevelseförmåga" är förutom att vara det enda till 100% kända för forskaren, också något "metafysiskt". Varvid själva förklaringsgrunden för allt av vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", är metafysisk". Och då vad "förklaringsgrunden" kan förklara, uteslutande utgör ett följdfenomen till densamma, så är i själva verket allt vi överhuvudtaget kan vetenskapligt beakta, ingenting annat än just "metafysiskt". Något som ytterligare bekräftas av det blotta faktum, att man ingenting vet om delarnas eller "delaspekternas" verkliga natur, i den mån man inte kan relatera dessa till det allt övergripande samt härvid allt förklarande sammanhang, vi kan kalla "helheten". Och då denna naturligtvis är "evig/oändlig" eftersom den eljest hade avgränsats av vad som överhuvudtaget inte existerar (galenskap, således) så, utgör allt av vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" ingenting annat än "evigheten/oändligheten" i den "förklädda" form genom vilken "evigheten/oändligheten" framträder som skenbara "begränsningar" (ja, där har du "illusionen" i det hele... ,o)

Sååå...; "metafysik"...? Jomenvisst...!! Nu skall jag återgå till den svala bärsen....

Mvh/ PeterK

Illusionen: http://www.youtube.com/watch?v=YruVzW6zjdk

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens? (en sak, bara... ,o)

Inläggav PeterK » 05 sep 2014 09:09

Förresten, Illusionen...: läste i bladet: »Men nu har forskare på Hawaii kommit fram till att vår galax bara är en liten del av oändligt stora Laniakea.« Man börjar närma sig vad min "livsanalys" redan för länge sedan visade, nämligen att alltet är oändligt i tid och rum, samt att det härvid saknas såväl "största" som "minsta" storlek. (ja, om man nu börjar inse att alltet saknar begränsning i storlek, vad skulle i så fall en "minsta" storlek relatera till..?)

Dessutom visar ju min utredning av den s.k. Big-Bang-teorin, att "rumtiden" aldrig kan ha "uppkommit", utan att den alltid varit tillstädes... (varvid i.a.f. jag inte invecklar mig i några inkonsekvenser — dvs, i det ultimata beviset på att ens utsagor någonstans inte stämmer... ...plåååågsamt för många, men bara kul för mig...)

Alltid något....

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens? (en sak, bara... ,o)

Inläggav Pilatus » 05 sep 2014 09:48

PeterK skrev:Förresten, Illusionen...: läste i bladet: »Men nu har forskare på Hawaii kommit fram till att vår galax bara är en liten del av oändligt stora Laniakea.«

I så fall skrev journalisten fel. Vad som avses är att vår galax ingår i Laniakea Galaxy Cluster som är den största struktur man känner till i universum. Vår galax befinner sig i periferin av denna struktur.

Bild
Laniakea Supercluster
Moderator

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens? (en sak, bara... ,o)

Inläggav PeterK » 05 sep 2014 11:24

Pilatus skrev:
PeterK skrev:Förresten, Illusionen...: läste i bladet: »Men nu har forskare på Hawaii kommit fram till att vår galax bara är en liten del av oändligt stora Laniakea.«

I så fall skrev journalisten fel. Vad som avses är att vår galax ingår i Laniakea Galaxy Cluster som är den största struktur man känner till i universum. Vår galax befinner sig i periferin av denna struktur.

Bild
Laniakea Supercluster
Jamen PerK, som skrev att man härvid närmar sig insikten i ett ändlöst universum, skrev alltså inte fel. Vilket här på detta forum, kan ha sitt intresse...

Mvh/ PeterK

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens? (vidare, Illusionen)

Inläggav PeterK » 05 sep 2014 11:51

Jo, Illusionen; efter ett antal starköl, inser jag hur jag skall formulera mig så att du bättre förstår mina synpunkter på det du sysslar med; du söker en slutgiltig grund för vidare utforskning av de verkliga förhållandena. Och det är bra — ja, rent suveränt..! Men denna finner du inte i "strålar" eller "vågor" eller annat i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Ja, även "strålar/vågor" är ju sådant du kan förnimma — om än indirekt samt via diverse "sinneskryckor". Varvid elektroniska "sinneskryckor" intet mera är än en mer sofistikerad variant av glasögon (begreppet "sinneskryckor" är såvitt jag förstår myntat av skribenten Martinus Thompsen). Du är å ena sidan på det klara med att det vill till "metafysiska" grunder för att förstå sakernas sanna tillstånd (om jag således förstår dig rätt). Och det är ju i så fall, helt riktigt. Men samtidigt söker du dessa "metafysiska" grunder i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Dvs, i din upplevelse av »den fysiska världen«. Om än i form av det mest "eteriska" du där kan finna. Men detta är så att säga inte "eteriskt" nog. Och detta då du inte kan finna en för vidare utforskning av de allt övergripande verkliga förhållandena i längden hållbar grund, i överhuvudtaget någonting du kan uppleva av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", eftersom du här uteslutande finner "begränsningar".

Och att du inte kan basera dig på begränsningar — och härvid — illusioner, vid din bedömning av de för allt och alla övergripande verkliga (sanna) förhållandena, kan du säkert förstå... Det vill således till ett "paradigmskifte" av verklig rang — i ditt inre — för att du skall klara det här. Däremot kommer du att klara ditt uppehälle, genom att bedriva konventionell forskning i sammanhanget. Bl.a. därför att denna är invecklad i det sken-sceneri (den illusion), som innebär att ständigt finna nya horisonter — dock utan att begripa att de kan syssla med detta i evighet amen. Dvs, intill den dag de genomskådar mönstret, samt förstår att lösningen inte ligger i ett linjärt förmerande av den redan inslagna kursen. Utan i just ett inre "paradigmskifte". Dvs, du behöver inte genomräkna alla tänkbara talkombinationer, för att finna en för dem alla gällande matematisk princip. Sådan är i själva verket livets gilla gång... Så att säga...

En något ölstinn PeterK (tjohooo...!!)

holoteist
Inlägg: 383
Blev medlem: 17 feb 2013 22:22

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav holoteist » 05 sep 2014 12:28

Jag tänkte, om medvetandets referens definieras som, och jag ska försöka förhålla mig seriöst här, en framtida punkt i tiden; det vill säga, en kommande tidspunkt, då kanske vi kan omdefiniera verkligheten från en "illusion" till en verklig potential eller framtida människa. Jag har kommunicerat med framtiden och det kändes som att få en bekräftelse att ens lilla liv är värt något trots allt. Framtiden vet något, vi vet inget. :idea:

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens? (vidare, Illusionen)

Inläggav Illusionen » 05 sep 2014 19:35

PeterK skrev:Jo, Illusionen; efter ett antal starköl, inser jag hur jag skall formulera mig så att du bättre förstår mina synpunkter på det du sysslar med; du söker en slutgiltig grund för vidare utforskning av de verkliga förhållandena. Och det är bra — ja, rent suveränt..! Men denna finner du inte i "strålar" eller "vågor" eller annat i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Ja, även "strålar/vågor" är ju sådant du kan förnimma — om än indirekt samt via diverse "sinneskryckor". Varvid elektroniska "sinneskryckor" intet mera är än en mer sofistikerad variant av glasögon (begreppet "sinneskryckor" är såvitt jag förstår myntat av skribenten Martinus Thompsen). Du är å ena sidan på det klara med att det vill till "metafysiska" grunder för att förstå sakernas sanna tillstånd (om jag således förstår dig rätt). Och det är ju i så fall, helt riktigt. Men samtidigt söker du dessa "metafysiska" grunder i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Dvs, i din upplevelse av »den fysiska världen«. Om än i form av det mest "eteriska" du där kan finna. Men detta är så att säga inte "eteriskt" nog. Och detta då du inte kan finna en för vidare utforskning av de allt övergripande verkliga förhållandena i längden hållbar grund, i överhuvudtaget någonting du kan uppleva av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", eftersom du här uteslutande finner "begränsningar".

Och att du inte kan basera dig på begränsningar — och härvid — illusioner, vid din bedömning av de för allt och alla övergripande verkliga (sanna) förhållandena, kan du säkert förstå... Det vill således till ett "paradigmskifte" av verklig rang — i ditt inre — för att du skall klara det här. Däremot kommer du att klara ditt uppehälle, genom att bedriva konventionell forskning i sammanhanget. Bl.a. därför att denna är invecklad i det sken-sceneri (den illusion), som innebär att ständigt finna nya horisonter — dock utan att begripa att de kan syssla med detta i evighet amen. Dvs, intill den dag de genomskådar mönstret, samt förstår att lösningen inte ligger i ett linjärt förmerande av den redan inslagna kursen. Utan i just ett inre "paradigmskifte". Dvs, du behöver inte genomräkna alla tänkbara talkombinationer, för att finna en för dem alla gällande matematisk princip. Sådan är i själva verket livets gilla gång... Så att säga...

En något ölstinn PeterK (tjohooo...!!)


I tråden Vad är tid skriver jag » 05 sep 2014 19:01, följande, som du kan betrakta som en
enklare sammanfattning.
Min syn på, och tolkning, av Eulers formel är speciell då jag ser den som en atomär beskrivning av
relationen reellt - imaginärt, i rummet. Det framgår inte av det du skriver vad du tilldelar
det imaginära för roll, men detta har för mig stor betydelse för hur t ex Big Bang skall betraktas.
Du skriver på ett för mig något ovanligt sätt, men mitt spontana intryck är att vi i synen på några
frågeställningar förefaller ligga nära varandra i uppfattning. Jag är väl medveten om metafysikens
begränsningar, men sätter min tillit till min intuition, som varit vägvisare för mig tidigare.

Rum och tid ingår som komplexa ”perspektivkoordinater” i G, beskrivet via balanskriteriet ∆Ø.
Rum och tid (”rumtid”) skiljer därigenom ut sig gentemot övriga kännetecken/egenskaper i vår verklighet.
Rum och tid är således det PRIMÄRA övergripande balans-fundamentet, och jag har valt modellen ∆Ø,
och varianter av Eulers formel, för att beskriva detta.
Andra SEKUNDÄRA egenskaper, representerar kombinationer/tillståndsvariationer inom ramen för ∆Ø.
Det är skälet till att jag i konceptet använder mig av +c, -c, +jc och –jc, och alltså inte enbart c,
när sekundära egenskaper skall beskrivas.

Från tidigare inlägg har jag hämtat följande som har direkt anknytning till din fråga.
Här är det underförstått att FENOMEN refererar till RUM och TID. Avvikelser/obalanser relativt det
i balans varande balanskriteriet Ư ger i olika varianter/kombinationer och konstellationer,
atomära FÖRNIMMELSER.

Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.

Ovanstående ger bl a definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.


Någonstans skriver jag citat, "Det tenderar till att bli något filosofiskt, men tyvärr verkar den
absoluta sanningen, enligt konceptets förmenande och sätt att se på problemet, vara något
som ej existerar i det atomära perspektivet.
Även om vi tillfälligt tycker oss ana målet, kommer det alltid att finnas ”nya dörrar att öppna”.

https://www.youtube.com/watch?v=kMOT-ns2HM8
https://www.youtube.com/watch?v=uWy8iibtd98

/ Illusionen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens? (vidare, Illusionen)

Inläggav PeterK » 06 sep 2014 07:22

Illusionen skrev:
PeterK skrev:Jo, Illusionen; efter ett antal starköl, inser jag hur jag skall formulera mig så att du bättre förstår mina synpunkter på det du sysslar med; du söker en slutgiltig grund för vidare utforskning av de verkliga förhållandena. Och det är bra — ja, rent suveränt..! Men denna finner du inte i "strålar" eller "vågor" eller annat i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Ja, även "strålar/vågor" är ju sådant du kan förnimma — om än indirekt samt via diverse "sinneskryckor". Varvid elektroniska "sinneskryckor" intet mera är än en mer sofistikerad variant av glasögon (begreppet "sinneskryckor" är såvitt jag förstår myntat av skribenten Martinus Thompsen). Du är å ena sidan på det klara med att det vill till "metafysiska" grunder för att förstå sakernas sanna tillstånd (om jag således förstår dig rätt). Och det är ju i så fall, helt riktigt. Men samtidigt söker du dessa "metafysiska" grunder i vad du upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd". Dvs, i din upplevelse av »den fysiska världen«. Om än i form av det mest "eteriska" du där kan finna. Men detta är så att säga inte "eteriskt" nog. Och detta då du inte kan finna en för vidare utforskning av de allt övergripande verkliga förhållandena i längden hållbar grund, i överhuvudtaget någonting du kan uppleva av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd", eftersom du här uteslutande finner "begränsningar".

Och att du inte kan basera dig på begränsningar — och härvid — illusioner, vid din bedömning av de för allt och alla övergripande verkliga (sanna) förhållandena, kan du säkert förstå... Det vill således till ett "paradigmskifte" av verklig rang — i ditt inre — för att du skall klara det här. Däremot kommer du att klara ditt uppehälle, genom att bedriva konventionell forskning i sammanhanget. Bl.a. därför att denna är invecklad i det sken-sceneri (den illusion), som innebär att ständigt finna nya horisonter — dock utan att begripa att de kan syssla med detta i evighet amen. Dvs, intill den dag de genomskådar mönstret, samt förstår att lösningen inte ligger i ett linjärt förmerande av den redan inslagna kursen. Utan i just ett inre "paradigmskifte". Dvs, du behöver inte genomräkna alla tänkbara talkombinationer, för att finna en för dem alla gällande matematisk princip. Sådan är i själva verket livets gilla gång... Så att säga...

En något ölstinn PeterK (tjohooo...!!)


I tråden Vad är tid skriver jag » 05 sep 2014 19:01, följande, som du kan betrakta som en
enklare sammanfattning.
Min syn på, och tolkning, av Eulers formel är speciell då jag ser den som en atomär beskrivning av
relationen reellt - imaginärt, i rummet. Det framgår inte av det du skriver vad du tilldelar
det imaginära för roll, men detta har för mig stor betydelse för hur t ex Big Bang skall betraktas.
Du skriver på ett för mig något ovanligt sätt, men mitt spontana intryck är att vi i synen på några
frågeställningar förefaller ligga nära varandra i uppfattning. Jag är väl medveten om metafysikens
begränsningar, men sätter min tillit till min intuition, som varit vägvisare för mig tidigare.

Rum och tid ingår som komplexa ”perspektivkoordinater” i G, beskrivet via balanskriteriet ∆Ø.
Rum och tid (”rumtid”) skiljer därigenom ut sig gentemot övriga kännetecken/egenskaper i vår verklighet.
Rum och tid är således det PRIMÄRA övergripande balans-fundamentet, och jag har valt modellen ∆Ø,
och varianter av Eulers formel, för att beskriva detta.
Andra SEKUNDÄRA egenskaper, representerar kombinationer/tillståndsvariationer inom ramen för ∆Ø.
Det är skälet till att jag i konceptet använder mig av +c, -c, +jc och –jc, och alltså inte enbart c,
när sekundära egenskaper skall beskrivas.

Från tidigare inlägg har jag hämtat följande som har direkt anknytning till din fråga.
Här är det underförstått att FENOMEN refererar till RUM och TID. Avvikelser/obalanser relativt det
i balans varande balanskriteriet Ư ger i olika varianter/kombinationer och konstellationer,
atomära FÖRNIMMELSER.

Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.

Ovanstående ger bl a definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.


https://www.youtube.com/watch?v=kMOT-ns2HM8
https://www.youtube.com/watch?v=uWy8iibtd98

/ Illusionen
"Eulers formel" jämte andra matematiska koncept, kan inte definiera vad som primärt inte är "kvantitativt" utan blott "kvalitativt". Som du kanske sett i min "livsanalys" (på annat ställe på detta forum) inskränker sig vad som kan beaktas i kvantitativa ("matematiska") termer till de materiella former/rörelser — dvs, till detsamma som vad forskaren upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" — vilka endast är uttryck för det bakomliggande Jaget, vilket alltså utgör själva "upplevaren" och "omskaparen" av de i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" befintliga upplevelse/skapelseobjekten. Varvid "kvantitativa" bedömningar av detsamma, är som kvantitativa bedömningar av en bok med dennas innehåll.

Här framträder blott bokens yttre materiella aspekter och då rent "kvantitativt". Dvs, endast dessa kan "mätas" och "vägas" eller på annat sätt "kvantifieras" samt definieras "matematiskt" — vilket helt enkelt är att "uttryckas" eller "beskrivas i siffror". Men "siffror" säger ingenting om det i sig immateriella "innehållet" i boken. Ett "innehåll" som "analfabeten" inte ser. Hur mycket "vetenskapsman" denne/denna än menar sig vara. För att kunna tyda texten behöver man en annan förmåga, än exempelvis denna att väga och mäta bokstävernas utbredning i det fysiska rummet. Man behöver helt enkelt de "ögon att se med", som en Jesus Kristus syftade på då han talade till människorna. Något som alltså gör en "läskunnig". Varvid man fokuserar på det levande i livet, istället för på dettas i sig intetsägande — egentligen "döda" — materiella uttryck. Ja, här ser vi lätt att oändliga rader av "siffror" visserligen kan säga något om strikt materiella förhållanden. Men vi ser samtidigt att vi utan att kunna tyda dessas egentliga innehåll eller betydelse, blir det minsta klokare genom dessa "siffer-rader". Man kan således vara den störste mästaren på matematiska beräkningar, men samtidigt den med minst förståelse för själva livet. Samt härvid dilettant på vad som gör livet i längden värt att leva. Och härvid överhuvudtaget möjligt att leva.

Vilket vidare betyder att det är denna kunskap, vi behöver mera än ytterligare siffror som beskriver ytterligare "bokstävers" blott kvantitativa förhållanden till varandra. Vi kan kalla denna kunskap för "metafysik" eller vad vi vill; det är under alla omständigheter den enda sanna kunskapen. Resten är "medel", "metoder" eller med andra ord "rent hantverk". Och för att finna denna sanna kunskap, räcker att vi bekantar oss med vårt eget innersta; med vår vårt eget medvetande och med vår själ. Givetvis behöver vi konfrontera vad som för "ögon att se med" undantagslöst utgör "vår nästas livsyttringar", samt härvid dennes/dennas mot oss själva mer eller mindre direkt riktade hänvändelse. Men det är bara i kraft av våra egna erfarenheter samt härvid våra egna förmågor, vi kan leva oss in i samt förstå vad denne/denna "vår nästa" har på hjärtat. Om det nu är på "hjärtat" vederbörande baserar sin hänvändelse. Det kan ju också vara på något annat. Så att säga.

Ja, jag skall väl inte gå längre där, utan istället påpeka att man inte kan varken uppleva själva livet eller skapa själva livet, samt härvid skapa vad som i längden gör livet såväl värt som överhuvudtaget möjligt att leva, utifrån blott "siffror". Något som blir extra tydligt, om du tänker dig skapa en matematisk "formel" utifrån vilken allt skall "styras". Antingen är denna "formel" ingenting annat än din egen förlängda "arm", varvid det är du själv som är den dolde skaparen bakom såväl formelns som de verktygs framfart, vilka formeln måtte styra. Eller så lämnar du allt åt "slumpen". Men som du kanske förstår, kan blott ändamålsenliga avsikter och förmågor, säkra något så makalöst som vad som gör livet värt att leva. Nej, här duger inte att — som i annat sammanhang nämnde "Martinus Thomsen" uttrycker saken — "planlöst kasta plankor, grus och stenar" ens i den i sammanhanget synnerligen blygsamma förhoppningen att härvid "bygga ett hus". Nej, bara dåren kan tro, att detta skulle vara en framgångsrik, metod.

Varvför det således vill till den "intuition" du talar om, snarare än ens det som mest imponerande batteri av "matematiska formler". Nej, sanningen om livet och alltet, finner du inte varken i matematiken eller i livsyttringarnas blott kvantitativa i sig "döda" och "intetsägande" materiella former. Utan denna finner du i vad dessa dväljer för i sig immateriell mening eller innehåll, samt härvid i det "liv" de är besjälade av...

Sedan, är det ju en annan sak, att vi behöver makt över elementen, för att kunna omsätta våra avsikter i praktiken. Men denna makt får inte vara ett självändamål, i den mån vi vill överleva. Vilket vi bara kan göra genom att skapa drägliga förhållanden, vilka gör livet värt att leva. Och därför behöver vi mer än något annat, insikter i oss själva samt vad som är meningsfullt för överhuvudtaget allt liv. Varvid vi bl.a. behöver förstå den fysiska värld vi nu lever i. Är den såsom "materialisten" uppfattar densamma; ett i sig innehållslöst sammelsurium av "objektiva krafters tillfälliga spel"..? Ett synsätt, utifrån vilket allt tenderar te sig som i en mardröm; ondskefullt, orättvist, obegripligt och grymt...? Eller kan livet här istället handla om "pånyttfödelse", i vad som i så fall vore "livets pånyttfödelseområde"..? Ett mindre område i ett mycket större sammanhang, än det vi känner som vår innevarande hemvist; "den fysiska världen". En värld, i vilken det visserligen är tungt att leva, samt där det redan i första instans kan göra "ont" att skapa "ofärdigt", men där allt är hundraprocentigt ändamålsenligt med tanke på det levande väsendets behov av ett liv värt att leva, varvid våra härvid behövliga insikter inpräntas på nytt genom att vi via inkarnation i denna fysiska värld kan inveckla oss i andligt "mörker" och "illusion" samt så att säga — "döden dö" — och på detta sätt få de erfarenheter som markerar "ljuset" samt gör detta tillgängligt för förnimmelse. Varvid upplevelser av misslyckanden, tillkortakommanden, ungergång och andra lidanden, är precis lika viktiga och ändamålsenliga, som någonsin de behagligheter vi också kan vederfaras i denna eljest så kalla och hårda värld.

Ett annat sätt att se på saken än det i vår tid gängse, men genom vilket sakernas tillstånd ter sig begripliga, istället för som blott obegripliga "tillfälligheter" utan egentligt innehåll och verklig mening. Ja, tänk på att det ju är vetenskapens uppgift att kasta ljus där ljuset behövs, varvid det vill till även andra vetenskapliga koncept än det blott "kvantitativa" — "naturvetenskapliga". Och då kan ju — till att börja med — min "livsanalys" vara av visst intresse. Dvs, för dem som kommit så långt att de förmår fokusera på vad som verkligen betyder något... ;o)

Mvh/ PeterK



PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 06 sep 2014 07:34

holoteist skrev:Jag tänkte, om medvetandets referens definieras som, och jag ska försöka förhålla mig seriöst här, en framtida punkt i tiden; det vill säga, en kommande tidspunkt, då kanske vi kan omdefiniera verkligheten från en "illusion" till en verklig potential eller framtida människa. Jag har kommunicerat med framtiden och det kändes som att få en bekräftelse att ens lilla liv är värt något trots allt. Framtiden vet något, vi vet inget. :idea:


Ja, men framtiden kan i ett och annat redan vara här. Och att det vill till en framtida — samt härvid jämfört med oss annorlunda — människa för att lösa de livsproblem vi nu skyfflat ihop till, behöver man väl inte vara något snille för att se. Vi är ju trots tillgång till all information vi behöver, totalt oförmögna att hejda vår vilda färd mot den avgrund vi själva skapat blott i.o.m. natur- och klimatförstörelse. Till detta kan också läggas all annan förstörelse vi åstadkommer. Plus vad vi kommer att åstadkomma när "självmordsbombare" har tillgång till atom- och vätebomber (en liten tidsfråga bara samt — så att säga — en ren formalitet)... Etc, etc, etc...

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 06 sep 2014 07:57

Medvetandets referens kan ses som relationen mellan sig själv och omvärlden, mellan "jag" och "det". Martinus menar att omvärlden = Gud. Medvetandets referens blir då den ständigt pågående kommunikationen mellan "jag" och "omvärlden". Detta gäller även när denna kommunikation leder till obehag, och vi hellre ser omvärlden, den andre, som djävulsk än gudomlig. Uttrycket den andre kan då nyttjas som den sekulära termen för Gud. Det är den andres existens som ställer ett moraliskt krav på oss. Hur ska vi förhålla oss till hen? I form av alla medvarelser, inklusive växter och djur? Det kräver ett moraliskt ställningstagande. Vi kan också säga kalla den andre för "duet". Medvetandets referens kan då uttryckas med orden: "den ständigt pågående och utvecklande dialektiken mellan 'jag' och 'du'".
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 06 sep 2014 16:13

Algotezza skrev:Medvetandets referens kan ses som relationen mellan sig själv och omvärlden, mellan "jag" och "det". Martinus menar att omvärlden = Gud. Medvetandets referens blir då den ständigt pågående kommunikationen mellan "jag" och "omvärlden". Detta gäller även när denna kommunikation leder till obehag, och vi hellre ser omvärlden, den andre, som djävulsk än gudomlig. Uttrycket den andre kan du nyttjas som den sekulära termen för Gud. Det är den andres existens som ställer ett moraliskt krav på oss. Hur ska vi förhålla oss till hen? I form av alla medvarelser, inklusive växter och djur? Det kräver ett moraliskt ställningstagande. Vi kan också säga kalla den andre för "duet". Medvetandets referens kan då uttryckas med orden: "den ständigt pågående och utvecklande dialektiken mellan 'jag' och 'du'".


Ditt inlägg är det bästa jag läst här på FF, verkligt bra och filosofiskt Algotezza.
Det överensstämmer även väl med det jag försöker beskriva, vilket ju inte gör saken sämre. :)

/ Illusionen

PeterK
Inlägg: 434
Blev medlem: 12 mar 2014 10:08
Ort: Uppsala

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav PeterK » 06 sep 2014 16:25

Algotezza skrev:Medvetandets referens kan ses som relationen mellan sig själv och omvärlden, mellan "jag" och "det". Martinus menar att omvärlden = Gud. Medvetandets referens blir då den ständigt pågående kommunikationen mellan "jag" och "omvärlden". Detta gäller även när denna kommunikation leder till obehag, och vi hellre ser omvärlden, den andre, som djävulsk än gudomlig. Uttrycket den andre kan du nyttjas som den sekulära termen för Gud. Det är den andres existens som ställer ett moraliskt krav på oss. Hur ska vi förhålla oss till hen? I form av alla medvarelser, inklusive växter och djur? Det kräver ett moraliskt ställningstagande. Vi kan också säga kalla den andre för "duet". Medvetandets referens kan då uttryckas med orden: "den ständigt pågående och utvecklande dialektiken mellan 'jag' och 'du'".


Inte så dumt, Algotezza... men... det är också detta jag inte bara påstår, utan logiskt fastslår i den "livsanalys" du med jämna mellanrum — beroende på humör? kanske lider av gikt....? eller nåt...? — avfärdar som "nonsens" (fast naturligtvis utan att kunna prestera några logiskt hållbara skäl för detta)... men som sagt, inte alls dumt...

Mvh/ PeterK

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 06 sep 2014 16:35

PeterK skrev:
Algotezza skrev:Medvetandets referens kan ses som relationen mellan sig själv och omvärlden, mellan "jag" och "det". Martinus menar att omvärlden = Gud. Medvetandets referens blir då den ständigt pågående kommunikationen mellan "jag" och "omvärlden". Detta gäller även när denna kommunikation leder till obehag, och vi hellre ser omvärlden, den andre, som djävulsk än gudomlig. Uttrycket den andre kan du nyttjas som den sekulära termen för Gud. Det är den andres existens som ställer ett moraliskt krav på oss. Hur ska vi förhålla oss till hen? I form av alla medvarelser, inklusive växter och djur? Det kräver ett moraliskt ställningstagande. Vi kan också säga kalla den andre för "duet". Medvetandets referens kan då uttryckas med orden: "den ständigt pågående och utvecklande dialektiken mellan 'jag' och 'du'".


Inte så dumt, Algotezza... men... det är också detta jag inte bara påstår, utan logiskt fastslår i den "livsanalys" du med jämna mellanrum — beroende på humör? kanske lider av gikt....? eller nåt...? — avfärdar som "nonsens" (fast naturligtvis utan att kunna prestera några logiskt hållbara skäl för detta)... men som sagt, inte alls dumt...

Mvh/ PeterK


Hehe. Snarare något slags idiosynkrasier från min sida... Du är väl ibland som ett slags storebror man ska käfta med. Jag vet inte. Ibland är det du skriver så bra att man baxnar. Ibland löses orden upp till något substanslöst när man går bakom de yttre ordformerna. En bira för mycket? *hooray*

Peter, alla goda ting är tre, jag har överproduktion av dopamin, knölstruma och för högt blodtryck. Men ingen av dessa åkommor har åsamkat mig lidande, men väl omgivningen.

Det hållbara skälet till det jag skriver är att var och en kan konstatera att han-hon-hen är en någon som befinner sig i en omvärld som man både upplever, omskapar (t.ex. när man rensar rabatter eller skriver en bok) och kommunicerar med. Därför kan vi tala om "jag" och "det". Om man då räknar sig själv som "den första" när det gäller ens egen upplevelse av tillvaron bör ju de som finns i ens omvärld kollektivt kunna benämnas "den andra" eller med Martinus term, Gudomen.
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster