Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Dvs medvetandet kan bara välja en "upplevelse" (öga, öra, känna) i taget och dessa leder till data att förstå naturen. "Upplevelserna" sker i sekvens och sekvensen är en ordning av förnuftet. Dvs förnuftet verkar för "att upplevelserna" ska bli så bra som möjligt.
Och goda teorier är förenat med goda känslor. Ondska/lidandet kan bli stort och då bildar man teorier om att ta bort istället för att uppnå det goda/rätta känslor istället. Det goda uppstår upplevs och det tränger undan de onda känslorna. ATG förnuftet finner goda teorier och tränger bort lidandet det goda övertar "upplevelserna" medvetandet.
Det goda, rätta segrar genom sin effekt att detta tränger bort ondskan. Som våra gener.
Och goda teorier är förenat med goda känslor. Ondska/lidandet kan bli stort och då bildar man teorier om att ta bort istället för att uppnå det goda/rätta känslor istället. Det goda uppstår upplevs och det tränger undan de onda känslorna. ATG förnuftet finner goda teorier och tränger bort lidandet det goda övertar "upplevelserna" medvetandet.
Det goda, rätta segrar genom sin effekt att detta tränger bort ondskan. Som våra gener.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Angående avgränsningar. Det oändliga avgränsar det ändliga och är alltså det ändligas kontrast (bakgrund) och på samma sätt är det ändliga något som avgränsar det oändliga på så sätt att det finns oändligt med ändliga strukturer i ögats dimension som bildar ett mönster i oändligheten... Dvs dessa ändliga "syner, eller upplevelser av ögat) definerar det oändliga också som en helhet... dvs det oändliga är ETT... EN STRUKTUR...ETT MÖNSTER.. ETT....1.... Det är mönstret av de ändliga "pusselbitarna"/delavgränsningarna/ytorna som är i nuet i nuet är alltså oändligheten definerad genom ett mönster (som förvisso förändras men dock ett mönster som finns i alltet på samma sätt överallt.....
Vad sägs illusionen? Håller du med eller är detta obegripligt?
Vad sägs illusionen? Håller du med eller är detta obegripligt?
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Dessa ändliga strukturer som alltså bildar oändlighetens mönster i nuet är ändliga som delar betraktat och föränderliga och denna förändring förändrar evigheten (som ju är en och endast en struktur en etta alltså).. Om de ändliga strukturerna förändras så fyller de oändliga strukturerna ut de "ytor" där de ändliga bitarna tidigare fyllt ut oändligheten... När dessa försvinner/förändras kommer den oändliga strukturen bilda nya ändliga strukturer och fylla ut hela "ETTAN"/dvs alltet med "någonting"... Detta någonting som vi ju kan kalla atomer/materia fylls ut inte för att det är substans utan för att ingenting inte finns.. Denna logiska nödvändighet blir ju därmed orsaken till allt i ögats dimension.. EXAKT ALLT VI SER UPPSTÅR MED NÖDVÄNDIGHET ENBART AV DENNA ANLEDNING... ENBART FÖR ATT DET ÄR NÖDVÄNDIGT AV LOGISKA SKÄL.... Det saknade=den uppfyllande strukturen som fyller i det ändligas förändrade mönster i oändligheten... detta är ett "kompletterande mönster till det som det ändliga följer....
förstår du detta illusion? Tänk på att jag kan ju en massa annat OCKSÅ tex är jag läkare och kan ju använda detta på ett gott sätt!!!
förstår du detta illusion? Tänk på att jag kan ju en massa annat OCKSÅ tex är jag läkare och kan ju använda detta på ett gott sätt!!!
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Att fylla ut den saknande "informationen" så att helheten (tex en människa, helhetsupplevelsen) kan bli till något bättre... Tycker själv att jag får sådant "material" ja som uppstår tex här på forumet som fyller ut det jag förlorar när jag förändras....
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:och på samma sätt är det ändliga något som avgränsar det oändliga
Det är svårt att se att något som är ändligt behöver oändligheten som avgränsning. Förklara! Vilken oändlighet gränsar din potatisskalare (som ju är ändlig) till?
förstår mig själv skrev:Vad sägs illusionen? Håller du med eller är detta obegripligt?
Är detta en meningsfull frågeställning, fms?
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen... evigheten fyller alltså ut det ändliga dvs vårat ändliga väsen men vi fyller upp och nybildar evighetens mönster... att ge saknande information till någon är att fylla ut förnuftet... att ge det till något är att göra förändringen möjlig... Som det verkar är denna eviga struktur det slutgiltiga mönstret och en förklaring till allt som sker....
Samtidigt som det är detta mönster och oändlighetens gåva till det föränderliga är det även det föränderligas gåva till evigheten... så då kanske det klarnar varför du skriver här?? Du hade något att ge som ingen kunde ta imot... nu tror jag att jag i alla fall tagit i mot det som var viktigt i detta och då får du NU NU NU det från mig som din gåva till mig motsvarar... Allt enligt den högsta ordningen och och nödvändigheten.
Samtidigt som det är detta mönster och oändlighetens gåva till det föränderliga är det även det föränderligas gåva till evigheten... så då kanske det klarnar varför du skriver här?? Du hade något att ge som ingen kunde ta imot... nu tror jag att jag i alla fall tagit i mot det som var viktigt i detta och då får du NU NU NU det från mig som din gåva till mig motsvarar... Allt enligt den högsta ordningen och och nödvändigheten.
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Hej jag tänker på att vi är kvar i psolipsismen.(både illusion och Peter K)Vi vet även att något vi upplever måste definieras av något annat av samma art/dimension.Psolipsism..? En föreställning som enligt Wikipedia bl.a. går ut på »...att det enda som existerar är den egna upplevelsen som sådan (traditionellt kallat självet, jaget eller medvetandet med dess innehåll) utan några bakomliggande orsaker«. Men det där stämmer inte alls på vad jag säger! Har du inte läst vad jag exempelvis kommer fram till i min "livsanalys"..? Vad jag säger är att allt dels utgör ett i sig omanifesterat Jag, vilket i manifesterat tillstånd dels också framträder som tallösa (ingen begränsad kvantitet, således) levande väsen vilkas dagsmedvetna medvetandeinnehåll uppenbaras såsom dessas upplevelse av den s.k. "sinnevärlden", varvid "sinnevärlden" emanerar ur "evigheten", "oändligheten" och "allmakten" så att denna skenbart framstår som en oändlig räcka begränsningar (det är ju genom att vara begränsade samt härvid kunna kontrastera gentemot varandra såväl som mot Jaget skapade sinnesorgan, som Jaget kan göra sig tillgängligt för förnimmelse. Varvid det illusoriska i det hela inte är vilken "illusion" som helst, utan en vilken likt "Picassos konst" avslöjar verkligheten". Ja, Picasso lär ju ha sagt (genialiskt nog) att "min konst är en lögn, men en lögn som avslöjar sanningen". Förväxla inte det faktum att allt antingen är ett i sig omanifesterat och i sig "medvetslöst" Jag ("evigheten", "oändligheten" och "allmakten") samt dettas i form av tallösa levande väsen framträdande i sinnevärlden varvid allt som där figurerar utgör medvetande respektive medvetande-yttringar. Att allt är "medvetande/ande" är alltså alls inte detsamma som "solipsism"...!
Dessutom utgör begreppet "jaget" inte alls detsamma i Wikipedia som i min begreppsvärld. "Jaget" i Wikipedia är detsamma som "psyket", men "psyket" är i verkligheten en skapad företeelse, medan Jaget är orsakslöst. Däremot behöver Jaget en upplevelse/skapelse- "apparat" jämte något redan befintligt "upplevt/skapat", för att kunna uppleva/skapa. Det är ju inte minst därför jag inser hela "Big-Bang-teorin" vara alldeles uppåt väggarna. Dvs, "rumtiden" (som i min terminologi motsvaras av vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd") kan inte ha "uppkommit" utan den har alltid varit till städes. Men den utgör något sekundärt i förhållande till alltings verkliga urgrund — Jaget — men kommer alltså inte efter detta i "tid" räknat. Utan bara i en kausal hierarkisk ordning, i det allt av vad Jaget upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" utgör Jagets yttringar samt den illusion genom vilken Jaget förmår uppleva sig självt. Men denna upplevelse av sig självt, är i den fysiska världen "krypterad" så att Jaget här förväxlar sig självt med illusionen ifråga, för att härvid tro sig vara identiskt med de begränsade timliga, förgängliga materiella formerna (exempelvis tror man att man "dör" när man för en tid lämnar den fysiska kroppen, liksom man tror att det är den fysiska "hjärnan" som "tänker", etc...). Ett i all mening illusoriskt medvetandetillstånd, vars konträra relation till de verkliga förhållandena kulminerar i.o.m. den materialistiska människan. Varvid termen "människa" inte utgör någonting i "geografisk" mening, utan bara ett parentetiskt stadium i det levande väsendets cykliska medvetande-bana i från kulminerande allkärlek/allvisdom till detta tillstånds motsats; livet i den fysiska världen med dennas kulminerande "dödskult" enligt vilken väsendet tror sig vara underkasstad "döden" samt där väsendet upplever verkligheten som blott »objektiva krafters tillfälliga — "döda" — spel, där allt av innehåll och mening framstår som ingenting mera än "illusion"«, samt där "slumpen" utgör den s.k. "vetenskapens" mest grundläggande samt härvid egentligen allt genomgripande "förklaring". Varvid livet här till dominerande del består i "dödlig" konkurrens eller i "kamp" gentemot "ens nästa", vilket i förlängningen är gentemot "en själv", liksom i "ens anletes svett" som beledsagar "ens dagliga bröd" samt härvid vad man upplever som sin bokstavliga överlevnad, varvid allt tenderar vara dels en alltifrån svettig till rent plågsam kamp för överlevnaden, samt dels en likaså svettig till plågsamt kamp gentemot ens "nästa". Varvid förlösningen ifrån detta låga samt plågsamma tillstånd, ligger i det egna lidande man skördar genom lagen för "orsak" och "verkan", varvid man föds på nytt på sitt eget kors. Något representanter för de högre tillvaroformerna vilka inte längre behöver inkarnera i "den fysiska världen" för att "pånyttfödas" utan som — i denna "kosmiska vända" så redan har gjort. Obegripligheter för den "borne materialisten" men något längre komna väsen så smått börjar kunna ta till sig utan att uppleva det som "alltför fantastiskt"...
Och som sagt..; kan man ta sig an livsmysteriet på ett sant vetenskapligt sätt — istället för genom det "naturvetenskapliga" vägande och mätande vilket bara förmår definiera sakernas tillstånd i totalt intetsägande "sifferfacit" (som om innehållet i en "roman" skulle kunna förstås utifrån oceaner av "siffror") — varvid man alltså bedömer "det okända" utifrån "det kända", för att härvid bedöma »vad man upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd"« (samt härvid få svar på frågor som "är man till blott en tid, eller är man till för evigt, är livet "levande" eller blott en slags i sig tom och innehållslös "dödsdans", etc...) utifrån det för varje livsforskare absolut ofrånkomliga faktum att vederbörande överhuvudtaget upplever någonting samt härvid är i besittning av en upplevelseförmåga... ja, klarar man att på slika logiska vägar reda ut livsmysteriets som mest fundamentala samt för alla och envar gällande natur, får man en egenhändig logisk bekräftelse på den världsbild eller livsuppfattning jag här ovan skisserat upp. Något för dem som lämnat "materialismen" bakom sig och som inte längre kan få sin undran över livet tillfredsställd av blott "sifferfacit"...När det gäller ögat vet vi att ögats sanning är vår sanning. Det vi inte kan se finns självklart inte, vi måste ju hålla oss till det vi vet är sannt. Ögat är än så länge det bi "ser".Instämmer..!Ja, fast med det förbehållet att något vi inte är i dagsmedveten kontakt med för tillfället, kan figurera i andra väsens medvetande. Varvid vi rent teoretiskt kan förstå förekomsten av annat, än det vi för tillfället själva är i direktkontakt med. Varvid vi känner dessa teoretiskt bekräftade företeelser, såsom teoretiska fakta — men inte mer...
Jaget finns naturligtvis inte kanske sen men inte ännu.Ja, i enlighet med min "livsanalys"/min terminologi, utgör alltså Jaget det levande "något" som inte direkt-upplever sig självt i den fysiska världen, men som upplever sina egna yttringar i sinnevärlden, såsom de väsen och ting Jaget möter i varje levande väsens egna upplevelse av att vara till...
Vi har upplevelser. Med ögat kan vi se/uppleva. När vi vänder ryggen mot något så försvinner detta i rummet.Hur ska vi se jaget? Vi ser oss i spegeln och ser oss ganska bra! Vidare går det att märka att vi kan se avgränsade av spegeln genom "jaget". Vad är en "uppleva bild som definerar hur vi "ser ut". Hur vet vi att det finns en spegel bakom. Vi ser ju en "yta"Nja, det "försvinner inte", därför att det utgör detaljer i andra levande väsens livsupplevelse, exempelvis utgör vad vi upplever som en "mikrovärld" livsrum för andra väsen samt härvid "universa i universa" i en ordning utan början och utan slut såväl i den fysiska "rumtiden" som i den renodlade tankevärlden.
Hur ska vi kunna bekräfta detta?Vad vi ser här, är helt och hållet en fråga om i vad mån vi förmår genomskåda den fysiska dimensionen. Den borne "materialisten" (finns egentligen bara som "tankekonstruktion") ser bara sin organism, på samma sätt som "analfabeten" bara ser "bokstävernas fysiska attribut", medan den i kosmisk mening "seende" samt härvid "läskunnige" ser även de realiteter som gör den i sig intetsägande eller "döda" materien levande, samt som ett vittnesbörd av bakomliggande "önskningar", "avsikter", "vilja" och "begär", plus eventuell "sympati", "insikt", "kunnande", etc. Varvid vi förstår att inte ens "den borne materialisten" är hundraprocentig "materialist", utan i varierande mån också i kontakt med "det levande" i "de i sig intetsägande materiella formerna" — det är bara i sin föreställningsvärld som det "materialistiska draget" är så nästan helt dominant...
Vidare kan vi kanske fundera på att "uppleva ljud". Det "öronen hör/registrerar". Även detta är ju en absolut sanning. Eftersom vi lyder öronen våra egna.Njaaa... samma sak här..; beroende på vår grad av "inveckling i"/"utveckling ur" den fysiska världen, samt härvid beroende på hur mycket av de i sig immateriella levande realiteter vi förmår läsa in i de i sig intetsägande materiella formerna, så hör vi i ljudet olika saker. "Hör" vi bara fysiska svängningar i luften? Eller "hör" vi "musik"? Eller "hör" vi rentav "Guds röst vittna om livsmysteriet"...? Ja, detta är ju olika beroende på de "öron" vi har att "höra med". Jesus Kristus talade ju om "de ögon att se med", vi i den fysiska världen befintliga jordmänniskor i stor utsträckning ännu saknar. Varvid han syftade på vår andliga förmåga att höra och se "kvalitativa" realiteter bortom, den i sig intetsägande rent "kvantitativa" materien.
Vad är referensen? Skulle vi höra samma ljud vore det ju konstant och några samband eller registreringar/indata eller upplevelser av öronen skulle vi ju i så fall inte kunna ha!Nej, beroende på våra individuella lokala perspektiv, hör vi i ett och samma ljud mer eller mindre "olika saker". Varvid även graden av "öron att höra med" ger olika perspektiv, vid sidan av de rent kronologiska och rumsliga
Jag har märkt att i vissa situationer (när det vi upplever i övrigt medger alltså) att jag har ett ständigt pip i öronen. När jag märkte detta så blev jag lite orolig. Öronpip/sus "tinnitus" är ju en "sjukdom" som en del patienter lider av, kan förstöra livet. På samma sätt som då vi sitter och vi känner "tryck" från tex stolen. Ja när vi upplever detta alltså och inget annat är tinnitusen en örats registrering som kommer till medvetande/upplevelse. Kan ju säga att jag använder min huvudteori mer och mer på alla patienter som lider av en "upplevelse". Jag menar att vi upplever ju "en sak i taget". När någon lider av en upplevelse förenat med lidande. Så är ju detta dels lidande i sig men även ett "livsresultat" dvs en värdering.Ja, även "värderingar" utgör ju resultat av ens "perspektiv" på sakernas tillstånd. Varvid vissa "perspektiv" till dessa innebär "lidande"...
Det blir ett "problem" för patienten.Egenvärdet/lidandet som ju är ett resultat(mening, styrande) kommer alltså att styra våra upplevelser och tankar(huvudteorin anger ju även vad som är meningen styrande) och när man upplever något ont (tex smärta, ångest,tinnitus osv) så gör nästan alla på samma sätt. Man vill få bort detta onda, förinta, dvs ta bort lidandet.Ja, i svårare lägen blir mer eller mindre vad som uppfattas som "hela livet", ett problem...Då kommer "upplevelsen" av tankar som är teorier om hur/vad man ska göra för att bli av med detta lidande. Detta är alltså att styras av det onda, styras av problem. Om tex som en kompis nyligen fått massa klagomål från grannen och värden om att man stör spelar musik högt på natten eller stör nattetid. Ja ett hot om vräkning "om det upprepas/fortsätter. Ja då kommer denne inte kunna må bra om dennes vänner pratar normalt. Den får ångest och börjar oroa sig "upplevelsen" av det elände som kan ske, ångest. Sedan kan han reagera med "upplevelsen arg" då kanske inte gästerna riktigt kan förstå dels lidandet på rätt sätt för vännen men även hur högt man bedömer att den "lättstörde" grannen ovan kommer höra(minsta ljud nerifrån lär skapa onda tankar och lidande för denne.Ja, i detta avseende är vi väldigt lika, varvid vi härvid är i besittning av ungefär samma perspektiv...
Ja sidospår. Dock det sätt som fungerar är inte bekämpa "problemen" dvs finna sätt att ta bort/minska "problemen" är att finna goda ideer som inte har med tex smärtan, tinnitusen (lidandet) att göra utan att finna goda ideer om något helt annat som leder till "upplevelser" av goda känslor. Så att säga flytta "fokuset" på upplevelserna "lidande och problem. Ersätta det onda med det goda. Problemen ger även senare till "åtgärder tankar förenade med lidande. Och det går alltså att fylla på med sådant som vi mår bra av. Då försvinner lidandena ofta tillslut inte för att man löste problemet utan att man lät det goda bli mer medvetet "upplevt" och därmed förinta det onda.Ja, detta är ju det "normala". Men om "det onda" redan sitter i ens psyke i form av "undanträngd redan befintlig smärta", kan man inte bli kvitt denna genom att "låtsas bort" den. Ej heller kan man fokusera på bara "trevligheter" i det normalt "jungfruliga nuet", eftersom den förträngda smärtan tenderar att färga detta eljest "jungfruliga nu" med "det förgångnas spöken". Varvid den psykiskt sjuke eller skadade, inte blir fri sin ännu o-assimilerade samt ännu icke utlevda smärtsamma inre problematik — hur mycket vederbörande än försöker se "ljust" på det hela. Och det är därför man löser upp det inte komplexet ifråga, inte genom att vända detta ryggen, utan genom att "ta tjuren vid hornen" samt övervinna obehaget och förmå sig att känna sig igenom smärtan. Ja, den normala vägen är ju att känna sig igenom sin sorg, etc, varvid alltid kommer "solsken" efter "dåligt väder" (inte nödvändigtvis under ett och samma jordeliv, men förr eller senare). Något som också djupast sett gäller vid "förträngd smärta". Och som bonus gäller, att man i bägge fallen härigenom också vinner i mognad...
Menar således PeterK
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:och på samma sätt är det ändliga något som avgränsar det oändliga
Det är svårt att se att något som är ändligt behöver oändligheten som avgränsning. Förklara! Vilken oändlighet gränsar din potatisskalare (som ju är ändlig) till?förstår mig själv skrev:Vad sägs illusionen? Håller du med eller är detta obegripligt?
Är detta en meningsfull frågeställning, fms?
Allt ändligt avgränsas av oändligheten.... detta allt ändligt finns ju omslutet av det ännu större, dvs tex en "materiell" struktur "atomer" neutroner osv.. ja vad du nu väljer att kalla det ditt öga ser... Alla sådana materiella strukturer omslutes ju av likaledes materiella strukturer .. eller "rum"... Man kan också säga alla volymer avgränsas av en större volym... Om vi nu tänker oss "alla existerande" volymer oavsett om det finns en,eller 2 3 4 5.... osv till oändligheten kommer vara sammantaget omgivna av en struktur.... om vi betraktar delarna som "viktiga" så kommer allt annat som inte betraktas... allt som inte anses viktigt alltså.... detta "oviktiga" kommer att omsluta allt viktigt.... när en volym förändras eller rör sig... tex en kub som snurrar så kommer vi inte längre se kuben där den var tidigare kommer den nu inte längre vara men det är något annat där.... det som omsluter det vi betraktar, det vi ser, det för oss viktiga.... det är den oändliga strukturen som bildas när den ändliga rör sig i den omgivande (oändliga strukturen)...Om vi betraktar oss själva. människan som en ändlig struktur.... ja det är den så tillvida den inte förändras.... men vi förändras ju... detta är det eviga som bildar och omformar oss samtidigt som vi omformar det oändliga mönstret.... Sä här måste det vara med nödvändighet.... att vi omformas hela tiden.... betraktar vi oss som döda tänker vi kanske att ja vi är ingen ting.. men detta är inte rätt utan vi förändras.... men vi "ser det inte"... vi låser oss vid "döden" och ser inte att detta är ju en förändring av oss och det som försvinner tex kroppen kommer att ersättas med något nytt.... Det nya är alltid något bättre.... (kul att höra va)...
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Man kan också säga alla volymer avgränsas av en större volym...
Är det verkliga volymer du tänker dig? I så fall är det en mycket diskutabel sats. Hur skall du kunna avgöra att den är sann?
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Enligt detta (som i alla fall jag ser som den högsta ordningen, mastern alltså,strukturen, mönstret) så innebär det att denna lag följer exakt allt i naturen och detta mönster blir det enda och nödvändiga och den enda orsaken till allt annat och även det som avgränsar alla andra naturlagar, samband... eller man kan säga som alla samband, mönster, del"händelser" delorsaker leder till till sammantaget....
Om vi betraktar oss själva som en delstruktur, en delmateria så innebär detta att vi fyller ut helheten hela tiden dvs i nuet... detta är kan man även säga vår gåva till alltet, naturen... gåvan är alltså att vi finns det är både nödvändigt för oändligheten (ja den tänker vi som den struktur som omger allt)... Det vi ger är alltså absolut nödvändigt för att oändligheten ska vara som den är (och den förändrar ju mönster hela tiden) detta vet vi ju...
därmed är "allt lika viktigt och nödvändigt"... I den största ordningen, det onda och det goda är viktigt och nödvändigt...Det som fyller ut... när någon avgränsad del betraktas som del så finner man att när delen förändras så är det något bättre som är den drivande kraften, det onda förändrar inte och leder inte till det nya mönstret i oändligheten. Vad är det onda då?? Ja det förintar ju det som tidigare varit och ersätter det ändliga med nytt "material från det oändliga"... Det onda är alltså det som omger det föränderliga och tar bort den föränderliga strukturen, den stela oändliga massa som slukar upp det som överges vid förändringen. samtidigt ger det oändliga ny materia och skapar det föränderliga och fyller ut strukturen med "substans" som ju måste synas som bevis för att det föränderliga nu är något annat.
Om vi betraktar oss själva som en delstruktur, en delmateria så innebär detta att vi fyller ut helheten hela tiden dvs i nuet... detta är kan man även säga vår gåva till alltet, naturen... gåvan är alltså att vi finns det är både nödvändigt för oändligheten (ja den tänker vi som den struktur som omger allt)... Det vi ger är alltså absolut nödvändigt för att oändligheten ska vara som den är (och den förändrar ju mönster hela tiden) detta vet vi ju...
därmed är "allt lika viktigt och nödvändigt"... I den största ordningen, det onda och det goda är viktigt och nödvändigt...Det som fyller ut... när någon avgränsad del betraktas som del så finner man att när delen förändras så är det något bättre som är den drivande kraften, det onda förändrar inte och leder inte till det nya mönstret i oändligheten. Vad är det onda då?? Ja det förintar ju det som tidigare varit och ersätter det ändliga med nytt "material från det oändliga"... Det onda är alltså det som omger det föränderliga och tar bort den föränderliga strukturen, den stela oändliga massa som slukar upp det som överges vid förändringen. samtidigt ger det oändliga ny materia och skapar det föränderliga och fyller ut strukturen med "substans" som ju måste synas som bevis för att det föränderliga nu är något annat.
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Enligt detta (som i alla fall jag ser som den högsta ordningen, mastern alltså,strukturen, mönstret) så innebär det att denna lag följer exakt allt i naturen och detta mönster blir det enda och nödvändiga och den enda orsaken till allt annat och även det som avgränsar alla andra naturlagar, samband... eller man kan säga som alla samband, mönster, del"händelser" delorsaker leder till till sammantaget....
Vad syftar du på?
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Att låsa sig är att "motverka" det mönstret som bildas och som är nödvändigt... att inte förändras och "bli något nytt".... När man stannar på detta sätt så vill ju det eviga "ta platsen som ska lämnas, ytan som ska ersättas" då kommer detta oändliga (som i och för sig är evigt föränderligt betraktat som helhet, oändligheten som ETTa betraktad... Ja denna kan förinta de delar som är gamla och den delen av förändringen som inte är det nya, den nya ytan utan den gamla ytan... denna förintas som "materia, yta betraktat" som struktur i förändring betraktat är detta endast en rumslig förändring av strukturen, den är inte kvar på samma plats alltså men platsen betraktas fortfarande och det man ser är att den del av den föränderlige som tidigare fyllde upp platsen för betraktande ja den delen är nu inte kvar utan nu är avgränsningen där i stället...
Denna avgränsning är momentan nybildning... denna har ingen hastighet då skulle ju initialt ytan vara "ingenting" och det är omöjligt... inget är aldrig ett resultat av något... Betraktar man alla delar så finner man att de samverkar momentant och att detta är gemensamt...
Dess avgränsning är mera en enda yta som ändrar mönstret... Detta stora mönster är nödvändigt men detta kan vi inte förstå i detalj då vi inte kan betrakta något annat än delarna... de lagar som delarna följer är begränsade av den största lagen som vi alltså inte kan förstå tror jag annat än vissa delar, sådant man ser i allt, som måste vara i det som omsluter på detta sätt.
Denna avgränsning är momentan nybildning... denna har ingen hastighet då skulle ju initialt ytan vara "ingenting" och det är omöjligt... inget är aldrig ett resultat av något... Betraktar man alla delar så finner man att de samverkar momentant och att detta är gemensamt...
Dess avgränsning är mera en enda yta som ändrar mönstret... Detta stora mönster är nödvändigt men detta kan vi inte förstå i detalj då vi inte kan betrakta något annat än delarna... de lagar som delarna följer är begränsade av den största lagen som vi alltså inte kan förstå tror jag annat än vissa delar, sådant man ser i allt, som måste vara i det som omsluter på detta sätt.
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:den största lagen som vi alltså inte kan förstå
Har du börja mystifiera världen nu? Vad är det för största lag du tänker dig?
Nyligen talade du om förnuftet och att omdömet följer förnuftet i det vi säger. Har förnuftet plötsligt kollapsat?
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:Enligt detta (som i alla fall jag ser som den högsta ordningen, mastern alltså,strukturen, mönstret) så innebär det att denna lag följer exakt allt i naturen och detta mönster blir det enda och nödvändiga och den enda orsaken till allt annat och även det som avgränsar alla andra naturlagar, samband... eller man kan säga som alla samband, mönster, del"händelser" delorsaker leder till till sammantaget....
Vad syftar du på?
Hej
Jo i princip att helheten är summan av delarna, och att helheten kan betraktas som en oändligt stor yta bestående av föränderliga delar, mönstret förändras ständigt och det sker hela tiden dvs det är aldrig still och kan inte betraktas momentant (ja alltså uppskattas kan det ju, men aldrig defineras exakt eller heller inte avbildas exakt).... dock kan man tänka sig en stillbild av mönstret, dvs betraktat exakt men då är det ju hur den var innan ändå för det är ju efter en förändring av oss själva vi kommer att betrakta våran still bild... Men nu är det ju så att allt förändras ju "RÖR SIG kan vi säga"... Det stora oändliga mönstret rör sig alltså och både den stillbild vi tittar på och vi själva har ju samtidigt förändrats något enligt denna högre ordning.... Därmed kan man inte fånga något still då allt i så fall vore still.... Du är ju inte still när du framkallar din stillbild och därmed är inte heller något du betraktar still heller naturligtvis.. detta innebär att då du tittar på bilden har alla mönster förändrats i allt vi kan få för oss att förstå eller betrakta.... Denna förändring följer ju ur nödvändigheten att det oändliga momentant fyller ut det ändliga, föränderliga och det oändliga är ju oändligt hela tiden det flyttar sig alltså överallt där det ändliga är och flyttar sig...
Det oändliga har ingen "förändringshastighet"... Om vi tänker oss en oändlig yta i ständig förändring av dess delar... betrakta en yta som är oändlig och består av tex ljusa former... dessa former förändras hela tiden nybildar mönster... mellan 2 ögonblick ändras alltså mönstret både man själv (som betraktat som en föränderlig del i detta "lapptäcke" och det oändliga lapptäcket förändras ju mellan dessa förändringar/rörelser detta betyder att allt följer med också och det man ser i ett senare ögonblick kommer vara något annat än det som skulle betraktas, stå still och låta sig förstås...Dock det man ändå sedan sluter sig till kommer vara samma oavsett hur snabbt lapptäckets mönster ändras... denna förändring av sig själv som del oi lapptäcket betraktat och lapptäcket som utfyllnad betraktat kommer ju inte vara som det var och inte uppleva heller detta som det var utan som det är... dessa tar ut varandra... förändringen i delarna det föränderliga delarna ändras och den oändliga delarna, täckets "mörka delar" avgränsningen, det som finns runt mönsterfigurerna i täcket... de ser utifrån sitt perspektiv en förändring från ett läge till ett annat... (här är det lite otydligt för mig att se, förstå)... Någon annan kanske gör det... dock att det som sker från det eviga perspektivet är förändring av (tror jag, är inte säker lagarna...utifrån sett alltså... kanske stämmer inte detta, (jo jag tror det men jag vet inte värdet av detta och det är inte allt heller.. detta som jag inte förstår nu)...
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Jo i princip att helheten är summan av delarna, och att helheten kan betraktas som en oändligt stor yta
Vad är det du vill säga med dessa matematiska spekulationer?
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster