Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej pilatus jo möjligen har mitt förnuft kollapsat i alla fall avseende att det inte längre vill bevara det som tidigare bevarades... detta som var viktigt då men som kanske måste förintas nu då något nytt kommer in... Jag vet inte... i går var jag rädd för första gånge på länge... visste inte vad det var... rädd är man ju för sådant man inbillar sig, eller när man föreställer sig att något hemskt ska ske... När denna rädsla försvinner så kan det vara genom låsning att man förstör detta farliga... eller så kan man möta det... förstå det och låta det ge något nytt.... Kanske var det därför jag vet inte...När man slutat att vara rädd har man förstått något... man var ju tidigare rädd för det som senare ju har skett... när det skett är man inte rädd längre... man förstår det istället.... när man bevarar... styr.... håller i mot att det sker.... ja då blir man rädd..... det som ändå måste ske.... detta något.... detta något man inte förstår men allttid ska och kommer göra senare.... om man släpper allt så kan det vara låta det ske som man "inte vill".... Att inte vilja är ju inget "något".... Vi strävar ju efter något... när vi strävar imot strävar vi ju inte alls till något utan vill bevara det som varit eller som tycker är det närvarande...Det ska ju följa ordningarna... varför i så fall oroa sig innan detta skett och då det ändå kommer att ske... det som är är ju nuet och det kan vi "uppleva" vi upplever inte kommande strukturer... de blir ju inte så som vi föreställde dem... dock när vi fantiserar så är det att betrakta det kommande utan förnuftet men med en egen tanke om hur det skulle vara bättre än det är... då lever man ju i nuet men ser det inte"upplever det inte" utan man lever i en ständig fantasi... en fördröjning av mönstret... man ser det senare när det redan är borta... ja ja...
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Man kan kalla detta "släpp allt" min vän sa det till mig för några dagar sedan. han hade mycket stort lidande i samband med att han blev lämnad. fick konstiga ideer...för att "få till baka den han tyckte så mycket om"... ville att det skulle vara som han minndes det... Sedan till slut tänkte han "släpp det"... Jag tror att det man släpper är något som man ändå måste "släppa" till slut... det går inte att styra ordningarna genom att stanna utan man måste vidare... dock.... det finns ju ett sätt att alltid kunna gå vidare och låta det omgivande ta upp det.. och detta är FÖRNUFTET.... följer man förnuftet kommer man se det goda i förändringen som ändå måste ske... se den tidigare... då behöver man inte känna att man släpper, blir av med något utan detta kommer man inte märka om man ser det goda i det man får istället...Och i alla situationer är förnuftet lösningen på alla sådana här problem... ja lösningen på allt... dock det är endast det egna förnuftet inte för att hålla kvar utan för att finna något bättre... Ordningen är så... lagen och följer man den mår man bättre... kan utvecklas med glädje till något nytt och kan låta det gamla försvinna... inte med glädje utan "obemärkt"...
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:PeterK skrev:Det enda som går att beakta — exempelvis vetenskapligt — är ju vad vi upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd".
Jag skrev tidigare ett enkelt exempel på en existenssats: en neutron kan beskrivas som en baryon som består av tre kvarkar. Vetenskapsteorin förutsätter inte att det finns "något annat" för att vi skall kunna fastställa att något finns.PeterK skrev:Men för att något skall kunna vara föremål för vår upplevelse, måtte detta kontrastera mot det något i oss själva som upplever.
Men det handlar om perception, inte om existens. Svara på någon enkel fråga som du själv kan ställa dig, t ex: finns det zebror?
När vi ser på ett objekt, t ex en zebra, så förnimmer vi givetvis zebran.
Då är frågan, vad är det för ”mekanism” som gör att vi förnimmer zebran ?
Det jag redovisat, är att denna ”mekanism” utgörs av en typ av ömsesidig normerad växelverkan, ÖNVX.
Till grund för ÖNVX ligger Eulers formel. Eulers formel antyder även att begreppet existens förutsätter något.
När vi känner ÖNVX , går det att bryta ned förnimmelsen i underliggande fältstrukturer.
Det är detta mitt koncept avhandlar.
Diskussionen som nu förs här, saknar ant förutsättningar att leda någon vart, om ni förbigår ÖNVX.
Zokrates tog i ett tidigare inlägg upp frågan om man inte kunde vända på problemställningen,
och betrakta förnimmelsen som "sanningen" och underliggande fältstrukturer som effekter av
förnimmelsen. Frågan är intressant, då det är lite av "hönan och ägget", svaret är m a o beroende
av hur vi väljer att definiera ingående komponenter i ÖNVX.
/ Illusionen
ANM
I mitt koncept, http://www.maticweb.com , skriver jag på sidan 25 och 26 följande, som skall ses som den
förankring jag tillämpar för ÖNVX. De skalfaktordifferenser som omnämns ger upphov till ”frekvensdifferens”,
som i sin tur resulterar i SYNKRONA EFFEKTER.
De synkrona effekterna genererar, för det atomära perspektivet, nödvändig sidställning/obalans.
Synkronismen med UNIVERSUM medför att universum utgör atomens REFERENSMÄSSIGA förankring.
Universum är därigenom MASTERN och förankringen för i konceptet presenterade hypoteser.
Konsekvensen av detta är att beloppet av G är konstant, och kan betraktas som strukturell ”nolla”.
Detta i sin tur får till följd att dynamiken hos G uppträder som dynamiska MODULATIONER kring noll.
P g a att atomen är selektivt blind för sin EGENSTRUKTUR saknas del av resp atoms struktur i modulationen.
Modulation av G vid vxv, får därigenom karaktären av ÖVERSKOTT och UNDERSKOTT.
Begrundar vi detta inses att överskott och underskott är likvärdiga och balanserade relativt ”nollan”.
Variationer/fenomen/funktioner inom överskott respektive underskott måste då likaså vara i balans.
Det innebär att de p g a synkron demodulation i vår balanshypotes har EXPONENTIELL karaktär.
Atomens selektiva blindhet medför fasvridning som kan liknas vid ”sidställd arbetspunkt”.
Överskott och underskott får därigenom olika viktningsvärde att likna vid olika SKALFAKTORER.
Denna olikhet i skalfaktorer utgör BAS till ovan nämnda exponenter, och är liktydigt med, e.
Basen e kan således härledas till en sidställd fältrelation i form av över- och underskott i G,
och därigenom betraktas som en funktion av SKALFAKTOR-DIFFERENS.
Väljer vi att använda oss av Eulers formel, kan som exempel referensdifferensen genereras genom
att FÖRSKJUTA cirkelns kvadranter, och vice versa. Denna förskjutning förklaras senare via figur 4,
där den longitudinella ”reella” axeln, kombineras med en ”imaginär” transversell ROT-axel.
Den bakomliggande orsaken till Eulers formel och de trigonometriska uttrycken/sambanden är
de skalfaktordifferenser, inkl tillhörande frekvensdifferenser, som uppsatsen beskriver.
Den successiva skalfaktordifferensen genererar alltså, via frekvensdifferens, en kvadrantförskjutning,
som återspeglas i aktuella matematiska samband, p g a Eulers produkt- och kvot- samband.
Senare i texten förklaras hur den successiva skalfaktordifferensen är referensberoende vid
växelverkan mellan atomer.
Kvadrantförskjutningen symboliseras i det atomära perspektivet med tecknet j.
Begrepp som, rum, j, ljushastighet, spinn, G-balanskriteriets radie mm har alla sitt ursprung i detta.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej
Illusion för att vi ska komma vidare är det viktigt att förstå att alla som deltar måste få något som denne behöver och varken den ene eller den andre kan vara sig säga vad det är den själv behöver eller vad den andre behöver.... Då kommer vi inte kunna med förnuftet fortsätta utan då kommer "dolda avsikter" som kanske till och med är omedvetna att avspegla sig i det egna förnuftet och då kan man inte ta in och förstå...
Naturlagen visar att det är förnuftet som styr oss..att förnuftet är förstå det sanna, lagarna... och detta har egenvärde på så sätt att detta är orsaken till all förändring... Och denna förändring är alltid 100 god och rätt... Sedan så är det rätta för dig, dvs att du förstår det du gör rätt för dig men du kan aldrig bli förstådd innan du accepterar att det enda vi gör är att ge och ta åt varandra... det du ger kommer alltsåvara det bästa och det du vill just för att du inte innan kan säga vare sig vad du vill ge eller vad du behövde... Men du har ju börjat ge av dina kunskaper... men tänk på att jag kanske vill använda dem till mina patienter... jag vet inte vad du får av mig... dock förnuftet och det goda, utveckling naturlagarna är ju "kraftfulla saker"... Så de har oändligt med användingsområden...
Jo förresten referensen till våra upplevelser måste väl vara "det oändliga"... dock tror/menar jag ju det nu när detta är definerat... då denna referens som vi vet måste finnas inte hittas så kan det ju vara så att den inte betraktats, och definerats eller varit förstådd på ett godtagbart sätt... hur skulle vi kunna se klart om inte referensen är klar... om referensen är klar så kan vi börja se klarare... om vi ser klarare kan vi börja se referensen klarare... för min del tror jag att jag såg klarare och därför kunde jag hitta referensen...Betrakta oändligheten som ett lapptäcke men oändligt stort men ändå som ett föremål en definerad sak ett substantiv... enligt ögat kan det ses och beskrivas "shematiskt" förändringarna i mönstren är inte materiellt dvs ordningarna, orsakerna, men projektionen är geometrisk...när det gäller det föränderliga och det vi inte betraktar är den "tomma strukturen" men om de vi ser med ögat fylls ut av den toma begränsade strukturen så defineras denna av den "geometriska strukturen".. Ser man utfyllnaden som mönstret, men om man ser det som avgränsar mönstret dvs det som definerar då kan man även se detta det som alltså defineras som det man inte betraktar som ett föränderligt mönster...
Illusion för att vi ska komma vidare är det viktigt att förstå att alla som deltar måste få något som denne behöver och varken den ene eller den andre kan vara sig säga vad det är den själv behöver eller vad den andre behöver.... Då kommer vi inte kunna med förnuftet fortsätta utan då kommer "dolda avsikter" som kanske till och med är omedvetna att avspegla sig i det egna förnuftet och då kan man inte ta in och förstå...
Naturlagen visar att det är förnuftet som styr oss..att förnuftet är förstå det sanna, lagarna... och detta har egenvärde på så sätt att detta är orsaken till all förändring... Och denna förändring är alltid 100 god och rätt... Sedan så är det rätta för dig, dvs att du förstår det du gör rätt för dig men du kan aldrig bli förstådd innan du accepterar att det enda vi gör är att ge och ta åt varandra... det du ger kommer alltsåvara det bästa och det du vill just för att du inte innan kan säga vare sig vad du vill ge eller vad du behövde... Men du har ju börjat ge av dina kunskaper... men tänk på att jag kanske vill använda dem till mina patienter... jag vet inte vad du får av mig... dock förnuftet och det goda, utveckling naturlagarna är ju "kraftfulla saker"... Så de har oändligt med användingsområden...
Jo förresten referensen till våra upplevelser måste väl vara "det oändliga"... dock tror/menar jag ju det nu när detta är definerat... då denna referens som vi vet måste finnas inte hittas så kan det ju vara så att den inte betraktats, och definerats eller varit förstådd på ett godtagbart sätt... hur skulle vi kunna se klart om inte referensen är klar... om referensen är klar så kan vi börja se klarare... om vi ser klarare kan vi börja se referensen klarare... för min del tror jag att jag såg klarare och därför kunde jag hitta referensen...Betrakta oändligheten som ett lapptäcke men oändligt stort men ändå som ett föremål en definerad sak ett substantiv... enligt ögat kan det ses och beskrivas "shematiskt" förändringarna i mönstren är inte materiellt dvs ordningarna, orsakerna, men projektionen är geometrisk...när det gäller det föränderliga och det vi inte betraktar är den "tomma strukturen" men om de vi ser med ögat fylls ut av den toma begränsade strukturen så defineras denna av den "geometriska strukturen".. Ser man utfyllnaden som mönstret, men om man ser det som avgränsar mönstret dvs det som definerar då kan man även se detta det som alltså defineras som det man inte betraktar som ett föränderligt mönster...
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Jo förresten referensen till våra upplevelser måste väl vara "det oändliga"...
Det oändliga är i sig själv ingenting, fms. Och dessutom finns det inte något i naturen som är oändligt. Vi har matematiska modeller av t ex en kustremsa som kan beskrivas med en fraktal struktur och som är oändlig. Man kan beskriva universum som oändligt stort, för vi kan (i stort sett) inte skönja vad som finns utanför Hubblesfären. Men det betyder ju inte att universum har oändlig utbredning.
Så jag föreställer mig, efter att ha läst inläggen här under ett par år att våra upplevelser är synnerligen begränsade. Originella idéer förekommer, visst, men det mesta tröskar vi om och om igen. Det är ett visst avstånd mellan de stora idéerna.
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
vi lär oss av allt som sker... detta vet väl du illusionen som läst själv och lärt dig själv att det som informerar inte behöver vara lärare, inte heller ens behöver denne kunna det du sedan kommer kunna av den informationen som du fick... Den "upplever" man ju med sina sinnen... alla vill ge något till den andres förnuft och vill även få något till sitt eget förnuft.. Har man något att ge som den andre behöver kommer den andre "fram ur det som avgränsar dig själv" dvs ur den oändliga strukturen som fyller ut den nya formen... vi kan säga att det är naturen eller gud denna struktur som är oändlig och avgränsar dig... den tar det gamla från dig och samtidigt får du det nya "materialet"... så att man förstår... det som förändrar oss... våran egen naturlag... det som styr människan.... teorin som styr ALLT vi "upplever" tankar, sinnen, känslor och det vi gör.... Denna teori om oss själva....
På sätt och vis kanske du kan se mig som din lärare och jag ser dig som din... inte för att jag kan "rabbla upp dina kunskaper" inte för att du "kan rabbla upp mina" utan för att vi kan fylla ut varandras kunskaper och förnuft... få oss att förstå mer... tänka nytt... förändra våra naturlagar.... åt varandra.... ingen vet vad den andre från sitt perspektiv behöver och därför går det inte tänka eller föreställa sig vad man ske ge.... inte vad man får heller innan... man måste öppna sig och låta andra ge detta som båda vill ha...att ge och få är exakt samma i det avseendet... dock används ju informationen till helt olika saker... ju mindre man vet om vad den andre ska ha den till ju lättare är det att lära och lära ut...Det är som att ge verktyg till den andre att använda fritt... detta ska man ju inte göra om man inte är säker på att det är rätt... men det är man väl då det är en naturlag att det ska ske för att den oändliga strukturen ska vara konstant i nuet...
På sätt och vis kanske du kan se mig som din lärare och jag ser dig som din... inte för att jag kan "rabbla upp dina kunskaper" inte för att du "kan rabbla upp mina" utan för att vi kan fylla ut varandras kunskaper och förnuft... få oss att förstå mer... tänka nytt... förändra våra naturlagar.... åt varandra.... ingen vet vad den andre från sitt perspektiv behöver och därför går det inte tänka eller föreställa sig vad man ske ge.... inte vad man får heller innan... man måste öppna sig och låta andra ge detta som båda vill ha...att ge och få är exakt samma i det avseendet... dock används ju informationen till helt olika saker... ju mindre man vet om vad den andre ska ha den till ju lättare är det att lära och lära ut...Det är som att ge verktyg till den andre att använda fritt... detta ska man ju inte göra om man inte är säker på att det är rätt... men det är man väl då det är en naturlag att det ska ske för att den oändliga strukturen ska vara konstant i nuet...
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:På sätt och vis kanske du kan se mig som din lärare ...
Nu fick du mig att le.
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:Jo förresten referensen till våra upplevelser måste väl vara "det oändliga"...
Det oändliga är i sig själv ingenting, fms. Och dessutom finns det inte något i naturen som är oändligt. Vi har matematiska modeller av t ex en kustremsa som kan beskrivas med en fraktal struktur och som är oändlig. Man kan beskriva universum som oändligt stort, för vi kan (i stort sett) inte skönja vad som finns utanför Hubblesfären. Men det betyder ju inte att universum har oändlig utbredning.
Så jag föreställer mig, efter att ha läst inläggen här under ett par år att våra upplevelser är synnerligen begränsade. Originella idéer förekommer, visst, men det mesta tröskar vi om och om igen. Det är ett visst avstånd mellan de stora idéerna.
Pilatus du är ju min totala motsats... du anser att det oändliga inte är någonting... jag anser att det oändliga är ALLT som är...Samtidigt är motsatsen till allt inget... Inget finns ju kanske då som definition till någonting... Om vi betraktar ett föremål så är det ju detta som betraktas och som är något... det vi inte betraktar är ju ingenting.... det som avgränsar detta något är alltså ingenting.... vi kan ha teorier om detta ingenting... om vad det är men ändå förblir det ingenting som "upplevs"... på samma sätt som att du inte ser vad som finns under dina fötter.... det kommer vi aldrig få veta... det som döljer sig bakom fötterna kan vi ju aldrig se... när foten försvinner försvinner ju det som är bakom fötterna (som vi vill förstå)... Även det som är brevid fötterna... tex golvet vi står på... när vi betraktar fötterna så är golvet ingenting... när vi betraktar ett större område lite utanför fötterna samtidigt då ser vi (sannolikt både fötterna och det som avgränsar dem, jag vet inte faktist), betraktar vi enbart golvet där inte fötterna står så ser vissa kanske endast golvet och fötterna är dolda men om de betraktar både det avgränsade(dvs golvet) och fötterna i samma fokus så ser man ju både det avgränsade och fötterna.. dvs båda strukturerna i en blick och kanske kan förstå hur de ser ut tillsammans..Denna struktur är roligare än enbart fötter utan golv och enbart golv utan fötter... flera objekt i ett men fokuseringen blir på båda samtidigt och detta är ju en struktur/mönster om värderar både avgränsningen och det som betraktas dvs golvet och fötterna... frågan är väl om det då i så fall är fötter+golv som separerade objekt eller om det är ett nytt objekt som defineras.. något nytt alltså.... Brukar ju vara bra... ett nytt sätt att betrakta det som är.... både fötter och det avgränsade finns men om de betraktas som samma struktur kanske man förstår vad man ser på ett bättre sätt och värderar de enskilda objekten utifrån dess värde i helheten... vad tror du om detta pilatus???
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:förstår mig själv skrev:På sätt och vis kanske du kan se mig som din lärare ...
Nu fick du mig att le.
Jo kanske jag måste erkänna att du är min lärare också.... Annars blir jag ju ologisk ju och frångår mitt förnuft( mina teorier och min filosofi ju och då förlorar den ju sitt värde)... Dock kanske vi har svårt att "ge cred åt varandra" då vi inte ser sambandet att vi lär av varandra men vi ska ju göra olika saker här i livet och bli bra på vår grej.. det är ju inte för att du ska förstå det jag gör jag lär ut utan för att du ska bli bättre på det du gör.... och vise versa jag kommer aldrig bli bra på det du gör i detta är jag katastrofalt dålig/dum... vi är väl både bra och dåliga så att säga, beroende på vad vi gör som är enligt vår natur/väsen...
Dock upplever vi i alla fall vad vi skriver och då lär vi oss av varandra det vi behöver veta... så måste det väl vara.... Blir man irriterad på den andre (idioten) så är det ju i så fall för att den ser det ur sitt perspektiv som ju är motsatt... i den bemärkelsen är man ingen ting för varandra... men som repressentant för det andra perspektivet är man ju ovärderlig då det man "upplevt" ju är det "imaginära"... Det omedvetna/det odefinerade.... Man vet i alla fall då något gott och bra den andre gör.....
Man kan säga att jag avgränsar dig och du mig... vi tycker båda att den andre är dåren men ändå måste den ju finnas för att definera sin egen klokhet!!!... Att man kan tänka rätt men ändå så idiotiskt.... ja det visar nog att det är bra med olika egenskaper och hur otroligt bra det är för alla.... man kan ju märka om någon är lik sig själv och då tycker man denne är klok vettig och förstår dennes "perspektiv bra... det vet båda... dock är man idioter sett ur det egna perspektivet så vet man ju att man själv är en idiot ur det andra perspektivet men man gör ju det bra då det är helt olika saker... dock borde det gå att se båda perspektiven samtidigt.... se både golv och fötter i samma blick... att så att säga "fylla ut sina brister", att komma ut ur sitt begränsade perspektiv..... ja ja vi får se... ännu så länge blir det mer dåraktigt det du skriver men det är lite roligare i alla fall och ja lite skrattar man i stället för att vara frusterad....vi får väl se i vad detta mynnar ut... Ett interessant projekt där vi kanske kan ha samma mål... samma arbete och få ut lika mycket av..... att samarbeta med dåren och lära sig se båda perspektiven och förstå därigenom bättre våra roller för allt... Ja att lära sig av den andre dåren har man ju aldrig försökt... istället visar man sitt perspektiv mer och mer och då blir dåren ännu galnare och ser ännu mer sitt perspektiv....
Därmed verkar det som om att dåren och den kloke har samma värde i det vi borde göra... se helheten....Det gör ju ont att arbeta i sitt begränsade område... krafterna blir ju onda och de tar ändå ut varandra och när den enes perspektiv stärks så stärks även den andres så ingen vinner på detta...
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Hej
Illusion för att vi ska komma vidare är det viktigt att förstå att alla som deltar måste få något som denne behöver och varken den ene eller den andre kan vara sig säga vad det är den själv behöver eller vad den andre behöver.... Då kommer vi inte kunna med förnuftet fortsätta utan då kommer "dolda avsikter" som kanske till och med är omedvetna att avspegla sig i det egna förnuftet och då kan man inte ta in och förstå...
Naturlagen visar att det är förnuftet som styr oss..att förnuftet är förstå det sanna, lagarna... och detta har egenvärde på så sätt att detta är orsaken till all förändring... Och denna förändring är alltid 100 god och rätt... Sedan så är det rätta för dig, dvs att du förstår det du gör rätt för dig men du kan aldrig bli förstådd innan du accepterar att det enda vi gör är att ge och ta åt varandra... det du ger kommer alltsåvara det bästa och det du vill just för att du inte innan kan säga vare sig vad du vill ge eller vad du behövde... Men du har ju börjat ge av dina kunskaper... men tänk på att jag kanske vill använda dem till mina patienter... jag vet inte vad du får av mig... dock förnuftet och det goda, utveckling naturlagarna är ju "kraftfulla saker"... Så de har oändligt med användingsområden...
Jo förresten referensen till våra upplevelser måste väl vara "det oändliga"... dock tror/menar jag ju det nu när detta är definerat... då denna referens som vi vet måste finnas inte hittas så kan det ju vara så att den inte betraktats, och definerats eller varit förstådd på ett godtagbart sätt... hur skulle vi kunna se klart om inte referensen är klar... om referensen är klar så kan vi börja se klarare... om vi ser klarare kan vi börja se referensen klarare... för min del tror jag att jag såg klarare och därför kunde jag hitta referensen...Betrakta oändligheten som ett lapptäcke men oändligt stort men ändå som ett föremål en definerad sak ett substantiv... enligt ögat kan det ses och beskrivas "shematiskt" förändringarna i mönstren är inte materiellt dvs ordningarna, orsakerna, men projektionen är geometrisk...när det gäller det föränderliga och det vi inte betraktar är den "tomma strukturen" men om de vi ser med ögat fylls ut av den toma begränsade strukturen så defineras denna av den "geometriska strukturen".. Ser man utfyllnaden som mönstret, men om man ser det som avgränsar mönstret dvs det som definerar då kan man även se detta det som alltså defineras som det man inte betraktar som ett föränderligt mönster...
Hej Fms!
Befinner mig för tillfället under luckan du ser på fotografiet.
Jag delar utrymmet under luckan med vår djupborrade brunn (97 m djup), och en
trilskande radonavskiljare, som satt min begränsade tankeförmåga på hårda prov
senaste tiden. Allt "förnuft" talar för att jag inte borde befinna mig här.
Återkommer om jag lyckas få upp luckan innan det blir ännu mörkare.
Hälsar din trogne vapendragare Illusionen,
i underjorden.
https://www.youtube.com/watch?v=_ajCJFgbsFs
https://www.youtube.com/watch?v=X9DOtuPLqNI
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Jo kanske jag måste erkänna att du är min lärare också....
fms, kan det inte vara dags att lämna din aningen narcissistiska hållning? Ägna tanken några sekunder, du är ju snabb i bridge, snabbare än man behöver vara. Och du hyllar ju förnuftet. Varför inte ta upp en filosofisk fråga? T ex om Ockham som kom att påverka skolastikernas svårigheter att formulera sig klart och enkelt. Renässansen hyllar vi ju, inte minst för alla goda tänkare, mästerliga konstnärer och tonsättare. Kunde inte det vara något att bita i för dig? Det skulle ju t o m framstå som självständigt och intellektuellt långt mer spänstigt än Martinus böcker i PeterKs tolkning.
Moderator
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Jo du kan ha rätt i detta. Men det kan ju även vara så att jag inte kan uttrycka min tanke klart om jag samtidigt behöver fundera över stavning meningarnas längd, styckeindelning osv..
Om vi tar illusionen är jag förvånad över hur strukturerat och formellt korrekt det verkar vara men ändå trotts avsaknad av fel så har andra problem att förstå honom.
Men dock du har nog rätt. Om någon förstår tex "han stavar dåligt, är analfabet" osv.. Ja då kommer de att se detta, läsa och tänka detta och kanske därför inte se innebörden eller det orden står för och vill säga.
Detta har jag haft stora problem med att man kanske fokuserar på något jag inte så att säga vill skriva om. Men ändå kan det bli så. Jag har märkt att normalitet är något att eftersträva om man vill bli bättre förstådd. Man har ju inte fel när man tex anmärker på sättet att uttrycka sig men som sagt detta var ju inte vad jag hade tänkt att filosofiera om men det är ett gott råd. Då kan den andre kanske förstå bättre eller i alla fall inte få olika fördomar mot mig och se olika svagheter fel. Dock får jag hoppas att jag inte får illusionens "problem" dvs att det endast leder till att den andre inte tänker något alls när den läser. Men kanske bättre ändå i bland i alla fall.
Jag har märkt att om man saknar interesse för något så börjar man tala om något annat gäller även mig alltså. I stället för att försöka ta till sig det den andre vill säga berättar man sitt eget.
Hade ju mycket sådant för mig när jag var manisk.
Tackar för tipset det är viktigt för mig att tänka i de banorna för att förstå andra också genom att lyssna och låta sig påverkas.
Om vi tar illusionen är jag förvånad över hur strukturerat och formellt korrekt det verkar vara men ändå trotts avsaknad av fel så har andra problem att förstå honom.
Men dock du har nog rätt. Om någon förstår tex "han stavar dåligt, är analfabet" osv.. Ja då kommer de att se detta, läsa och tänka detta och kanske därför inte se innebörden eller det orden står för och vill säga.
Detta har jag haft stora problem med att man kanske fokuserar på något jag inte så att säga vill skriva om. Men ändå kan det bli så. Jag har märkt att normalitet är något att eftersträva om man vill bli bättre förstådd. Man har ju inte fel när man tex anmärker på sättet att uttrycka sig men som sagt detta var ju inte vad jag hade tänkt att filosofiera om men det är ett gott råd. Då kan den andre kanske förstå bättre eller i alla fall inte få olika fördomar mot mig och se olika svagheter fel. Dock får jag hoppas att jag inte får illusionens "problem" dvs att det endast leder till att den andre inte tänker något alls när den läser. Men kanske bättre ändå i bland i alla fall.
Jag har märkt att om man saknar interesse för något så börjar man tala om något annat gäller även mig alltså. I stället för att försöka ta till sig det den andre vill säga berättar man sitt eget.
Hade ju mycket sådant för mig när jag var manisk.
Tackar för tipset det är viktigt för mig att tänka i de banorna för att förstå andra också genom att lyssna och låta sig påverkas.
Vad utgör medvetandets referens?
förstår mig själv skrev:Jo du kan ha rätt i detta. Men det kan ju även vara så att jag inte kan uttrycka min tanke klart om jag samtidigt behöver fundera över stavning meningarnas längd, styckeindelning osv..
Man kan följa den enkla regeln om att inte ha mer än en tanke i varje mening. Där skall finnas subjekt och predikat. Det håller långt.
förstår mig själv skrev:Om vi tar illusionen är jag förvånad över hur strukturerat och formellt korrekt det verkar vara men ändå trotts avsaknad av fel så har andra problem att förstå honom.
Visst är Illusionen en mästare inom sitt område. Han är en grann burfågel. Kanske kommer han upptäcka att burens dörr är öppen, han skulle kunna pröva en liten flygtur utanför sitt projekts domän.
förstår mig själv skrev:Man har ju inte fel när man tex anmärker på sättet att uttrycka sig men som sagt detta var ju inte vad jag hade tänkt att filosofiera om men det är ett gott råd.
Jo, men trots allt är det ju endast den formella sidan av tänkandet. Men det är säkert bra att fjärma sig sin egen person något och pröva något där hjulspåren inte är så djupa.
Moderator
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
SANT eller ILLUSION, det är frågan.
Ett enkelt exempel, som belyser problemet med ”absolut sant”, i den betydelsen vi här avser/diskuterar.
Tänk er ett måttband som är en meter långt.
Måttbandet får symbolisera medvetandets/förnimmelsens REFERENS.
Allt ni förnimmer/upplever mäts i relation till REFERENSEN (= storleken bestäms av referensen).
Ni mäter sedan omgivningen/verkligheten med måttbandet, och konstaterar att så här ser verkligheten ut.
Innan vi går vidare ställer vi oss frågan om måttbandets längd skall anses vara konstant ?
Ja det får vi väl utgå ifrån säger säkert de flesta, men det är en förhastad slutsats !
Vi vet nämligen ännu inget om ”mekanismen” bakom förnimmelsens/medvetandets referens.
Det finns dock skäl att utgå från att referensen ej är konstant.
Antag därför att måttbandet/referensen kontinuerligt krymper (= kontraktion) samtidigt
som ni åter mäter omgivningen/universum, vad innebär det ?
Jo, omgivningen/universum verkar EXPANDERA !
Nästa fråga blir då, hur vet vi med säkerhet att det är universum som expanderar ?
Är det inte i själva verket medvetandets REFERENS, som befinner sig i kontraktion (= krymper) ?
När vi kommit så här långt i resonemanget ställer jag åter frågan, VAD ÄR ABSOLUT SANT ?
Innan vi vet om måttbandet/referensen är konstant, eller ej, går det inte att hävda att något är sant,
eller har jag fel ?
Detta principiella exempel visar på behovet av att inkludera MEDVETANDETS REFERENS i aktuella
teorier, innan man uttalar sig om universums natur och egenskaper.
Personligen misstänker jag att många inte ens är varse problemet.
http://www.youtube.com/watch?v=BV0opTtWS6g
https://www.youtube.com/watch?v=XSrOwiuJ0jg
http://www.youtube.com/watch?v=d_psFfD9Ib4
/ Illusionen
Ett enkelt exempel, som belyser problemet med ”absolut sant”, i den betydelsen vi här avser/diskuterar.
Tänk er ett måttband som är en meter långt.
Måttbandet får symbolisera medvetandets/förnimmelsens REFERENS.
Allt ni förnimmer/upplever mäts i relation till REFERENSEN (= storleken bestäms av referensen).
Ni mäter sedan omgivningen/verkligheten med måttbandet, och konstaterar att så här ser verkligheten ut.
Innan vi går vidare ställer vi oss frågan om måttbandets längd skall anses vara konstant ?
Ja det får vi väl utgå ifrån säger säkert de flesta, men det är en förhastad slutsats !
Vi vet nämligen ännu inget om ”mekanismen” bakom förnimmelsens/medvetandets referens.
Det finns dock skäl att utgå från att referensen ej är konstant.
Antag därför att måttbandet/referensen kontinuerligt krymper (= kontraktion) samtidigt
som ni åter mäter omgivningen/universum, vad innebär det ?
Jo, omgivningen/universum verkar EXPANDERA !
Nästa fråga blir då, hur vet vi med säkerhet att det är universum som expanderar ?
Är det inte i själva verket medvetandets REFERENS, som befinner sig i kontraktion (= krymper) ?
När vi kommit så här långt i resonemanget ställer jag åter frågan, VAD ÄR ABSOLUT SANT ?
Innan vi vet om måttbandet/referensen är konstant, eller ej, går det inte att hävda att något är sant,
eller har jag fel ?
Detta principiella exempel visar på behovet av att inkludera MEDVETANDETS REFERENS i aktuella
teorier, innan man uttalar sig om universums natur och egenskaper.
Personligen misstänker jag att många inte ens är varse problemet.
http://www.youtube.com/watch?v=BV0opTtWS6g
https://www.youtube.com/watch?v=XSrOwiuJ0jg
http://www.youtube.com/watch?v=d_psFfD9Ib4
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:Man kan följa den enkla regeln om att inte ha mer än en tanke i varje mening. Där skall finnas subjekt och predikat. Det håller långt.
Jag kan knappast påstå att jag ofta enbart har en tanke i varje mening. Har du sånt fokus, Pilatus? I varje tanke finns djup, bredd, höjd, dimensioner på mer än en nivå för mig. En gång blev jag rekommenderad att fokusera på en sockerbit i meditativt syfte. Men hallå, den är ju sexkantig och söt. Funkar inte alls. I en blank yta, något plant enfärgat kan jag fokusera så. Men människan är inte endimensionell.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster