Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
Vad utgör medvetandets referens?
En sak som slog mig var att om man tror att Gud finns så måste detta få kosekvenser för hur man betraktar tiden.
Om Gud alltid funnits så innebär det ju att det finns ett slags "alltid" där Gud tjänar som referens.
Gud skulle alltså vara ett slags pågående "händelse" och kan användas som referenspunkt för tiden.
Tiden blir då ett slags evig "tidspil" som övergriper alla andra tidsreferenser.
(den här tanken är inte färdig men kanske den går att spinna vidare på)
Om Gud alltid funnits så innebär det ju att det finns ett slags "alltid" där Gud tjänar som referens.
Gud skulle alltså vara ett slags pågående "händelse" och kan användas som referenspunkt för tiden.
Tiden blir då ett slags evig "tidspil" som övergriper alla andra tidsreferenser.
(den här tanken är inte färdig men kanske den går att spinna vidare på)
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej illusion svårt att uttala sig om värdet av kunskaper innan man förstått dem(ja vad gäller "filosofiskt värde") jag har hittills förstått efterhand sådant jag behövt. Viktigt att inse att hjärnan är skyddad mot att ta in sådant som vi inte behöver.
Jo angående psolipsismen så har jag nu vederlagt denna med fullständig 100% säkerhet.
Axiom kunskap/förnuftet byggs upp av upplevelser, dvs genom observationer av "naturen" dvs genom sinnen, förnimmelse.
Och när vi träffar en annan "människa" som vi kan psolipsitiskt tolka som "upplevelse". Så långt håller psolipsismen.
Men när denna människa "överför information, förklarar naturen, påstår något om naturen" måste ju detta (om vi uppfattar detta sannt/eller bekräftar med egna upplevelser) vara grundat i upplevelser(hos den vi upplever). För att förmedla dessa utsagor/påståenden/sanningar måste de ju bygga på upplevelser som inte upplevts av oss själva utan av ett annat medvetande.
Därmed är det absolut bevisat att det måste finnas flera "medvetanden"/upplevelser än våra egna.
Psolipsismen motbevisar därmed sig själv.
Jo angående psolipsismen så har jag nu vederlagt denna med fullständig 100% säkerhet.
Axiom kunskap/förnuftet byggs upp av upplevelser, dvs genom observationer av "naturen" dvs genom sinnen, förnimmelse.
Och när vi träffar en annan "människa" som vi kan psolipsitiskt tolka som "upplevelse". Så långt håller psolipsismen.
Men när denna människa "överför information, förklarar naturen, påstår något om naturen" måste ju detta (om vi uppfattar detta sannt/eller bekräftar med egna upplevelser) vara grundat i upplevelser(hos den vi upplever). För att förmedla dessa utsagor/påståenden/sanningar måste de ju bygga på upplevelser som inte upplevts av oss själva utan av ett annat medvetande.
Därmed är det absolut bevisat att det måste finnas flera "medvetanden"/upplevelser än våra egna.
Psolipsismen motbevisar därmed sig själv.
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
reflex skrev:En sak som slog mig var att om man tror att Gud finns så måste detta få kosekvenser för hur man betraktar tiden.
Om Gud alltid funnits så innebär det ju att det finns ett slags "alltid" där Gud tjänar som referens.
Gud skulle alltså vara ett slags pågående "händelse" och kan användas som referenspunkt för tiden.
Tiden blir då ett slags evig "tidspil" som övergriper alla andra tidsreferenser.
(den här tanken är inte färdig men kanske den går att spinna vidare på)
Det är i det atomära perspektivet (= vår verklighet) som fenomenet tid hör hemma.
I det överordnade balanserade universella perspektivet förekommer ingen tid.
Fenomenet tid kan ses som en obalanseffekt, när det universella perspektivets balans rubbas.
Ser du materia som en ”koncentration” (= obalans) så får du alltså tid som obalans-effekt på köpet.
TID och MATERIA hör därigenom intimt samman. (Att betrakta fenomenet tid som en linjär pil är
dock sannolikt fel, då "pilen" atomärt bör innefatta en komplex spiralformad "fält-struktur")
Det ligger då nära till hands att ”placera” Gud i det universella perspektivet, och därmed befinner
vi oss nära min personliga syn på Gud. Om jag tolkar dig rätt tror jag alltså att du är på rätt väg.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:
Det är i det atomära perspektivet (= vår verklighet) som fenomenet tid hör hemma.
I det överordnade balanserade universella perspektivet förekommer ingen tid.
Fenomenet tid kan ses som en obalanseffekt, när det universella perspektivets balans rubbas.
Ser du materia som en ”koncentration” (= obalans) så får du alltså tid som obalans-effekt på köpet.
TID och MATERIA hör därigenom intimt samman. (Att betrakta fenomenet tid som en linjär pil är
dock sannolikt fel, då "pilen" atomärt bör innefatta en komplex spiralformad "fält-struktur")
Det ligger då nära till hands att ”placera” Gud i det universella perspektivet, och därmed befinner
vi oss nära min personliga syn på Gud. Om jag tolkar dig rätt tror jag alltså att du är på rätt väg.
/ Illusionen
Är det rätt uppfattat att det atomära perspektivet är "som vi uppfattar det" medan det universella perspektivet är "som det egentligen är", eller är det mer komplicerat än så.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Vad utgör medvetandets referens?
En till fråga: Kan du beskriva hur det "universella perspektivet" fungerar då det är i "balanstillstånd"?
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
reflex skrev:Illusionen skrev:
Det är i det atomära perspektivet (= vår verklighet) som fenomenet tid hör hemma.
I det överordnade balanserade universella perspektivet förekommer ingen tid.
Fenomenet tid kan ses som en obalanseffekt, när det universella perspektivets balans rubbas.
Ser du materia som en ”koncentration” (= obalans) så får du alltså tid som obalans-effekt på köpet.
TID och MATERIA hör därigenom intimt samman. (Att betrakta fenomenet tid som en linjär pil är
dock sannolikt fel, då "pilen" atomärt bör innefatta en komplex spiralformad "fält-struktur")
Det ligger då nära till hands att ”placera” Gud i det universella perspektivet, och därmed befinner
vi oss nära min personliga syn på Gud. Om jag tolkar dig rätt tror jag alltså att du är på rätt väg.
/ Illusionen
Är det rätt uppfattat att det atomära perspektivet är "som vi uppfattar det" medan det universella perspektivet är "som det egentligen är", eller är det mer komplicerat än så.
Ja, så kan man uttrycka det.
ATOMÄRT perspektiv, beskriver vår VERKLIGHET med dess RUM (= det vi förnimmer).
UNIVERSELLT perspektiv, beskriver vxv-EGENSKAPER (= fysikens lagar inkl samband).
Vxv = växelverkan
ATOMÄRT perspektiv, har respektive atom/partikel som REFERENS.
UNIVERSELLT perspektiv, har ”MEDELVÄRDET” mellan vxv atomer/partiklar som REFERENS.
Notera här att atomärt och universellt perspektiv har SKILDA REFERENSER.
REFERENS-SKILLNADEN representerar DIFFERENSEN mellan RUM och VXV-EGENSKAP/VERKAN.
Se även gärna inläggen, 06 sep 2013 20:19 och 18 feb 2014 18:32 i denna tråd.
Algotezza och jag hade tidigt i tråden en diskussion ang G, som ger svar på ditt efterföljande inlägg.
https://www.youtube.com/watch?v=DzdDf9hKfJw
/ Illusionen
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Anders skrev:En fråga illusionen. Hur mycket måste man efentligen kunna av fältteori, matematik och sådant för att verkligen förstå vad du är ute efter? Och hur mycket är mödosamt bondförnuftsanvändning?
Det senare är jag beredd att offra av, men att ta igen mina försummade gymnasieår tänker jag inte göra. Jag klarade av tentorna i ämnena på högskolan, men det var utan att förstå. Och marematik har aldrig roat mig, även om jag i någon mening måste ha lätt för det.
Eller -- skulle jag kunna hitta fascinationen i matematik om jag trängde in i det här?
Hon var ju inte tjock där förresten, Callas. Hur fungerar det?
Det är inte helt lätt att svara på dina frågor, Anders.
Jag misstänker dock att du överskattar behovet av att kunna allt, det är nog mer ”bondförnuft” som krävs.
Själv går jag mest på intuition, och väljer ut de ”russin” som krävs för att kunna bemästra just det problem
jag försöker finna en lösning till.
Du får inte heller glömma att matematikens regelverk är format av vår verklighet och det vi förnimmer,
vilket sätter gränser för hur mycket du kan förvänta dig via/av matematik.
Det var när jag började förstå detta som jag insåg att man omöjligt kan räkna sig fram till vad universum
egentligen representerar, ändå är det just det som experterna försöker.
Samtidigt tyckte jag mig se att skulle jag komma ytterligare en bit på väg är sannolikt en kombination av
naturvetenskap och filosofi en tänkbar väg.
Det var i det skedet som jag, introducerade "medvetandets referens" (= obalans relativt G) i bilden.
Detta ledde mig in på tankarna att tillämpa skilda referenser, vilket i sin tur resulterade i de olika perspektiven,
ATOMÄRT (enkel referens) och UNIVERSELLT (dubbel referens).
Vad gäller fältteorin så märkte jag snart att fälten kunde förklaras som tänjningsfenomen i grundtillståndet, G.
För mig som båtbyggare övergick därför fält-teorin till att bli ren hållfasthetslära, tillämpad på G.
https://www.youtube.com/watch?v=2bosouX_d8Y
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Jagets referens utgörs av spänningsfältet mellan atomism och holism. Detta fält genererar jagets medvetande via jagets upplevande och manipulerande av de enskilda detaljerna i detta fält och därmed tid, materia och rum i allmänhet, och i synnerhet - via förnimmelser av tillståndsförändring och rörelse däri - blir jaget medvetet om tiden som ett i grunden ett psykiskt och kvalitativt rum men som i upplevd form tillskrives fysiska och mätbara attribut.
Algotezza aka Algotezza
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
VAD ÄR EN PARTIKEL ?
För att förtydliga vad för resultat som kan förväntas med hjälp av enbart matematik kan följande exempel användas.
Delta-konceptet redogör för hur vågegenskaper och partikelegenskaper kan tolkas via principerna/modellerna DRP och MP.
VÅG respektive PARTIKEL representerar enligt konceptet två olika perspektiv, representerande skilda koncentrationer,
av samma universella fenomen. Detta sammanhänger med att ”sambandet” mellan kommunicerande ”partiklar”, t ex A och B,
beskrivs via ömsesidig normerad växelverkan, ÖN-VXV, som funktion av (= förutsätter) "medvetandets referens".
A och B ”förnimmer” därigenom varandra som separerade projektioner, beroende av, och ”förskjutna” relativt, varandra.
Det som ev kan vara svårt att se inledningsvis är att ÖN-VXV förutsätter ”medvetandets referens”, och vice versa, för separeringen.
Detta beskrivs mer ingående i konceptet, som synkrona effekter (= att likna vid likriktningseffekter) av strukturella skalfaktor-differenser.
En konsekvens av ÖN-VXV och tillhörande ”förskjutning”, är att A och B, p g a ÖN-VXV aldrig förnimmer varandra samtidigt.
Detta är konceptets enkla och rena förklaring till våg-partikeldualitet. Heisenbergs osäkerhetsrelation är en direkt konsekvens av
det jag beskriver, vilket kan ses som en indirekt verifiering av ÖN-VXV, DRP och MP.
ÖN-VXV gör att vi förnimmer partikeln som just en partikel, ~1/c. Men partikelns egenskaper (som är något annat än själva partikeln)
bestäms av dess normerade värde, som förenklat motsvaras av dess polvända invertering, som är -c (inv 1/c = c).
Tänker vi till här, och begrundar det som händer, framträder RUM-TID-mekanismen.
Normeringen innebär att vi gör de olika perspektivformerna lika värda. Om FÄLTET kännetecknas av ”värdet”, ~+c,
så kännetecknas PARTIKELN av inverterade ”värdet”, ~1/c.
Partikeln, 1/c, kan alltså, p g a inverteringen, ses som en typ av fältkoncentration (det är här Plancks konstant kommer in).
Partikelkoncentrationen utgör en obalans relativt grundtillståndet, G, vilken balans-substitutet TID ”kompenserar” för.
I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, skrev jag den 23 maj 15:28 följande, ”Det går då inte att utesluta den fascinerande
möjligheten av att "jaget" därmed är PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
En konsekvens av detta blir att ”jaget” ej kan beskrivas utifrån hur vi förnimmer verkligheten och dess rum och tid, utan ”jaget”
har en abstrakt natur som funktion av REFERENS-DIFFERENSEN till vår förnimbara verklighet.
Det jag säger här är att ”jaget”, helt eller delvis, arbetar på mer basal fältnivå, och ej enbart via vår verklighets fenomen.
Detta är orsaken som motiverar införandet av "medvetandets referens" i den överordnade modellen.
Ytterligare en intressant konsekvens av ÖN-VXV, och förnimmelsen av ”partikel”, är att partikeln är en Illusion, som framträder
för A och B var för sig ! I förlängningen av detta går det att med hjälp av redovisade MODELLER visa att begreppet PARTIKEL
endast är den matematiska RAMEN/RUBRIKEN. ÖN-VXV visar att under "rubriken" döljer sig en i princip bottenlös "värld".
Enbart matematik räcker alltså inte för att nå ovanstående slutsatser, utan det krävs även modeller av aktuella ”mekanismer”,
som komplement till matematiken.
http://www.youtube.com/watch?v=sLcbfF9ypmM
/ Illusionen
För att förtydliga vad för resultat som kan förväntas med hjälp av enbart matematik kan följande exempel användas.
Delta-konceptet redogör för hur vågegenskaper och partikelegenskaper kan tolkas via principerna/modellerna DRP och MP.
VÅG respektive PARTIKEL representerar enligt konceptet två olika perspektiv, representerande skilda koncentrationer,
av samma universella fenomen. Detta sammanhänger med att ”sambandet” mellan kommunicerande ”partiklar”, t ex A och B,
beskrivs via ömsesidig normerad växelverkan, ÖN-VXV, som funktion av (= förutsätter) "medvetandets referens".
A och B ”förnimmer” därigenom varandra som separerade projektioner, beroende av, och ”förskjutna” relativt, varandra.
Det som ev kan vara svårt att se inledningsvis är att ÖN-VXV förutsätter ”medvetandets referens”, och vice versa, för separeringen.
Detta beskrivs mer ingående i konceptet, som synkrona effekter (= att likna vid likriktningseffekter) av strukturella skalfaktor-differenser.
En konsekvens av ÖN-VXV och tillhörande ”förskjutning”, är att A och B, p g a ÖN-VXV aldrig förnimmer varandra samtidigt.
Detta är konceptets enkla och rena förklaring till våg-partikeldualitet. Heisenbergs osäkerhetsrelation är en direkt konsekvens av
det jag beskriver, vilket kan ses som en indirekt verifiering av ÖN-VXV, DRP och MP.
ÖN-VXV gör att vi förnimmer partikeln som just en partikel, ~1/c. Men partikelns egenskaper (som är något annat än själva partikeln)
bestäms av dess normerade värde, som förenklat motsvaras av dess polvända invertering, som är -c (inv 1/c = c).
Tänker vi till här, och begrundar det som händer, framträder RUM-TID-mekanismen.
Normeringen innebär att vi gör de olika perspektivformerna lika värda. Om FÄLTET kännetecknas av ”värdet”, ~+c,
så kännetecknas PARTIKELN av inverterade ”värdet”, ~1/c.
Partikeln, 1/c, kan alltså, p g a inverteringen, ses som en typ av fältkoncentration (det är här Plancks konstant kommer in).
Partikelkoncentrationen utgör en obalans relativt grundtillståndet, G, vilken balans-substitutet TID ”kompenserar” för.
I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, skrev jag den 23 maj 15:28 följande, ”Det går då inte att utesluta den fascinerande
möjligheten av att "jaget" därmed är PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
En konsekvens av detta blir att ”jaget” ej kan beskrivas utifrån hur vi förnimmer verkligheten och dess rum och tid, utan ”jaget”
har en abstrakt natur som funktion av REFERENS-DIFFERENSEN till vår förnimbara verklighet.
Det jag säger här är att ”jaget”, helt eller delvis, arbetar på mer basal fältnivå, och ej enbart via vår verklighets fenomen.
Detta är orsaken som motiverar införandet av "medvetandets referens" i den överordnade modellen.
Ytterligare en intressant konsekvens av ÖN-VXV, och förnimmelsen av ”partikel”, är att partikeln är en Illusion, som framträder
för A och B var för sig ! I förlängningen av detta går det att med hjälp av redovisade MODELLER visa att begreppet PARTIKEL
endast är den matematiska RAMEN/RUBRIKEN. ÖN-VXV visar att under "rubriken" döljer sig en i princip bottenlös "värld".
Enbart matematik räcker alltså inte för att nå ovanstående slutsatser, utan det krävs även modeller av aktuella ”mekanismer”,
som komplement till matematiken.
http://www.youtube.com/watch?v=sLcbfF9ypmM
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
En partikel är ett "något" består av de processer som upprätthåller dess existens och reaktionsförmåga, dvs. hur de kan reagera med omgivningens energier. Därvid kan den uppträda som "partikel" eller "våg" eller "spår i CERN".
Samma sak med oss, även vi består av de processer som upprätthåller vår existens samt förmåga att reagera med omgivningens energier. Därvid kan vi uppträda på olika sätt betingat av hur vi reagerar med omgivningen, bl.a. andra människor. "Medmänniska", "geni", "idiot", "vuxen", "barn", "man", "kvinna"...
Samma sak med oss, även vi består av de processer som upprätthåller vår existens samt förmåga att reagera med omgivningens energier. Därvid kan vi uppträda på olika sätt betingat av hur vi reagerar med omgivningen, bl.a. andra människor. "Medmänniska", "geni", "idiot", "vuxen", "barn", "man", "kvinna"...
Algotezza aka Algotezza
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:reflex skrev:En sak som slog mig var att om man tror att Gud finns så måste detta få kosekvenser för hur man betraktar tiden.
Om Gud alltid funnits så innebär det ju att det finns ett slags "alltid" där Gud tjänar som referens.
Gud skulle alltså vara ett slags pågående "händelse" och kan användas som referenspunkt för tiden.
Tiden blir då ett slags evig "tidspil" som övergriper alla andra tidsreferenser.
(den här tanken är inte färdig men kanske den går att spinna vidare på)
Det är i det atomära perspektivet (= vår verklighet) som fenomenet tid hör hemma.
I det överordnade balanserade universella perspektivet förekommer ingen tid.
Fenomenet tid kan ses som en obalanseffekt, när det universella perspektivets balans rubbas.
Ser du materia som en ”koncentration” (= obalans) så får du alltså tid som obalans-effekt på köpet.
TID och MATERIA hör därigenom intimt samman. (Att betrakta fenomenet tid som en linjär pil är
dock sannolikt fel, då "pilen" atomärt bör innefatta en komplex spiralformad "fält-struktur")
Det ligger då nära till hands att ”placera” Gud i det universella perspektivet, och därmed befinner
vi oss nära min personliga syn på Gud. Om jag tolkar dig rätt tror jag alltså att du är på rätt väg.
/ Illusionen
Det förefaller mig som du betraktar tillvaron "nedifrån", från de minsta byggstenarna. Det gör inte jag. Istället har jag ett "kosmiskt" perspektiv. Mitt medvetandes perspektiv blir då det vi brukar kallar "själen" eller "jaget". Jagets referenser är mina sinnesintryck plus det jag eventuellt kan minnas eller fantisera om. När det gäller Gud så föreställer sig nog de flesta att Gud bor i ett kosmiskt perspektiv. Vi har ju utforskat "himmelen" och där fanns han inte. Svårt är det också att föreställa sig att Gud skulle trivas bland kvarkar och Higgspartiklar, men vissa föreställer ju sig Gud som något obestämt som genomsyrar allt som ett slags gas.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Vad utgör medvetandets referens?
Vad som kallas "minsta byggstenar" beror ju på vad man kommit fram till som de minsta. Om det nu finns en gräns vid ett visst tillfälle, flyttas den inte sällan efter ett tag.
Algotezza aka Algotezza
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
reflex skrev:Illusionen skrev:reflex skrev:En sak som slog mig var att om man tror att Gud finns så måste detta få kosekvenser för hur man betraktar tiden.
Om Gud alltid funnits så innebär det ju att det finns ett slags "alltid" där Gud tjänar som referens.
Gud skulle alltså vara ett slags pågående "händelse" och kan användas som referenspunkt för tiden.
Tiden blir då ett slags evig "tidspil" som övergriper alla andra tidsreferenser.
(den här tanken är inte färdig men kanske den går att spinna vidare på)
Det är i det atomära perspektivet (= vår verklighet) som fenomenet tid hör hemma.
I det överordnade balanserade universella perspektivet förekommer ingen tid.
Fenomenet tid kan ses som en obalanseffekt, när det universella perspektivets balans rubbas.
Ser du materia som en ”koncentration” (= obalans) så får du alltså tid som obalans-effekt på köpet.
TID och MATERIA hör därigenom intimt samman. (Att betrakta fenomenet tid som en linjär pil är
dock sannolikt fel, då "pilen" atomärt bör innefatta en komplex spiralformad "fält-struktur")
Det ligger då nära till hands att ”placera” Gud i det universella perspektivet, och därmed befinner
vi oss nära min personliga syn på Gud. Om jag tolkar dig rätt tror jag alltså att du är på rätt väg.
/ Illusionen
Det förefaller mig som du betraktar tillvaron "nedifrån", från de minsta byggstenarna. Det gör inte jag. Istället har jag ett "kosmiskt" perspektiv. Mitt medvetandes perspektiv blir då det vi brukar kallar "själen" eller "jaget". Jagets referenser är mina sinnesintryck plus det jag eventuellt kan minnas eller fantisera om. När det gäller Gud så föreställer sig nog de flesta att Gud bor i ett kosmiskt perspektiv.
Vi har ju utforskat "himmelen" och där fanns han inte. Svårt är det också att föreställa sig att Gud skulle trivas bland kvarkar och Higgspartiklar, men vissa föreställer ju sig Gud som något obestämt som genomsyrar allt som ett slags gas.
Mitt dilemma är att jag kapitalt misslyckats med att göra mig förstådd här på FF.
Det har fått till följd att jag aldrig kunnat gå vidare och förklara hur jag ser på konceptets fortsättning.
På något sätt känns det då fel att, efter alla skrivna inlägg, fortsätta att argumentera för något jag sannolikt
är ensam om att tro på. Man resignerar och ger upp helt enkelt.
Vi har tidigare konstaterat att jag har en avvikande uppfattning om vad Gud representerar, än övriga här på FF.
Min Gud har egentligen inget att göra med vare sig olika religioner eller gamla skrifter, utan baseras på min
egen uppfattning om världens beskaffenhet och roll, i något vår verklighet överordnat.
Gud är m a o för mig något överordnat som vi människor ej format efter egna intressen.
Jag är övertygad, men för att kunna förklara detta på ett bra sätt, skulle jag behöva göra avstamp från mitt
koncept och dess fortsättning. Som situationen ter sig nu är detta en omöjlighet.
De perspektiv du anlägger, refererar till vår verklighet, det atomära perspektivet.
Detta är dock en illusion, i vilket Gud vare sig kan anses ”bo” eller ”trivas”.
Illusionen/verkligheten, i skepnad av underordnat sub-fenomen, beskriver jag via förankrade ”modeller”.
Byggstenarna du nämner utgör interferenseffekter (= obalanser) inom växelverkan, refererande till dessa modeller.
Om du ska förstå vad jag menar med Gud, måste du gå utanför det sub-fenomen vår illusionen/verkligheten representerar.
Detta överordnade ”utanför” saknar vi förmåga att vare sig förnimma eller förstå, och kan ej heller beskrivas via vår verklighets
egenskaper och fenomen. Däremot säger modellerna ifråga att "utanför" representerar något.
Personligen är jag absolut övertygad om att ateister inte ens är i närheten av att förstå vad Gud är och representerar
enligt min uppfattning, ändå ger de uttryck för, och lägger in värderingar i, sådant de ej behärskar och förstår.
Det är mot ovanstående bakgrund du ska se tidigare inlägg där jag bl a skriver följande.
Begreppet Gud, sett ur vår verklighets atomära perspektiv, är således något abstrakt.
För mig är Gud därför något ”bortom” vår verklighet, men likväl allestädes närvarande.
Notera att rum och tid kommer in i bilden samtidigt med medvetandet.
Det håller m a o inte (som vissa försöker) att förklara Gud, universum inkl vår mänskliga bakgrund,
utifrån vår verklighet med dess egenskaper och storheter !
Därav mitt påstående att, "Den som tror sig förstå Gud, har inte förstått någonting alls".
Det som jag reagerar kraftigast mot är hur man trots att det dräller av obesvarade frågor inom fysiken,
och att ingen är i närheten av att förstå medvetandet, ändå anser sig kapabel att förkasta tanken på en Gud.
Det förefaller som man inte inser att man därmed i princip upphöjer sig själv till Gud,
när man hävdar att Gud inte finns.
Vi människor har en tendens att se upp till oss själva, och vår s k höga intelligens, jämfört med de andra aporna.
Det är därför lätt att förlora perspektivet och överskatta sin egen förmåga och kapacitet.
Det är alltså inte direkt överraskande att detta för några då tar sig uttryck i ytterligheter, som att man tror sig
kunna göra anspråk på att vara ställföreträdande Gud.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:På något sätt känns det då fel att, efter alla skrivna inlägg, fortsätta att argumentera för något jag sannolikt är ensam om att tro på.
Kanske skulle du ta en paus och läsa en biografi om Martin Heidegger, ni måste ha en del gemensamt.
Även han hade ambitionen att undersöka hur verkligheten egentligen ser ut, men det centrala temat i Sein und Zeit (1927) (i svensk översättning 1981: Varat och tiden) är att bedriva filosofisk antropologi, det vill säga att undersöka och förstå människans plats i världen.
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen
Problemet för mig med att förstå dina teorier är att jag inte förstår dina grundbegrepp, för jag tycker inte du definierar dem på ett begripligt sätt, om du nu alls definierar dem. Likaledes framgår inte vilken empiri du grundar dig på. Därför blir dina formler obegripliga för mig. Det ser ut som en ett slags teori inom fysiken men är väl mer ett slags metafysisk spekulation.
Problemet för mig med att förstå dina teorier är att jag inte förstår dina grundbegrepp, för jag tycker inte du definierar dem på ett begripligt sätt, om du nu alls definierar dem. Likaledes framgår inte vilken empiri du grundar dig på. Därför blir dina formler obegripliga för mig. Det ser ut som en ett slags teori inom fysiken men är väl mer ett slags metafysisk spekulation.
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster