Lars skrev:Bra fråga. Ser likheter med vad meanman tog upp i tråden om drivkraften bakom sökandet. Jag har svårt att se att vi aktivt skulle söka efter någonting för att vi vill det. Sökandet efter meningsfullhet präglar ju hela vår tillvaro, och det kan omöjligt reduceras till endast en vilja. Det känns istället som om vi jagas från plattform till plattform, och när man har stått still för länge så rasar plattformen. Ungefär som i tevespel, typ. Mario (?)Handlar inte allt egentligen om att göra sig av med rädslor?
Jo, men det är otroligt svårt. Jag vet till exempel inte vilka trådar jag ska börja dra i för att kunna åstadkomma en förändring. Det känns bara som att jag står och stampar.
Jag har samma problem och jag klarar inte att sitta på mitt feta aschle och tänka bort rädslor. Jag försöker att ta mig an uppgifter där jag tvingas ställa mig i blåsväder. Sen får man se vad som blåst bort efter att stormen dragit förbi.
Rent hypotetiskt. Säg att man frigör sig från ALLA sina psykologiska rädslor. Är det då spontanitet och kreativitet tar vid? Kan detta liknas vid jagdöd? Eftersom det känns som om jaget lägger grunden för ett förhållningssätt till världen i vilket man måste försvara sig.
Jag tror nog att det kan ligga något i det, ja.
PJ: Nice! Jag tankar nu..
Ja, supernice! Har tankat ner allt zippat. Är det någon som vet hur man gör om ogg-filer till mp3 eller nåt?
TB:s målgest, det är helt förståeligt. Men bara för att en massa andra har sprungit runt och slängt ur sig liknande floskler så behöver det inte innebära att han automatiskt har fel. Många vettiga saker som sägs packeteras om till floskler i munnen på tex jobbiga New Agare.
