Vad utgör medvetandets referens?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 01 okt 2014 12:34

reflex skrev:Varför måste tiden uppfattas som en tidslinje? Är det inte bättre att se vår tillvaro som ett "varande" placerat någonstans i evigheten med förgreningar både bakåt och framåt. Själva upplevelsens transport från förväntning till minne? Kanske är det det som är livet?


Det finns inga måsten när det gäller vilken bild vi gör oss av tiden. Men sett till den historiska vetenskapen används ofta tidslinjer där, med före och efter olika tidpunkter. Ett vanligt synsätt i vardagen med kombinerat med årstiderna som något mer cirkulärt. Så vi använder den bild av tiden vi har mest nytta av i olika sammanhang.

Ja, planering/förväntan representerar ju framtiden "i nuet" och minnen står för det förflutna i "nuet" - det rymmer ju allt. Bara nuet finns förnimmelsemässigt sett. Allt annat är idéer/tankebilder vi laborerar med - här och nu.
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 02 okt 2014 08:44

Anders skrev:Förutom mitt Heideggersvar, som hamnade på förra sidan (hur irriterande är inte det här med "sidbyte" på en skala?!):

Läste tråden lite från början igen - har ett par frågor, Illusionen.

Vad är det egentligen som resonanserna skulle motsvara i "verkligheten"?
Det matematiskt imaginära i de lösningar du har, vad motsvarar det i "verkligheten"


Hej Anders!

Du ställde frågan, ”Vad är det egentligen som resonanserna skulle motsvara i "verkligheten"?”,
och jag ser nu att jag tidigare missat att svara på frågan.
Då jag är osäker om vad du syftar på för typ av resonans, skriver jag lite grundläggande om hur jag ser
på resonans i detta fall, så får du senare återkomma och eventuellt precisera vad frågan gäller.

Resonans är ett atomärt fenomen utefter tidsaxeln.
Resonansen kan vara av typ serieresonans och/eller parallellresonans.

En elektrisk serieresonanskrets kännetecknas (i sin enklaste variant) av att två separerade poler är förbundna med
i serie kopplad kondensator (= kapacitiv reaktans) och spole (= induktiv reaktans).
Motståndet (= impedansen) mellan polerna varierar med frekvensen, och går mot noll vid resonansfrekvens.
Vid resonansfrekvens balanserar kapacitiv reaktans och induktiv reaktans varandra så motståndet/impedansen
mellan polerna blir noll (Z = o).

En elektrisk parallellresonanskrets kännetecknas av att kondensator och spole är parallellt anslutna mellan polerna.
I parallellfallet balanserar inte reaktanserna ut varandra till noll, utan förstärker varandra så att
motståndet/impedansen mellan polerna går mot oändligheten (Z = ∞).

Förenklat kan vi alltså betrakta SERIERESONANS som att polerna är KORTSLUTNA relativt varandra,
och att vid PARALLELLRESONANS är polerna SEPARERADE från varandra (= avbrott).

Man kan således med två "komponenter", en kondensator och en spole, åstadkomma TVÅ olika resultat,
beroende av hur man definierar projektionens/mätalternativets ”KOPPLING”.
Sedan tänker du dig att kopplingen är EN FUNKTION AV DEN REFERENS SOM TILLÄMPAS (= DRP).
KOPPLINGEN/KOPPLINGSALTERNATIVET är m a o beroende av vilken referens som avses/tillämpas !

Ovanstående utgör ett viktigt första grundläggande steg i förståelsen av balanskriteriet ∆Ø, och dess cirkulära natur.
Mycket förenklat är det resp. perspektivs "G-koncentration" ("skalfaktor") vi här har börjat analysera.

http://www.youtube.com/watch?v=3x6qLGkyKfk

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 02 okt 2014 20:26

Tveksamt om man kan separera rum och materia åt via något slags mekanism. De utgör väl en organisk helhet/enhet. I praktiken kan de ej skiljas åt men visst kan man försöka göra det i analysen/teorin. Frågan är var tidsfaktorn då kommer in. Tid/rum/materia är väl i levande livet en helhet.
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 03 okt 2014 08:37

Algotezza skrev:Tveksamt om man kan separera rum och materia åt via något slags mekanism. De utgör väl en organisk helhet/enhet. I praktiken kan de ej skiljas åt men visst kan man försöka göra det i analysen/teorin. Frågan är var tidsfaktorn då kommer in. Tid/rum/materia är väl i levande livet en helhet.


Du har rätt, det var ingen bra formulering. Har justerat sista meningen till,
Mycket förenklat är det resp. perspektivs "G-koncentration" ("skalfaktor") vi här har börjat analysera.

http://s27.postimg.org/5cx4qzu5f/IMG_0042.jpg

/ Illusionen

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 06 okt 2014 19:44

En kommentar till ∆Ø vid inkluderande/användande av begreppet komplext medelvärde.

För att förstå innebörden av ”existens” i vår verklighet, och hur det imaginära fungerar som något
som skulle kunna liknas vid ”existensens” balanserande motpol, har jag själv valt att utgå från
matematikens komplexa medelvärde. Balanskriteriet ∆Ø baseras på bl a detta.

Den geometriska tolkningen av komplexa medelvärden hör samman med att de komplexa talen
tolkas som punkter i det två-dimensionella planet. Medelvärdet för talen på en cirkel är det tal
som svarar mot cirkelns centrum. Som exempel gäller för ∆Ø och figur 7, i konceptet,

medelvärdet av C + jC är √C2 + (jC2) = C√(1 - 1) = ±0
medan,
beloppet av /C + jC/ är √C2 + (C2) = C√(1 + 1) = ±C√2

Det är således viktigt att förstå att centrum på balanskriteriet, ∆Ø, skall betraktas som en
samman-lagrad ”summa-effekt” av olika reella och imaginära koordinatvektorer. Centrum på ∆Ø
representerar därigenom den överordnade summa-balansen för reellt och imaginärt. Det är när denna
balans rubbas p g a maskeringsprincipen, MP, som Ư skenbart, via interferensen med medvetandets
referens, spaltas upp (= separeras) internt i "medvetandet" i reella och imaginära vektorer så som framgår
av figur 4 i konceptet. Det är inom denna interna separering som fenomenen rum och tid förnims.
Det som är intressant här är att centrum INTE skall betraktas som något obefintligt utan ett balansstatus.
När begreppet existera diskuteras, bör detta balansstatus beaktas.

Det är viktigt att förstå att det reella och imaginära, så som ∆Ø beskriver/anger, har sitt upphov i/via
medvetandets referens, och egentligen representerar en egengenererad illusion. Den komplexa
modellen ∆Ø är m a o ”anpassad” till/för sin egen referens och därigenom även till förnimmelsen.

I följande länk/figur har jag försökt att förenklat illustrera ovanstående.

http://s18.postimg.org/600hvvcd5/Page_1_IMG_FIG.jpg

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 06 okt 2014 20:16

Illusionen skrev:Att hävda att "inget existerar" kräver därför att man har ordentligt på fötterna.

Men det måste väl ändå vara en missuppfattning? Att inget existerar uttrycker en paradox och att någon skulle ha yttrat sig så betvivlar jag verkligen! Citera!
Moderator

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 07 okt 2014 09:56

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Att hävda att "inget existerar" kräver därför att man har ordentligt på fötterna.

Men det måste väl ändå vara en missuppfattning? Att inget existerar uttrycker en paradox och att någon skulle ha yttrat sig så betvivlar jag verkligen! Citera!


Handlar det inte snarare om att "innan något fanns", fanns inte något?
Algotezza aka Algotezza

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 07 okt 2014 18:44

Pilatus skrev:
Illusionen skrev:Att hävda att "inget existerar" kräver därför att man har ordentligt på fötterna.

Men det måste väl ändå vara en missuppfattning?
Att inget existerar uttrycker en paradox och att någon skulle ha yttrat sig så betvivlar jag verkligen! Citera!


Ber om ursäkt, det blev fel, meningen var att skriva något i stil med,
"att inget existerar i cirkelns centrum (origo) är därför ett påstående som kräver att man har ordentligt på fötterna."
Talet noll (0) som vi i vår reella vardag betraktar som "ingenting" kan enligt min tolkning av matematiken inrymma
något (X) imaginärt, samtidigt som medelvärdet av det komplexa uttrycket 0 + jX fortfarande är noll.
Detta gäller alltså även ∆Ø, som är en atomär modell.

/ Illusionen

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 09 okt 2014 21:05

PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE "JAG".

Låt oss förenkla, och säga att ”livet” i stort är synonymt med att ”förnimma”.
Det vi förnimmer refererar till vår ”verklighet” (= det atomära perspektivet), som utgår från en referens, MR.
Det är denna referens, MR, (= medvetandets referens) som placerar ”jaget” i centrum av verkligheten.
MR ger alltså jaget dess ”observatörsposition" i rummet relativt det som förnims inkl förnimmelsens
storheter/fenomen.
Förnimmelsen/upplevandet kännetecknas av de egenskaper och storheter (= rum och tid), som följer av MR.

Utöver jagets ”observatörsposition i rummet”, har jaget sin unika ”närvaroförnimmelse”(= egentliga jag-förnimmelsen).
Inget talar för att denna ”närvaroförnimmelse” enbart baseras på vår atomära verklighets egenskaper och/eller fenomen.
Det förefaller snarare osannolikt att så är fallet. Jag vill därför hävda att jagets ”närvaroförnimmelse” förutsätter
att MR (direkt eller indirekt) innefattar fler än en referens. När referensbilden utökas, ändras även perspektivkonfigurationen.
Förutom att jaget befinner sig i centrum av verkligheten/förnimmelsen får jaget därigenom, via utökad/ändrad
referenskonstellation, och därav förändrat perspektiv (= perspektivgränsöverskridande), en från sin ”observatörsposition
i rummet”, ”fristående närvaroförnimmelse”.
Notera att det inte går att utesluta att denna ”fristående närvaroförnimmelse”
kan vara omöjlig att beskriva via vår verklighets egenskaper och fenomen.

Observera att begreppet referens refererar till visst perspektiv. Referenser med anknytning till medvetandet behöver alltså
nödvändigtvis inte enbart referera till det atomära perspektivet. Vid perspektiv, som ej refererar till det atomära perspektivet,
är det sannolikt att referensen ifråga får kaos-karaktär, och därigenom är dold.
En i sig fascinerande tanke, inte minst ur religiös synvinkel.

https://www.youtube.com/watch?v=jCfPGkIfve8

/ Illusionen

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 10 okt 2014 08:40

Illusionen skrev:PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE "JAG".

Låt oss förenkla, och säga att ”livet” i stort är synonymt med att ”förnimma”.
Det vi förnimmer refererar till vår ”verklighet” (= det atomära perspektivet), som utgår från en referens, MR.
Det är denna referens, MR, (= medvetandets referens) som placerar ”jaget” i centrum av verkligheten.
MR ger alltså jaget dess ”observatörsposition" i rummet relativt det som förnims inkl förnimmelsens
storheter/fenomen.
Förnimmelsen/upplevandet kännetecknas av de egenskaper och storheter (= rum och tid), som följer av MR.

Utöver jagets ”observatörsposition i rummet”, har jaget sin unika ”närvaroförnimmelse”(= egentliga jag-förnimmelsen).
Inget talar för att denna ”närvaroförnimmelse” enbart baseras på vår atomära verklighets egenskaper och/eller fenomen.
Det förefaller snarare osannolikt att så är fallet. Jag vill därför hävda att jagets ”närvaroförnimmelse” förutsätter
att MR (direkt eller indirekt) innefattar fler än en referens. När referensbilden utökas, ändras även perspektivkonfigurationen.
Förutom att jaget befinner sig i centrum av verkligheten/förnimmelsen får jaget därigenom, via utökad/ändrad
referenskonstellation, och därav förändrat perspektiv (= perspektivgränsöverskridande), en från sin ”observatörsposition
i rummet”, ”fristående närvaroförnimmelse”.
Notera att det inte går att utesluta att denna ”fristående närvaroförnimmelse”
kan vara omöjlig att beskriva via vår verklighets egenskaper och fenomen.

Observera att begreppet referens refererar till visst perspektiv. Referenser med anknytning till medvetandet behöver alltså
nödvändigtvis inte enbart referera till det atomära perspektivet. Vid perspektiv, som ej refererar till det atomära perspektivet,
är det sannolikt att referensen ifråga får kaos-karaktär, och därigenom är dold.
En i sig fascinerande tanke, inte minst ur religiös synvinkel.

https://www.youtube.com/watch?v=jCfPGkIfve8

/ Illusionen

Tack för denna förenkling. Nu blev det ju nästan begripligt. Jag ska grunna på det här och återkomma.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Algotezza » 10 okt 2014 09:14

Illusionen skrev:PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE "JAG".

Låt oss förenkla, och säga att ”livet” i stort är synonymt med att ”förnimma”.
Det vi förnimmer refererar till vår ”verklighet” (= det atomära perspektivet), som utgår från en referens, MR.
Det är denna referens, MR, (= medvetandets referens) som placerar ”jaget” i centrum av verkligheten.
MR ger alltså jaget dess ”observatörsposition" i rummet relativt det som förnims inkl förnimmelsens
storheter/fenomen.
Förnimmelsen/upplevandet kännetecknas av de egenskaper och storheter (= rum och tid), som följer av MR.

Utöver jagets ”observatörsposition i rummet”, har jaget sin unika ”närvaroförnimmelse”(= egentliga jag-förnimmelsen).
Inget talar för att denna ”närvaroförnimmelse” enbart baseras på vår atomära verklighets egenskaper och/eller fenomen.
Det förefaller snarare osannolikt att så är fallet. Jag vill därför hävda att jagets ”närvaroförnimmelse” förutsätter
att MR (direkt eller indirekt) innefattar fler än en referens. När referensbilden utökas, ändras även perspektivkonfigurationen.
Förutom att jaget befinner sig i centrum av verkligheten/förnimmelsen får jaget därigenom, via utökad/ändrad
referenskonstellation, och därav förändrat perspektiv (= perspektivgränsöverskridande), en från sin ”observatörsposition
i rummet”, ”fristående närvaroförnimmelse”.
Notera att det inte går att utesluta att denna ”fristående närvaroförnimmelse”
kan vara omöjlig att beskriva via vår verklighets egenskaper och fenomen.

Observera att begreppet referens refererar till visst perspektiv. Referenser med anknytning till medvetandet behöver alltså
nödvändigtvis inte enbart referera till det atomära perspektivet. Vid perspektiv, som ej refererar till det atomära perspektivet,
är det sannolikt att referensen ifråga får kaos-karaktär, och därigenom är dold.
En i sig fascinerande tanke, inte minst ur religiös synvinkel.

https://www.youtube.com/watch?v=jCfPGkIfve8

/ Illusionen


Tack, pedagogiskt och begripligt! Låter som om mystikens holism där den förnimmande och det som förnims utgör en enhet/helhet, kan vara just perspektivöverskridande. Jaget uppgår i helheten eller upplöses om man vill använda det uttrycket. Ett vara-förnimmande.
Algotezza aka Algotezza

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav reflex » 11 okt 2014 07:09

Illusionen skrev:PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE "JAG".

Låt oss förenkla, och säga att ”livet” i stort är synonymt med att ”förnimma”.
Det vi förnimmer refererar till vår ”verklighet” (= det atomära perspektivet), som utgår från en referens, MR.
Det är denna referens, MR, (= medvetandets referens) som placerar ”jaget” i centrum av verkligheten.
MR ger alltså jaget dess ”observatörsposition" i rummet relativt det som förnims inkl förnimmelsens
storheter/fenomen.
Förnimmelsen/upplevandet kännetecknas av de egenskaper och storheter (= rum och tid), som följer av MR.

Det här förstår jag och instämmer i.

Illusionen skrev:Utöver jagets ”observatörsposition i rummet”, har jaget sin unika ”närvaroförnimmelse”(= egentliga jag-förnimmelsen).
Inget talar för att denna ”närvaroförnimmelse” enbart baseras på vår atomära verklighets egenskaper och/eller fenomen.
Det förefaller snarare osannolikt att så är fallet.

Här är jag inte lika säker på att jag uppfattar dig rätt. Vad är det egentligen som är osannolikt och i så fall varför?
Kanske menar du att "den egentliga jagförnimmelsen" är mer än det som våra sinnen förmedlar till oss. Det håller jag också med om ifall du tänker på det som genereras av vår fantasi och vårt abstrakta tänkande.
Illusionen skrev:Jag vill därför hävda att jagets ”närvaroförnimmelse” förutsätter
att MR (direkt eller indirekt) innefattar fler än en referens. När referensbilden utökas, ändras även perspektivkonfigurationen.
Förutom att jaget befinner sig i centrum av verkligheten/förnimmelsen får jaget därigenom, via utökad/ändrad
referenskonstellation, och därav förändrat perspektiv (= perspektivgränsöverskridande), en från sin ”observatörsposition
i rummet”, ”fristående närvaroförnimmelse”.
Notera att det inte går att utesluta att denna ”fristående närvaroförnimmelse”
kan vara omöjlig att beskriva via vår verklighets egenskaper och fenomen.

Är inte det här ett sätt att beskriva vår förmåga att med fantasins hjälp ge vår "närvaroförnimmelse" perspektiv som annars inte vore möjliga?

Illusionen skrev:Observera att begreppet referens refererar till visst perspektiv. Referenser med anknytning till medvetandet behöver alltså
nödvändigtvis inte enbart referera till det atomära perspektivet. Vid perspektiv, som ej refererar till det atomära perspektivet,
är det sannolikt att referensen ifråga får kaos-karaktär, och därigenom är dold.
En i sig fascinerande tanke, inte minst ur religiös synvinkel.

Om jag uppfattat dig rätt så kan jag hålla med. Kanske var det denna tanke som undermedvetet påverkade Stagnelius när han skrev orden "kaos är granne med Gud"
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 11 okt 2014 18:19

reflex skrev:
Illusionen skrev:PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE "JAG".

Låt oss förenkla, och säga att ”livet” i stort är synonymt med att ”förnimma”.
Det vi förnimmer refererar till vår ”verklighet” (= det atomära perspektivet), som utgår från en referens, MR.
Det är denna referens, MR, (= medvetandets referens) som placerar ”jaget” i centrum av verkligheten.
MR ger alltså jaget dess ”observatörsposition" i rummet relativt det som förnims inkl förnimmelsens
storheter/fenomen.
Förnimmelsen/upplevandet kännetecknas av de egenskaper och storheter (= rum och tid), som följer av MR.

Det här förstår jag och instämmer i.

Illusionen skrev:Utöver jagets ”observatörsposition i rummet”, har jaget sin unika ”närvaroförnimmelse”(= egentliga jag-förnimmelsen).
Inget talar för att denna ”närvaroförnimmelse” enbart baseras på vår atomära verklighets egenskaper och/eller fenomen.
Det förefaller snarare osannolikt att så är fallet.

Här är jag inte lika säker på att jag uppfattar dig rätt. Vad är det egentligen som är osannolikt och i så fall varför?
Kanske menar du att "den egentliga jagförnimmelsen" är mer än det som våra sinnen förmedlar till oss.
Det håller jag också med om ifall du tänker på det som genereras av vår fantasi och vårt abstrakta tänkande.
Illusionen skrev:Jag vill därför hävda att jagets ”närvaroförnimmelse” förutsätter
att MR (direkt eller indirekt) innefattar fler än en referens. När referensbilden utökas, ändras även perspektivkonfigurationen.
Förutom att jaget befinner sig i centrum av verkligheten/förnimmelsen får jaget därigenom, via utökad/ändrad
referenskonstellation, och därav förändrat perspektiv (= perspektivgränsöverskridande), en från sin ”observatörsposition
i rummet”, ”fristående närvaroförnimmelse”.
Notera att det inte går att utesluta att denna ”fristående närvaroförnimmelse”
kan vara omöjlig att beskriva via vår verklighets egenskaper och fenomen.

Är inte det här ett sätt att beskriva vår förmåga att med fantasins hjälp ge vår "närvaroförnimmelse" perspektiv som annars inte vore möjliga?
Ja, så kan man uttrycka det. Det rör sig dock inte om en fantasiprodukt, då MaskeringsPrincipen, MP, utgör bas/grund.


Illusionen skrev:Observera att begreppet referens refererar till visst perspektiv. Referenser med anknytning till medvetandet behöver alltså
nödvändigtvis inte enbart referera till det atomära perspektivet. Vid perspektiv, som ej refererar till det atomära perspektivet,
är det sannolikt att referensen ifråga får kaos-karaktär, och därigenom är dold.
En i sig fascinerande tanke, inte minst ur religiös synvinkel.

Om jag uppfattat dig rätt så kan jag hålla med. Kanske var det denna tanke som undermedvetet påverkade Stagnelius när han skrev orden "kaos är granne med Gud"


Mitt intryck är att du är på rätt väg i dina funderingar.

Vår verklighet med dess rum har en central roll när vi formar våra tankar. Vi tänker oss t ex föremål och händelser i rummet.
Begreppet ”referens” kan som exempel atomärt beskrivas som ett kombinations-mönster av avvikelser/obalanser (= egenkod) i rummet.
Hjärnans interna ”organisation”, i kombination med våra sinnen, blir då en typ av ”observatörs-parameterar”, som innefattas i referensen.
Rummet vi tycker oss förnimma är mot denna bakgrund att likna vid en (inom ramen för vxv) egengenererad transformerad illusion,
skenbart förankrad via referensens ”observatörs-parameterar”. Notera här att referensen är en atomär beskrivning ”inifrån” illusionen.

Inom denna illusion i tiden kan vi tänka oss hjärnans funktion som div dynamiska processer inkl korrelation med minnesfunktioner mm,
kännetecknade av vår verklighets egenskaper. När hjärnans funktion utforskas är det, såvitt jag känner till, utifrån vår verklighet.
Illusionen (= verkligheten) kan dock, som just varande en illusion, aldrig förklara vad ”jaget” representerar.
Jaget (~ ”själen”) har inte rummets observatörs-förankring, utan är något annat utöver ”rum-projektionen”.
En ren ”rum-projektion”, som varande del av illusionen, saknar m a o förmåga att forma jagets ”själsliga” närvaroförnimmelse.
För det krävs något mer, och då ”befinner” vi oss utanför vår reella verklighets rum och kännetecken/egenskaper.

Det atomära perspektivet är, p g a MP, komplext (= reellt och imaginärt) till sin natur.
När referenserna skall beskrivas utifrån det atomära perspektivet (= verkligheten) har vi därför att ta hänsyn till att
referenserna kan vara reella och/eller imaginära till sin karaktär. Det innebär att ” ”observatörspositionen” respektive
”närvaroförnimmelsen” har referenser som skiljer sig åt i relationen reellt – imaginärt.
Förenklat kan vi tänka oss att jagets närvaroförnimmelse har en referens av övervägande imaginär natur, till skillnad
mot observatörspositionens reella natur. Konsekvensen av detta blir att jaget erhåller de imaginära kännetecken och attribut,
som vi, inom bl a religionen, försett ”själen” med.

http://www.youtube.com/watch?v=mabt7GI1FuI

/ Illusionen

Illusionen

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Illusionen » 14 okt 2014 18:28

Reflex,

Vill uppmärksamma dig på följande.

I tidigare inlägg har jag ställt frågan, om ”jaget”/”jag-förnimmelsen” förutsätter något på basal nivå,
och i så fall vad ? Trots att det är en för diskussionen mycket viktig frågeställning har ingen besvarat frågan,
vilket i sig bekräftar att resonemanget saknar fotfäste. Personligen är jag av åsikten att man omöjligt kan
förbigå denna fråga, om man har som målsättning att försöka förstå aktuella problemställningar.
För egen del blev slutsatsen att ”jaget”/”jag-förnimmelsen” förutsätter ”något”, som överordnat beskrivs
via matematikens imaginära tal. Det är mot den här bakgrunden du ska se följande.

Nyligen skrev jag även citat, ”Utöver jagets ”observatörsposition i rummet”, har jaget sin unika
”närvaroförnimmelse”(= egentliga jag-förnimmelsen)”, samt citat,
”Det innebär att ” ”observatörspositionen” respektive ”närvaroförnimmelsen” har referenser som skiljer sig
åt i relationen reellt – imaginärt. Förenklat kan vi tänka oss att jagets närvaroförnimmelse har en referens av
övervägande imaginär natur, till skillnad mot observatörspositionens reella natur.”

Det är intressant att PeterK i sina inlägg skiljer på ”kvalitativ” och ”kvantitativ” mening.
Nu saknar jag bakgrunden till vad PeterK anser att dessa formuleringar egentligen är tänkta att representera,
men det slog mig att de eventuellt skulle kunna referera till det jag benämner imaginär respektive reell referens.
PeterK har tidigare förklarat att det ”kvalitativa” (som jag alltså misstänker är likvärdigt med det som i min
tappning har imaginär referens) inte går att förklara. Så förhåller det sig sannolikt (p g a den imaginära karaktären)
om vi avser 100% förståelse, MEN, det går troligen att komma ytterligare en bit på vägen mot förståelse genom
att tillämpa komplexa modeller.

Fundera gärna kring frågan om ”jaget”/”jag-förnimmelsen” förutsätter något på basal nivå, och i så fall vad ?

Om du inte har något bra svar, förstår du då konsekvenserna ?

När det gäller det imaginära, och det rimliga i detta begrepp, begrunda då följande.

Maxwell, vilken jag beundrar, kombinerade Amperes och Faradays lagar, 1873.
Följande fyra ekvationer, beskriver de elektromagnetiska fältens egenskaper, ur det atomära
perspektivet, och benämns kollektivt, Maxwells ekvationer.

Gauss ∫ E • dA = Q / εο
Gauss ∫ B • dA = 0
Faraday ∫ E • dl
Ampere – Maxwell ∫ B • dl

Det är inte nödvändigt att förstå dessa ekvationer, men när man analyserar innebörden av dem,
och Maxwells tillvägagångssätt att nå resultatet, inser man dessa ekvationers stora betydelse.
Maxwell kombinerade via en matris, olika verifierade elektriska samband, och kunde därigenom utveckla ekvationerna ifråga.
Det förefaller rimligt att anta att Maxwell lägger fast ekvationerna utan att ha hela den bakomvarande bilden klar för sig.
Det Maxwell beskriver är alltså de imaginära elektromagnetiska fält som ingen egentligen vet vad de representerar.
De IMAGINÄRA FÄLTEN är m a o enbart resultat av MATEMATIK, och i förlängningen en atomär illusion. Så hur ser filosofin på detta ?

I mitt fall utgår jag från liknande verifierade samband, och kombinerar dessa via MP och DRP.
MP och DRP är logiskt underbyggda, och ersätter matrisen ! Jag tycker mig därigenom förstå fälten och vad de representerar.
Det jag beskriver i mitt koncept som imaginärt, är alltså inte mer anmärkningsvärt eller konstigt än Maxwells ekvationer.
Matematiken och dess regelverk har våra atomära egenskaper inbyggda i sig (p g a att verkligheten har format regelverket).

Det är samma matematik, som via det imaginära, förespeglar oss att det finns något "bortom" vår reella värld !
Om jag nu (mot all förmodan) har rätt beträffande ovanstående, blir konsekvensen att ”jaget”/”jag-förnimmelsen”
förutsätter något, om än imaginärt
, vilket är mitt svar på den inledande frågan.

/ Illusionen

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Vad utgör medvetandets referens?

Inläggav Pilatus » 14 okt 2014 19:00

Illusionen skrev:Som framgår av mina senaste inlägg, baserar jag min hypotes om medvetandet på att hjärnan besitter omfattande och komplexa resonansförutsättningar.

Resonans i hjärnan låter vanskligt. Vad skulle ändamålet vara med självsvängande kopplingar i hjärnan?

Återkopplade system låter mer rimligt. Onekligen måste det finnas ett slags centra i hjärnan, även i enkla system, som har förmåga att urskilja vad som är av vikt. Om det just nu förefaller som att det utifrån kommande ljuset blivit så svagt att jag måste tända lampan, så är det något som bryter min uppmärksamhet på det jag sysslar med. Även hjärnan/medvetandet har en funktion som vi kan kalla Interrupt Request då så är påkallat.
Moderator


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster