Anders skrev:Förutom mitt Heideggersvar, som hamnade på förra sidan (hur irriterande är inte det här med "sidbyte" på en skala?!):
Läste tråden lite från början igen - har ett par frågor, Illusionen.
Vad är det egentligen som resonanserna skulle motsvara i "verkligheten"?
Det matematiskt imaginära i de lösningar du har, vad motsvarar det i "verkligheten"
Hej Anders!
Du ställde frågan, ”Vad är det egentligen som resonanserna skulle motsvara i "verkligheten"?”,
och jag ser nu att jag tidigare missat att svara på frågan.
Då jag är osäker om vad du syftar på för typ av resonans, skriver jag lite grundläggande om hur jag ser
på resonans i detta fall, så får du senare återkomma och eventuellt precisera vad frågan gäller.
Resonans är ett atomärt fenomen utefter tidsaxeln.
Resonansen kan vara av typ serieresonans och/eller parallellresonans.
En elektrisk serieresonanskrets kännetecknas (i sin enklaste variant) av att två separerade poler är förbundna med
i
serie kopplad kondensator (= kapacitiv reaktans) och spole (= induktiv reaktans).
Motståndet (= impedansen) mellan polerna varierar med frekvensen, och går mot noll vid resonansfrekvens.
Vid resonansfrekvens balanserar kapacitiv reaktans och induktiv reaktans varandra så motståndet/impedansen
mellan polerna blir noll (Z = o).
En elektrisk parallellresonanskrets kännetecknas av att kondensator och spole är
parallellt anslutna mellan polerna.
I parallellfallet balanserar inte reaktanserna ut varandra till noll, utan förstärker varandra så att
motståndet/impedansen mellan polerna går mot oändligheten (Z = ∞).
Förenklat kan vi alltså betrakta SERIERESONANS som att polerna är
KORTSLUTNA relativt varandra,
och att vid PARALLELLRESONANS är polerna
SEPARERADE från varandra (= avbrott).
Man kan således med två "komponenter", en kondensator och en spole, åstadkomma
TVÅ olika resultat,
beroende av hur man definierar projektionens/mätalternativets ”
KOPPLING”.
Sedan tänker du dig att kopplingen är
EN FUNKTION AV DEN REFERENS SOM TILLÄMPAS (= DRP).
KOPPLINGEN/KOPPLINGSALTERNATIVET är m a o beroende av vilken referens som avses/tillämpas !
Ovanstående utgör ett viktigt första grundläggande steg i förståelsen av balanskriteriet
∆Ø, och dess cirkulära natur.
Mycket förenklat är det resp. perspektivs "G-koncentration" ("skalfaktor") vi här har börjat analysera.
http://www.youtube.com/watch?v=3x6qLGkyKfk/ Illusionen