Drömmen om ett kollektiv

[klorofyll]

Tror det är intressant och viktigt att vara sparsmakad, i alla fall om man inte är anspråkslös, se över vad det är man behöver i sitt liv, för om man är beroende av 100 saker i sin vardag eller är beroende av att bevaka olika saker, så tror jag inte att man kan finna lugnet och få tiden att göra det man vill. Det handlar om att kunna få kontroll på sina tankar.

[Pilatus]

Någon gång hoppas jag därför att min familj bor på en stor gård på landet tillsammans med flera andra familjer.
Vi bor i varsin stuga och delar så mycket som möjligt. Det är i storstugan man lagar mat, umgås i det stora sällskapsrummet samt tvättar sina kläder.
Vi skall ha våra veckomöten på tisdagar och stormöten den 1:a varje månad. Här ska vi tillsammans skita i alla larviga normer.

Jag drömmer om att en dag kunna springa naken i trädgården och tjuta som en varg så att alla stela skyltfönster-grannar får sig något vettigt att instagramma!

Drömmen om paradiset. Jag tänker på filmen "Tillsammans" från 2000 av Lukas Moodysson och scenen där Jessica Liedberg och Ola Rapace visar sina underliv i storfamiljens kök. Det är inte så märkvärdigt, men det fungerar inte. Det är svårt att finna en punkt där inte allt kraschar på grund av att vi är olika och alla vill bli accepterade och kunna uttrycka sig själva. I ett kollektiv behövs litet gemensamma regler. Om det behövs i en parrelation så behövs det än mer i kollektivet.

Det är en god tanke och det fungerar säkert om man är överens om tagen innan man flyttar ihop ett gäng i något stort gammalt hus. Banala ting om ordning och reda kan stjälpa, ansvar för att saker blir gjorda, ekonomi, mina grejor och dina etc.

Det finns givetvis fördelar, det är mestadels kul, man har alltid tillgång till andra, man kan äta tillsammans och diskutera världens yra. En viss omsättning på kollektivets medlemmar är bra. Man måste tro på idén. Den som inte står ut med en viss oreda i relationer, disk och att rättvisa är något man får vara litet överseende med då man fått uppdraget att städa, eller måla om kåken då de andra plötsligt har massor med måsten som de bara inte kan smita från!

[förstår mig själv]

Måttot bör vara att trivas med de man umgås med. Tolerera dem och se det egenartade hos den andre och se detta annorlunda hos den andre och veta att detta är något gott unikt och att det är friskt.
Att trivas/må bra med andra människor är nog den bästa naturlag och den som löser allt ont med den goda teorin/tanken som genom upplevelse och värdering i sig själv. Det uppenbara att alltid må bra med sina närmaste, familj vänner. Räcker gott och löser allt och uppnår det gudomliga.

[Algotezza]

Blanda inte form och innehåll när det gäller Facebook. Det är de som skriver där som gör det till vad det är.

Så var det i början lite. Och någon enstaka frisinnad, inklusive mig själv. Men problemet där är att det du med ditt IRL namn och alla du känner. Det mesta som folk skriver är så utsmetat så det skall passa alla man känner utan att "verka konstig" inför barnens kompisars föräldrar och annat.

Vad har vi nu....

"Fy vilket väder...."

Glada människor på bild från resor.

Lite om hur hemska SD är, sånt som alla redan vet

Fin cykeltur i kväll

Och diverse lustiga bilder som folk har klippt in.

Gäsp....

Jag är med i slutna forum där. Håller inte på och uppdaterar med käcka tillrop.

Det är upp till en själv att vara med på FB eller ej, göra vad man vill av det. Som annat här i livet. Alla gillar inte det jag gillar. Andra kan gilla det jag inte gillar. So what? Vi lever ändå. Man kan generalisera och göra narr åt FB om man vill om man mår bra av det. Man använder nätet, dator, mobil som man vill.

Är man mer seriös om man skriver här?

[Algotezza]

Tror det är intressant och viktigt att vara sparsmakad, i alla fall om man inte är anspråkslös, se över vad det är man behöver i sitt liv, för om man är beroende av 100 saker i sin vardag eller är beroende av att bevaka olika saker, så tror jag inte att man kan finna lugnet och få tiden att göra det man vill. Det handlar om att kunna få kontroll på sina tankar.

Det är väl inte så svårt. Jag kan stänga av tankar och känslor helt kortare stunder. Känns nästan som att vara död. Tom. Då startar de på nytt.

[rope]

Tror det är intressant och viktigt att vara sparsmakad, i alla fall om man inte är anspråkslös, se över vad det är man behöver i sitt liv, för om man är beroende av 100 saker i sin vardag eller är beroende av att bevaka olika saker, så tror jag inte att man kan finna lugnet och få tiden att göra det man vill. Det handlar om att kunna få kontroll på sina tankar.

Det är väl inte så svårt. Jag kan stänga av tankar och känslor helt kortare stunder. Känns nästan som att vara död. Tom. Då startar de på nytt.

Det är helt klart svårt och du har tur som kan. Många kämpar hela livet med att få ordning på sina tankar utan att lyckas.


Facebook kan fylla sin funktion.
Och kan man hantera det så är det bra. Väldigt få kan det dock.
Det är som med snabbmat. Inget fel att äta det ibland. Men byter man ut allt man äter mot snabbmat så kommer man att må sämre, förmodligen rent av dåligt.
Varför fortsätter man då? För människan är av naturen lat.
Det är varken Facebook eller McDonalds fel. Om det ens är ett fel.
Men jag tycker helt klart att det är tråkigt och är säker på att det är ohälsosamt.

[klorofyll]

En annan sak. Jag tror att en förutsättning för att det över huvud taget ska gå bra för en är att man tar mer eller mindre kontrollerade risker, ofta för att inte säga hela tiden. Det är så många som predikar att man ska sitta still i båten. Utan risk ingen spänning, utan spänning inget intresse, utan intresse ingen lärdom, utan lärdom ingen utveckling, utan utveckling ingen framgång. Alltså det finns relativt vanliga möjligheter som kan ge maximal spänning och lärdom och som samtidigt medför minimal risk och insats för alla inblandade parter, men många sitter kvar i båten. Man ska inte vänta för mycket, helst bör man vara lugn, annars eftersträva lugn på sikt.

[scirocco]

Det här är ett forum med självförsörjning som gemensamt intresse. Det finns också annonser om att starta kollektiv eller söka nya medlemmar.

http://www.alternativ.nu/index.php?action=forum

[Algotezza]

Tror det är intressant och viktigt att vara sparsmakad, i alla fall om man inte är anspråkslös, se över vad det är man behöver i sitt liv, för om man är beroende av 100 saker i sin vardag eller är beroende av att bevaka olika saker, så tror jag inte att man kan finna lugnet och få tiden att göra det man vill. Det handlar om att kunna få kontroll på sina tankar.

Det är väl inte så svårt. Jag kan stänga av tankar och känslor helt kortare stunder. Känns nästan som att vara död. Tom. Då startar de på nytt.

Det är helt klart svårt och du har tur som kan. Många kämpar hela livet med att få ordning på sina tankar utan att lyckas.


Facebook kan fylla sin funktion.
Och kan man hantera det så är det bra. Väldigt få kan det dock.
Det är som med snabbmat. Inget fel att äta det ibland. Men byter man ut allt man äter mot snabbmat så kommer man att må sämre, förmodligen rent av dåligt.
Varför fortsätter man då? För människan är av naturen lat.
Det är varken Facebook eller McDonalds fel. Om det ens är ett fel.
Men jag tycker helt klart att det är tråkigt och är säker på att det är ohälsosamt.

Det är mina psykiska kriser som gjort att jag idag kan ha något slags styr på mina tankar och även kortare stunder stänga av tankesurret. Människan är verkligen ett vanedjur och vi kan vänja oss både vid både positiva och utvecklande vanor och sådana negativa ovanor som på sikt bryter ner oss. Vanor/ovanor, bekvämlighet och nyfikenhet är bl.a. det som är typiskt för många av oss människor. Oavsett vilken etikett vi sätter på våra vanor, plus eller minus, är o/vanor en trygghet och fast punkt i en värld som om vi tänker efter är rätt obegriplig och full av ovisshet då den är i ständig rörelse. Vi söker en hållbar fast punkt. En del finner den i religion, andra i filosofi, några i gemenskap med andra, några i jobbet, några i bruk/missbruk av droger... men till slut rämnar den fasta punkten och visar sig vara baserad på önsketänkande. Kan vi leva med att det inte finns en fast punkt annat än en uppfunnen sådan? - eller finns det en VERKLIG fast punkt som inte löses upp vid närmare betraktande? Kanske den fasta punkten bara kan finnas via relationer med andra, t.ex. i ett kollektiv, inte i oss själva...

[Zokrates]

Allt extra är onödigt, eller?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Diogenes

[Algotezza]

Allt extra är onödigt, eller?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Diogenes

Definiera extra! Allt utom möjligheter att äta, skita, sova, slippa frysa, sex...?

[klorofyll]

Det är mina psykiska kriser som gjort att jag idag kan ha något slags styr på mina tankar och även kortare stunder stänga av tankesurret. Människan är verkligen ett vanedjur och vi kan vänja oss både vid både positiva och utvecklande vanor och sådana negativa ovanor som på sikt bryter ner oss. Vanor/ovanor, bekvämlighet och nyfikenhet är bl.a. det som är typiskt för många av oss människor. Oavsett vilken etikett vi sätter på våra vanor, plus eller minus, är o/vanor en trygghet och fast punkt i en värld som om vi tänker efter är rätt obegriplig och full av ovisshet då den är i ständig rörelse. Vi söker en hållbar fast punkt. En del finner den i religion, andra i filosofi, några i gemenskap med andra, några i jobbet, några i bruk/missbruk av droger... men till slut rämnar den fasta punkten och visar sig vara baserad på önsketänkande. Kan vi leva med att det inte finns en fast punkt annat än en uppfunnen sådan? - eller finns det en VERKLIG fast punkt som inte löses upp vid närmare betraktande? Kanske den fasta punkten bara kan finnas via relationer med andra, t.ex. i ett kollektiv, inte i oss själva...

Jag tror helt klart att det finns fasta punkter. Som Zokrates skrev, kärleken växer fram, men inte av sig själv. För mig växte fasta punkter fram ur sådant som jag tidigare uppfattat som omöjligt och värdelöst. Jag började göra det jag tidigare inte haft en föreställning om att jag ville, och inte vågat, på en väldigt låg nivå utifrån min föreställning, och du anar inte hur långsamt vanorna växte till högar av guld, jag måste vara anspråkslös och troende när jag tänker på det. Man skall inte nedslås av motstånd, varje gång man möter motstånd skall man stanna upp och fundera ut en lösning i huvudet, då har man gjort uppgiften för dagen, det betyder att man inte ger upp, ju starkare motstånd desto bättre, genom att hela tiden addera nya lösningar så bygger man upp sig själv steg för steg.

[Algotezza]

Det är mina psykiska kriser som gjort att jag idag kan ha något slags styr på mina tankar och även kortare stunder stänga av tankesurret. Människan är verkligen ett vanedjur och vi kan vänja oss både vid både positiva och utvecklande vanor och sådana negativa ovanor som på sikt bryter ner oss. Vanor/ovanor, bekvämlighet och nyfikenhet är bl.a. det som är typiskt för många av oss människor. Oavsett vilken etikett vi sätter på våra vanor, plus eller minus, är o/vanor en trygghet och fast punkt i en värld som om vi tänker efter är rätt obegriplig och full av ovisshet då den är i ständig rörelse. Vi söker en hållbar fast punkt. En del finner den i religion, andra i filosofi, några i gemenskap med andra, några i jobbet, några i bruk/missbruk av droger... men till slut rämnar den fasta punkten och visar sig vara baserad på önsketänkande. Kan vi leva med att det inte finns en fast punkt annat än en uppfunnen sådan? - eller finns det en VERKLIG fast punkt som inte löses upp vid närmare betraktande? Kanske den fasta punkten bara kan finnas via relationer med andra, t.ex. i ett kollektiv, inte i oss själva...

Jag tror helt klart att det finns fasta punkter. Som Zokrates skrev, kärleken växer fram, men inte av sig själv. För mig växte fasta punkter fram ur sådant som jag tidigare uppfattat som omöjligt och värdelöst. Jag började göra det jag tidigare inte haft en föreställning om att jag ville, och inte vågat, på en väldigt låg nivå utifrån min föreställning, och du anar inte hur långsamt vanorna växte till högar av guld, jag måste vara anspråkslös och troende när jag tänker på det. Man skall inte nedslås av motstånd, varje gång man möter motstånd skall man stanna upp och fundera ut en lösning i huvudet, då har man gjort uppgiften för dagen, det betyder att man inte ger upp, ju starkare motstånd desto bättre, genom att hela tiden addera nya lösningar så bygger man upp sig själv steg för steg.

Det är inte omöjligt att finna relativt fasta punkter, men det är svårt att finna sådana som så att säga "håller i alla väder" och som inte rämnar och upplöses när det verkligen blåser kalla vindar. Jag kan se familjen som en relativt fast punkt, jobbet likaså, men jag kan förlora någon av mina nära och kära och jag kan förlora jobbet. För en del är tron på Gud en fast punkt men man kan börja tvivla och uppleva sådant som motsäger Guds existens.

[klorofyll]

Algotezza

Tror du att allt kan tas ifrån dig? Om du svarar jakande på den frågan så är du lätt att hjärntvätta, tror jag, även om jag inte kan något om det. Om man grubblar så verkar svaret rent logiskt vara ja, men å andra sidan finns det i stort sett inga människor som lever efter de premisserna, menar du att alla dessa vanliga människor lever i en illusion, att alla deras strävanden blott känns meningslösa när de inser sanningen. I sådana fall skulle allt vara tur och slump. Ett vedträ måste antändas för att börja brinna och släckas med vatten, det kan inte antändas av vatten och släckas med eld, för då måste vi även tvivla på våra sinnen. Liknande samband finns överallt och dessa kan vara mycket komplicerade. Ibland vet man bara saker.

[Algotezza]

Algotezza

Tror du att allt kan tas ifrån dig? Om du svarar jakande på den frågan så är du lätt att hjärntvätta, tror jag, även om jag inte kan något om det. Om man grubblar så verkar svaret rent logiskt vara ja, men å andra sidan finns det i stort sett inga människor som lever efter de premisserna, menar du att alla dessa vanliga människor lever i en illusion, att alla deras strävanden blott känns meningslösa när de inser sanningen. I sådana fall skulle allt vara tur och slump. Ett vedträ måste antändas för att börja brinna och släckas med vatten, det kan inte antändas av vatten och släckas med eld, för då måste vi även tvivla på våra sinnen. Liknande samband finns överallt och dessa kan vara mycket komplicerade. Ibland vet man bara saker.

Jag vet inte. Vad menar du inte kan tas ifrån oss?

Tror kanske snarare man är lätt att hjärntvätta om man bygger sitt liv och sin trygghet på lösan sand. Sådant som inte håller "i alla väder".