Illusionen skrev:Det är en fantastisk och mäktig stämma, kan det bli bättre ?
Jag är böjd att hålla med efter att ha lyssnat på en rad tenorer, Caruso, Jussi Björling och andra. Ingen har samma tryck och format i framförandet som Pavarotti. Una Furtiva Lagrima passar honom.
Illusionen skrev:Det är en fantastisk och mäktig stämma, kan det bli bättre ?
Jag är böjd att hålla med efter att ha lyssnat på en rad tenorer, Caruso, Jussi Björling och andra. Ingen har samma tryck och format i framförandet som Pavarotti. Una Furtiva Lagrima passar honom.
En annan inspelning som tillhör mina absoluta favoriter, och där just kombinationen av röst och musik når mycket hög klass är, http://www.youtube.com/watch?v=KkU9_5VhpP8
Jussi Björling hade som ung en röst som i mitt tycke var exceptionell. Det är svårt att jämföra Pavarotti och Jussi, men mycket vackert är det, oavsett vilken av dem man väljer.
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring, och vid lägerelden hörde de hans sång. Och om bettlare och vägmän och om underbara ting och om sin längtan sjöng han hela natten lång.
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, ur bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud. Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka, och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt, redde hon med mjuka händer ömt vårt bo, hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt, och jag fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran, och min rätta väg är hög och underbar. Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran: "Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!"
Följ mig broder, bortom bergen, mot de stilla svala floder, där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd. Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder, mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.
Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda, må vi vara mil från livet innan morgonen är full! Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga, där i vila multna vraken och de trötta män få ro. Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga under valv där evigt unga barn av saligheten bo.
(själv har jag alltid tyckt de varit genialiska musiker)
Jorå, visst går de att lyssna på, lite på samma sätt som Yeah Yeah Yeahs, även om det är en annan genre. Jag skulle vilja hitta nåt ungefär sånt, men som höll sig till nån mer boogiebluesliknande rytm. Jag kan inte helt uppskatta något jag inte kan lira bluestolva till, typ. Men jag gillar styrkan i din låt.