Jämlikhet och lika värde igen

[förstår mig själv]

En rätt etik handlar om att med förnuftet förstå naturen och människor och att själv handla utifrån detta. Att man inser att man själv ska göra rätt att det är allt man behöver göra och att detta är enda möjliga sättet.

[Anders]

En rätt etik handlar om att med förnuftet förstå naturen och människor och att själv handla utifrån detta. Att man inser att man själv ska göra rätt att det är allt man behöver göra och att detta är enda möjliga sättet.

Läser faktiskt just nu mycket politisk filosofi, stora teoretiker i slutet av 1900-talet, och de söker sitt stöd i naturen. Problemet är att de förstår naturen så olika, man plockar liksom den bit av naturen som passar sina syften och har det som slagträ för att föra fram det som skall föras fram.

Jag påstår att det nästan är omöjligt, mer än för ganska triviala och okontroversiella saker, som därmed inte är problem, att hävda vad människa och natur är. Ayn Rand, till exempel (inte en av de stora teoretikerna, men) har ju en agenda som är att just man skall titta rationellt på sin omvärld och förstå. Sen skall man förstå det hon knuffar för.

Tänk på det här med en rik person som har barn. Att den skänker pengar till sina barn är ju i ett "globalt" perspektiv förkastligt, det är orättvist att det barnet skall få en fördel. Men samtidigt gör ju föräldern det av kärlek till sina barn.Kan man entydigt säga att personen gör rätt eller fel? Man väljer det som gynnar ens syften. Tyvärr. Om man inte är en riktigt god filosof.

[Sceptisk]

Anders

Rätt intressant det där med att söka efter ett alibi för etiken i naturen. Måste etiken bevisas? Vem är det som ska överbevisas och varför skulle naturen fungera som en lämplig bastion för etik? Det är väl att sänka etik till den politiska nivån, eller?

[klorofyll]

Etiken bevisas inte, utan den grundas i känslan, för den bygger på vad som är bäst för människan, i naturen, och en etisk person försöker alltså behandla människor moraliskt utifrån vad som är erfarenhetsmässigt bäst i den rådande naturen.

Det är inte omoraliskt i sig att ge arv, för det första vet man aldrig vad arvingen använder pengarna till (vilket kan vara ett problem), men framförallt så är pengar en möjlighet, exempelvis till att generera ännu mer pengar, som kan komma andra till del som löner i företag eller varför inte välgörenhet, antingen kan de som ärver se det som fult att ärva eller så kan de se det som ett ansvar att förvalta. Om man inte drivs av en kamp för rättvisa har man nog svårt att bli lycklig.

[reflex]

Om mina barn på påpekade att något var orättvist så brukade jag säga att, det är lika bra ni vänjer er, livet är inte rättvist. Det är lika bra ni lär er att acceptera detta från början så slipper ni gräma er över värdens alla orättvisor.

[Algotezza]

Om mina barn på påpekade att något var orättvist så brukade jag säga att, det är lika bra ni vänjer er, livet är inte rättvist. Det är lika bra ni lär er att acceptera detta från början så slipper ni gräma er över värdens alla orättvisor.

Ingen idé att kräva rättvisa av andra. Man fixar själv det man vill ha. Om man inte hakar upp sig på rättvisa "här och nu" blir livet så mycket enklare. Och på sikt rättvisare. En paradox.

If you want it,
just get it;
if you can't get it,
imagine you have got it;
if you can't imagine it
- it surely wasn't meant for you!

[SigurdV]

If you want it,
just get it;
if you can't get it,
imagine you have got it;
if you can't imagine it
- it surely wasn't meant for you!

Den var rätt bra...

[Pilatus]

Om mina barn på påpekade att något var orättvist så brukade jag säga att, det är lika bra ni vänjer er, livet är inte rättvist. Det är lika bra ni lär er att acceptera detta från början så slipper ni gräma er över värdens alla orättvisor.

Det går väl inte att generalisera? Det finns sådant som vi upplever som orättvist. Men som vår kloke kung yttrade så: "Det kommer inga stekta sparvar flygande om du inte själv bemödar dig att göra ditt bästa." Det kan man kräva, men kanske är litet för lätt att påstå.

Hur definierar vi rättvisa? Är det alltid ett klassperspektiv inblandat?

Det som stör mig mest i det svenska samhället är bostadsmarknaden. Varför kan man inte bygga till anständiga kostnader? Dessutom en fullkomligt horribel process för bygglov och alla överklaganden. Unga människor måste ta lån på flera miljoner och dessutom amortera. Finns det sedan utrymme för ett liv?

[SigurdV]

Det som stör mig mest i det svenska samhället är bostadsmarknaden. Varför kan man inte bygga till anständiga kostnader? Dessutom en fullkomligt horribel process för bygglov och alla överklaganden. Unga människor måste ta lån på flera miljoner och dessutom amortera. Finns det sedan utrymme för ett liv?

Politikerna vill ha det så!
De har haft många generationer på sig att göra nåt åt saken!
Fattigdom tiggeri och bostadslöshet
är vad som gör livet som politiker värt att leva.

[Sceptisk]

Jag kan inte se det som annat än att så länge som man inte menar social konstruktion så är idén om jämlikhet ett reduktionistiskt begrepp. För som social konstruktion räknat så går det att påstå att alla människor är jämlikar och i den bemärkelsen ha lika värde men i den formeln så har man ännu inte definierat i vilket avseende som människor ska betraktas som jämlikar. Så länge som det handlar om en social konstruktion så kan man säga att alla människor ska vara jämlikar i exempelvis fråga om rättigheter och skyldigheter och detta kan då upprätthållas via en lagtext eller annat dokument som fungerar som socialt kontrakt eller policy för en rättsstat. Men att säga att det vore på detta sätt skulle inte fungera i praktiken eftersom vi inte kan ge samma rättigheter till barn som till vuxna utan att det skulle bli problem. Inte heller vore det speciellt logiskt att ge samma rättigheter till personer i fängelse som till personer i det fria. Inte heller så vore det relevant att en anställd skulle ha samma skyldigheter som en arbetsgivare. Så den sociala konstruktionen jämlikhet måste utmejslas och definieras vidare och i det avseendet blir jämlikhetsbegreppet som ett byggande av ett Babels torn och skapar nya former av juridiska personer och i varje ny kategori av identifierade personer kan det bli fråga om en balans mellan dessa i fråga om rättigheter och skyldigheter medan varje ny kategori ändå är ojämlik föregående.

Men den andra varianten av jämlikhet, att vi är av naturen jämlikar, blir plötsligt starkt reduktionistiskt. För i vilket avseende går det att säga att vi i arten homo sapiens är varandras jämlikar? Vi kan inte påstå att vi är lika starka, lika smarta, lika vackra, lika kultiverade, lika utbildade, lika ambitiösa, lika moraliska, lika hälsosamma, osv, osv. Om man försöker hitta något som är av naturen jämlikt mellan alla människor i släktet homo sapiens så kan det bara bli en abstrakt figur som saknar alla de skillnader som finns hos individ och grupp i hela arten, mer av en silhuett och knappt det. Frågan är vad som blir kvar ifall allt som utgör skillnader stryks från listan.

Så om jämlikhetstanken skulle gå att använda så är det inom ramen för sociala konstruktioner, men även här blir det problem eftersom om man skulle påstå att alla har lika värde, vilket är ett annat sätt att säga att alla är jämlikar i fråga om ett odefinierat värde, då skulle det inte vara möjligt att separera mellan olika identiteter i någon juridisk mening. Samtidigt så måste vi göra åtskillnad mellan personer i fråga om juridiskt status för att samhället ska kunna fungera. Det är klart att man skulle kunna minimera lagen till att bli en lista av regler som alla personer utan undantag måste följa, men då vi hela tiden ställs inför nya sociala och ekonomiska utmaningar så skulle det inte vara särskilt hjälpsamt. Faktum är att vi inte agerar som vi predikar, för vi beter oss inte mot varandra som om vi vore jämlikar, vi straffar inte människor på samma sätt som om vi vore jämlikar, e.t.c.

Okej någon protesterar säkert mot detta resonemang och tycker att jag gör det mer komplicerat än det behöver vara, någon annan tycker kanske att det handlar om KÄNSLOR och inte om logiska balansräkningar. Men faktum är att jämlikhet och allas lika värde är ett argument som handlar om hur man ska behandla andra människor och om det alls ska ha något värde så måste det ju gå att resonera om det för hur ska man annars kunna bevisa att argumentet är sant? Om man påstår att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, alltså behandla andra som jämlikar då får man snabbt problem, inte minst i den egna familjen men också i skolan eller på arbetet. Vi vill inte bli behandlade på samma sätt och vi behandlar inte heller varandra på samma sätt.

Så låt oss ta argumentet att det handlar om känslor. Att vi kan "känna" oss som jämlikar. Frågan är då, har vi samma känslor? Är alla människor utrustade med samma förutsättningar att uppleva känslor? Har alla människor samma känslor mot samma saker? Är känslor mellan individer, grupper, företagare, arbetare, pokerhajar, skådespelare, konstnärer, män, kvinnor, barn, tonåringar likadana? Hur skulle det se ut om det verkligen vore på det sättet? Återigen så blir jämlikhet i fråga om känslor reduktionistiskt och man blir tvungen att stryka bort alla skillnader i fråga om känslor från listan då vi alla har olika känslor som dessutom är väldigt flyktiga och många gånger svårfångade och vad blir då kvar mer än själva begreppet känsla?

Så ifall vi då skulle försöka oss på att göra begreppet jämlikhet i fråga om känslor till en social konstruktion, vad skulle vi då vara tvungna att göra? Vi skulle behöva hjärntvätta alla till att åtminstone bete sig som om de hade samma känslor i samma frågor oavsett vad de råkar vara för person. Känslolivet skulle då sättas ur funktion och det enda som skulle räknas vore att det ser ut som att personen i fråga har samma känslor, men att personen i själva verket kan befinna sig i en helt egen tankevärld och alltså inte alls visa vad han eller hon verkligen känner, alltså med andra ord så kommunicerar man med varandra på ett oärligt sätt. Istället för att se på känslor som ett sätt att kommunicera så prostituerar man sitt känsloliv och låter sig bli exploaterad. Att uttrycka känslor blir en uppgift som måste utföras, som en professionell gråterska eller skrattare.

Så på det hela taget så ser jag ingen grund någonstans för att jämlikhet vare sig existerar i naturen eller ens realiserbart som social konstruktion och även om det vore möjligt som social konstruktion så skulle det ändå inte vara särskilt nyttigt för samhället.

[SigurdV]

Äsh!
Jämlikhet är att ha samma rättigheter!
Likhet inför lagen...