Omöjlighet

[Mange]

I morse övervägde jag om jag skulle äta flingor eller bröd till frukost. Jag valde flingor. Inte bröd. Jag åt inte bröd idag, den 17:e februari 2006.

Att jag skulle ha valt att äta bröd imorse, är precis lika realistiskt (eller snarare orealistiskt) som att jag imorse skulle förvandlats till en lila dinosaurier för att flyga iväg till Liechtenstein.

Båda scenarierna är exakt lika orealistiska - eftersom - inget av dem inträffade.

[Makterna]

Sannolikheten att du åt bröd imorse är betydligt större än att du förvandlades till en lila dinosaurie, eftersom du kan minnas fel (t.ex. som följd av en psykos som du inte inser att du haft). Båda scenarierna är förstås väldigt osannolika, men eftersom lila dinosaurier inte finns är detta vid en jämförelse mest osannolikt.

Otroligt vilket genomslag TV'n hade i sin barndom, när Tage Danielssons dravel om sannolikhet och Harrisburgh uppenbarligen utplånat logiskt tänkande för flera decennier framöver.

[Mange]

Om jag verkligen kan få sådana psykoser, hur vet jag då att lila dinosaurier inte finns?

Har Tage Danielson utryckt något liknande?


Menokej, jag vill föra fram min poäng. Om jag faktiskt inte åt bröd imorse är scenariot (att jag äta bröd imorse) lika orealistiskt som det andra scenariot med dinosauriern.

[Jörgen]

en gång gjorde jag i ordning en macka i köket,
och när jag skulle tugga i mig den, så var den spårlöst borta!!!

HUR SANNOLIKT ÄR DET?

Jag letade genom hela lägenheten efter mackan, tills jag började misstänka, att jag faktiskt hade kunnat ätit upp den utan att tänka så mycket på det, medans jag höll på med annat samtidigt, och sen glömt bort det.

Så jag försökte minnas hur jag ätit mackan, och det blev en suddig minnesbild så småningom, men var det verkligen ett minne, eller var det bara en fantasi?

Hade mackan överhuvudtaget någonsin existerat?

Nå, jag tänker inte ligga sömnlös om natten och fundera på det,
och för att även du ska slippa det, så ska jag lösa din gåta...

den 17 februari åt du bröd till frukost, men glömde bort det sedan.
flingorna de tror dig ha ett minne av att du åt var bara en dröm.

lila dinosaurier i Liechtenstein är rätt vimsiga

[Makterna]

Har Tage Danielson utryckt något liknande?

Ja, här: http://www.kstr.lth.se/personal_hompages/martin/citat/Harrisburg.htm

Folk skrattade så att dom låg raklånga på golvet och bankade. På 70-talet fanns det inte så mycket annat än Tage Danielsson och Hyland att skratta åt.

Menokej, jag vill föra fram min poäng. Om jag faktiskt inte åt bröd imorse är scenariot (att jag äta bröd imorse) lika orealistiskt som det andra scenariot med dinosauriern.

Ja det stämmer ju, men det är ju ett cirkelresonemang.

[Stefan]

Sannolikheten att du åt bröd imorse är betydligt större än att du förvandlades till en lila dinosaurie, eftersom du kan minnas fel (t.ex. som följd av en psykos som du inte inser att du haft). Båda scenarierna är förstås väldigt osannolika, men eftersom lila dinosaurier inte finns är detta vid en jämförelse mest osannolikt.

Nja, det där beror på vilken syn på sannolikheter man har. Enligt frekventisterna är sannolikhet det utfall man skulle få om man upprepade ett experiment ett oändligt antal ggr. T ex tolkar de "sannolikheten att få en 6: är 1/6" som "Om du slår en tärning ett väldigt stort antal ggr, så kommer andelen sexor att närma sig 1/6". Men ovanstående experiment går nog inte att upprepa. Jag vet inte om man då säger att det inte går att tillskriva en sannolikhet, eller om sannolikheten faktiskt blir lika med sanningsvärdet (0 eller 1).

Den bayesianska, eller subjektiva, tolkningen av sannolikhetsläran, tolkar sannolikheter som grad av (rationell) tro. Att säga att "sannolikheten att du åt bröd imorse är betydligt större än att du förvandlades till en lila dinosaurie" är att säga att det är mer rationellt att tro att... Med denna tolkning stämmer Makternas resonemang.

[Makterna]

Sannolikheten att du åt bröd imorse är betydligt större än att du förvandlades till en lila dinosaurie, eftersom du kan minnas fel (t.ex. som följd av en psykos som du inte inser att du haft). Båda scenarierna är förstås väldigt osannolika, men eftersom lila dinosaurier inte finns är detta vid en jämförelse mest osannolikt.

Nja, det där beror på vilken syn på sannolikheter man har. Enligt frekventisterna är sannolikhet det utfall man skulle få om man upprepade ett experiment ett oändligt antal ggr. T ex tolkar de "sannolikheten att få en 6: är 1/6" som "Om du slår en tärning ett väldigt stort antal ggr, så kommer andelen sexor att närma sig 1/6". Men ovanstående experiment går nog inte att upprepa. Jag vet inte om man då säger att det inte går att tillskriva en sannolikhet, eller om sannolikheten faktiskt blir lika med sanningsvärdet (0 eller 1).

Den bayesianska, eller subjektiva, tolkningen av sannolikhetsläran, tolkar sannolikheter som grad av (rationell) tro. Att säga att "sannolikheten att du åt bröd imorse är betydligt större än att du förvandlades till en lila dinosaurie" är att säga att det är mer rationellt att tro att... Med denna tolkning stämmer Makternas resonemang.

Vi talade ju inte om sannolikheten per dag att man plötsligt ska förvandlas till en lila dinosaurie eller äta bröd. Sannolikheten att orginalinläggsskribenten ska äta bröd en viss dag verkar (om man läser mellan raderna) vara ganska så hög. Utan han talade om sannolikheten att han åt bröd imorse, vilket han tror sig vara 100% säker på att han gjorde. Frågan berör alltså sannolikheten i det man tror sig vara säker på. Enligt hans resonemang är den 100%, medan jag hävdar att den endast är säg 99.995% eftersom det faktiskt inte är alldeles alldeles säkert att det man tror sig ha sett faktiskt är sant (pga psykoser etc). Om man vill använda experimentupprepningsmetoden för att mäta sannolikheten, skulle man kunna gå tillväga så att man ger personen en dagbok där han kan notera hur ofta han tror sig ha ätit bröd, samtidigt som man har en kamera som filmar vad han faktiskt åt. Om det inte är orginalinläggsskribenten man vill undersöka utan människor i allmänhet, tar man dessutom 10000 slumpvalda människor och gör samma sak i 1 år. Frågan man då ställer är: "Hur sannolikt är det att en människa som tror sig ha ätit bröd, faktiskt gjorde det". Svaret skulle jag gissa blir nånstans i trakten av 99.95%.

Det är inte givande att säga "det är 100% sannolikt att jag åt bröd imorse, för jag gjorde ju det", eftersom det är ett cirkelresonemang.

[Stefan]

Det är inte givande att säga "det är 100% sannolikt att jag åt bröd imorse, för jag gjorde ju det", eftersom det är ett cirkelresonemang.

Jag håller med om att det inte är särskilt givande (däremot förstår jag inte vad du menar med "cirkelresonemang").

Kanske kunde en frekventist svara nåt i din stil. Jag är lite för osäker på frekventistimen för att kunna svara säkert. Hursomhelst verkar ett svar efter bayesianska linjer det mest intuitivt rimliga. Det är mer rationellt att tro att man åt bröd i morse än att man är en lila dinosaurie.


Här är en länk om olika tolkningar av sannolikhetsläran:

http://plato.stanford.edu/entries/proba ... interpret/

[suchanother]

Om man inte är helt säker ifall man åt bröd imorse så är detta nog det minsta problemet isåfall.

Sannolikheten som begrepp är ursprungligen matematiskt men används i vardagsspråket slarvigt som synonym till "hur möjligt, troligt?" etc.
Stefan gav en korrekt matematisk beskrivning; sannolikheten som gränsvärde.

Man kan inte vara säker på någonting. Angelina tvivlade på Palmes existens och påstod att han var bara ett hologram.
Makternas filmbevis är inget värt. Kameran rör sej i förhållande till objektet och då måste vi ta till Einsteins relativitetsteori.
Har själv studerat Einsteins tidiga papper och ingenstans säger han att objektet inte kan vara subjekt; en kamera som filmar en kille som käkar bröd kan lika gärna vara tvärtom.

Behöver nog en 2k gräs till.

[Makterna]

Man kan inte vara säker på någonting.

Korrekt, men vem bryr sig? Att vara 99.95% säker på att jag inte i själva verket är en lila dinosaurie, det duger gott för mig!

Makternas filmbevis är inget värt. Kameran rör sej i förhållande till objektet och då måste vi ta till Einsteins relativitetsteori.
Har själv studerat Einsteins tidiga papper och ingenstans säger han att objektet inte kan vara subjekt; en kamera som filmar en kille som käkar bröd kan lika gärna vara tvärtom.

Sålänge man vid en snabbedömning avgör att det inte finns någon betydande (inte över säg 0.01%) risk att kameran på något sätt skulle spela forskarna något spratt, tror jag inte att det vore förnuftigt att gå in på relativitetsteorin. Det vore lika dumt som att skicka in rattstången på metallanalys eller göra "kontroll före körning" (prova tutan etc, som det står i körkortsläran att man ska göra), varje gång man ska ut och köra bil.

[suchanother]

Glöm inte hjälmen när du lämnar in rattstången för analys. Risken finns att partiklar lossnar och träffar det oskyddade huvudet.
Glöm ej heller att linda in dej i en madrass när du går på toa. På fyllan och villan är det lätt hänt att man ramlar från stolen och skadar skallen om man inte har madrass och hjälm på sej.

Alla goda råd är minst två, enligt socialdepartementet.

[Nex]

Mange ger bara uttryck för sina deterministiska åsikter, så sluta jiddra om sannolikhet! Mange bajsar på er och er sannolikhetslära!

[suchanother]

Är du rätt snubbe att ha en åsikt om detta?

[Nex]

För det första är jag ingen "snubbe". För det andra är jag rätt apa att ha en åsikt om allt.