scirocco skrev:Kan du inte svara i denna tråden? Det är ju här jag frågar dig.
Citerar mig själv från den tråden
Universum skapar inte oss, vi skapar universum.
Med helt avstängda sinnen och oförmögen att kunna uppleva något är det inte speciellt svårt att föreställa sig hur universum är utanför upplevelsen. Och finns ingen som kan uppleva något, vad är kvar? Ingen materia, inget rum, inget som syns, hörs, luktar, känns eller smakar.
Det finns bara tre saker som kommer att vara kvar. Händelser, en likriktare av dem (tid) och en logisk funktion. Dessa 3 är de enda som fungerar oberoende av upplevelsen. Och utan dem skulle allt bli total kaos då allt skulle börja om från det ställe vi senaste upplevde något.
Vad finns då för vits med ett universum som ingen kan se? Ett universum utan rum eller ens någon materia?
Ingen, därför har aldrig universum funnits utan att någon kunnat uppleva det.
Varför skall man då uppleva universum? Vore det inte lättare att allt fungerade och såg ut som när man upplever det utan att man behövde uppleva det? Dvs att universum är och ser ut på ett bestämt sätt?
Problemet vore då att vi alla skulle uppfatta allting precis likadant eftersom då något vore på ett speciellt sätt. Inget är på ett speciellt sätt när man upplever universum och vi kan inte ens uppleva fasta mått, samma mat smakar olika dag för dag. Det är det som är livet och gör något levande, annars skulle allting vara statiskt och likadant.
För att lösa detta använder vi indirekt objektivitet när vi sätter ut fasta mått och siffror som vi aldrig kan uppleva själva. I en statisk värld är en kilometer alltid lika lång, för oss känns den olika från gång till gång.
Ett universum i det tillståndet är ingen som upplever. Det jag beskriver är också omöjligt och finns bara i teorin eftersom universum måste ha minst en betraktare för att överhuvudtaget existera.
Tror du mig inte, prova själv, sen tänker du att du gör samma sak på allt annat liv.