Varför sker saker och ting?

[Mimmi]

Har livet någon mening, eller skapades allt bara för sakens skull?
Finns det några högre makter som påverkar våran tillvaro, eller uppstod vi bara genom en kemisk process? Går allting på tomgång? Händer saker och ting utan någon speciell mening? Eller finns det ett öde? Sker allting med en viss mening? Jag tror det! Jag vill verkligen tro det iallafall, annars vore allting helt meningslöst. Vad tror ni?

[Johan Ågren]

Välkommen Mimmi.

Finns redan minst en "meningen med livet" tråd här på forumet.

Händelser sker av en anledning, men vad säger att det måste existera någonting utanför händelseförloppet som ger det en mening? I så fall så måste det existera en enhet utanför det vi kallar liv som gett livet en specifik uppgift, och då kan man ifrågasätta den enhetens motiv OSV.

Meningsfullhet utifrån människans perspektiv borde vara att först förstå det sammanhang man existerar i och sedan agera rationellt utifrån dessa förutsättningar. Det kan också innebära att göra revolt och göra något helt annat än vad som är vettigt om man lessnar på det. Men innan man gör det tycker jag man ska analysera sina motiv till varför man föredrar att agera så. Genom att analysera sina motiv kan man "skala bort" ett obefogat handlingsmönster.

Johan

[Nikolaj]

Grubbel grubbel grubbel kring existensiella frågor... *suck*

Finns tre vägar att gå;

1) Grubbla och spekulera tills man blir dum i huvudet eller alkoholist.

2) Skriva in sig i en religiös församling (oavsett vilken) och låta någon starkare karaktär styra över ens svaga preson - tills man blir dum i huvudet eller alkoholist.

3) Strunta i grubblandet och ta vara på livet....

[Pontus Nylund]

Har livet någon mening, eller skapades allt bara för sakens skull?
Finns det några högre makter som påverkar våran tillvaro, eller uppstod vi bara genom en kemisk process? Går allting på tomgång? Händer saker och ting utan någon speciell mening? Eller finns det ett öde? Sker allting med en viss mening? Jag tror det! Jag vill verkligen tro det iallafall, annars vore allting helt meningslöst. Vad tror ni?

Jag tror som du, men det finns faktiskt folk som menar att allt som sker saknar mening, eller alternativt att inget specifikt skeende kan tillskrivas några andra egenskaper än strikt fysikaliska. Ord som sanning, godhet, skönhet och rättfärdighet skulle inte referera till, eller på annat sätt kunna hänföras till något verkligt. Allt skulle således vara i ständig förändring; det som var sant igår är falskt idag, det som var gott igår är ont idag o s v. Allt är relativt, säger de.

Så när du går ut och hämtar posten på morgonen, eller hjälper mamma att diska, då är det också relativt; det är varken sant eller falskt, gott eller ont; inte heller är det bådadera eller ingetdera. Nej! som man lätt inser, teorier som dessa faller på sin egen orimlighet. Vi måste förutsätta att det finns objektiva värden för att kunna fungera i vardagen, ja annars skulle allt nog te sig rätt meningslöst.

Därför finns det heller inget som hindrar att saker som sker skulle ha en mening, att det skulle finnas gudar, eller att allt skulle vara bestämt på förhand. Frågan är bara om det går att veta något om dessa ting, men…det får bli en annan historia.

[Viola]

Det mest meningsfulla är enligt mig att få mena själv....

Varför skulle livet bli mer meningsfullt av att någon/något annat menar?
Om man tänker sig en gud och livet utvecklar sig på ett sätt som man själv inte kan förstå så blir ju inte livet mer meningsfullt för det.
Man kanske försöker teoretiskt hålla fast vid tanken att det finns en
mening i alla fall fast jag inte ser den.
Men alla djävligheter som sker blir enligt mig ändå mer meningslösa med tanken på en högre makt.

Tycker vi att saker faller på plats så blir det ju meningsfullt vilket det finns någon objektiv yttre mening eller ej. Det är skillnad mellan att
jag lägger in en mening i saker och att jag tror att någon annan -
något annat har menat. Meningen med livet är av samma dignitet
som värderingar. Det är jag som värderar och det är jag som menar.
Det är kanske fler som håller med om det förra än det senare.

Men varför känner så många sig förhindrade att mena?
Mimmi:

Sker allting med en viss mening? Jag tror det! Jag vill verkligen tro det iallafall, annars vore allting helt meningslöst. Vad tror ni?

Kan man inte uttrycka det så här i stället: Livet blir meningslöst om jag
inte menar något med det. Livet blir meningslöst om jag inte kan skapa
en mening i det som sker.

[Johan Ågren]

Pontus Nylund,

Vi måste förutsätta att det finns objektiva värden för att kunna fungera i vardagen, ja annars skulle allt nog te sig rätt meningslöst.

Och vipps blev väldigt mycket meningslöst eftersom några objektiva värden inte existerar. I avsaknad av en Gud konstrueras värden av människor. MEN man kan kalla värden objektiva på ett sätt om de utgår från rationella motiv.

"- Jag vill döda andra människor för att jag känner för det" avslöjar i sig inte motivet, men där finns en orsak som kan analyseras på sin rationalitet. Man kan på så sätt jaga efter illusioner i det kausala ledet och på så vis finna objektiva värden. Kanske ingen lätt uppgift, men den finns där någonstans.

Om vi först renodlar tänkandet från imaginära inflytanden så får vi se var vi hamnar. Kanske är det då omöjligt att konstruera en existentialistisk mening som känns motiverad. Kanske är det omöjligt att älska sin nästa utan infytande från en Gudstro. Men kanske det visar sig vara meningsfullt ur ett rationellt perspektiv också.

Johan

[Johan Ågren]

agnostica,

Hur skapar man en mening? Tror du en människa kan sätta sig ner och skriva valfritt mål och sedan känna sig motiverad att uppnå det? Krävs det inte en motivering att sätta upp ett mål? Det hade varit väldigt lätt om jag bara kunde bestämma mig för att jag innan jag dör ska äga 100.000 aliminiumburkar, och sedan gå in för det. Vem skulle inte kalla mig galen om jag satte upp så renodlade existentialistiska mål med mitt liv? De flesta försöker agera funktionellt utifrån ett helhetssammanhang och av den anledningen så ifrågasätter man vad man är inblandad i för något. Mening är något som ges genom förståelse. Den som tror hon är fri att själv skapa sin mening, och gör det, är endast ovetandes om sina motiv.

Johan

[Viola]

agnostica,

Hur skapar man en mening? Tror du en människa kan sätta sig ner och skriva valfritt mål och sedan känna sig motiverad att uppnå det? Krävs det inte en motivering att sätta upp ett mål? Det hade varit väldigt lätt om jag bara kunde bestämma mig för att jag innan jag dör ska äga 100.000 aliminiumburkar, och sedan gå in för det. Vem skulle inte kalla mig galen om jag satte upp så renodlade existentialistiska mål med mitt liv? De flesta försöker agera funktionellt utifrån ett helhetssammanhang och av den anledningen så ifrågasätter man vad man är inblandad i för något. Mening är något som ges genom förståelse. Den som tror hon är fri att själv skapa sin mening, och gör det, är endast ovetandes om sina motiv.
Johan

Stopp där - är verkligen mening och mål exakt samma sak?
Det är en sak att ha en målsättning och arbeta för den och det kan vi göra men i begränsad omfattning. Och då finns väl alltid en motivbild
i botten allt från att man gör det för skojs skull eller att man har
tankar om resultatet och dess nytta för en själv eller allmänheten.

Sen händer det en massa saker som vi inte alls eller inte helt kunnat
styra men vi kan ge det en mening beroende på hur vi går vidare med
det som sker.
Visst ger man saker mening genom förståelse men det kan finnas
en kreativ process i att ge något en mening också.

agnostica

[Johan Ågren]

Vad är mening om ej något behöver uppfyllas? Även om det enbart är glädjen som är kriteriet på meningsfullhet så är det den som är målet. Glädjen är dock aldrig primär utan är en reaktion på ett uppfyllande.

Sen händer det en massa saker som vi inte alls eller inte helt kunnat styra men vi kan ge det en mening beroende på hur vi går vidare med det som sker.

Så är det; varje ögonblick bär i sig nya unika förutsättningar, men att vi skulle vara fria i en meningsskapande process är inte möjligt. Till och med en galning har sina motiv även om de kan vara helt illusoriska. I varje ögonblick existerar förutsättningar, men vår uppfattning om dessa förutsättningar behöver inte överensstämma med vad som faktiskt sker. När vi känner till vad som faktiskt sker ändras våra motiv, och något som tidigare kändes meningfullt är det inte längre. Om vi själva oberoende av allt annat skapade en mening så skulle inget kunna få oss att andra oss. Jag kanske skulle fortsätta att sticka på min tröja till mitt barn även om det dog, med motivationen att jag kanske får ett nytt barn. Om jag sedan blir upplyst om att jag är steril så kanske jag säger att tröjan är till för någon annan. När jag slutligen får reda på att alla är sterila ger jag slutligen upp för det finns ingen mening att fortsätta sticka tröjan. Jo; kanske det har blivit en terapiform (eller verklighetsflykt) men då är det detta som är stickningens nya funktion. Jag känner inga egenvärden, och jag förstår inte har vi ska kunna ge något mening? Ge gärna exempel.

Johan

[Viola]

Vad är mening om ej något behöver uppfyllas? Även om det enbart är glädjen som är kriteriet på meningsfullhet så är det den som är målet. Glädjen är dock aldrig primär utan är en reaktion på ett uppfyllande

Jo, det kanske är någon form av uppfyllande men man behöver inte ha
en klart formulerad målsättning på ett så konkret sätt som du målade
upp.

Så är det; varje ögonblick bär i sig nya unika förutsättningar, men att vi skulle vara fria i en meningsskapande process är inte möjligt. Till och med en galning har sina motiv även om de kan vara helt illusoriska. I varje ögonblick existerar förutsättningar, men vår uppfattning om dessa förutsättningar behöver inte överensstämma med vad som faktiskt sker
När vi känner till vad som faktiskt sker ändras våra motiv, och något som tidigare kändes meningfullt är det inte längre.

Friheten i att skapa mening är väl lika relativ som den fria viljan - ändå
är den fria viljan en viktig tanke för mig i alla fall.
Och visst - saker kan förändras och vi kan inte alltid uppehålla tanken
om en mening, precis som man inte kan det som troende heller men man förklarar det med att guds vägar äro outgrundliga eller liknande -
Som troende försöker man förlita sig på någon sorts mening även när man inte ser den. Och som inte troende försöker man kanske avvakta och invänta en möjlighet till att se eller skapa en mening. I praktiken blir inte skillnaden så stor.

Ett otroligt starkt exempel på att skapa mening är hur Ulla-Karin
Lindqvist (rätt efternamn?) utnyttjade sin sista tid i livet men just den
förmågan och möjligheten gives förstås inte alla. Det kan ske på
många olika sätt i smått och stort.

agnostica

[Zeldun]

Nej, nej och åter nej. Frågor som varför, eller vad som var meningen med vad, kräver alla subjektiva svar då endast medvetna varelser kan ha en åsikt i frågan om huruvida något har en mening eller inte. Hur man än vrider och vänder på det spelar det ingen roll ifall universum saknar en Gud som förkunnat meningen med universum och allt däri, eller om denne saknas för att göra det. Meningen blir fortfarande en subjektiv uppfattning, och kan aldrig försvaras ur en objektiv universell synvinkel. Personligen är jag ateist och förkastar Gud, men även Gud hade varit ett subjekt, och den enda frågan som bär ett objektivt svar är, inte varför, utan hur...

Sedan är det upp till oss människor, skapta eller inte, att hitta på en lämplig mening med oss själva och existensen. Det kan alltså omöjligt finnas något slutgiltigt svar på frågan varför, då detta hade satt igång en oändlig orsaksparadox, för vad är i så fall meningen med meningen, och meningen med den meningen och så vidare?