Vad utgör medvetandets referens?
Moderator: Moderatorgruppen
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Idag hittade jag inte min ena promenadsko. En av våra hundar brukar ta ena skon ibland. Vi (jag och min fru) letade igenom hela lägenheten. Länge och väl. Och på golven särskillt naturligtvis. Jag fick idéen om att hunden tog med sig skon i går när han gick i trappuppgången. Vi har etage men trappen i lägenheten är för brant för hundarna att de måste gå från övervåningen till undervåningen via trappuppgången varje kväll. Vi sover på undervåningen. Den logiska förklaringen (då skon inte fanns i lägenheten) måste vara att hunden tagit med sig skon i går kväll och tappat den i trappan. Och att någon slängt den. Lite irriterande. Sedan när vi kom hem från promenaden låg skon på toalettgolvet, fullt synlig(vi hade varit där både min fru och jag och letat).
Jag konstaterar detta. Observerar(med "ögat") att den står där.
Förklaringen blir att det var bra för mig och att jag vet att naturen visar mig "händelser" som får mig att förbättra förnuftet!
Har kanske illusionen eller pilatus en bättre förklaringsmodell till det inträffade (ja hellst någon som jag inte själv redan förkastat som "osannolik")
Jag konstaterar detta. Observerar(med "ögat") att den står där.
Förklaringen blir att det var bra för mig och att jag vet att naturen visar mig "händelser" som får mig att förbättra förnuftet!
Har kanske illusionen eller pilatus en bättre förklaringsmodell till det inträffade (ja hellst någon som jag inte själv redan förkastat som "osannolik")
Vad utgör medvetandets referens?
Nu kallar jag detta för kod för att det skall bli enklare att greppa mitt resonemang och likna allt vid en dators sätt att jobba. Man säger ofta, intet nytt under solen. Och den dagen man uppfann datorn så uppfann man nog något väldigt förenklat av något som redan funnits sedan länge.
Skulle det nu det objektiva universum röra sig om ett slags program (kod) som får oss att uppleva så måste ju även samma sak gälla när vi upplever oss själva. Vad skall vi kalla den? Gudskoden eller kanske universum kod? Nåja, det spelar ingen större roll vad vi kallar koden/programmet.
Skulle det nu vara på det viset så fungerar allt kusligt likt en dators sätt att arbeta. Programmet styr allt men inget syns förrän vi får något som kan bearbeta koden och visa resultatet på en skärm. Själva programmet existerar inte ens fysiskt, bara det som programmet är lagrat på. Och i universums fall så existerar inte ens något fysiskt som programmet är lagrat på.
I det här fallet fungerar kod lite annorlunda än på en dator eftersom det som bearbetar koden (vi) även skapar egen kod genom att hela tiden ändra om lite i universums kod (intersubjektivitet). Dessutom läser vi kod från 3 källor, universum, jaget och självmedvetenheten.
Precis som på en dator måste det finnas något som bearbetar koden vilket är en orsak till att det måste finnas minst en som upplever universum. Den dagen det inte finns det, slutar universum att existera. En hårddisk skulle finnas kvar även om vi kastade resten av datorn i soptunnan, men här skulle inte ens någon hårddisk finnas kvar.
Tänk efter lite. Kod är inget fysiskt, det är inte processen som hjärnan skapar heller. Det är bara uppfattandet som tycks vara fysiskt.
Och tittar vi på det så finns ju faktiskt alla egenskaper där i universum, men bara som kod som skall bearbetas. Både rummet, alla objekt, tiden och rörelsen. Men det finns inget att se eller märka utan något som bearbetar koden till en upplevelse. Det i sin tur betyder att universum inte är det minsta fysiskt utanför upplevelsen.
Hur universums kod skulle se ut har jag inte den blekaste aning om. Tecken, energi eller något annat? Utanför upplevelsen vet vi egentligen ingenting.
Skulle det nu det objektiva universum röra sig om ett slags program (kod) som får oss att uppleva så måste ju även samma sak gälla när vi upplever oss själva. Vad skall vi kalla den? Gudskoden eller kanske universum kod? Nåja, det spelar ingen större roll vad vi kallar koden/programmet.
Skulle det nu vara på det viset så fungerar allt kusligt likt en dators sätt att arbeta. Programmet styr allt men inget syns förrän vi får något som kan bearbeta koden och visa resultatet på en skärm. Själva programmet existerar inte ens fysiskt, bara det som programmet är lagrat på. Och i universums fall så existerar inte ens något fysiskt som programmet är lagrat på.
I det här fallet fungerar kod lite annorlunda än på en dator eftersom det som bearbetar koden (vi) även skapar egen kod genom att hela tiden ändra om lite i universums kod (intersubjektivitet). Dessutom läser vi kod från 3 källor, universum, jaget och självmedvetenheten.
Precis som på en dator måste det finnas något som bearbetar koden vilket är en orsak till att det måste finnas minst en som upplever universum. Den dagen det inte finns det, slutar universum att existera. En hårddisk skulle finnas kvar även om vi kastade resten av datorn i soptunnan, men här skulle inte ens någon hårddisk finnas kvar.
Tänk efter lite. Kod är inget fysiskt, det är inte processen som hjärnan skapar heller. Det är bara uppfattandet som tycks vara fysiskt.
Och tittar vi på det så finns ju faktiskt alla egenskaper där i universum, men bara som kod som skall bearbetas. Både rummet, alla objekt, tiden och rörelsen. Men det finns inget att se eller märka utan något som bearbetar koden till en upplevelse. Det i sin tur betyder att universum inte är det minsta fysiskt utanför upplevelsen.
Hur universums kod skulle se ut har jag inte den blekaste aning om. Tecken, energi eller något annat? Utanför upplevelsen vet vi egentligen ingenting.
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Vad utgör medvetandets referens?
Hej!
Har tänkt senaste halvåret då och då på dig illusionen! Vissa aspekter, sådant jag funnit. Delvis tror jag att dina teorier påverkat och lett mig fram!
Tex med "cykliska" händelser, betraktat på det sättet kan man se att historien i den aspekten "återupprepar" sig. Det är sanning och ja på sätt och vis renande för mig!
Dock var medveten om att man även vill vara i balans (dvs lyssna lära och lära ut "berätta").
Livet ska "fortsätta", allt som upplever ("dvs det vi kallar "medvetandet", som ju är ett "påhitt" dvs medveten om att vi ser,hör,känner ("förnimmer") och tänker("dvs en observation/upplevelse av våra "tankar").
Jag vet både av egen erfarenhet och av min tolkning av andra att i vissa fall då det man "strukturerat" sig kring, dvs den aspekten, ja den struktur man förstår världen genom förvisso är sann och förvisso "originell", "ovanlig","galen","svår". Alla har på ett sätt en sådan "struktur"(grunder/metod) vari olika upplevelser "matas in" (i den mån man är "förmögen" att ta imot servera sinnen ger.
Man kommer att inse att "utveckling av förnuftet/förstå bättre/mer" ja detta är en kraft med egenvärde(det som skett i enlighet med detta har ju lett oss till vad vi är nu).
För min del hade jag problem med att "sälja in" min struktur/modell. Till största del pga att jag när jag var manisk inte insåg att andra förstår inte dig om du inte förstår dem (på ett djupare plan, dvs för denne kan det av olika orsaker vara viktigt att behålla och verka i enlighet med "egenstrukturen"/"sitt väsen".
Man ger och får lika mycket alltså!
Varför skriver jag nu detta? Ja det vet jag inte annat än ur mitt eget perspektiv/från MIT betraktande. Dock detta är aldrig de högre ordningarna utan dessa är ju möjliga att förstå efteråt. dvs vilka är verkningarna!
Det Sanna har alltid goda verkningar.
Skulle vara lite interessant att pröva lite svamp eller LSD, just så att de kan leda till att man öppnar sig mer, tar in mer av andras "sanningar" och även blir medveten om fler "sinnesinput". "Ser hör känner lite mer, och ja får lite konstiga tankar".
Du vet väl detta illusion? Då kan man få en bättre bild av "de som inte förstår/dvs de som säger att någon är galen, dvs de som beter sig galet". Kanske kan detta vara av vikt om du har barn/barnbarn osv med samma problematik.
Vill dock påpeka att Asperger/ADHD/mani är i grunden friska tillstånd men de förstås inte men "bekämpas politiskt"
Min pudel bestämmer mycket gillar att lyda, göra konster, ja para sig med allt och allt syskon kusiner osv. Ändå är han min andra hunds stora trygghet(ja alla förstår på sätt och vis pudeln men pudeln får lära sig sanningen enligt någon annan).
Så är de lydiga barnen pudlar och de som själv försöker förstå utifrån nuet och den egna kunskaperna om vad som är värde (de goda känslorna,förnuftet). Ja detta avspeglas i hur dessa individer lever och hur de är mot andra!
Har tänkt senaste halvåret då och då på dig illusionen! Vissa aspekter, sådant jag funnit. Delvis tror jag att dina teorier påverkat och lett mig fram!
Tex med "cykliska" händelser, betraktat på det sättet kan man se att historien i den aspekten "återupprepar" sig. Det är sanning och ja på sätt och vis renande för mig!
Dock var medveten om att man även vill vara i balans (dvs lyssna lära och lära ut "berätta").
Livet ska "fortsätta", allt som upplever ("dvs det vi kallar "medvetandet", som ju är ett "påhitt" dvs medveten om att vi ser,hör,känner ("förnimmer") och tänker("dvs en observation/upplevelse av våra "tankar").
Jag vet både av egen erfarenhet och av min tolkning av andra att i vissa fall då det man "strukturerat" sig kring, dvs den aspekten, ja den struktur man förstår världen genom förvisso är sann och förvisso "originell", "ovanlig","galen","svår". Alla har på ett sätt en sådan "struktur"(grunder/metod) vari olika upplevelser "matas in" (i den mån man är "förmögen" att ta imot servera sinnen ger.
Man kommer att inse att "utveckling av förnuftet/förstå bättre/mer" ja detta är en kraft med egenvärde(det som skett i enlighet med detta har ju lett oss till vad vi är nu).
För min del hade jag problem med att "sälja in" min struktur/modell. Till största del pga att jag när jag var manisk inte insåg att andra förstår inte dig om du inte förstår dem (på ett djupare plan, dvs för denne kan det av olika orsaker vara viktigt att behålla och verka i enlighet med "egenstrukturen"/"sitt väsen".
Man ger och får lika mycket alltså!
Varför skriver jag nu detta? Ja det vet jag inte annat än ur mitt eget perspektiv/från MIT betraktande. Dock detta är aldrig de högre ordningarna utan dessa är ju möjliga att förstå efteråt. dvs vilka är verkningarna!
Det Sanna har alltid goda verkningar.
Skulle vara lite interessant att pröva lite svamp eller LSD, just så att de kan leda till att man öppnar sig mer, tar in mer av andras "sanningar" och även blir medveten om fler "sinnesinput". "Ser hör känner lite mer, och ja får lite konstiga tankar".
Du vet väl detta illusion? Då kan man få en bättre bild av "de som inte förstår/dvs de som säger att någon är galen, dvs de som beter sig galet". Kanske kan detta vara av vikt om du har barn/barnbarn osv med samma problematik.
Vill dock påpeka att Asperger/ADHD/mani är i grunden friska tillstånd men de förstås inte men "bekämpas politiskt"
Min pudel bestämmer mycket gillar att lyda, göra konster, ja para sig med allt och allt syskon kusiner osv. Ändå är han min andra hunds stora trygghet(ja alla förstår på sätt och vis pudeln men pudeln får lära sig sanningen enligt någon annan).
Så är de lydiga barnen pudlar och de som själv försöker förstå utifrån nuet och den egna kunskaperna om vad som är värde (de goda känslorna,förnuftet). Ja detta avspeglas i hur dessa individer lever och hur de är mot andra!
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Förtydligande ang TID och RUM.
Vårt medvetande, med dess förnimbara verklighet och tankar, är kopplat till förekomst av de fundamentala
fenomenen RUM och TID, den s k ”rum-tiden”.
Fenomenen RUM och TID intar en särställning då de utgör den basala grunden för vår verklighet.
Detta kan uttryckas som att RUM och TID utgör absoluta förutsättningar, som inramar våra förnimbara liv.
Samtidigt är livet/förnimmelsen en förutsättning för vår momentana tidsuppfattning.
Det förefaller m a o inte vara enkelt att avgöra vad som är hönan respektive ägget i problemställningen.
Tanken med tråden och konceptet var och är att bl a redovisar hur RUM och TID principiellt kan förklaras
ur ett atomärt perspektiv, via tabellen i den inledande sammanfattningen.
Värt att notera är att resonemanget utgår från vårt atomära rum, samma rum som vi söker förklaring till.
Utifrån våra atomära storheter och rummet redovisas var och hur RUM och TID passar in i bilden.
Det rör sig således om en typ av omvänd bevisföring, där fenomenet är strukturellt frisvävande.
Det följande skall ses som ett förtydligande till detta.
Som atomär förklaringsmodell till förnimmelsen och dess centrerade närvaro i en omgivning använder
konceptet sig av ett ”referenslöst” Grundtillståndet, G, och ”Medvetandets Referens”, MR.
MR polariserar G, varigenom G ur MR:s perspektiv får en av MR bestämd strukturell orientering.
Denna strukturella orientering är motriktad (= neg) MR:s egen orientering, pga. Maskerings Principen, MP.
Kommunikation mellan två MR, t ex MRA och MRB, sker via ömsesidig växelverkan, vxv.
Ur MRA – perspektiv uppfattas då MRB som negativ, pga. MP.
Ur MRB – perspektiv uppfattas då MRA som negativ, pga. MP.
Gemensamt för MRA och MRB är alltså att motparten vid växelverkan strukturellt uppfattas som NEGATIV.
Förenklat kan den negativa strukturen ses som att vxv i stället för ”framsidan” på ∆Ø ser ”baksidan”,
vilket medför att vi tycker oss se en förskjutning (= rum-tid).
Sammanfattat medför detta att vi kan skriva,
• Grundtillståndet, G, är ”REFERENSLÖST” (= referensneutralt).
• Verkligheten/förnimmelsen är ”REFERENSBEROENDE” (via MR).
• Eulers Formel, EF, refererar till MR och är därigenom individuell till sin natur.
• EF har pga. sin individuella karaktär en referensberoende orientering.
• Växelverkan baseras på olika orienterade (=referensberoende) EF.
• Vid växelverkan, vxv, blir de ingående individuella EF, p g a detta, ”förskjutna” relativt varandra.
• Det är detta ömsesidiga förskjutna EF-samband som den inledande tabellen i konceptet återger.
• Förskjutningarna utgör grund för de atomära fenomenen RUM och TID.
• Dessa ”förskjutna” projektioner symboliseras av balanskriteriet, ∆Ø.
• RUM och TID, i den tappning vi förnimmer dem, involverar/förutsätter MR.
Med ovanstående betraktelsesätt utgör RUM och TID en typ av atomärt balanssubstitut mot
ett referenslöst universum. TID och RUM kan då även sägas vara det som skiljer det referenslösa G
från vår egenreferens-beroende atomära förnimmelse.
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=MYwzcbdIU_I
https://www.youtube.com/watch?v=YuF4oYRktcA
https://www.youtube.com/watch?v=OkeWj9ykXPw
Vårt medvetande, med dess förnimbara verklighet och tankar, är kopplat till förekomst av de fundamentala
fenomenen RUM och TID, den s k ”rum-tiden”.
Fenomenen RUM och TID intar en särställning då de utgör den basala grunden för vår verklighet.
Detta kan uttryckas som att RUM och TID utgör absoluta förutsättningar, som inramar våra förnimbara liv.
Samtidigt är livet/förnimmelsen en förutsättning för vår momentana tidsuppfattning.
Det förefaller m a o inte vara enkelt att avgöra vad som är hönan respektive ägget i problemställningen.
Tanken med tråden och konceptet var och är att bl a redovisar hur RUM och TID principiellt kan förklaras
ur ett atomärt perspektiv, via tabellen i den inledande sammanfattningen.
Värt att notera är att resonemanget utgår från vårt atomära rum, samma rum som vi söker förklaring till.
Utifrån våra atomära storheter och rummet redovisas var och hur RUM och TID passar in i bilden.
Det rör sig således om en typ av omvänd bevisföring, där fenomenet är strukturellt frisvävande.
Det följande skall ses som ett förtydligande till detta.
Som atomär förklaringsmodell till förnimmelsen och dess centrerade närvaro i en omgivning använder
konceptet sig av ett ”referenslöst” Grundtillståndet, G, och ”Medvetandets Referens”, MR.
MR polariserar G, varigenom G ur MR:s perspektiv får en av MR bestämd strukturell orientering.
Denna strukturella orientering är motriktad (= neg) MR:s egen orientering, pga. Maskerings Principen, MP.
Kommunikation mellan två MR, t ex MRA och MRB, sker via ömsesidig växelverkan, vxv.
Ur MRA – perspektiv uppfattas då MRB som negativ, pga. MP.
Ur MRB – perspektiv uppfattas då MRA som negativ, pga. MP.
Gemensamt för MRA och MRB är alltså att motparten vid växelverkan strukturellt uppfattas som NEGATIV.
Förenklat kan den negativa strukturen ses som att vxv i stället för ”framsidan” på ∆Ø ser ”baksidan”,
vilket medför att vi tycker oss se en förskjutning (= rum-tid).
Sammanfattat medför detta att vi kan skriva,
• Grundtillståndet, G, är ”REFERENSLÖST” (= referensneutralt).
• Verkligheten/förnimmelsen är ”REFERENSBEROENDE” (via MR).
• Eulers Formel, EF, refererar till MR och är därigenom individuell till sin natur.
• EF har pga. sin individuella karaktär en referensberoende orientering.
• Växelverkan baseras på olika orienterade (=referensberoende) EF.
• Vid växelverkan, vxv, blir de ingående individuella EF, p g a detta, ”förskjutna” relativt varandra.
• Det är detta ömsesidiga förskjutna EF-samband som den inledande tabellen i konceptet återger.
• Förskjutningarna utgör grund för de atomära fenomenen RUM och TID.
• Dessa ”förskjutna” projektioner symboliseras av balanskriteriet, ∆Ø.
• RUM och TID, i den tappning vi förnimmer dem, involverar/förutsätter MR.
Med ovanstående betraktelsesätt utgör RUM och TID en typ av atomärt balanssubstitut mot
ett referenslöst universum. TID och RUM kan då även sägas vara det som skiljer det referenslösa G
från vår egenreferens-beroende atomära förnimmelse.
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=MYwzcbdIU_I
https://www.youtube.com/watch?v=YuF4oYRktcA
https://www.youtube.com/watch?v=OkeWj9ykXPw
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Vårt medvetande, med dess förnimbara verklighet och tankar, är kopplat till förekomst av de fundamentala fenomenen RUM och TID, den s k ”rum-tiden”.
Givetvis!
Jag skall inte ge mig in i en diskussion om din modell. Jag tyckte bara det var trevligt att se dig skriva igen. Att du inte förlorat hoppet om oss på Filosofiforum. Det finns nya själar att frälsa på forumet, andra har gett upp och sysslar förhoppningsvis med något som känns meningsfullt.
Kul att se dig tillbaks.
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Förtydligande ang TID och RUM.
Vårt medvetande, med dess förnimbara verklighet och tankar, är kopplat till förekomst av de fundamentala
fenomenen RUM och TID, den s k ”rum-tiden”.
Fenomenen RUM och TID intar en särställning då de utgör den basala grunden för vår verklighet.
Detta kan uttryckas som att RUM och TID utgör absoluta förutsättningar, som inramar våra förnimbara liv.
Samtidigt är livet/förnimmelsen en förutsättning för vår momentana tidsuppfattning.
Det förefaller m a o inte vara enkelt att avgöra vad som är hönan respektive ägget i problemställningen.
Tanken med tråden och konceptet var och är att bl a redovisar hur RUM och TID principiellt kan förklaras
ur ett atomärt perspektiv, via tabellen i den inledande sammanfattningen.
Värt att notera är att resonemanget utgår från vårt atomära rum, samma rum som vi söker förklaring till.
Utifrån våra atomära storheter och rummet redovisas var och hur RUM och TID passar in i bilden.
Det rör sig således om en typ av omvänd bevisföring, där fenomenet är strukturellt frisvävande.
Det följande skall ses som ett förtydligande till detta.
Som atomär förklaringsmodell till förnimmelsen och dess centrerade närvaro i en omgivning använder
konceptet sig av ett ”referenslöst” Grundtillståndet, G, och ”Medvetandets Referens”, MR.
MR polariserar G, varigenom G ur MR:s perspektiv får en av MR bestämd strukturell orientering.
Denna strukturella orientering är motriktad (= neg) MR:s egen orientering, pga. Maskerings Principen, MP.
Kommunikation mellan två MR, t ex MRA och MRB, sker via ömsesidig växelverkan, vxv.
Ur MRA – perspektiv uppfattas då MRB som negativ, pga. MP.
Ur MRB – perspektiv uppfattas då MRA som negativ, pga. MP.
Gemensamt för MRA och MRB är alltså att motparten vid växelverkan strukturellt uppfattas som NEGATIV.
Förenklat kan den negativa strukturen ses som att vxv i stället för ”framsidan” på ∆Ø ser ”baksidan”,
vilket medför att vi tycker oss se en förskjutning (= rum-tid).
Sammanfattat medför detta att vi kan skriva,
• Grundtillståndet, G, är ”REFERENSLÖST” (= referensneutralt).
• Verkligheten/förnimmelsen är ”REFERENSBEROENDE” (via MR).
• Eulers Formel, EF, refererar till MR och är därigenom individuell till sin natur.
• EF har pga. sin individuella karaktär en referensberoende orientering.
• Växelverkan baseras på olika orienterade (=referensberoende) EF.
• Vid växelverkan, vxv, blir de ingående individuella EF, p g a detta, ”förskjutna” relativt varandra.
• Det är detta ömsesidiga förskjutna EF-samband som den inledande tabellen i konceptet återger.
• Förskjutningarna utgör grund för de atomära fenomenen RUM och TID.
• Dessa ”förskjutna” projektioner symboliseras av balanskriteriet, ∆Ø.
• RUM och TID, i den tappning vi förnimmer dem, involverar/förutsätter MR.
Med ovanstående betraktelsesätt utgör RUM och TID en typ av atomärt balanssubstitut mot
ett referenslöst universum. TID och RUM kan då även sägas vara det som skiljer det referenslösa G
från vår egenreferens-beroende atomära förnimmelse.
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=MYwzcbdIU_I
https://www.youtube.com/watch?v=YuF4oYRktcA
https://www.youtube.com/watch?v=OkeWj9ykXPw
Som vanligt har jag svårt att förstå det du skriver, men jag kastar in några kommentarer i alla fall.
Det du kallar grundtillstånd påminner om det jag skrev i en annan tråd, när jag föreslog en definition på ordet existens.
(Det enda som existerar är sådant som för sin existens inte är beroende av en subjekt/objektrelation)
MR skulle då motsvaras av subjekt/objektrelationen.
Tid kan inte existera utan en referens. Det är därför vi talar om rumtiden.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:Illusionen skrev:Vårt medvetande, med dess förnimbara verklighet och tankar, är kopplat till förekomst av de fundamentala fenomenen RUM och TID, den s k ”rum-tiden”.
Givetvis!
Jag skall inte ge mig in i en diskussion om din modell. Jag tyckte bara det var trevligt att se dig skriva igen. Att du inte förlorat hoppet om oss på Filosofiforum. Det finns nya själar att frälsa på forumet, andra har gett upp och sysslar förhoppningsvis med något som känns meningsfullt.
Kul att se dig tillbaks.
Tack Pilatus, för de vänliga orden!
Av antalet visningar att döma förefaller det som att tråden fortfarande läses, trots att inget väsentligt tillkommit.
När jag finner luckor i beskrivningen, finns det därför kanske skäl att förtydliga, om det förhoppningsvis leder framåt.
Vad tycker du om Nigel Kennedy ?
/Illusionen
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
reflex skrev:
Som vanligt har jag svårt att förstå det du skriver, men jag kastar in några kommentarer i alla fall.
Det du kallar grundtillstånd påminner om det jag skrev i en annan tråd, när jag föreslog en definition på ordet existens.
(Det enda som existerar är sådant som för sin existens inte är beroende av en subjekt/objektrelation)
MR skulle då motsvaras av subjekt/objektrelationen.
Tid kan inte existera utan en referens. Det är därför vi talar om rumtiden.
Definitionen av begreppet existens är viktig, men även svår.
Så fundera över vad det är du förnimmer, och kan du lita på att det du förnimmer återspeglar
en "korrekt verklighet" ?
Antag följande, refererande till vårt rum och tidigare inlägg,
• Det vi förnimmer är en transformerad illusion, beroende av något.
• Förnimmelsen är beroende av ”medvetandets referens”, MR.
• MR kan p g a transformeringsbakgrunden ej beskrivas enbart via verklighetens reella fenomen.
• Med dessa förutsättningar bygger beskrivningen av vår verklighet sannolikt på en illusion.
• Det är utifrån denna illusion, med dess rum och tid, vi försöker beskriva universum.
• Ovanstående får mig att tvivla på att universum går att tillfullo beskriva utifrån vår verklighet.
• Förutsättningarna för vår verklighet ges av det vi inte ”ser”, pga. MaskeringsPrincipen, MP.
• MaskeringsPrincipen, MP, ger via polarisation upphov till en individuell polvänd spegling i G.
• Vår förnimmelse, och därav beroende verklighet, är en ”funktion” av speglingen och MR.
• Kombinationen av spegling och MR utgör sammantaget grund för Eulers Formel, EF.
• Den verklighet vi förnimmer är alltså pga. den polvända speglingen, i viss mening ”felvänd”.
I mitt föregående inlägg skriver jag citat,
” Gemensamt för MRA och MRB är alltså att motparten vid växelverkan strukturellt uppfattas som NEGATIV.”.
Det är detta som (enligt min uppfattning) ger upphov till ”felvändningen”, och i förlängningen RUM och TID.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:Vad tycker du om Nigel Kennedy ?
Han ser ut som om han varit ute och festat hela natten. En antites till vad vi förväntar oss att se i konsertsalen, kanske. Men jag får reservera mig, min erfarenhet av konserter är mycket ringa. Han är förstås en stor underhållare och virtuos.
Kanske känner jag mig mer obesvärad med något som detta: Passacaglia by Johan Halvorsen with Julia Fischer and Daniel Müller-Schott
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev:
Definitionen av begreppet existens är viktig, men även svår.
Så fundera över vad det är du förnimmer, och kan du lita på att det du förnimmer återspeglar
en "korrekt verklighet" ?
Jag förnimmer exakt det som naturen och evolutionen har ansett att jag behöver förnimma. Om denna förnimmelse återspeglar en "korrekt verklighet" är jag inte säker på men den är garanterat den mest användbara för mig som människa. Vi vet till exempel att färger skapas i vår hjärna och det är egentligen i vår hjärna som alla våra förnimmelser omvandlas till användbar information. Där bygger vi upp den bild av vår värld som vi utgår ifrån när vi verkar.
(Blev lite sporrad av att jag äntligen lyckades förstå hur "Antic" menade. Det vore ju roligt om jag lyckades tränga in i ditt tankesätt också, men i så fall måste du hålla dig till allmänna begrepp eftersom mina kunskaper i fysik och matematik m.m. inte är så imponerande)
Illusionen skrev:Antag följande, refererande till vårt rum och tidigare inlägg,
• Det vi förnimmer är en transformerad illusion, beroende av något.
• Förnimmelsen är beroende av ”medvetandets referens”, MR.
• MR kan p g a transformeringsbakgrunden ej beskrivas enbart via verklighetens reella fenomen.
• Med dessa förutsättningar bygger beskrivningen av vår verklighet sannolikt på en illusion.
• Det är utifrån denna illusion, med dess rum och tid, vi försöker beskriva universum.
• Ovanstående får mig att tvivla på att universum går att tillfullo beskriva utifrån vår verklighet.
• Förutsättningarna för vår verklighet ges av det vi inte ”ser”, pga. MaskeringsPrincipen, MP.
• MaskeringsPrincipen, MP, ger via polarisation upphov till en individuell polvänd spegling i G.
• Vår förnimmelse, och därav beroende verklighet, är en ”funktion” av speglingen och MR.
• Kombinationen av spegling och MR utgör sammantaget grund för Eulers Formel, EF.
• Den verklighet vi förnimmer är alltså pga. den polvända speglingen, i viss mening ”felvänd”.
I mitt föregående inlägg skriver jag citat,
” Gemensamt för MRA och MRB är alltså att motparten vid växelverkan strukturellt uppfattas som NEGATIV.”.
Det är detta som (enligt min uppfattning) ger upphov till ”felvändningen”, och i förlängningen RUM och TID.
/ Illusionen
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
reflex skrev:Illusionen skrev:
Definitionen av begreppet existens är viktig, men även svår.
Så fundera över vad det är du förnimmer, och kan du lita på att det du förnimmer återspeglar
en "korrekt verklighet" ?
Jag förnimmer exakt det som naturen och evolutionen har ansett att jag behöver förnimma. Om denna förnimmelse återspeglar en "korrekt verklighet" är jag inte säker på men den är garanterat den mest användbara för mig som människa. Vi vet till exempel att färger skapas i vår hjärna och det är egentligen i vår hjärna som alla våra förnimmelser omvandlas till användbar information. Där bygger vi upp den bild av vår värld som vi utgår ifrån när vi verkar.
(Blev lite sporrad av att jag äntligen lyckades förstå hur "Antic" menade. Det vore ju roligt om jag lyckades tränga in i ditt tankesätt också, men i så fall måste du hålla dig till allmänna begrepp eftersom mina kunskaper i fysik och matematik m.m. inte är så imponerande)
[quote]
Om du, t ex från det du föddes, ser allt upp-och-nedvänt, så skulle du snabbt anpassa dig till denna
annorlunda ”verklighet”. Den upp-och-nedvända världen skulle vara din sanna verklighet.
Principiellt kan resonemanget utökas till att gälla mer än upp-och-ned. Det jag bl a försökte säga var att
så länge vi ej känner hela den bakomliggande ”mekanism” som resulterar i förnimmelsen, så går det inte att
trovärdigt hävda att de storheter som kännetecknar verkligheten går att använda för att beskriva universum.
/ Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
Pilatus skrev:Illusionen skrev:Vad tycker du om Nigel Kennedy ?
Han ser ut som om han varit ute och festat hela natten. En antites till vad vi förväntar oss att se i konsertsalen, kanske. Men jag får reservera mig, min erfarenhet av konserter är mycket ringa. Han är förstås en stor underhållare och virtuos.
Kanske känner jag mig mer obesvärad med något som detta: Passacaglia by Johan Halvorsen with Julia Fischer and Daniel Müller-Schott
Fast hon är inte lika snygg som i de fyra årstiderna.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Vad utgör medvetandets referens?
Anders skrev:Fast hon [Julia Fischer] är inte lika snygg som i de fyra årstiderna.
njeaä ... Pulchritudo in oculis aspicientis est.
Moderator
Vad utgör medvetandets referens?
Illusionen skrev: Om du, t ex från det du föddes, ser allt upp-och-nedvänt, så skulle du snabbt anpassa dig till denna
annorlunda ”verklighet”. Den upp-och-nedvända världen skulle vara din sanna verklighet.
Principiellt kan resonemanget utökas till att gälla mer än upp-och-ned. Det jag bl a försökte säga var att
så länge vi ej känner hela den bakomliggande ”mekanism” som resulterar i förnimmelsen, så går det inte att
trovärdigt hävda att de storheter som kännetecknar verkligheten går att använda för att beskriva universum.
/ Illusionen
Det där "köper jag" rakt av. Som jag skrev så är våra sinnen skapta för att användas i vårt liv här på jorden. Dom är inte "tänkta" att användas för att utforska världsrymden. Det håller jag med om. Vi borde ha nöjt oss med den bild som målas upp i första Mosebok, om det inte vore för att vi har utrustats med fantasi, språk och förmåga till abstrakt tänkande. Därför vill vi ta reda på allt, även det som saknar betydelse för våra liv. De flesta forskare verkar vara medvetna om det här och har därför en ödmjuk inställning när det gäller tillförlitligheten i sina resultat och möjligheten till andra tolkningar. Det är hos nästa "instans", de som läser om forskarnas slutsatser, som man finner de tvärsäkra åsikterna.
Om man utgår ifrån denna grundläggande otillförlitlighet, hur menar du att man ska gå vidare? Vad ska vi göra annorlunda än att bara forska vidare med ständigt nya hypoteser som bygger på eller kullkastar de tidigare?
(såg ett program om multiversumteorin igår)
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
Illusionen
Vad utgör medvetandets referens?
reflex skrev:Illusionen skrev: Om du, t ex från det du föddes, ser allt upp-och-nedvänt, så skulle du snabbt anpassa dig till denna
annorlunda ”verklighet”. Den upp-och-nedvända världen skulle vara din sanna verklighet.
Principiellt kan resonemanget utökas till att gälla mer än upp-och-ned. Det jag bl a försökte säga var att
så länge vi ej känner hela den bakomliggande ”mekanism” som resulterar i förnimmelsen, så går det inte att
trovärdigt hävda att de storheter som kännetecknar verkligheten går att använda för att beskriva universum.
/ Illusionen
Det där "köper jag" rakt av. Som jag skrev så är våra sinnen skapta för att användas i vårt liv här på jorden. Dom är inte "tänkta" att användas för att utforska världsrymden. Det håller jag med om. Vi borde ha nöjt oss med den bild som målas upp i första Mosebok, om det inte vore för att vi har utrustats med fantasi, språk och förmåga till abstrakt tänkande. Därför vill vi ta reda på allt, även det som saknar betydelse för våra liv. De flesta forskare verkar vara medvetna om det här och har därför en ödmjuk inställning när det gäller tillförlitligheten i sina resultat och möjligheten till andra tolkningar. Det är hos nästa "instans", de som läser om forskarnas slutsatser, som man finner de tvärsäkra åsikterna.
Om man utgår ifrån denna grundläggande otillförlitlighet, hur menar du att man ska gå vidare?
Vad ska vi göra annorlunda än att bara forska vidare med ständigt nya hypoteser som bygger på eller kullkastar de tidigare?
(såg ett program om multiversumteorin igår)
Det är tveksamt om jag är rätt person att yttra mig i den här frågan, men min personliga uppfattning är
att vi bör intressera oss mer för de basala fundamentala frågeställningarna, då vi i annat fall bygger
teorier som saknar egentlig grund. Ett exempel på en sådan frågeställning är just, vad är tid ?
Matematikens regelverk är utformat utifrån vår verklighet, och kan då rimligen inte beskriva annat än
det som är i överensstämmelse med verkligheten. Om målsättningen enbart är att söka svar på hur
verkligheten förväntas bete sig, är matematik således ett elegant redskap. Lite tillspetsat är matematiken
sannolikt att likna vid en återvändsgränd, vad gäller vissa fundamentala frågeställningar.
Om vi däremot har som målsättning att försöka finna mer metafysiska förklaringsmodeller, är matematiken
därför troligen otillräcklig för att ensamt ge svar på frågorna.
Det är nog inte säkert att ”nästa instans” alltid insett matematikens begränsningar.
/ Illusionen
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster