Finns det något som är onödigt?

[Vertumnus]

Är det definitionen av nödvändig - användbar - alltså det man/någon har nytta av? Verkar lite snävt. Är mänskligheten nödvändig/användbar/nyttig för jordklotet?

Vems lycka vi talar om som utilitarist är väl inte hugget i sten, eller...?

I trådstarten ger Rotkiv definitione:

onödig
som inte behövs (för något ändamål)

Enligt dendefinitionen är mänskligheten varken nödvändig, användbar eller nyttig för jordklotet då ju jordklotet inte ägnar sig åt ingenjörskonst. Målsättningar existerar endast där någon formulerat ett mål. Det är från den positionen världen framträder i termer av användbart icke användbart, onödigt eller nödvändigt.

Utilitarismen förutsätter att lycka är mätbar och att den kan och bör maximeras, den säger ingenting om vem lyckan skall tillfalla, men perspektivet är antropocentriskt.

[Algotezza]

Är det definitionen av nödvändig - användbar - alltså det man/någon har nytta av? Verkar lite snävt. Är mänskligheten nödvändig/användbar/nyttig för jordklotet?

Vems lycka vi talar om som utilitarist är väl inte hugget i sten, eller...?

I trådstarten ger Rotkiv definitione:

onödig
som inte behövs (för något ändamål)

Enligt dendefinitionen är mänskligheten varken nödvändig, användbar eller nyttig för jordklotet då ju jordklotet inte ägnar sig åt ingenjörskonst. Målsättningar existerar endast där någon formulerat ett mål. Det är från den positionen världen framträder i termer av användbart icke användbart, onödigt eller nödvändigt.

Utilitarismen förutsätter att lycka är mätbar och att den kan och bör maximeras, den säger ingenting om vem lyckan skall tillfalla, men perspektivet är antropocentriskt.

Hur mäter man lycka då? Hur maximerar man den?

[Vertumnus]

I trådstarten ger Rotkiv definitione:

onödig
som inte behövs (för något ändamål)

Enligt dendefinitionen är mänskligheten varken nödvändig, användbar eller nyttig för jordklotet då ju jordklotet inte ägnar sig åt ingenjörskonst. Målsättningar existerar endast där någon formulerat ett mål. Det är från den positionen världen framträder i termer av användbart icke användbart, onödigt eller nödvändigt.

Utilitarismen förutsätter att lycka är mätbar och att den kan och bör maximeras, den säger ingenting om vem lyckan skall tillfalla, men perspektivet är antropocentriskt.

Hur mäter man lycka då? Hur maximerar man den?

Svaret på de frågorna är enligt sakens natur underordnade projektet för dagen.

[Algotezza]

Ja, det är kanske också ett svar.

Är lycka oavsett vad det är eller om det kan mätas, något nödvändigt?

[klorofyll]

Ja, det är kanske också ett svar.

Är lycka oavsett vad det är eller om det kan mätas, något nödvändigt?

Jag anser att det är skillnad på att vara lycklig och glad. Kanske hör lycka till självkänslan och glädje åt självförtroendet.

[Vertumnus]

Ja, det är kanske också ett svar.

Är lycka oavsett vad det är eller om det kan mätas, något nödvändigt?

Lyckan är nödvåndig så snart den är del i ett sammanhang.

[Pilatus]

Ja, det är kanske också ett svar.

Är lycka oavsett vad det är eller om det kan mätas, något nödvändigt?

Lyckan är nödvåndig så snart den är del i ett sammanhang.

Utilitarismen är en omöjlig princip om man inte samtidigt tar hänsyn till att mängden lycka inte får tillåtas öka på minoriteternas bekostnad. Förmodligen måste även denna begränsning omgärdas med lag- och ordningsregler då det onekligen finns minoriteter som för sin egen lycka ställer till med ett elände för andra.

Demokratins principer leder lätt in på klientdemokrati, en slags perverterad utilitarism.

Det leder tanken in på att frågan om det onödiga är frågan själv. Fråga i stället vad som är nödvändigt! Behöver vi klara tydliga mål för att bli lyckliga, behöver vi ett visst mått av anspänning för att känna tillfredsställelse? Det finns fallgropar även på den vägen, men relativt de stämningar som är rådande i dagens Sverige. Eller?

[Vertumnus]

Utilitarismen är en omöjlig princip om man inte samtidigt tar hänsyn till att mängden lycka inte får tillåtas öka på minoriteternas bekostnad. Förmodligen måste även denna begränsning omgärdas med lag- och ordningsregler då det onekligen finns minoriteter som för sin egen lycka ställer till med ett elände för andra.

Demokratins principer leder lätt in på klientdemokrati, en slags perverterad utilitarism.

Det leder tanken in på att frågan om det onödiga är frågan själv. Fråga i stället vad som är nödvändigt! Behöver vi klara tydliga mål för att bli lyckliga, behöver vi ett visst mått av anspänning för att känna tillfredsställelse? Det finns fallgropar även på den vägen, men relativt de stämningar som är rådande i dagens Sverige. Eller?

Utilitarismen är inte minst den sociala ingenjörskonstens ledstjärna. Den är en ständigt pågående process och den rör sig helt och hållet inom kategorierna mål och medel. När Kant hävdar att varje människa är ett mål i sig, ett slutmål, sätter han inte bara upp en tydlig gräns för utilitarismen, han, vilket kanske är viktigast här, flyttar fokus från processen till det närvarande och löser på så vis upp frågeställningen onödigt, nödvändigt.

[klorofyll]

Det leder tanken in på att frågan om det onödiga är frågan själv. Fråga i stället vad som är nödvändigt! Behöver vi klara tydliga mål för att bli lyckliga, behöver vi ett visst mått av anspänning för att känna tillfredsställelse? Det finns fallgropar även på den vägen, men relativt de stämningar som är rådande i dagens Sverige. Eller?

Bra tanke! Vad tycker du själv? Själv tycker jag att människor av nödvändighet måste bry sig om något, och jag tycker att det fokuseras alldeles för lite på sådant, sådant som betyder någonting, sådant som är en drivkraft i sig.

[Anders]

Utilitarismen är en omöjlig princip om man inte samtidigt tar hänsyn till att mängden lycka inte får tillåtas öka på minoriteternas bekostnad. Förmodligen måste även denna begränsning omgärdas med lag- och ordningsregler då det onekligen finns minoriteter som för sin egen lycka ställer till med ett elände för andra.

Demokratins principer leder lätt in på klientdemokrati, en slags perverterad utilitarism.

Det leder tanken in på att frågan om det onödiga är frågan själv. Fråga i stället vad som är nödvändigt! Behöver vi klara tydliga mål för att bli lyckliga, behöver vi ett visst mått av anspänning för att känna tillfredsställelse? Det finns fallgropar även på den vägen, men relativt de stämningar som är rådande i dagens Sverige. Eller?

Tricket är att visst tillåta att minoriteterna får bekosta det stora flertalets lycka, men inte låta dem få hur dj-igt som helst. Minoriteten "överklass" kan gott tankas på en massa kosing och bekvämlighet för arbetar och medelklassens fromma. Och man kan tillåta att de på andra sidan skalan, de som inte fixar att ha jobb har det sämre, bara de kommer upp i en anständig nivå. Om vi ser på Sverigenivå. De arbetande blir vinnarna.

På internationell, global nivå kan man gott argumentera för att minoriteten västerlandet ger upp en del av sina privilegier, något som är smärtsamt för oss här, men som är ett faktum med den konkurrens Indien och Kina utgör mot vår inhemska arbetskraft. Ännu kanske inte så uppenbart för de i statlig tjänst, men...

För att svara på din fråga, så ger ett jobb man trivs med både anspänning och lycka.

Utilitarismen är en alldeles utmärkt grundsyn, och som fungerade alldeles utmärkt i Sverige fram till kanske 1995, sen dess allt sämre, men förtfarande ganska bra. Fortfarande...

[Pilatus]

Utilitarismen är en alldeles utmärkt grundsyn, och som fungerade alldeles utmärkt i Sverige fram till kanske 1995, sen dess allt sämre, men förtfarande ganska bra. Fortfarande...

Vi har en våldsam beskattning av låg- och medelinkomster. Och skatterna höjs utan att någonting som gynnar mängden arbetstillfällen blir fler. Landsbygden avfolkas snabbt. BNP per capita är på väg att sjunka. Utilitarismen i svensk tappning fungerar direkt uselt. Livskvaliteten och tron på framtiden i Sverige är inte vad den varit. Förtroendet för svenska politiker är lågt.

[Anders]

Utilitarismen är en alldeles utmärkt grundsyn, och som fungerade alldeles utmärkt i Sverige fram till kanske 1995, sen dess allt sämre, men förtfarande ganska bra. Fortfarande...

Vi har en våldsam beskattning av låg- och medelinkomster. Och skatterna höjs utan att någonting som gynnar mängden arbetstillfällen blir fler. Landsbygden avfolkas snabbt. BNP per capita är på väg att sjunka. Utilitarismen i svensk tappning fungerar direkt uselt. Livskvaliteten och tron på framtiden i Sverige är inte vad den varit. Förtroendet för svenska politiker är lågt.

Det har kommit att bli så, även om jag vidhåller att Sverige fortfarande är ett bra land för "den stora massan". Men det började väl med nedmonteringen av välfärden, ingen borde få kalla en människas lön enbart för en "kostnad" annat än i årsredovisningar. Detta var väl före det att Kumar och Yang tog över våra jobb. Det måste varit helt andra politiska krafter som låg bakom, knappast utilitaristiska.

Sedan har då globaliseringen slagit till, här lär både Reinfeldt (denne politiker som jag som ickemoderat måste utnämna till sveriges bäste genom tiderna tills Filippa övergav honom) har fått ta skit de inte kan göra något mycket åt. Nyliberalismen i en mer Nozicksk anda blir mer och mer det som råder, och frågan är om det verkar i en Utilitaristisk riktning, om väldigt många får det bättre (antagligen i Kina) eller inte. Men det är inte mycket svenska politiker och fack kan göra där. Mer än att seriöst börja prata om det som en realitet, vilket är lite jobbigt.

[Vertumnus]

Att jag förde in utilitarismen i diskussionen beror på dess konskventa sätt att lägga nyttans måttstock över allt den överhuvudtaget stöter på, och att det först är mot en uteslutande målinriktning som någonting kan pekas ut som alltigenom onödigt.

[Anders]

Att jag förde in utilitarismen i diskussionen beror på dess konskventa sätt att lägga nyttans måttstock över allt den överhuvudtaget stöter på, och att det först är mot en uteslutande målinriktning som någonting kan pekas ut som alltigenom onödigt.

Låt oss säga så här om det: en stressad vardagsmänniska, jobb, pendling, familj kommer att prioritera vissa saker, och rimligen borde det vara nyttiga saker. Men det är det inte bara. Onyttigheten ger ofta avkoppling och det behövs för nyttigheten.

Att sen sedan någon föds som son eller dotter i en bättre familj med pengar, inte ser jobb som en nödvändighet, utan hittar sin sysselsättning i något som vare sig är betungande eller direkt nödvändigt, det kan sticka i ögonen på en arbetarklasstyp som mej, men onekligen är det utväxling på att vissa får shakea loss, Einsteins, Darwins och Newtons mammor och pappor jobbade inte direkt åttatillfem, och mig veterligen är Kant den enda av de hyfsat stora inom filosofin som hade en icke-minst-högborderlig pappa. Och de gjorde nog saker som väldigt många såg som onödigt.

Det jag gillar med Sverige är att vi har haft en utveckling mot att även arbetar och medelklassungar med de rätta hjärnorna har börjat få tillfälle att läsa "trevliga men onyttiga" saker. Har till och med en kvinnlig bekant vars far jobbade på ett bruk som nu arbetar med estetik på en filosofisk institution!

Att äta skit kan jag inte finna nån större nytta i, om man nu inte har den läggningen, men annars skulle jag säga att väldigt mycket har en nytta, även om den inte är omedelbart skönjbar.

[Vertumnus]

Onyttigheten ger ofta avkoppling och det behövs för nyttigheten.

Det här är inte annat än ett exempel på hur utilaristismens världsbild begränsas av nyttoidealet; den enda möjligheten att försvara "onyttigheten" blir, då ju den enda tillgängliga måttstocken är nyttan, att visa att den i själva verket är nyttig.

Och som om inte detta vore illa nog - Ställd inför att försvara "nyttigheten" ,dvs det egna idealet, visar sig den utilitaristiska måttstocken totalt oanvändbar.[/quote]