Vad tänker du på?

[Algotezza]

Njuta av god mat är livskvalitet för mig. Leva på extrem-mat eller bantarpulver är det inte.

Ja visst, men god mat och dryck är inte oförenligt med framställning av bra mat. Det är dessutom relativt lätt att justera ner några kilon, om det är det man önskar.


Gunhild Stordalen

EAT STOCKHOLM FOOD FORUM
http://www.eatforum.org/

http://www.di.se/artiklar/2015/5/31/debatt-battre-mat-ger-ekonomisk-vinst/?utm_medium=social&utm_source=twitter&utm_campaign=share_from_di
bättre mat

För egen del lever jag nästan helt veganskt. Äter vanlig ost ibland, mjölk i teet, bregott på mackan... Jag gillar nyttig mat. Visst kan det vara trevligt med en bit choklad eller en kaka till fikat men det är inget jag känner sug efter - förutom den sociala biten, att fika med någon. Är jag ensam käkar jag väldigt sällan godis och kakor.

[klorofyll]

Jag har aldrig haft något problem med min vikt. Tror aldrig att jag kommer banta. Min hjärna behöver energi. Vill inte kompromissa. Jag vill inte att min vikt skall minska på bekostnad av min hjärnfunktion. Därför rör jag på mig. Så att jag kan äta vad jag vill. Men jag springer aldrig.

[Ben]

---------

[Pilatus]

Jag hetsbantar till sommaren. Hoppas jag kan tappa några kilo på en månad.

När man fastar så blir man alltid glad, för det går fort att bli av med några kilo. Men det är litet av ett bedrägeri för merparten är vätska. Mycket av kroppens kemi och saltbalans tror jag förändras vid fasta. Jag brukar känna mig litet uppåt, vilket jag inte har något emot. Mitt normaltillstånd brukar vara något nedåt på en glad-modfälld-skala.

För övrigt är kroppen konstruerad att klara en tid på lågkaloriintag. I människans tidiga historia fanns inte Coop och de andra, så vi fick nöja oss med mycket enkel föda under den kalla årstiden. Vi kompenserade den mörka tiden med att äta mycket under den del av året, då tillgången på föda var riklig.

[Ben]

------

[klorofyll]

Jag måste ta upp det igen, konsten är död alltså. Många tror att konst är vackra ting.. eller hur? Men för mig är konst att ha någon att diskutera det fula (i tillvaron) med. Är det inte så möjligheter skapas!?

[Pilatus]

Jag måste ta upp det igen, konsten är död alltså. Många tror att konst är vackra ting.. eller hur? Men för mig är konst att ha någon att diskutera det fula (i tillvaron) med. Är det inte så möjligheter skapas!?

Konstbegreppet har vidgats och är sedan länge i stort sett allt som konstetablissemanget anser vara konst. Det är fritt att ha en annan åsikt så länge man inte riskerar sitt kapital med att göra tvärtom.

Att diskutera det fula i tillvaron kräver knappast konst, det räcker gott med att betrakta våra stadskärnor. De uppvisar fulhetens många aspekter, de opersonliga glas och stenfasaderna, asfalt, trafik, kommersialism i övermått, social misär etc. Det är säkert orättvist att säga så, men hur mycket av den nya förtätade stadskärnan finner vi vacker, njutbar? Ger den intryck av mänskliga dimensioner, värme eller möjligheter till möten, kontakter?

För övrig är det väl så att möjligheter skapar vi varje dag. Vi har ju våra smultronställen och stunder!

[Algotezza]

Konst är väl allt som ges den beteckningen. Vill man bryta gränser kallar man det man sysslar med som konstnär något annat.

[Pilatus]

Konst är väl allt som ges den beteckningen. Vill man bryta gränser kallar man det man sysslar med som konstnär något annat.

Fullt så enkelt tror jag inte att det är. Ingen hindrar oss att kalla ett verk för konst. Men vad är idén med att göra det om ingen vill ha det? Gallerister, konstkritiker, museiintendenter och investerare har en viss uppfattning om vad som för tillfället räknas som konst.

Marcel Duchamps Porte-bouteilles är snarast ett dadaistiskt skämt med konstbegreppet. Begreppet hade tömts på all mening. Kanske är det så att vad som helst går an. Det akademiska är inte längre värt något. Folk hänger upp vad de har på sina väggar och inredarna hjälper dem med sina egna exempel på föremål utan något som helst innehåll.

[Algotezza]

Konst är väl allt som ges den beteckningen. Vill man bryta gränser kallar man det man sysslar med som konstnär något annat.

Fullt så enkelt tror jag inte att det är. Ingen hindrar oss att kalla ett verk för konst. Men vad är idén med att göra det om ingen vill ha det? Gallerister, konstkritiker, museiintendenter och investerare har en viss uppfattning om vad som för tillfället räknas som konst.

Marcel Duchamps Porte-bouteilles är snarast ett dadaistiskt skämt med konstbegreppet. Begreppet hade tömts på all mening. Kanske är det så att vad som helst går an. Det akademiska är inte längre värt något. Folk hänger upp vad de har på sina väggar och inredarna hjälper dem med sina egna exempel på föremål utan något som helst innehåll.

Ja, vi har väl lämnat föreställningen om konst med eviga eller tidlösa skönhetsvärden, giltiga överallt, för alla, i alla tider...

Etisk och estetisk relativism... Anything goes...

[Ben]

[Pilatus]

Ja, vi har väl lämnat föreställningen om konst med eviga eller tidlösa skönhetsvärden, giltiga överallt, för alla, i alla tider...
Etisk och estetisk relativism... Anything goes...

Ja, det är i alla fall så museer och konsthandel vill ha det. Men jag tror inte på dem och därför har jag kunnat köpa en del hygglig konst som jag tycker om. (Dock inte något av Hans Bellmer.)


Hans Bellmer La Poupée 1936.

[reflex]

Jag tycker du ska publicera dina "pinupbilder" nån annanstans. Måste väl finnas bättre sidor för sånt.

[Algotezza]

Ben visar väl i bild vad han tänker på, antar jag, så det stämmer med trådens fråga. En annan sak är om den här typen av bilder hör hemma på ett filosofiforum. Den frågan kan vi väl hänvisa till vars och ens omdöme, så länge ens länkade bilder inte direkt bryter mot detta forums regler.

[Algotezza]

Ja, vi har väl lämnat föreställningen om konst med eviga eller tidlösa skönhetsvärden, giltiga överallt, för alla, i alla tider...
Etisk och estetisk relativism... Anything goes...

Ja, det är i alla fall så museer och konsthandel vill ha det. Men jag tror inte på dem och därför har jag kunnat köpa en del hygglig konst som jag tycker om. (Dock inte något av Hans Bellmer.)


Hans Bellmer La Poupée 1936.

Ju mer analoga erfarenheter (av t.ex. konst, musik, litteratur, film, politik, vetenskap, religion, filosofi) och ju mer analoga kognitiva och emotionella förmågor människor har desto mer konvergerar deras värderingar och värderande. Man kan mycket väl se vår förmåga att värdera och skapa omdömen som en förmåga att upptäcka något som faktiskt finns i det vi upplever och att denna förmåga kan övas upp i stället för att se värderingar som något vi klistrar på det vi upplever, något subjektivt och nästan arbiträrt tillagt som objektivt sett inte finns hos objekten. Alltså, finns det objektiva värden vi kan uppfatta om vi har därtill utvecklade förmågor, eller handlar värderingar bara om våra egna känslofärgningar via de "känsloglasögon" vi bär?