Konstigt med medvetande och att vara människa

[Illusionen]

Du är inte luddig, dokido, du visar snarare prov på klarsynthet.

Vad är det som är så klart då?

Att vi inte förstår, och att vi lite mer ödmjukt kanske måste lära oss att leva med den insikten.

[Pilatus]

Vad är det som är så klart då?

Att vi inte förstår, och att vi lite mer ödmjukt kanske måste lära oss att leva med den insikten.

Vad är det du menar att vi inte förstår? Det måste ju till att börja med finnas något att förstå. Varför vi finns? Jag skrev om att det inte finns något som hindrar att vi finns. Något exakt svar på varför just du finns och funderar på dessa frågor kan naturligtvis inte finnas, men det har ju heller ingen sagt. Vi kan inte förstå något som inte har någon orsak. Men vi kan ju acceptera det.

[Illusionen]

Vad är det som är så klart då?

Att vi inte förstår, och att vi lite mer ödmjukt kanske måste lära oss att leva med den insikten.

Vad är det du menar att vi inte förstår? Det måste ju till att börja med finnas något att förstå. Varför vi finns?
Jag skrev om att det inte finns något som hindrar att vi finns. Något exakt svar på varför just du finns och
funderar på dessa frågor kan naturligtvis inte finnas, men det har ju heller ingen sagt.
Vi kan inte förstå något som inte har någon orsak. Men vi kan ju acceptera det.

Det som skiljer oss åt, vad gäller dessa frågeställningar du tar upp, är att du, och många med dig,
konsekvent utgår från vår förnimbara verklighet, medan jag utgår från en komplex ömsesidig växelverkan,
på fältnivå innefattande såväl reella som imaginära samband. Vår verklighet har (enligt mitt synsätt)
sitt ursprung ur denna växelverkan, och är då att betrakta som ett, via medvetandets referens,
"avkodat" sub-fenomen.
Av mina tidigare inlägg i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, framgår att jag tycker mig
se samband inom vxv, som tyder på att de egenskaper som kännetecknar vår ”verklighet” med dess rum-tid,
saknar egentlig förklaring. Verklighetens storheter/egenskaper är m a o en typ av "substitut" som har
sitt ursprung i en ömsesidig komplex fält-balans/obalans, i relationen mellan reellt och imaginärt.
Till detta skall sedan fogas "medvetandets referens", som "förankrar" växelverkan i G.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=ZpA0l2WB86E

[Pilatus]

Det som skiljer oss åt, vad gäller dessa frågeställningar du tar upp, är att du, och många med dig, konsekvent utgår från vår förnimbara verklighet, medan jag utgår från en komplex ömsesidig växelverkan, på fältnivå innefattande såväl reella som imaginära samband.

Väl komna så lång kan vetenskapen peka på tusentals experiment som tycks bekräfta den kosmologiska standardmodellen.

Vår verklighet har (enligt mitt synsätt) sitt ursprung ur denna växelverkan, och är då att betrakta som ett, via medvetandets referens, "avkodat" sub-fenomen.

Finns det någon empirisk evidens som kan belägga något i din modell? Någonting?

Av mina tidigare inlägg i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, framgår att jag tycker mig se samband inom vxv, som tyder på att de egenskaper som kännetecknar vår ”verklighet” med dess rum-tid, saknar egentlig förklaring. Verklighetens storheter/egenskaper är m a o en typ av "substitut" som har sitt ursprung i en ömsesidig komplex fält-balans/obalans, i relationen mellan reellt och imaginärt.
Till detta skall sedan fogas "medvetandets referens", som "förankrar" växelverkan i G.

Allt bygger på mer eller mindre självklara postulat, obevisbara satser om verkligheten som inte kan härledas på något mer ursprungligt, men som är nödvändiga antaganden. Oändliga regresser vill ingen ha. Så det går kanske inte att komma vidare för tillfället om vi inte vill förkasta den grund varpå standardmodellen bygger.

[Illusionen]

Det som skiljer oss åt, vad gäller dessa frågeställningar du tar upp, är att du, och många med dig, konsekvent utgår från vår förnimbara verklighet, medan jag utgår från en komplex ömsesidig växelverkan, på fältnivå innefattande såväl reella som imaginära samband.

Väl komna så lång kan vetenskapen peka på tusentals experiment som tycks bekräfta den kosmologiska standardmodellen.

Vår verklighet har (enligt mitt synsätt) sitt ursprung ur denna växelverkan, och är då att betrakta som ett, via medvetandets referens, "avkodat" sub-fenomen.

Finns det någon empirisk evidens som kan belägga något i din modell? Någonting?

Av mina tidigare inlägg i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, framgår att jag tycker mig se samband inom vxv, som tyder på att de egenskaper som kännetecknar vår ”verklighet” med dess rum-tid, saknar egentlig förklaring. Verklighetens storheter/egenskaper är m a o en typ av "substitut" som har sitt ursprung i en ömsesidig komplex fält-balans/obalans, i relationen mellan reellt och imaginärt.
Till detta skall sedan fogas "medvetandets referens", som "förankrar" växelverkan i G.

Allt bygger på mer eller mindre självklara postulat, obevisbara satser om verkligheten som inte kan härledas på något mer ursprungligt, men som är nödvändiga antaganden. Oändliga regresser vill ingen ha. Så det går kanske inte att komma vidare för tillfället om vi inte vill förkasta den grund varpå standardmodellen bygger.

Frågan Dokido ställt gällde om vi kan göra anspråk på att förstå begreppet existens.
Genom att ställa frågan visar han indirekt att han anar sig till svårigheten vi står inför,
och då ifrågasätter vår förmåga att besvara frågan.
Det finns ett flertal frågor inom fysiken som helt saknar trovärdiga svar, däribland de
fundamentala frågorna som redovisas inledningsvis i mitt koncept.
Utan tillgång till väl underbyggda och trovärdiga svar på dessa frågor är det omöjligt att förstå
och förklara vad bl a begreppet existens representerar.
Det du skriver har inte förändrat något därvidlag, då du själv ej besvarat frågorna, och ensidigt
håller fast vid att det atomära perspektivet är det slutgiltiga.
Du förlitar dig då aningslöst på ej bevisade atomära postulat, vars bakgrund du ej känner till.
Då ”existensen” inte kan förklaras enbart via atomära termer försätter du dig i en återvändsgränd.
Så, jag delar din åsikt att vi nog inte kommer längre den här gången heller.

Trevlig Midsommar önskar,

/ Illusionen

[Pilatus]

Frågan Dokido ställt gällde om vi kan göra anspråk på att förstå begreppet existens.

Vari ligger problemet med att något finns till? Är det något problem med att avgöra huruvida ett föremål existerar eller ej? Descartes var skeptisk, men han förstod att han måste existera för att kunna tänka?

Det du skriver har inte förändrat något därvidlag, då du själv ej besvarat frågorna, och ensidigt håller fast vid att det atomära perspektivet är det slutgiltiga.

Lustigt nog tycks du inte inse att det borde vara lika ensidigt att förneka verklighetens materiella uppbyggnad. Av vilken annan slags substans skulle den bestå?

Du förlitar dig då aningslöst på ej bevisade atomära postulat, vars bakgrund du ej känner till.

Postulat kan inte bevisas. Det är inte mer aningslöst att utgå från postulat än att tro att varje påstående om verkligheten i princip går att bevisa. Vi kan göra antaganden om verkligheten. Om konsekvenserna av dessa antaganden leder till absurda slutsatser får vi ofta tänka en gång till.

[Illusionen]

Frågan Dokido ställt gällde om vi kan göra anspråk på att förstå begreppet existens.

Vari ligger problemet med att något finns till? Är det något problem med att avgöra huruvida ett föremål existerar eller ej? Descartes var skeptisk, men han förstod att han måste existera för att kunna tänka?

Det du skriver har inte förändrat något därvidlag, då du själv ej besvarat frågorna, och ensidigt håller fast vid att det atomära perspektivet är det slutgiltiga.

Lustigt nog tycks du inte inse att det borde vara lika ensidigt att förneka verklighetens materiella uppbyggnad. Av vilken annan slags substans skulle den bestå?

Du förlitar dig då aningslöst på ej bevisade atomära postulat, vars bakgrund du ej känner till.

Postulat kan inte bevisas. Det är inte mer aningslöst att utgå från postulat än att tro att varje påstående om verkligheten i princip går att bevisa. Vi kan göra antaganden om verkligheten. Om konsekvenserna av dessa antaganden leder till absurda slutsatser får vi ofta tänka en gång till.

Du uttrycker dig bra Pilatus, och det är trevligt att läsa dina inlägg, men vi får nog acceptera att vi har
för olika uppfattningar om hur verkligheten, är beskaffad, för att vi ska nå någon form av samsyn.
Observera dock att jag inte hävdar att den, på matematik baserade, etablerade uppfattningen inkl din är fel.
Då matematikens regelverk har sin grund i, och återspeglar, den förnimbara verkligheten, kan dock enbart
matematik omöjligt leverera annat än begränsade atomära svar på aktuella frågor.
Det är här uttrycket, ”man kan inte lyfta sig själv i håret” hör hemma.
För att förstå denna begränsning, och vad den medför, krävs det att man kan förklara vad våra atomära
egenskaper och storheter, som t ex rum-tid representerar.
Ett annat exempel på struktur, som är svår att förklara via enbart matematik är vad en ”partikel” består av.
Det är här som mitt koncept kommer in i bilden.
Det enda som då initialt krävs är ”överskott” och ”underskott” i G inkl balanskriteriet ∆Ø.
Eulers formel utgör här länken mellan ∆Ø och vårt atomära perspektiv.
Det är säkert svårt för fler än dig att tänka tanken att det jag skriver kan vara rätt tänkt.
Det förändrar dock inte något så länge jag själv är övertygad om att jag är på rätt spår.
Det här inlägget får bli mitt sista i den här tråden.

/ Illusionen

[Anders]

En fråga - är det på något sätt fruktsamt att fundera på de här sakerna, om man har ett medvetande och vad det i så fall är? Vad skulle det kunna leda till? Vad har kommit ut av att fundera på det här med medvetande?

[Pilatus]

En fråga - är det på något sätt fruktsamt att fundera på de här sakerna, om man har ett medvetande och vad det i så fall är? Vad skulle det kunna leda till? Vad har kommit ut av att fundera på det här med medvetande?

Jag har för mig att det är en del av en större fråga. Är människans medvetande unikt, kan fler djur tänka att detta är jag? En lång rad andra frågor är knutna till uppfattningen om människans själ, samvete, medvetande etc. Etologerna har kommit fram till att människan inte är fullt så märkvärdig som vi fått lära oss genom religionen. En apa som sett sin spegelbild kan peka ut sig själv på ett av flera andra foton. En rad experiment tycks bekräfta att självmedvetande inte endast tillkommer människan.

Varför är det bra att veta? För att vi lär oss något viktigt om de högre primaterna.

[Illusionen]

En fråga - är det på något sätt fruktsamt att fundera på de här sakerna, om man har ett medvetande och vad det i så fall är?
Vad skulle det kunna leda till?
Vad har kommit ut av att fundera på det här med medvetande?

T ex,
Fördjupad kunskap om medvetandets natur på fältnivå krävs ant för att länka samman filosofi och naturvetenskap.
Den som har kunskap om medvetandet har sannolikt även svaren på de större filosofiska frågorna inom räckhåll.
Medvetandet om den egna existensen, och den därav följande möjligheten att välja det som är bäst för den egna
existensens fortlevnad, är förmodligen en av hörnstenarna i evolutionen.
Vad en ökad kunskap leder till är svårt att förutsäga, men möjligheterna som följer bör vara omfattande.

/ Illusionen

PS
I SvD finns i dag en överblickande artikel att läsa, författad av Anders Burman:
När filosoferna slutade spekulera. Artikeln inleds med citat,
”Som ett svar på naturvetenskapens landvinningar tog den idealistiska tyska filosofin i
mitten av 1800-talet en materialistisk vändning. Det betydde samtidigt att filosofin övergav
de existentiella frågorna och i förlängningen kom att uppfattas som mindre angelägen.”
Det är sökandet efter sambandet mellan det materialistiska synsättet och det existentiella,
som fått mig övertygad om att fördjupad kunskap om medvetandets natur på fältnivå krävs
för att länka samman filosofi och naturvetenskap.

https://www.youtube.com/watch?v=dL3nNRvd2N0

[Daniel.R]

Mitt första inlägg!

Ett fascinerade ämne!

Att vara medveten i min mening betyder att uppleva.

Tex. För att uppleva ett ljud måste du först ha en ljudkälla som skapar ljudvågor. Sedan träffar dessa ljudvågor din biologiska mekanism (örat) som kan omvandla dessa vibrationer till små elektriska pulser. Pulserna skickas till din hjärna som sedan omvandlar detta elektroniska meddelandet till en trovärdig representation av ljudet. Hjärnan spelar upp detta ljud för medvetandet som i sin tur upplever ljudet. Alltså är medvetandet den upplevande delen av ekvationen.
Man kanske kan likna medvetandet med en ficklampa som lyser upp ett annars svart rum, utan ficklampans närvaro skulle du inte kunna uppleva rummet, alltså utan medvetandets närvaro skulle du aldrig kunna höra ett ljud.. kan man gå så långt och säga, att utan medvetandets närvaro skulle inget existera?

Men jag är inte tillräckligt medveten för att ha ett svar på vad detta medvetande är för något och varför det existerar öht.

[Anders]

Välkommen till forumet Daniel!

Ang ditt och Ill+Pil's svar - Till att börja med, illusionen, här har vi kanske en möjlighet att belysa dina teorier med något från praktiken: vad innebär "medvetandets natur på fältnivå"?
Sedan: är det ju lite allmänt spännande med existensen som sådan förstås, och om djuren har motsvarande, eller om de är mer automater(vilket vi i olika grad är rätt missbelåtna med att vara). En fråga är om det enbart är vetgirighet som är agendan för att spekulera i det här. Kanske det går att koppla mekanism/ickedualismen till en etisk hållning, vilket värde "dasein" har. Det skulle ju kunna sägas vara i "makthavarnas" intresse att kreti och pleti övertygas om att de inte är så unika, utan bara är en liten kugge i ett större maskineri. Att man snällt skall offra sitt eget välbefinnande, acceptera hårda arbetsförhållanden, acceptera flyktingmottagning osv ...?