VERKLIGHETENS NATUR inkl RUM-TID Min erfarenhet, efter att ha skrivit inlägg här på FF i snart två år, är att konceptet,
http://www.maticweb.com fortfarande upplevs som obegripligt. Det finns även en för mig fascinerande fortsättning på konceptet, som
bygger vidare på den metafysik som kännetecknar konceptet, men som jag av det skälet ännu inte offentliggjort .
Tankarna runt detta har fått mig personligen övertygad om att det ”existerar” strukturer ”bortom” vår
förnimbara atomära verklighet, och dess rum-tid, ant till förtret för ev övertygade ateister som läser detta.
I konceptet använder jag mig av ”medvetandets referens”, MR, som modell.
För att göra det lättare att förstå liknar jag MR vid en ”kod”.
Det är denna kod som förankrar förnimmelsen i grundtillståndet, G.
Utöver förankringen ”polariserar” MR grundtillståndet, G, vilket, ur MR:s perspektiv resulterar i G-obalans.
Tänker vi oss två kommunicerande atomer så polariserar dessa var för sig G. Det är interferensen mellan
dessa respektive polarisationer som beskrivs i tabellen på den inledande sammanfattningen.
Nedan vidareutvecklar jag detta.
Då är frågan hur och vari MR-koden består och är arrangerad ? Min målsättning är att återkomma till det
i ett senare inlägg, då det inte ryms i ett kortfattat inlägg som detta.
Tidigare skrev jag citat, ”Vad gäller synen på en skapare förefaller flertalet ateister omedvetna om att
det kan finnas något ”bortom” vår förnimbara atomära verklighet.
Om så inte vore fallet skulle de inta en mer ödmjuk attityd till frågeställningen.
För egen del anser jag att en ateist, som anser sig "veta", i princip avslöjar sin egen oförmåga att förstå samband.”
Jag har diskuterat med flera övertygade ateister, men aldrig träffat någon som kunnat ge mig annat än i mitt
tycke tramsiga svar som bekräftar att de saknar grund för sina påståenden.
Hur resonerar man, när man förnekar något, som man inte lyckats förklara, och som man absolut inte är i
närheten av att förstå ? Förhoppningsvis får jag en förklaring till detta, efter att någon bättre påläst ateist läst
följande, och känner behov av att kommentera och tillrättavisa mig.
I Delta-konceptet,
http://www.maticweb.com , beskrivs Maskerings-Principen, MP.
MP utgör en av hörnstenarna i konceptet, och anknyter till de fascinerande balans-sambanden,
1/μ
ο·ε
ο = ∂x²/∂t² (~C^2) & μ
ο·ε
ο = ∂t²/∂x² (~1/C^2),
och konceptets syn på Eulers formel som ett på resonans baserat transformationssamband mellan rummets reella
”linjära” koordinater och imaginära ”cirkulära” koordinater, som återspeglar balansmedelvärdet av universums
strukturella dynamik. Inlägget förklarar kortfattat/översiktligt bakgrunden till detta, bl a fälthastigheten, c.
För att existera krävs enligt konceptet avvikelse. Underskott hos observerande struktur innebär
att relativt överskott hos den observerade strukturen är det som observeras, och vice versa.
Observatören sätter m a o sin egen referens. Två växelverkande strukturer t ex atomerna A och B,
”ser” därigenom olika faser/strukturförskjutningar av varandra. Atom A ser –B och Atom B ser –A.
De strukturer som ligger i fas med varandra blir i princip maskerade, alltså ”ej existerande”, ~ G.
Föreliggande inlägg skall ses som ett förtydligande av bakgrunden till detta, ur vårt atomära perspektiv.
Den av maskerings-principen introducerade obalansen i Grundtillståndet, G, är beroende av den
polariserande polen (+), t ex atom A, och har omvänt tecken (−) mot denna.
Minustecknet symboliserar den maskerade/neutraliserade ”speglings-strukturen”.
Maskeringen medför därigenom att A ”uppfattar” sin omgivning, som ”förskjuten” relativt sig själv,
m a o relativt sin egen struktur.
En enkel metafor till detta är att vi sitter i en båt på en stilla sjö och iakttager stranden.
Efter en stund börjar vattnet under båten att strömma i en riktning, och vi tycker att stranden rör sig,
fast det egentligen är vi själva som flyter med strömmen.
Tänker vi oss ömsesidig växelverkan mellan t ex partiklarna A och B, enligt ovan, så förhåller sig både
A och B till negativ speglings-struktur/maskeringseffekt i G.
A och B kan då sägas vara skenbart ”sidställda” i förhållande till sina respektive negativa maskeringseffekter.
Ömsesidig växelverkan mellan A och B sker via dessa negativa sidställda maskeringseffekter/strukturer.
A ser därigenom inte sin egen maskerade struktur, och uppfattar därigenom
B som negativ.
B ser av samma orsak inte sin egen maskerade struktur, och uppfattar
A som negativ.
Inom växelverkan mellan A och B uppfattar således både A och B motparten som
NEGATIV.
Den negativa motparten har därigenom karaktären av en skenbar
SPEGLING.
A resp. B maskerar sin egen struktur, och sätter därigenom sin egen referens-pkt.
De maskerar m a o sin egen respektive del/projektion av G.
Koordinatmässigt innebär detta att A respektive B, ur sina respektive referens-perspektiv,
växelverkar via de sidställda negativa speglingarna, m a o det atomära medelvärdet, √−1 =
±j.
Man kan se detta som att maskeringen resulterar i negativ motpart som inom vxv fördelningsmässigt
skenbart får medelvärdet ±j, men vilket är viktigt, det gäller ur respektive maskeringsperspektiv.
Det innebär att +j och −j refererar till A respektive B.
Observera därför att ±j refererar till respektive referens-perspektiv, och därigenom förekommer
i
olika/skilda skepnader ur både A:s och B:s referens-perspektiv (±jA & ±jB).
Ett sätt, om vi önskar markera hela bilden, är att t ex skriva ±j som
+/−j respektive −/+j.
När +/−j gäller för A, gäller −/+j för B, och vice versa.
Växelverkan mellan A och B inkluderar därigenom ett av MP perspektivberoende skift/växling.Balanskriteriet
Ư har sin grund i detta.
I vår atomära verklighet vore det mest naturliga att basal balans erhålls vid en fix punkt, t ex noll.
Den förskjutning som är följden av maskeringen pga MP, medför dock att balanspunkten ej längre är en
punkt utan får den komplexa ”sfäriska” karaktär som balanskriteriet, ∆Ø, symboliserar.
I vår s k verklighet har vi motvilligt fått acceptera begrepp/paradoxer som t ex oändlighet,
rödförskjutning, Big Bang m fl. Orsaken till dessa begrepp är att finna i just maskerings-principen.
Verkligheten är m a o i vissa avseenden manipulerad (= illusion) pga att den maskerade egen-strukturen ”saknas”.
Vetskapen om hur maskeringsprincipen fungerar undanröjer paradoxerna, så som förklarats i tidigare inlägg.
Paradoxerna verifierar indirekt att något är "fel" i vår verklighetsuppfattning.
MP förklarar orsaken till "felet", och ger därigenom stöd för konceptet.
Ovanstående kan tolkas som att maskerings-principen, MP, via egenstrukturen, ger upphov till en
typ/variant av perspektivberoende
separationseffekt. Balanskriteriet,
2∆Ø, återspeglar denna effekt.
Separationseffekten är överordnat beroende av G-strukturen (≈ universums dynamik).
Den pga separationseffekten erhållna separationen utgör grund för det vi benämner
RUM-TID och Ư,
och i förlängningen även vår s k
VERKLIGHET. RUM-TID inkl fälthastigheten/ljushastigheten,
c,
är då att betrakta som det
SUBSTITUT som kompenserar för egen-maskeringen och dess effekter.
Det filosofiskt intressanta med detta resonemang är att vår s k VERKLIGHET, därigenom förefaller vara
en ”tolkning”, som vi, via MP, själva i hög grad är delaktiga i.
Att då tro att universum, så som vi förnimmer det, är något "absolut" förefaller fel.
Det får givetvis även till konsekvens att Big Bang kan ifrågasättas.
När t ex A maskerar sin egen struktur i G ger det således upphov till negativ spegling.
Värt att notera är att denna spegling är beroende av, och påverkar, G:s struktur,
och därigenom innefattas i G.
Även de elektromagnetiska fälten har sin grund i detta, och då även den s k fälthastigheten, c.
Ovan beskrivna ”växling” medför att det elektriska fältet och det magnetiska fältet kan ändra/skifta
karaktär beroende av aktuellt perspektiv (A resp. B).
Slutsatsen är att Maskerings-Principen, MP, ger upphov till
PERSPEKTIV-VÄXLING i G.
Det är denna perspektiv-växling som utgör grund för ∆Ø och RUM-TID (verkligheten). Rum-tiden kan då betraktas som en på universums dynamik överlagrad sekundär effekt.
Värt att notera i sammanhanget är även att rum-tiden, pga MP, ur rum-tidens perspektiv,
har en balanserande
IMAGINÄR struktur/strukturförändring i G.
Det är denna imaginära struktur som, enligt konceptet, via
∆Ø, bl a balanserar ”relativiteten”,
så som jag beskriver i tidigare inlägg.
Relativitetsbegreppet bör därför sättas in i ett större samband för att komma till sin rätt.
Att mot ovanstående bakgrund, som vissa gör, hävda att universum startade som en s k Big Bang
får mig att tro att experterna tagit ut svängarna ordentligt, utan att först begrunda medvetandets
och ”jagets” mekanismer och roll.
Min personliga slutsats blir därför att det ej existerar någon sann rättvisande atomär verklighet
som kan göra anspråk på att utgöra livets referens. Livets referens bör således ligga ”bortom” den
självgenererade illusion som vi är delaktiga i skapandet av.
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=RkriPebgemMhttps://www.youtube.com/watch?v=DsmChlayqNY
