Solipismen - en världsbild för den galne

Moderator: Moderatorgruppen

klorofyll
Inlägg: 9309
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav klorofyll » 22 jul 2015 16:02

Antic skrev:Det finns inte bara ett språk utan många. Vi säger så mycket mer än bara ord. Läste att i ett samtal betyder orden vi säger cirka 8%, medan hur vi säger något betyder 25% och kroppsspråket hela 42%. Alltså är kommunikationen med tonläge och kropp betydligt viktigare än orden vi säger. Djur kommunicerar utan att använda några ord alls. Så finns bildspråk och ett otal andra språk som vi använder för att kommunicera med.

Men, språk överhuvudtaget är en förutsättning för intelligent liv eftersom vi inte bara använder språk när vi kommunicerar med varandra, vi använder språk internt också när vi tänker. Utan språk skulle ingenting fungera.

Men vad har du för motiv? Vad är det som motiverar dig om inte din relation till en yttre värld? Jag tolkar en upplevelse som en akt där någon lyssnar på en. Jag läste en text där det stod att det inte finns en perfekt lyckoorsak. Människor brukar ju ibland söka efter något att glädjas åt. Men tanken som författaren hade var att det inte finns någon perfekt sådan, för om det vore så så hade det räckt att man fann den och sedan skulle allt vara bra. Han menade att vi ska fortsätta kämpa och acceptera att det ständigt kommer vara något som arbetar emot oss.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Pilatus » 22 jul 2015 18:11

klorofyll skrev:
Pilatus skrev:Språket är det kommunikationsmedel vi använder för att förmedla våra tankar och känslor.

Mellan människor (mellan en själv och en yttre värld) antar jag då. Jag undrar vad Antic anser om det?

Ja visst, mellan människor. Ibland får vi svar på en fundering som vi snabbt inser är intelligent och klok, något från vår egen tanke hittills oreflekterat. Hur är det möjligt i solipsistens värld?
Moderator

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Pilatus » 22 jul 2015 18:16

freddemalte skrev:1. Hur världen är beskaffad
2. En individs övertygelse om att solipsismen är sann

Om vi postulerar att världen utanför vårt medvetande existerar. så är saken klar. Jag behöver aldrig mer fundera över ett obevisbart metafysiskt påstående om att: "Solipsismen är en fullt rimlig filosofisk världsuppfattning." (Hans Teke)

Solipsisten måste däremot överlägga med sig själv om hans ståndpunkt skall få några konsekvenser för hans liv. Kanske har han lättare att kasta bort en påtvungen moral? Kanske känns det befriande att kunna avlägsna moraliska villfarelser? Kanske kan han vidhålla sin uppfattning tills dess hans diabetes leder till en benamputation. Hur betraktar han benet som just skilts från hans kropp? Finns benet endast i hans föreställning? Är han själv kroppsligen endast en föreställning i ett medvetande, en främmande substans som Illusionen talar om?
Moderator

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Antic » 22 jul 2015 18:30

klorofyll skrev:Men vad har du för motiv? Vad är det som motiverar dig om inte din relation till en yttre värld? Jag tolkar en upplevelse som en akt där någon lyssnar på en. Jag läste en text där det stod att det inte finns en perfekt lyckoorsak. Människor brukar ju ibland söka efter något att glädjas åt. Men tanken som författaren hade var att det inte finns någon perfekt sådan, för om det vore så så hade det räckt att man fann den och sedan skulle allt vara bra. Han menade att vi ska fortsätta kämpa och acceptera att det ständigt kommer vara något som arbetar emot oss.


Både ock kanske. Man har en relation till sin yttre värld men även till sig själv utav en enkel orsak, självmedvetenhet. Vi betraktar, granskar, och dömer oss själva också. Kommunikation via språk sker både invändigt och med världen utanför oss och det är genom medvetandet som fysik och metafysik möts.

Inget i livet går att uppnå till fullo utav en enkel orsak, inget perfekt existerar. Lycka kan inträffa många gånger, den ena gången bättre än den andra. Men någon 100 procentig definitiv lycka existerar aldrig och varenda motgång får oss att uppskatta lycka desto mer. Lycka är relativ. Man får nog ta livet som det kommer med sina upp och nedgångar och försöka uppskatta när allt flyter för nästa stund kanske allt går åt skogen.

klorofyll
Inlägg: 9309
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav klorofyll » 24 jul 2015 15:31

Antic skrev:
klorofyll skrev:Men vad har du för motiv? Vad är det som motiverar dig om inte din relation till en yttre värld? Jag tolkar en upplevelse som en akt där någon lyssnar på en. Jag läste en text där det stod att det inte finns en perfekt lyckoorsak. Människor brukar ju ibland söka efter något att glädjas åt. Men tanken som författaren hade var att det inte finns någon perfekt sådan, för om det vore så så hade det räckt att man fann den och sedan skulle allt vara bra. Han menade att vi ska fortsätta kämpa och acceptera att det ständigt kommer vara något som arbetar emot oss.


Både ock kanske. Man har en relation till sin yttre värld men även till sig själv utav en enkel orsak, självmedvetenhet. Vi betraktar, granskar, och dömer oss själva också. Kommunikation via språk sker både invändigt och med världen utanför oss och det är genom medvetandet som fysik och metafysik möts.

Du uttrycker dig otydligt, eller inkonsekvent, skulle jag säga, du menar att upplevelsen är högst personlig, som jag förstår det, men kan inte upplevelsen samtidigt vara kopplad till andra personer i en delad verklighet?

Antic skrev:Inget i livet går att uppnå till fullo utav en enkel orsak, inget perfekt existerar. Lycka kan inträffa många gånger, den ena gången bättre än den andra. Men någon 100 procentig definitiv lycka existerar aldrig och varenda motgång får oss att uppskatta lycka desto mer. Lycka är relativ. Man får nog ta livet som det kommer med sina upp och nedgångar och försöka uppskatta när allt flyter för nästa stund kanske allt går åt skogen.
Jag personligen tycker att det är roligt att bygga upp saker, precis som du säger, motgång får oss att uppskatta lycka desto mer.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Antic » 24 jul 2015 15:40

Jag menade att språk är helt nödvändigt. Vi skulle inte ens kunna tänka utan ett språk eftersom vi tänker i ord.

Tro mig, människan har aldrig någonsin varit utan ett språk. Inte djur heller, för utan språk skulle ingenting fungera.

Anne
Inlägg: 6423
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Anne » 24 jul 2015 16:27

Knepig fråga det där, Antic. Tror du att en nyfödd kan tänka?

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Antic » 24 jul 2015 17:19

Säkerligen, barn reagerar och minns till och med innan de kommit ut ur magen. Djur tänker också, kanske inte riktigt på samma sätt som vi men man kan se på blicken när någon tänker vare sig det är barn eller djur.

Med språk menar jag givetvis inte bara ord, det finns många språk som jag skrev tidigare i tråden och vi använder många fler språk än bara ord.

Utan språk skulle ingenting fungera, ingen skulle kunna kommunicera och ingen skulle kunna tänka.

Anne
Inlägg: 6423
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Anne » 24 jul 2015 17:43

Ok, jag blev lite nyfiken bara på hur du resonerade när du skrev: "Vi skulle inte ens kunna tänka utan ett språk eftersom vi tänker i ord." Som jag har förstått det är det en frågeställning som förekommit inom filosofin sedan lång tid tillbaka. Kan man tänka något som man inte har ord för? Det intresseras definitivt kring detta område inom kognitionspsykologin (en gren man ska hålla sig undan från om man inte har en masochistisk böjelse för huvudvärk ;) ).

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Antic » 24 jul 2015 18:46

Kanske vi är förberedda för ord redan när vi föds?

Varför jag tror det?

Synestesi betyder att man har extra nervbanor i hjärnan som kopplar ihop sinnena. Hör jag något till exempel så får jag automatiskt en bild på ljudet utan att jag kan styra över något själv, den finns där ihop med ljudet jag hör. Samma ljud kommer alltid att ha precis samma bild eftersom de är ihopkopplade. Hör jag ett nytt ljud jag aldrig hört förut så finns bilder automatiskt där och kommer alltid att vara likadan till just det ljudet.

Alla föds som synesteter men sedan vid 11 månaders ålder börjar de extra nervbanorna i hjärnan som kopplar ihop sinnena förtvina på de allra flesta. En del får behålla många av dem medan andra bara får behålla ett fåtal, därför finns det olika stark synestesi.

Hela vårt sätt att se saker är synestetiskt (sinnesanalogiskt). Vi ser till exempel ljud som hårda, mjuka, vassa etc etc eller använder flera sinnen på en gång för att skapa en upplevelse av något. När vi äter till exempel använder vi alla 5 sinnena för att skapa en smakupplevelse av maten vi äter. Hur maten ser ut påverkar smaken, hur den känns i munnen, hur den låter när du tuggar den, hur den luktar osv. Tilläggas kan att även djur är synesteter.

Synestesi skiljer sig från person till person och de flesta ser ord eller bokstäver i olika färger medan jag istället ser dem i olika typsnitt och material.

Man har frågat mig, men innan du kunde tala och läsa, såg du bokstäverna i orden då också?

Det kommer jag faktiskt inte ihåg, men förmågan fanns där och så fort jag visste hur text såg ut så fanns bilderna av texten där automatiskt för resten av livet. Jag ser texten av språk jag inte kan förstå också, i alla fall av de bokstäver som jag kan urskilja.

Anne
Inlägg: 6423
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Anne » 24 jul 2015 19:17

Så då tänker du en hel del i bilder?
Kan säga dig, Antic, har inte orkat ge mig in i den här diskussionen riktigt - men enligt kabbalahn resoneras liknande som du gör. Där anses "yttervärlden" inte existera mer än som ledtrådar för att förstå skaparen och den andra sidan. Inom denna teori är vi dock - hela mänskligheten - separata delar, men likväl en helhet... tja, som en bil eller nå´t om du förstår. Traditionellt ska man inte börja studera detta innan man fyllt 40, och det finns goda skäl för det - att hålla balansen kan bli väldigt svårt och förvirrande om man inte är mentalt och känslomässigt redo.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Antic » 24 jul 2015 21:13

Vi kan väl säga så här. (stryker under för att förtydliga)

Enda sättet som yttervärlden kan existera på är genom upplevelse, annars skulle liv vara omöjligt.

Ljus, färg, hörbara ljud, lukter, smaker, känsel osv handlar enbart om upplevelse och har ingenting med någon yttervärld att göra. Det är våra egna sinnen som skapar allt det där helt och hållet inom oss.

Att se något som det är gör vi till exempel när vi läser av ett måttband för att se hur långt något är. 10 Cm kommer vara exakt på millimetern lika långt för alla, men det har ingenting med att uppleva att göra. Vi kan inte uppleva ett enda fast mått.

Att se något som det är har bara med fasta värden och mått att göra (objektivitet).

När man väl förstår det så är yttervärlden inga ledtrådar, inte heller någon illusion, utan enda sättet som världen skulle kunna existera på. Först när någon kan uppleva inuti sig finns ljus, färg, smak, lukt, till och med rum, materia och tid.

Inget av det där existerar utan upplevelsen.

Anne
Inlägg: 6423
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Anne » 24 jul 2015 21:35

Ursäkta mig, men jag vet inte riktigt om det är du eller jag som är narrow-minded. Jag fick en liten "stock" (bredare gren)i slöjden på högstadiet. Den placerades mellan (nu vet jag inte vad sånt heter, men) fästanordningar. Ur detta skulle jag svarva två ljusstakar och och "stocken" skulle sedan delas för att det skulle bli två. Jag hade inget måttband eller så. Det blev snudd på skrämmande symmetriskt.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Antic » 24 jul 2015 21:39

Fasta mått är vi oförmögna att uppleva.

Därför blir de lika för precis alla. (för att vi inte kan uppleva dem)

Då tänker du?

Men ljusvågor, ljudvågor, atomer eller elektroner? Det visar väl att det måste finnas en värld utanför oss?

Även dessa är skapade av upplevelsen. En objektivitet som skapas av upplevandet helt enkelt. Finns det ingen upplevelse, finns inget av det andra kvar heller, som försvinner samtidigt som upplevelsen gör det. Universum i sig har inte en enda atom utanför upplevelsen.

Enda sättet att få universum att stämma med upplevelsen blir att även objektiviteten hör samman med den specifika upplevelsen. Det gör att universum kan upplevas på olika sätt, alla sätt lika korrekta.

Det skulle aldrig fungera om universum vore objektivt i sig och innehöll något av det som jag skrev först.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19598
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Solipismen - en världsbild för den galne

Inläggav Pilatus » 24 jul 2015 23:46

Antic skrev:Men ljusvågor, ljudvågor, atomer eller elektroner? Det visar väl att det måste finnas en värld utanför oss?
Även dessa är skapade av upplevelsen.

Hur vet du att du själv existerar och inte är en del av upplevelsen? Vad är det som upplever? Om det som upplever skadas och du blir medvetslös, finns inte atomer då? Och den dag du drar ditt sista andetag, försvinner världen för alla i din upplevelse i samma stund?
Moderator


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster