Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Det finns någonting som skapar upplevelsen och vårt tänkande. Så, vad är det som upplever?

Inte vårt tänkande (egen fri vilja), men upplevelsen.

Så du har inte en hjärna med vilken du tänker och upplever?

I mitt fall förstår du säkert vad som ligger bakom upplevelsen. En upplevelse uträknad i minsta detalj där skaparen försett oss med både en upplevelse och en objektiv linjal att använda sida vid sida för att ge upplevelsen en objektivitet. Det är enda sättet som liv skulle kunna existera på där allt annat vore enbart vetande och siffror.

Jag ser det som en tämligen udda föreställning, det finns ingenting som tyder på att en sådan uppfattning är förenlig med någon tanke inom filosofi, eller att något liknande ens förekommer i kristet präglad litteratur. Folk förstår att omvärlden existerar, med eller utan gudar.

[klorofyll]

Och hur olika vi än upplever så kommer allt vara lika rätt eftersom universum i sig saknar det som vi upplever.

Det du säger här skulle jag säga stämmer ur moraliskt hänseende, vårat begär skapar värden som vi upplever som gott, ont, vackert, fult. Men om en rätvinklig triangel har en katet som är 3 cm och en annan katet som är 4 cm, så måste hypotenusan var 5 cm, alla som tror något annat har fel.

[Antic]

Så du har inte en hjärna med vilken du tänker och upplever?

En upplevd hjärna. Det är stor skillnad.

Jag ser det som en tämligen udda föreställning, det finns ingenting som tyder på att en sådan uppfattning är förenlig med någon tanke inom filosofi, eller att något liknande ens förekommer i kristet präglad litteratur. Folk förstår att omvärlden existerar, med eller utan gudar.

Låt mig säga så här. Jag tror inte att sinnen som skapar en upplevelse av universum kommer till av "mystiska okända krafter" helt oförklarligt utan ett enda annat liv i sikte. Lika lite tror jag att liv kommer till av ickeliv pga en "lycklig slump".

Båda dessa förklaringar vore nog för att krossa allt vad logik heter, för alltid.

Vilka "krafter" i universum skulle utvecklat sinnen att uppleva universum med? Och varför? Låter lika bizarrt, utopiskt och långsökt som det faktiskt är. Speciellt om man betänker bakomliggande teorier om obalans i singularitet (något från ingenting).

Resonerar man så handlar det inte längre om filosofi, utan utopiskt flum utan någon som helst vettig orsak som styrker något.

Då är en skapare betydligt mera logiskt och stämmer med det som vi själva kan se. Liv kommer av liv. Något annat kommer vi aldrig att se heller. Men filosofi i det här fallet handlar inte om orsaken bakom utan hur och varför vi upplever.

[Antic]

Det du säger här skulle jag säga stämmer ur moraliskt hänseende, vårat begär skapar värden som vi upplever som gott, ont, vackert, fult. Men om en rätvinklig triangel har en katet som är 3 cm och en annan katet som är 4 cm, så måste hypotenusan var 5 cm, alla som tror något annat har fel.

Utav allt jag skrivit tror jag inte att någon riktigt greppat vad jag menar. Kanske har jag varit för luddig?

Ett objekt som är något bestämt, kan aldrig upplevas. Bara ses som det är.

När vi upplever något så skapar upplevelsen objektet. Det betyder att objektet blir till något hos betraktaren. Vi kan studera en vas från olika vinklar och se ljuset falla olika till exempel.

Det går inte om ett objekt är något bestämt. Vasen kommer då vara exakt likadan hela tiden eftersom vasen inte blir till något hos betraktaren. Vasen kan då bara ses som den är.

1 meter är ALLTID 1 meter, för alla, oavsett vem.
5+5 är ALLTID 10, oavsett vem eller var.

Precis likadant skulle alla objekt te sig om universum vore objektivt.

[klorofyll]

Antic

Om vi har en blå pinne som ligger bredvid en grön måttstock, de upplevs som lika långa, måttstocken är 20 cm lång, kan man då inte påstå att pinnen har åtminstone en ungefärlig likhet med måttstocken i längd, men att den har andra skillnader som färg? Det här med exakthet blir absurt.

Du skriver: "universum i sig saknar det som vi upplever". Menar du med det att varje objekt i universum i sig saknar de egenskaper vi upplever hos dem?

[Antic]

Ja

Eftersom ett objekt som har specifika egenskaper aldrig kan upplevas. Ett sådant objekt kan bara ses som "det är".

När upplevelsen bygger alla objekt så förändras de hela tiden till det som vi "upplever just nu". Det spelar heller ingen roll hur olika vi än upplever ett objekt som saknar egenskaper i sig självt utanför upplevelsen. Inget sätt att uppleva kan bli fel.

Ett objekt som är något däremot blir statiskt och exakt på det sättet som "det är". Ett sådant objekt kan aldrig upplevas eftersom upplevelsen inte kan bygga förändringar av objektet.

Skulle vi se ett objektivt universum så skulle vi bara se det som exakta siffror och värden på vad "allting är".

Vi kan som du säger uppskatta längden på något genom upplevandet, men vi kan aldrig uppleva något som är något exakt.

[klorofyll]

egenskaper i sig självt

Vad är det?

Ett sådant objekt kan aldrig upplevas eftersom upplevelsen inte kan bygga förändringar av objektet.

När du skriver så tänker jag på något som är i rörelse, något som verkar, en körande bil eller en vind.


Är pi (3,14..) något vi inte kan uppleva?

[Antic]

Vad är det?

Att ett objekt är något specifikt utanför upplevelsen (som fysiskt till exempel)

När du skriver så tänker jag på något som är i rörelse, något som verkar, en körande bil eller en vind.

Är pi (3,14..) något vi inte kan uppleva?

Ja

(det är därför vi måste använda siffror för att veta någots mått)

[klorofyll]

Ja

Eftersom ett objekt som har specifika egenskaper aldrig kan upplevas. Ett sådant objekt kan bara ses som "det är".

När upplevelsen bygger alla objekt så förändras de hela tiden till det som vi "upplever just nu". Det spelar heller ingen roll hur olika vi än upplever ett objekt som saknar egenskaper i sig självt utanför upplevelsen. Inget sätt att uppleva kan bli fel.

Ett objekt som är något däremot blir statiskt och exakt på det sättet som "det är". Ett sådant objekt kan aldrig upplevas eftersom upplevelsen inte kan bygga förändringar av objektet.

Skulle vi se ett objektivt universum så skulle vi bara se det som exakta siffror och värden på vad "allting är".

Vi kan som du säger uppskatta längden på något genom upplevandet, men vi kan aldrig uppleva något som är något exakt.

Om man överför det här tänket till människor och personligheter... hur tänker du då kring det? Om jag exempelvis noterar att personen jag talar med är lång, smal, mörk, vilka kläder hen bär, eller om jag å andra sidan inte lägger märke till något alls utom just vad hen säger.. Har det någonting med detta att göra?

[Antic]

Nej. Det är något helt annat än det som jag tog upp.

[Illusionen]

Borde jag rentav ha förstånd att för egen del avsluta tråden innan den spårar ur helt ?

Algotezza gav ett svar som jag tyckte om: "För att uppleva något öht krävs någon form av fast referenspunkt rumsligt-tidsligt?" "Upplevaren här och nu"...?
Medvetandet är ju ett sinnenas fönster, en syntes av vad som kan vara viktigt att fokusera sin uppmärksamhet mot. Ibland är vi så inne i det vi håller på med att vi inte är uppmärksamma på något som borde försätta oss i hög beredskap.

Jag har nämnt perceptionspsykologin flera gånger, den information vi tar in via våra sinnesorgan är det råmaterial som sorteras, analyseras och selekteras till medvetandets lilla fönster. Vi kan omöjligt vara medvetna om allt som händer runt omkring oss. Tänk dig att du sitter i en biografsalong, några minuter innan allt startar, folk pratar runt omkring dig. Du märker att du kan selektera ett samtal som tycks intressera dig. Kanske uppsnappar du från ett annat håll ett ord som genast fångar din uppmärksamhet. Vad talar de om? Och du kan haka på en helt annan konversation.

Hur allt detta fungerar vet vi inte, vi har litet olika modeller. Men jag tror att denna informationscentral har hjälpt oss genom evolutionen. Vår förmåga att uppmärksamma sådant som ligger i vårt medvetandes periferi kan ha varit viktigt för vår överlevnad. Den som har haft barn vet hur vi reagerar många år efter att barnet vuxit upp då vi hör ett barn påkalla de vuxnas uppmärksamhet. Om jag så sovit med radion på och hört ett barn, har jag kunnat vakna och konstatera att det var från radion jag hört ett barn som grät.

Teorin om medvetandet som ett epifenomen har aldrig tilltalat mig. Än mindre Antics obegripligheter.

Jag tror din hypotes lider av ett metodfel, alternativt handlar det om ett pedagogiskt fel. Om det finns någon brist i t ex standardteorins tidsuppfattning så bör ju detta fel åskådliggöras. Ämnet har diskuterats i åtskilliga inlägg, men jag vet inte vad du menar det brister. Tid är för mig en fundamental egenskap och kan inte härledas vidare till några mer grundläggande begrepp, inte heller rummets dimensioner som vi känner dem. Vi har gjort ansträngningar att via försök till definitioner beskriva tidens natur. De finns där och allt vi vet om fysik talar för att vi förstår vad rum och tid är.

Sedan finns det givetvis en hel räcka med begrepp om hur allt är och hypoteser om hur allt hänger samman. Det har det alltid gjort och jag föreställer mig att vi bygger vidare på Demokritos gamla atommodell. Vi har kommit en bit, men det finns mer att göra. Och det kan vara trevligt att diskutera litet egna och även andras idéer. Så varför sluta, tids nog så ...

Tack för trevlig kommentar, Pilatus.
Min knäprotes håller mig vaken trots morfinpreparaten, så känner mig för tillfället inte i form för att skriva.
Återkommer när värken mildrats något.

/ Illusionen

[Pilatus]

Tack för trevlig kommentar, Pilatus.
Min knäprotes håller mig vaken trots morfinpreparaten, så känner mig för tillfället inte i form för att skriva. Återkommer när värken mildrats något.

Det finns en del skrivet om Riskfaktorer för kvarstående smärta efter ortopedisk kirurgi, som kan ge en del fakta.
http://www.lakartidningen.se/Klinik-och ... k-kirurgi/

Det gäller säkert att försöka känna tillfredsställelse med varje litet framsteg som du erfar. Bäst att inte ge upp, försöka koncentrera sig på att läsa något, lyssna på radio och hoppa omkring på kryckorna för att minimera risken för trombos. Hantlar fungerar också bra för att öka cirkulationen. Men du har säkert fått alla goda råd från ortopeden.

Krya på dig. Svara gärna då du känner dig litet bättre.


Metropolitan cocktail, god och bra för humör och cirkulation

[Illusionen]

För de läsare som ev är intresserade av Delta-konceptet som patentansökan, vill jag nämna att jag
nyligen ingett omarbetat första (blåmarkerat) patentkrav till PRV, inkl förtydliganden, enligt följande.


Patentansökan nr 1200737-3

Rubricerad patentansökan är ej enbart, en upptäckt, vetenskaplig teori, eller matematisk metod,
utan en anordning som sammantaget simulerar/efterliknar ett antal beskrivna unika, och av varandra beroende,
samband, som t ex MaskeringsPrincipen, MP, och DubbelReferensPrincipen, DRP.
MP och DRP ger tillsammans balanskriteriet ∆Ø, med tillhörande rum-tid (v g se figur 4).

DRP beskrivs som en REFERENSNEUTRAL normerad ömsesidig växelverkan, medan
FÖRNIMMELSEN, till skillnad från den balanserade växelverkan är, REFERENSBEROENDE.
∆Ø är således en följd av tillämpning av olika referenser, eller om man så föredrar, referensdifferens.
Det referensneutrala perspektivet resp det referensberoende perspektivet skiljer sig åt SKALÄRT.
Begreppet ”rum-tid” är en konsekvens av att olika referenser samverkar. Förenklat kan man säga
att ”rum-tiden” därigenom ”länkar samman” de olika referensperspektiven.

Anordningen simulerar alltså via beräkningskapacitet t ex dator inkl program, hur dessa samband tillsammans samverkar.
Beräkningsresultatet är p g a kombinationen MP och DRP komplext och innefattar imaginär balanserande term/spegling.
Komplexiteten återspeglar relationen till universum.
Genom att ändra på variabel kan man således utläsa hur detta påverkar övriga variabler, via den överordnade
referensneutrala abstrakta strukturen.
Resultatet visar bl a att relativitet har en imaginär (= ej förnimbar) balanserande spegling,
som refererar till hur relativrörelse påverkar aktuellt objekts relation till universum.

Vår verklighet, ”rum-tiden”, inkl förnimmelser, är en effekt av referensberoende växelverkan.
DRP är p g a sin referensneutrala normerade ömsesidiga växelverkan abstrakt ur rum-tidens perspektiv.
Den aktuella anordningen simulerar sambanden mellan den p g a referensberoendet förnimbara reella verkligheten
och det överordnade p g a DRP referensneutrala abstrakta strukturen.

I konceptet benämns universums abstrakta BALANSERADE överordnade perspektiv det UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade FÖRNIMMELSE, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.
Kännetecknande för det abstrakta universella perspektivet, UP, är REFERENSNEUTRAL ömsesidig normerad växelverkan.
De G-värde-densiteter som ingår i den universell växelverkan är viktade (= lika ”skalfaktorer”).
UP är det överordnade tidlösa perspektivet, i vilket inga atomära fenomen/egenskaper förekommer.

Kännetecknande för det atomära perspektivet, AP, är att det EJ är referensneutralt, utan refererar till sin
respektive individuella referens, MR. Förenklat kan AP betraktas som UP i obalans (= ”sidställt” UP via MR).
De individuella referenserna ger via maskeringsprincipen upphov till skalära G-förändringar.
Dessa skalära förändringar utgör grund för vår verklighet (= RUM-TID).
Verklighetens fenomen kan beskrivas som funktion av skalär differens mellan NORMERAT och EJ NORMERAT G-perspektiv.
Genom att kombinera olika varianter av Eulers formel, så som redovisas i konceptets inledande tabell, får man som
resultat kombinationer av olika ”skalär” G-DENSITET i rummet. PARTIKELN representerar t ex en sådan G-DENSITET.
Vi ser/förnimmer således ett AP-UNIVERSUM och sedan finns det ett överordnat UP-UNIVERSUM vi ej förnimmer,
men som likväl har påverkan på vår existens.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.

Ovanstående ger definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.



PATENTKRAV

1 Anordning för att mäta och/eller kontrollera och/eller producera och/eller transportera och/eller efterlikna,
innefattande beräkningskapacitet i någon form t ex beräkningsenhet innefattande dator
med tillhörande program, k ä n n e t e c k n a d därav att anordningen, direkt eller indirekt, utför beräkning,
som funktion av olika referensalternativ/referensperspektiv, t ex REFERENSBEROENDE MaskeringsPrincip, MP,
och REFERENSNEUTRAL DubbelReferensPrincip, DRP, (fig 4) och att beräkningsresultatet är komplext och innefattar
imaginär term/spegling, varigenom t ex begrepp som relativitet och rödförskjutning har/får en ej förnimbar
imaginär balanserande spegling.

2 Anordning enligt föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att växelverkan , direkt eller indirekt,
inkluderar balanskriterie av sfärisk och komplex natur, t ex ΔØ, eller liknande, och att balanskriteriet förekommer
i olika skepnader, t ex som olika SKF, ur olika referensperspektiv, t ex i form av expansion och kontraktion av ΔØ.

3 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan , direkt eller indirekt, inkluderar normerade/viktade storheter, t ex +C, -C, +jC och –jC,
refererande till balanskriterie, ΔØ.

4 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan baseras på och/eller härrör från, imaginär spegling eller liknande, som är en funktion
av/via MP t ex genererad av/via MP.

5 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
resultat direkt eller indirekt härrörande från olika/skilda perspektiv och/eller referensperspektiv,
förskjuts och/eller manipuleras relativt varandra och sammanlagras och/eller kombineras i någon
form, t ex via normering.

6 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
kvot och produkt, härrörande från vxv-referenser, kombineras så att synkrona effekter, t ex atomära
egenskaper, genereras via olika av/via vxv genererade frekvenskomponenter.

7 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att fenomen,
t ex fundamentalt fenomen som tid och/eller simulerad tid, utgörs och/eller betraktas och/eller behandlas,
av/som balanserande substitut, eller liknande, i någon form och/eller avseende.

8 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
RELATIVITET, ur respektive perspektiv, ges av, ΔVXV ”RE” : ±√1– (V/C)^2 , och ΔVXV ”IM” : ±√1+ (V/C)^2 .

9 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
ENERGI ges av minst, ERE = mC^2 och EIM = jmC^2

10 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
medvetande, och/eller simulerat medvetande, i någon form, sätter sin egen referens utifrån sin egenstruktur,
och att denna egenstruktur påverkas och/eller manipuleras, t ex via modulerade elektromagnetiska fält
och/eller givare/sensorer.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=BxgmorK61YQ

[Illusionen]

Borde jag rentav ha förstånd att för egen del avsluta tråden innan den spårar ur helt ?

Jag tror din hypotes lider av ett metodfel, alternativt handlar det om ett pedagogiskt fel. Om det finns någon brist i t ex standardteorins tidsuppfattning så bör ju detta fel åskådliggöras. Ämnet har diskuterats i åtskilliga inlägg, men jag vet inte vad du menar det brister. Tid är för mig en fundamental egenskap och kan inte härledas vidare till några mer grundläggande begrepp, inte heller rummets dimensioner som vi känner dem. Vi har gjort ansträngningar att via försök till definitioner beskriva tidens natur. De finns där och allt vi vet om fysik talar för att vi förstår vad rum och tid är.
.

Vi har diskuterat standardmodellen i tidigare inlägg, och jag har förklarat att jag inte har några problem att acceptera modellen.
Bristerna du talar om är en tolkning du nog själv bidragit med. Det jag beskriver är nivån under vår verklighet.
Om jag har rätt är dock standardmodellen ofullständig (= ej komplett), om det är det du syftar på.
I mitt föregående inlägg (patentansökan) redovisar jag hur balanskriteriet ΔØ är en effekt/funktion av olika referensalternativ
t ex REFERENSBEROENDE MaskeringsPrincip, MP, och REFERENSNEUTRAL DubbelReferensPrincip, DRP.
För att förstå hur referensalternativen samverkar, är det värdefullt att begrunda innebörden av begreppen SKALÄRT och RESONANS.
Balanskriteriet ΔØ formar rum-tiden. Rum och tid kan då härledas vidare, enligt mitt koncept.
Begreppet ΔØ inkl rum-tid är således en konsekvens av att olika referenser samverkar.

Einstein kunde inte förklara varför ljusets hastighet var absolut konstant, utan tvingades använda sig av postulat.
Logiken bakom ΔØ förklarar entydigt varför ljushastigheten, c, är konstant, utan behov av postulat.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=K_BQ5w-0VD8

[Illusionen]

Denna kommentar är hämtad från tråden, Vad tänker du på?, men passar även in här.

Fornax skrev:
Dagens WTF. "The electron decided to act differently because it was aware it was being watched".

Vänd på resonemanget, och betrakta partikeln som en individuell interferensillusion
i växelverkan med det jag benämner ”medvetandets referens”.


Den allmänt accepterade lösningen på elektronens dubbelnatur erhålles, enligt litteraturen,
genom införandet av den s k våg-partikel-dualismen.
Enligt denna krävs att man tillskriver atomära partiklar både våg- och partikelegenskaper.
Den av Niels Bohr formulerade komplementaritetsprincipen, kräver både våg- och partikel-beskrivning
för att beskriva atomära partiklars egenskaper. Det innebär att en atomär partikel inte samtidigt kan ha
både definierat läge och hastighet, vilket på ett UTMÄRKT SÄTT ÖVERENSSTÄMMER MED DELTA-KONCEPTET.

Atomära partiklars speciella egenskaper beskrivs bl a av Heisenbergs s k osäkerhetsrelationer.
Dessa beskrivningar överensstämmer alltså förbluffande väl med i uppsatsen beskrivna teorier.
Våg-partikel-dualism inkl Heisenbergs osäkerhetsrelationer, förklaras alltså enkelt via den
individuella interferensillusionen.
Notera att varken Einstein eller Heisenberg gav någon bra förklaring till våg-partikel-dualismen.

/ Illusionen