Vad tänker du på?

[Pilatus]

Njea, inte riktigt väl ? Vissa materiella rester kommer alltid att finnas kvar. "3 personen är helt separerad från vår verklighet"

Alternativ 3 kan innebära lite vad som helst.

Vad menas med det? Finns det alternativa sätt att vara död på?

[Fornax]

Njea, inte riktigt väl ? Vissa materiella rester kommer alltid att finnas kvar. "3 personen är helt separerad från vår verklighet"

Alternativ 3 kan innebära lite vad som helst.

Vad menas med det? Finns det alternativa sätt att vara död på?

Det finns alternativa sätt att mena att någon är död på.
Jag kan föreställa mig en död person som inte finns någonstans, en person som dör och fortfarande har en viss kontroll över vad som händer här på jorden, och en person som är helt separerad från vår verklighet... en person som lever vidare i en annan dimension med en form av samma medvetande men helt frånkopplad från vår värld. Tror själv inte på någon av de här alternativen men har förståelse för att andra vill tro på dem.

[Pilatus]

Vad menas med det? Finns det alternativa sätt att vara död på?

Jag kan föreställa mig en död person som inte finns någonstans, en person som dör och fortfarande har en viss kontroll över vad som händer här på jorden, och en person som är helt separerad från vår verklighet... en person som lever vidare i en annan dimension med en form av samma medvetande men helt frånkopplad från vår värld. Tror själv inte på någon av de här alternativen men har förståelse för att andra vill tro på dem.

Men vi är ju förnuftsvarelser som vet att tankeliv och medvetande kräver en fungerande hjärna. När vår aska väl är strödd så är det slut och snart nog är våra namn glömda. Om bl a vår själs eventuella odödlighet handlar den här föreläsningsserien av Shelly Kagan från Yale University. Dialogen Faidon handlar om Sokrates' syn på livet efter döden, som han avhandlar dagen innan han ska avrättas av den atenska staten för att ha förnekat dess gudar och tagit ställning emot demokrati. Sokrates argumenterar för att människan har en odödlig själ.

[klorofyll]

Tror själv inte på någon av de här alternativen men har förståelse för att andra vill tro på dem.

Så vad tror du?

[Fornax]

Tror själv inte på någon av de här alternativen men har förståelse för att andra vill tro på dem.

Så vad tror du?

Alltså.. jag är övertygad om att medvetandet försvinner för alltid när vi dör, men energin vi består av lever såklart vidare i annan form.

[Fornax]

upload a picture

Tänkvärt.

[Ben]

[Ben]

barndomsvän

[klorofyll]

Tror själv inte på någon av de här alternativen men har förståelse för att andra vill tro på dem.

Så vad tror du?

Alltså.. jag är övertygad om att medvetandet försvinner för alltid när vi dör, men energin vi består av lever såklart vidare i annan form.

Jag tycker att det är mycket intressant. Medvetande är väl grunden för en identitet. När du vaknar på morgonen antar jag att du vill göra något bra av dagen, du ser en mening, du vill själv må bra och kanske dessutom få andra att må bra. Det är förståeligt och din syn på liv och död delas av väldigt många, tycker jag att det verkar som. Men perspektivet är väsensskilt från mitt då jag tror att medvetandet överlever döden.

Hur har du grundat den uppfattningen om att inget kommer efter (vill du att din existens skall upphöra)?
Har din åsikt i frågan kommit av en uppfattning om vad som är realistiskt möjligt, har du lärt dig att vissa saker helt enkelt är omöjliga?

Jag gillar att upptäcka saker, jag minns när jag lärde mig Pythagoras sats, jag tyckte att det var otroligt. En del saker begriper vi oss inte oss på, exempelvis hur mänskligt liv blir till, vi vet ingenting om vad som hände på jorden före vår födelse av erfarenhet. Och vad är det som händer när vi drömmer en dröm? Eller när vår verklighetsuppfattning förvrängs?

[Fornax]

Hur har du grundat den uppfattningen om att inget kommer efter (vill du att din existens skall upphöra)?

Vill? Jag förstår inte vad det har med saken att göra. Vad jag vill ska hända har väl inte det minsta att göra med vad jag tror på?
Med all respekt så tror jag däremot att det är en fälla de flesta som tror på högre makter, övernaturliga ting, liv efter döden osv, har gått i.

Jag försöker ständigt aktivt hindra mina önskningar att influera över vad jag ärligt tror är de äkta universella sanningarna. Jag lever hellre med vetskapen om att det snart tar slut och att jag även fortsättningsvis kommer ha mängder med obesvarade frågor än att jag tillåter mig leva i en lång bekväm lögn.
Har förstått att väldigt många av de som tror på liv efter döden har fått den synen av att de inte klarar av att acceptera motsatsen. De vill det så mycket att de börjar tro på det. Pratar nu inte om dig eller någon annan här på forumet, jag vet inte närmare vad ni har för anledningar att tro som ni gör.

Ett bra exempel är en vän till mig som är från Irak. Han förlorade sin unga son i kriget och har sedan dess trott på ett liv efter detta. Självklart ska han få träffa sin son igen, något annat är inte acceptabelt, så numer är det hans tro (han är varken muslim eller kristen).
Det finns otaliga andra exempel på människor som fått sin tro på både gud och liv efter döden efter att de varit med om stora kriser - förlust av sina nära och kära, fängelsestraff, nära döden-upplevelser osv.

Min uppfattning om att det inte finns något liv efter döden har jag nog främst fått från att ha tänkt mycket på hur livet kom till, evolutionen och vad andligt sökande egentligen handlar om. Tror jag inte att bakterier, encelliga organismer, kvalster eller fjärilar får ett liv efter detta, och jag inte tror på en gud som favoriserar människan som art, så varför skulle jag tro på ett liv efter döden?

I vilket stadie skulle i så fall det levande ha fått sin själ som lever vidare? Var det vid de encelliga organismerna eller vid kvalstrena? Eller är det bara människor som får ett liv efter detta? Och vart hittar vi belägg för det? Inifrån?

[Ben]

Vart är alla stjärnbarn?

[Fornax]

Jag vill påpeka att jag respekterar och har förståelse för att andra är andliga och religiösa. Nu la jag bara fram mina raka tankegångar så du skulle förstå hur min logik går och varför jag tror som jag gör så det var inte meningen att vara arrogant och försöka överbevisa någon som tror annorlunda än mig själv. När jag t ex. säger att jag inte vill leva i en bekväm lögn så menar jag bara att jag inte vill lura mig själv, och det betyder inte att jag anser att andra lever i lögner bara för att de är andliga/religiösa.

[klorofyll]

Vill?

Hur som helst är viljan väldigt viktig. Om jag vill något som känns motstridigt, så försöker jag finna en lösning. Jag vet inte om det finns liv efter detta, men efter mycket om och men, ser jag ingen direkt motsättning mot att det skulle kunna finnas ett liv efter detta. Så jag väljer att tro på det för som jag ser det blir resultatet av mitt liv bättre på det viset. Jag blir lyckligare exempelvis, kanske mer konstruktiv.

Min uppfattning om att det inte finns något liv efter döden har jag nog främst fått från att ha tänkt mycket på hur livet kom till, evolutionen och vad andligt sökande egentligen handlar om. Tror jag inte att bakterier, encelliga organismer, kvalster eller fjärilar får ett liv efter detta, och jag inte tror på en gud som favoriserar människan som art, så varför skulle jag tro på ett liv efter döden?

Ett kvalster skall väl inte stå i vägen för ditt eviga liv! Men det du är med om, din ständiga upplevelse av dig själv och ditt samspel med omvärlden, vad är det? Hur har den upplevelsen ha kunnat frambringas i en molekylär evolution? Laddade atomer hit och dit, är det en bättre förklaring?

[Fornax]

Vill?

Hur som helst är viljan väldigt viktig. Om jag vill något som känns motstridigt, så försöker jag finna en lösning. Jag vet inte om det finns liv efter detta, men efter mycket om och men, ser jag ingen direkt motsättning mot att det skulle kunna finnas ett liv efter detta. Så jag väljer att tro på det för som jag ser det blir resultatet av mitt liv bättre på det viset. Jag blir lyckligare exempelvis, kanske mer konstruktiv.

Jag funkar precis tvärtom. Det är den här typen av slutsatser jag in i det sista vill undvika för att inte hamna på (fler) villospår. Jag ser istället ofta mina önskningar som några av flera möjliga utfall och vill absolut inte rakt av välja en av möjligheterna att tro på bara för att det råkar skänka just mig mest glädje.
Jag vill använda empiri, evidens och sannolikhetslära som grundbult i min verklighetsuppfattning och jag har svårt att se att det håller rent logiskt om jag då skulle börja tro på en massa saker bara för att jag tycker det hade klaffat enligt mina önskemål och hur mitt liv ser ut.
Ska jag på riktigt tro på något så behöver jag också ha något som tyder på att så är fallet så jag i så hög grad som möjligt, utifrån förutsättningarna, håller mina spekulationer och tolkningar nära sanningen.
Att välja att tro på något är helt främmande i min värld. Är inte det samma logik som att säga att man väljer att vilja något?

Jag vill faktiskt tro på en gud. Finns det något jag hade velat uppleva i min livstid så är det att få se det mäktiga skådespelet utspela sig framför mina ögon när gud kliver ner från himlen i all sin prakt och rör om ordentligt i grytan. Det hade varit helt fantastiskt om det fanns riktiga enhörningar också, och evigt liv, och jag vill mer än gärna alltid ha rätt i sak i de fall när jag har fel i sak, men jag är övertygad om att det gynnar mig mer i livet och att jag får en mer korrekt bild av verkligheten om jag inte rakt av börjar tro på sånt som råkar gynna just mig.
Det finns för många andra människor på den här planeten med sina egna unika önskemål för att jag ska kunna tro att alla ska få en massa önskemål uppfyllda bara för att de tror tillräckligt starkt.

Ett kvalster skall väl inte stå i vägen för ditt eviga liv! Men det du är med om, din ständiga upplevelse av dig själv och ditt samspel med omvärlden, vad är det? Hur har den upplevelsen ha kunnat frambringas i en molekylär evolution? Laddade atomer hit och dit, är det en bättre förklaring?

Jag är inte säker på att jag hänger med i vad du menar. Förstår jag dig rätt att du tvivlar på att människor och andra djurarter har evolutionerats fram utefter samma villkor? (samma "andliga" villkor kanske jag behöver förtydliga med)
Om det nu hade varit så att människan har ett liv efter detta, tror du då att människan är ensam med det och i så fall, tror du på en gud som har belönat just människan med den "förmågan"? Hur kommer det sig annars att det är just människor som lever vidare och inte kvalster när vi evolutionerat från samma "urfader"?

[klorofyll]

Jag har svårt för att tro något jag inte vill, har inte du?

Jag tror inte att det är någon skillnad mellan djur och människor. Liv som liv. Men skulle det vara mindre troligt att jag hade evigt liv därför att det skulle finnas massa andra varelser med evigt liv? Om sanningen gör att jag mår dåligt, d.v.s. om jag med all anledning ska behöva vara ledsen för att mitt liv är ändligt, så tror jag inte på den sanningen. Sanningen skall göra eder fria.