Vad tänker du på?

[Pilatus]

Hade jag varit här för att leta vänner hade jag inte beskrivit de flesta människors tänkanden som psykotiska och i övrigt varit så ärlig med vad jag tycker och tänker om andras beteenden.

Man skall givetvis vara både ärlig och förnuftig mot sina vänner. Är inte klassikern dilemmat då kompisens partner flirtar öppet med någon. Hur gör man då? Hur skall man i efterhand förklara att alla visste, men ingen knystade, inte ens den bästa vännen? Just på tal om ärlighet.

Sådana situationer hoppas man slippa. Man skall väl vara mån om sina vänner, och kan man finna nya vänner så är det väl bara bra. Jag ser mig inte som ovän med någon här eller i den krets jag umgås. Klarar man inte umgänget med en viss person så får man väl se till att undvika att hamna i hans/hennes sällskap.

Varför är det så svårt? Träna på att vara litet smidig om du anser att rättframheten är ett problem som du plågas av. När man inte vill vara smidig längre så får man väl pysa ut litet ånga.

[Fornax]

Hade jag varit här för att leta vänner hade jag inte beskrivit de flesta människors tänkanden som psykotiska och i övrigt varit så ärlig med vad jag tycker och tänker om andras beteenden.

Man skall givetvis vara både ärlig och förnuftig mot sina vänner.

Ja.... balans är bra.

Klarar man inte umgänget med en viss person så får man väl se till att undvika att hamna i hans/hennes sällskap.

Det är inte så lätt alla gånger att undvika katten som smugit sig in bland hermelinerna.

Varför är det så svårt? Träna på att vara litet smidig om du anser att rättframheten är ett problem som du plågas av. När man inte vill vara smidig längre så får man väl pysa ut litet ånga.

Tror det kan handla om min förkärlek för extremer och mitt undermedvetna behov av att få utlopp för dem. Rättframheten kan nog vara själva utpyset av ånga. Att träna på att hålla inne ångan låter svårt.

[Anders]

Undrar lite om vad du Fornax har för bild av hur man skaffar vänner. Stryka folk medhårs och prata plattityder? Knappast. Vännerna får man då man inte stryker medhårs, åtminstone de vänner som är värda att kallas vänner.

Sen naturligtvis om man signallerar "jag gillar dej" och inte bara är uppfylld av det man vill ha sagt.

[Fornax]

Undrar lite om vad du Fornax har för bild av hur man skaffar vänner. Stryka folk medhårs och prata plattityder? Knappast. Vännerna får man då man inte stryker medhårs, åtminstone de vänner som är värda att kallas vänner.

Sen naturligtvis om man signallerar "jag gillar dej" och inte bara är uppfylld av det man vill ha sagt.

Såå.. om man är onödigt rak och hård i orden och kallar folk för galningar under ca 9 års tid och blir oense med de flesta... och mixar det med en vänligare och mer sympatisk inställning från och till, så anses man alltså vara medhårsstrykande? Konstig slutsats. Du skulle alltså bara vilja uppleva den otrevligare attityden?
Det finns nog ingen här jag inte har använt båda inställningarna mot. Ingen blir mer medhårsstrykt än den andra, lite beroende på hur hårda i tonen de har varit mot mig.

Prata plattityder är nåt jag reagerat på också men tycker inte det händer så ofta ändå. Tycker jag svarar konkret och informativt för det mesta, utifrån mina förutsättningar.
Vänner letar jag aldrig men skulle jag göra det skulle det nog vara på samma sätt som andra människor gör det.
Letar ni vänner här eller? Det är knappast min uppfattning när jag läser vissa trådar här. Ännu en gång särskiljer ni mitt beteende från ert fast ni beter er likadant. Jag förväntas försöka bli vän med andra här men ni kan såga varandra vid fotknölarna och kalla varandra både det ena och andra.
När ni sen byter ämne och är trevligare mot varandra och inte är långsinta är ni alltså plötsligt medhårsstrykande?

Förstår att man kan framstå som uppfylld av sig själv när man tvingas redogöra omständigheterna i ens personlighet hela tiden. Hade det varit mindre snack om hur jag är så hade jag heller inte suttit och snackat om mig själv stup i kvarten. Som nu... var jag just uppfylld av mig själv för att jag pratade om mig själv igen pga din provokation?

Ett snällt mähä är jag för övrigt mycket hellre än har den typen av "hårda" och torra personlighet (EDIT:) en viss person har blivit känd för här.

.... ser du? Det är attacker av den här sorten jag tycker är onödiga. Är resultatet att man blir ett mähä then so be it.

[Antic]

I början hade jag svårare för kommunikation på internet och råkade ofta i bråk med diverse personer. Idag vet jag att folk är idioter. Det som ställde till det mest för min del var nog att jag överskattade folks förnuft kraftigt. Några år på Facebook lärde mig väldigt mycket om hur folk egentligen är, och vad de gör.

Jag förvånas inte över något de säger eller gör nuförtiden. Då klarar man att hålla humöret betydligt bättre och jämnare.

Typ

- Aha, en idiotkommentar, något annat var inte väntat i det läget.

Faktum är att jag blir avsevärt mer förvånad om jag ser någon använder lite förnuft.

[klorofyll]

mellan den jag var i vardagen
inför omvärlden
och den jag ville vara,

Jag tror att man måste bli bättre på att uppmärksamma små sublima intryck, skaffa sig elefantöron, örnblick, silkesvantar och låta känslorna översvalla likt skvalpet i ett glas. Jag tror att det har två orsaker, dels att man är hämmad, men kanske viktigare att man har en otillräcklig verklighetsuppfattning.

[Pilatus]

Idag vet jag att folk är idioter.

Sådant tal går inte hem, även om det är tänkt som ett skämt, doften av megalomana idéer blir alltför påfrestande.

[Fornax]

Idag vet jag att folk är idioter.

Sådant tal går inte hem, även om det är tänkt som ett skämt, doften av magalomana idéer blir alltför påfrestande.

När någon plötsligt börjar låta som en annan välbekant person så kan man i många fall dra slutsatsen att det är ett försök till ett ytterligare närmande till denne. Tur att även denne denne har ögon och slutledningsförmåga.

[Antic]

Sådant tal går inte hem, även om det är tänkt som ett skämt, doften av magalomana idéer blir alltför påfrestande.

Det är definitivt inget skämt.

Ingen skulle önska högre än mig att det vore ett skämt. Titta på samhället och hur vi uppför oss på planeten vi bor på, så inser du också snart att det tyvärr inte är ett skämt.

Innan jag kom ut på internet och började posta i forum och sociala nätverk så förstod jag inte mycket om folk. Visst såg jag väl en del i verkliga livet som jag fattade noll av. Redan i skolan förstod jag inget om (för mig) pointless fester och socialt standard umgänge. vilket slöseri med tid när man kunde skapa något istället och lära sig något helt nytt.

Jag trodde folk var bra mycket mera flexibla, öppna, fantasifulla och klipska än de var. När jag väl kom ut på sociala nätverk blev det en enda stor frustration i början. Folk var hur endimensionella, onyfikna, fantasilösa och korkade som helst.

De levde bara sina liv, som innebar en rak räls framåt som såg likadan ut år efter år. De lyssnade bara på en typ av musik och var inte ens nyfikna på något. De berättade samma ointressanta saker om och om igen och förstod noll om något annat utanför deras lilla stereotypa sfär som kallades för "medelsvensson".

Allt skulle vara "vanligt", "normalt" och "rätt" i deras lilla fördomsfulla sfär, ingen fantasi eller sökande efter extremer där inte. De tänkte inte ens en egen tanke utan gjorde bara det som de blivit lärda av idiotsamhället vi lever i. Dessa fantasilösa stackars människor behövde saker som anordnades för dem för att de skulle ha något att göra, eller användandet av droger för att ens kunna ha något kul. Idioterna behövde till och med regler för att de inte hade något förnuft själva.

Att tänka "out of the box" var en utopi för de här samhällslobotomerade stackarna.

Tro mig, 5 veckor på FB säger väldigt mycket om hur folk är, vad de gör och vad de tycker, stackarna berättar ALLT för dig, hela tiden, och det enda de trycker "tumme upp" för, är en prestation som vem som helst kan göra, som att diska eller laga mat.

[Fornax]

Sådant tal går inte hem, även om det är tänkt som ett skämt, doften av magalomana idéer blir alltför påfrestande.

När jag väl kom ut på sociala nätverk blev det en enda stor frustration i början. Folk var hur endimensionella, onyfikna, fantasilösa och korkade som helst.

De levde bara sina liv, som innebar en rak räls framåt som såg likadan ut år efter år. De lyssnade bara på en typ av musik och var inte ens nyfikna på något. De berättade samma ointressanta saker om och om igen och förstod noll om något annat utanför deras lilla stereotypa sfär som kallades för "medelsvensson".

Medel-Svensson är du inte, det är en sak som är säker. Däremot borde du nog inte vara så säker på att du själv inte passar in under din egna beskrivning över hur andra människor omkring dig fungerar.
Om jag säger så här.. ge det ett försök att läsa enbart alla dina egna inlägg i tråden "Vad utgör medvetandes referens?" från början till slut och förklara sen i efterhand hur många hundra gånger du har repeterat samma poänger om och om och om och om och om och om igen. Det är något helt otroligt.. jag har nog aldrig i hela mitt liv sett en sådan repetition av samma poänger om och om igen med en sådan frenesi och med en sån oförståelse om vad som händer utanför den lilla stereotypa sfären, PRECIS det du just kritiserade andra för att göra.
Du tittar på andra och ser ett liv som går på rak räls framåt och ser likadant ut år efter år (!), du ser en onyfikenhet efter andra influenser (!), berättande av samma ointressanta saker om och om igen (!). Men du ser inte att du gör exakt samma sak själv...?

Hur är det möjligt att missa?

[Antic]

Titta på de andra inläggen.

Sen förstår du varför jag repeterat och repeterat, dessutom klagat på att jag måste reperera om och om igen (i samma tråd).

Det sista Pilatus skrev i den andra liknande tråden om Guds existens, brydde jag mig inte ens om att svara på då han inte ens läste inlägget utan bara första meningen i det.

Och medan han bara citerar andra så försöker jag faktiskt presentera något eget som ingen annan gjort före mig. Illusionen är väl den ende här som försöker samma sak även om vi har ganska olika approach.

Citera andra är inget svårt, men att tänka själv kräver desto mer.

Man kan säga så här, jag är nog så långt ifrån en medelsvensson man kan komma, och det har sina orsaker.

[Anders]

Tänk på att - för "den andre" är han lika central i sitt universum som du är i ditt. Att lägga på andra epitet som "medelsvensson" är ganska trångsynt. Alla har sitt race och gör det som är rätt för dem i deras situation och med deras bakgrund. Att gå omkring att inbilla sig att man är "unik" är ... Rätt! Men kom ihåg att alla andra är fan lika unika de också.

[Fornax]

Tänk på att - för "den andre" är han lika central i sitt universum som du är i ditt.

Jag är inte det minsta överraskad att det där kortet spelas igen. Det har skett med jämna mellanrum på det här forumet så länge jag kan minnas. Jag har beskrivit fenomenet jag vet inte hur många gånger förut. Du är oääändligt ensam om att använda det kortet om du förstår vad jag menar.

"Tanken verkar vara att det är bättre att hugga lite under bordet och samtidigt vissla så oskyldigt man bara kan i förhoppning om att motparten inte ska känna att de har tillräckligt att gå på för att kunna reagera och ge svar på tal.
Man rider på motpartens tveksamhet, eller snarare oförmåga att 100% kunna utesluta att det var en poäng som var ämnad för honom eller henne, och skulle personen reagera så är det såklart standard att förneka att det var en kritisk åsikt sänd under bordet som man försökte slippa stå till svars för. Då var det bara ett allmängiltigt påstående.."

[Pilatus]

Märklig diskussion om "den andre". Skall nog läsa något om stoikerna i dag. Det känns som om det vore dags för en kopp kaffe, att vakna till litet.

[Fornax]

Citat:
"Intuition är att känna på sig - det vi ibland kallar magkänsla. Att intuitivt direkt känna vad vi ska göra i en viss situation - eller, oftare, vad vi inte ska göra - och detta innan vi har hunnit tänka efter.

Enligt lexikon är intuition en direkt förnimmelse av sanning eller faktum, oberoende av förnuftsresonemang.
Förnimmelser är alltid kopplade till erfarenheter - vilket i sin tur innebär att ju längre vi lever och ju mer vi är med om desto starkare blir vår intuitiva förmåga!
Bearbetningen av sinnesinformation sker implicit (omedvetet) och framstår sedan för oss som just direkt förnimmelse - det vi kallar intuition."

I många fall, kanske de flesta, kan man inte vara helt säker. Men så ser man ibland just det där ordet eller den formuleringen som får allt att tippa över och man förstår plötsligt precis vad det talas om. Och det är också meningen att den förståelsen ska infinna sig samtidigt som budskapet är dolt för andra... för självklart är budskapet skickligt dolt så endast en enskild person eller ibland några få personer ska förstå vad som menas. Och eftersom det är så vanligt att människor tror universum cirkulerar runt dem själva så tror de flesta andra omkring en att man inbillar sig när man väl reagerar... och inget kan vi göra åt saken mer än att fortsätta vara kritiska mot det vi upplever, framförallt det vi själva vill ska vara rätt.
Eller så struntar vi i hur vi uppfattas och meddelar personen i fråga att hen är feg som inte vågar ta diskussionen direkt. Bonusen då är att de övriga som också förstod budskapet ser exakt vad som händer och dömer den fege därefter.