Vad utgör medvetandets referens?

[Antic]

Objektet är något yttre, skilt från subjektet, det musikstycke (Brahms tredje symfoni) som subjektet avlyssnar och är medvetet om i mitt exempel. Men du upplever ingenting? Du kan möjligen glädjas åt att det besparar dig kostnaden för konsertbiljetter.

Byt ut "är" mot "blir". Vi kan bara uppleva något som "blir något" i upplevelsen.

[Pilatus]

Objektet är något yttre, skilt från subjektet, det musikstycke (Brahms tredje symfoni) som subjektet avlyssnar och är medvetet om i mitt exempel. Men du upplever ingenting? Du kan möjligen glädjas åt att det besparar dig kostnaden för konsertbiljetter.

Byt ut "är" mot "blir". Vi kan bara uppleva något som "blir något" i upplevelsen.

Varför skulle jag anta att objektet endast är en föreställning i subjektets medvetande? Det är närmast en solipsistisk uppfattning. Ditt hörselsinne förnimmer de ljudvågor som frambringas av orkestern. Vi förstår lätt att verket är komponerat av Brahms och att det är den tredje symfonin. Det blir inte till, det är ett från subjektet skilt stycke musik, ett objekt.

[Illusionen]

.
Jaget:s subjektiva relation till rum-tiden.

Detta inlägg är ersatt med nytt omarbetat inlägg den 4 jan.

/ Illusionen

[Antic]

Varför skulle jag anta att objektet endast är en föreställning i subjektets medvetande? Det är närmast en solipsistisk uppfattning.

Inte alls eftersom vi alla upplever samma universum som existerar oberoende av oss. Det vi gör är att uppleva fysiken i det här universumet på det enda sätt som fysik är möjligt på, att uppleva den inom oss.

Gjorde vi inte det skulle ingenting gå att uppleva och ännu mindre skulle något gå att uppleva olika. Vi kan inte uppleva något som är något bestämt, vi kan bara uppleva något som skapas av upplevelsen.

Pilatus, du är väl hyfsat smart? Sätt dig en stund och tänk efter lite hur en fysisk värld med bestämda objekt skulle fungera rent logiskt med upplevandet.

[Illusionen]

.
Jaget:s subjektiva relation till rum-tiden.

Detta inlägg ersätter föregående med samma rubrik.

Problemet vi står inför, vad gäller begreppet ”jag”, är att förklara hur jaget, den subjektiva
upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas till, något materiellt.
Det går sannolikt ej att förklara fullt ut, möjligen principiellt.
Konceptets unika hypotes/teori avseende jaget, saknar troligen motsvarighet i litteraturen.
Teorin kan principiellt sammanfattas som följer.

I tidigare inlägg har beskrivits hur konceptet betraktar jaget, samt att jaget befinner sig utom räckhåll
för rum-tiden, med/vid aktuella beskrivningar.
Begrundar man argumenten så inses att jaget omöjligt kan beskrivas utifrån vår atomära verklighet.
Matematikens regelverk, är utformat för att spegla verkligheten, och är då inte till någon egentlig hjälp,
när vi söker jagets ursprung.
Principen vi söker är den atomära modell, som beskriver relationen mellan jaget och rum-tid.

Rum-tiden beskrivs i konceptet via MaskeringsPrincipen, MP.
Via maskeringen ger MP medvetandet den referensförankring som ligger till grund för jaget, samtidigt
som den obalans som MP ger upphov till i förlängningen ligger till grund för rum-tid.
Jagets perspektiv relativt rum-tiden ges således primärt av MP. Med detta har vi beskrivit det
observationsperspektiv som utmärker jaget, men ej jagets ”egen-mekanism”.

Euler-tabellen i konceptet, redovisar hur normeringen övergår i ej normerade interferenstermer.
Dessa interferenstermer uppvisar egenskaper som kan hänföras till resonansfenomen.
Det är samma interferensfenomen som konceptet använder vid förklaring av begreppet rum-tid.
Det vi kan se här är hur MP resulterar i en typ av resonans (≈ förstärkning respektive koncentration).
RESONANS är ett atomärt fenomen, som här kan betraktas som en effekt av MP.
Atomärt kan därigenom växelverkan mellan t ex A och B, där A och B maskerar var för sig, betraktas
som effekt av samverkande resonanser.

Slutsatsen av detta resonemang är att RUM-TIDEN kan liknas vid ett RESONANS-FENOMEN.
Relationen mellan jaget och rumtiden kan då skrivas som relationen mellan jaget och resonans-fenomen.
Vår verklighet involverar därigenom de förstärkningsvariationer som kännetecknar resonansfenomen.
Den speciella relativitetsteorin kännetecknas t ex av dessa resonansegenskaper.

Viktigt att notera är att resonemanget tillämpar fenomenet resonans som atomär förklaringsmodell.
De egenskaper som kännetecknar resonans utgör därigenom en begränsad atomär beskrivning, utifrån
rum-tidens perspektiv och storheter. En atomär beskrivning kan därför omöjligt ge en slutgiltig
förklaring av vad jaget representerar utanför rum-tiden.

Då DubbelReferensPrincipen, DRP, i konceptet beskrivs som en REFERENSNEUTRAL normerad ömsesidig
växelverkan saknar den vår verklighets storheter, vilket innebär att ”mekanismen” är abstrakt. Det finns
därmed skäl att anta att ej förnimbara mekanismer, utöver de atomära referenserna, är involverade i jaget,
vilket separerar jaget från rum-tiden.

Medan partiklarna A och B ovan växelverkar externt, skiljer sig jaget även från detta genom att växelverkan
primärt sker internt. Hjärnans hierarkiska och komplexa nät av interna resonansstrukturer växelverkar
enligt konceptet via dynamiska maskeringar, som ur atomärt perspektiv genererar likaså dynamiska
referensstrukturer. Dessa interna strukturer skiljer sig från de externa och rum-tiden.
Jag har valt att benämna dessa skilda strukturer för olika perspektiv. Konceptets hypotes är, mot denna
bakgrund, att jaget genereras som konsekvens av perspektivgränsöverskridande. Det innebär att
beskrivningen av jaget som ”mekanism” är separerad från den rena rum-tidens regelverk och storheter.

Förenklat kan detta beskrivas som att ”gränssnittet” (= länken) som principiellt ”separerar” jaget från rum-tiden,
innefattar en typ av referensberoende transformering. Denna transformeringsfunktion baseras på tidigare
beskrivna involverade REFERENSER, till följd av Medvetandets Referens, MR, och MaskeringsPrincipen, MP.

Transformeringen medför således, via den principiella separeringen, att jaget EJ är en direkt konsekvens av
något materiellt utan av universums resonansförutsättningar.
Den materiella förnimmelsen är ju något som medvetandet är delaktigt i skapandet av.
Viktigt att notera för förståelsen av den subjektiva förnimmelsen är därför att transformeringen innefattar
beroende av den egna referensen, MR.

Medvetandet erhåller sitt subjektivt autonoma jag, inkl observatörsposition/perspektiv, gentemot verkligheten,
via den transformation som beskrivs i ovanstående principer och resonemang.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=MKLwutElZ-s
https://www.youtube.com/watch?v=gTKsHwqaIr4

THE END

[Antic]

Sedan har vi ett medvetande till, självmedvetandet. Det som låter oss betrakta oss själva, där vi ser oss, rannsakar oss och blir medvetna om att vi är medvetna. Logiskt sett kan vi inte betrakta oss från det som vi skall betrakta, så frågan blir vad vi betraktar oss från. Kanske självmedvetandet är ett separerat medvetandet så att ett medvetande betraktar ett annat helt enkelt.

[Illusionen]

Sedan har vi ett medvetande till, självmedvetandet. Det som låter oss betrakta oss själva, där vi ser oss, rannsakar oss och blir medvetna om att vi är medvetna. Logiskt sett kan vi inte betrakta oss från det som vi skall betrakta, så frågan blir vad vi betraktar oss från. Kanske självmedvetandet är ett separerat medvetandet så att ett medvetande betraktar ett annat helt enkelt.

Det täcks sannolikt in av det jag beskriver som, citat,
"Hjärnans hierarkiska och komplexa nät av interna resonansstrukturer växelverkar enligt konceptet via
dynamiska maskeringar, som ur atomärt perspektiv genererar likaså dynamiska referensstrukturer."
Den dynamiska maskeringen medför därigenom att hjärnprocessen förmår variera referens som funktion av resonansvariationerna.
Det rör sig sannolikt om parallella multiprocesser, inkluderande "sub-tider" o dyl., som sammantaget utgör grund för medvetandet.
Ur det atomära resonansperspektivet resulterar de dynamiska maskeringarna därigenom i en enorm komplexitet,
innefattande egenskaper (= "jaget") som ej går att beskriva i enbart rum-tid.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=7Q7AFuGZCsY

[Illusionen]

Teorin om Big Bang vilar på skilda typer av observationer,
• Universums utvidgning
• Fördelning av grundämnen i universum
• Bakgrundsstrålningen
Dessa observationer refererar till storheter hemmahörande inom rumtidens ram.
Rum-tid förutsätter dock något.
Finns det då skäl att ifrågasätta om universum har sitt absoluta ursprung i en Big Bang ?

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=YSY3zPluWCk

[Pilatus]

Teorin om Big Bang vilar på skilda typer av observationer,
• Universums utvidgning

Om vi tar entropins andra huvudsats som utgångspunkt ser vi att alla system utgår från ett relativt ordnat tillstånd och går mot större oordning. Observationen att universum utvidgas och att nivåerna på dess energitillstånd efterhand blir lägre, stämmer med Big Bang-modellen.

Rum-tid förutsätter dock något.
Finns det då skäl att ifrågasätta om universum har sitt absoluta ursprung i en Big Bang ?

Den kosmologiska standardmodellen klarar sig rätt bra. Antagligen kommer standardmodellen att justeras efterhand som arbetet med en teori om allting utvecklas.

Stephen Hawking skriver om komplexa tal i boken Svarta hål och universums framtid. Jag har inte sett att du någon gång refererat till någon kosmolog som skriver om rumtid och sådana funderingar som du själv brottas med.

[Antic]

Teorin om Big Bang vilar på skilda typer av observationer,
• Universums utvidgning
• Fördelning av grundämnen i universum
• Bakgrundsstrålningen
Dessa observationer refererar till storheter hemmahörande inom rumtidens ram.
Rum-tid förutsätter dock något.
Finns det då skäl att ifrågasätta om universum har sitt absoluta ursprung i en Big Bang ?

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=YSY3zPluWCk

Är Big Bang något som är helt och hållet upplevt?

Då finns alla skäl i världen att ifrågasätta.

Dessutom skulle all logik redan upphävts eftersom big bang skulle vara den stora logikdödaren som drog ned resten i ett bottenlöst svart hål.

[Pilatus]

Är Big Bang något som är helt och hållet upplevt?

Det finns inte mycket som är helt och hållet upplevt, mest sådant som skräck, smärta, värme, ljus, ljud.

Big Bang är ett teoriberoende fenomen som stöds av ett stort antal observationer och mätningar.

[Illusionen]

Teorin om Big Bang vilar på skilda typer av observationer,
• Universums utvidgning

Om vi tar entropins andra huvudsats som utgångspunkt ser vi att alla system utgår från ett relativt ordnat tillstånd och går mot större oordning. Observationen att universum utvidgas och att nivåerna på dess energitillstånd efterhand blir lägre, stämmer med Big Bang-modellen.

Rum-tid förutsätter dock något.
Finns det då skäl att ifrågasätta om universum har sitt absoluta ursprung i en Big Bang ?

Den kosmologiska standardmodellen klarar sig rätt bra. Antagligen kommer standardmodellen att justeras efterhand som arbetet med en teori om allting utvecklas.

Stephen Hawking skriver om komplexa tal i boken Svarta hål och universums framtid. Jag har inte sett att du någon gång refererat till någon kosmolog som skriver om rumtid och sådana funderingar som du själv brottas med.

Jag tolkar ditt inlägg som att du anser att det inte finns anledning att ifrågasätta om universum har sitt absoluta ursprung i en Big Bang.
Betraktar vi Big Bang som en singularitet, innan förutsättningar för rum-tid existerar, infinner sig frågan, var någonstans befinner sig singulariteten,
i avsaknad av rum ? Kan du ge en enkel förklaring ?

I tidigare inlägg förklaras hur detta problem elimineras, genom att atomärt betrakta universum som ett dynamiskt komplext (reellt och imaginärt) fenomen. Balanskriteriet ∆Ø beskrivs som en spegling av universums komplexa dynamik.

/ Illusionen

[Pilatus]

Stephen Hawking skriver om komplexa tal i boken Svarta hål och universums framtid. Jag har inte sett att du någon gång refererat till någon kosmolog som skriver om rumtid och sådana funderingar som du själv brottas med.

Jag tolkar ditt inlägg som att du anser att det inte finns anledning att ifrågasätta om universum har sitt absoluta ursprung i en Big Bang.

Det finns ingen observation som pekar på att Big Bang teorin skulle vara fel och teorin verkar mycket hållfast.

Betraktar vi Big Bang som en singularitet, innan förutsättningar för rum-tid existerar, infinner sig frågan, var någonstans befinner sig singulariteten, i avsaknad av rum ? Kan du ge en enkel förklaring?

Det finns inget "innan" rummet existerar. Singulariteten (om det nu är en punkt utan utsträckning) är ett randvillkor. Från denna punkt utgår tid och rum, alltså att rum, tid, kausalitet och materiens egenskaper, naturkonstanter här har sitt ursprung. Jag tror inte Hawking gillade en sådan lösning, han tyckte den sortens förklaring krävde något mer (Gud). Man kan naturligtvis komma ur detta dilemma genom att anta att svarta hål leder till något annat (ett universum skilt från vårt, eller en annan plats i vårt universum). Universum skulle på så sätt kunna vara något som bara finns. På något sätt får vi nöja oss med att det vetbara har gränser.

I tidigare inlägg förklaras hur detta problem elimineras, genom att atomärt betrakta universum som ett dynamiskt komplext (reellt och imaginärt) fenomen. Balanskriteriet ∆Ø beskrivs som en spegling av universums komplexa dynamik.

Jag refererade till Stephen Hawking och hans användning av komplexa tal (reellt tal + imaginärt tal). Det är på så sätt han diskuterar rumtidsbegreppet, med tiden som den imaginära representationen. Jag kan bara rekommendera att du lånar den på ditt bibliotek. Jag lovar att du kommer finna boken intressant och att det kan kasta litet ljus över dina egna tankar på hur världen ter sig.

[Illusionen]

Stephen Hawking skriver om komplexa tal i boken Svarta hål och universums framtid. Jag har inte sett att du någon gång refererat till någon kosmolog som skriver om rumtid och sådana funderingar som du själv brottas med.

Jag tolkar ditt inlägg som att du anser att det inte finns anledning att ifrågasätta om universum har sitt absoluta ursprung i en Big Bang.

Det finns ingen observation som pekar på att Big Bang teorin skulle vara fel och teorin verkar mycket hållfast.

Betraktar vi Big Bang som en singularitet, innan förutsättningar för rum-tid existerar, infinner sig frågan, var någonstans befinner sig singulariteten, i avsaknad av rum ? Kan du ge en enkel förklaring?

Det finns inget "innan" rummet existerar. Singulariteten (om det nu är en punkt utan utsträckning) är ett randvillkor. Från denna punkt utgår tid och rum, alltså att rum, tid, kausalitet och materiens egenskaper, naturkonstanter här har sitt ursprung. Jag tror inte Hawking gillade en sådan lösning, han tyckte den sortens förklaring krävde något mer (Gud). Man kan naturligtvis komma ur detta dilemma genom att anta att svarta hål leder till något annat (ett universum skilt från vårt, eller en annan plats i vårt universum). Universum skulle på så sätt kunna vara något som bara finns. På något sätt får vi nöja oss med att det vetbara har gränser.

I tidigare inlägg förklaras hur detta problem elimineras, genom att atomärt betrakta universum som ett dynamiskt komplext (reellt och imaginärt) fenomen. Balanskriteriet ∆Ø beskrivs som en spegling av universums komplexa dynamik.

Jag refererade till Stephen Hawking och hans användning av komplexa tal (reellt tal + imaginärt tal). Det är på så sätt han diskuterar rumtidsbegreppet, med tiden som den imaginära representationen. Jag kan bara rekommendera att du lånar den på ditt bibliotek. Jag lovar att du kommer finna boken intressant och att det kan kasta litet ljus över dina egna tankar på hur världen ter sig.

Min fråga lyder citat, ”Var någonstans befinner sig singulariteten, i avsaknad av rum ?”
Kanske jag missförstår dig, men kan inte se att du besvarat frågan.
Du kanske definierar singularitet på ett annorlunda sätt när du nämner randvillkor ?
Om randvillkoret är ett atomärt begrepp (vilket det bör vara) förutsätter det rum-tid,
och då förefaller det som att du ur bevissynpunkt har ett definitionsproblem.
Singulariteten i din tappning är då sannolikt en oplacerbar atomär illusion.

/ Illusionen

[Pilatus]

Min fråga lyder citat, ”Var någonstans befinner sig singulariteten, i avsaknad av rum ?”

Din fråga är i sig en paradox.

Och jag svarade att jag tolkar singulariteten som "en punkt utan utsträckning". Den befinner sig inte, universum utgår från denna punktformade singularitet, alltså rum, tid, kausalitet och materiens egenskaper och naturkonstanter.

Kanske jag missförstår dig, men kan inte se att du besvarat frågan.

Jo visst svarade jag!

Om randvillkoret är ett atomärt begrepp (vilket det bör vara) förutsätter det rum-tid,
och då förefaller det som att du ur bevissynpunkt har ett definitionsproblem.

Det är en modell jag talar om, Illusionen! Det finns ingenting som kan kallas atomärt i den punkt vi talar om, atomer är något som bildas först då universum svalnat.

Singulariteten i din tappning är då sannolikt en oplacerbar atomär illusion.

Det är naturligtvis ingen illusion att världen är allt som finns. Det är i din föreställning som Big Bang tycks uppstå i något rumsligt. Big Bang är rummet.