Finns Gud?

[Antic]

Tyvärr inte men försöker resonera och tänka logiskt.

[Antic]

Jag har inte talat om någon ren och skär slump ovan, ännu mindre om mystiska naturkrafter! Min fråga avsåg något helt annat, nämligen hur naturvetenskapens enkla och raka principer kan förklara min upplevelse av att vara till.

Då får du lägga till något som den saknar.

En orsak och ett syfte.

[Pilatus]

Jag har inte talat om någon ren och skär slump ovan, ännu mindre om mystiska naturkrafter! Min fråga avsåg något helt annat, nämligen hur naturvetenskapens enkla och raka principer kan förklara min upplevelse av att vara till.

Då får du lägga till något som den saknar. En orsak och ett syfte.

Vad syftar den på? Då det gäller naturvetenskapliga principer kan man tala om funktioner. Min upplevelse av världen är en tolkning av vad mina sinnen tar emot och vad jag hittills har upplevt och förstått av världen.

Kanske tänker du på något annat, någon påhittad yttre orsak och plan. Även om det skulle finnas något sådant så har jag ingen kunskap om vad det skulle kunna vara.

[Algotezza]

Den förste röraren/skaparen är väl snarare naturlagar, kausalitet, komiska konstanter, tid,

Ibland är Freud framme med sina komiska felsägningar.

Kanske Antics inlägg... eller mina egna...

[Algotezza]

Gjorde det inte, så skulle vi inte ha något att uppleva till att börja med. Upplever vi så upplever vi något som definitivt inte är en upplevelse.

Både tid och rum är något upplevt så ingen av dem kan existera utanför upplevelsen. Och gjorde de så skulle vi inte kunna uppleva någon av dem.

Den ultimata förvirringen? En massa påståenden utan bevis.

Enkel och rak logik. Borde inte vara något större problem att kunna greppa detta?

1.Om tid och rum existerade utanför upplevelsen? Varför skulle vi då behöva uppleva dem alls?

2.Vi kan inte uppleva något som är något specifikt, vi kan bara uppleva det som upplevelsen skapar.

1. Vi måste uppleva dem just därför att de finns utanför upplevelsen - för att kunna överleva i en värld präglad bl.a. tid och rum.
2. Vad menar du med specifikt? Vår upplevelse är full av specifika detaljer. Hade det bara varit ett ospecifikt bludder hade vi inte överlevt. Farorna i livet är specifika och för att vi ska överleva måste vi också kunna uppleva dem specifikt för att bemästra eller fly från dem.

Vi upplever det som våra upplevelseförmågor skapar eller förmedlar. Upplevelsen skapar ingenting, det är den våra förmågor att uppleva skapar.

[Antic]

Jag vet ärligt talat inte vad du pratar om Algotezza. Du förstår nog inte vad jag skriver helt enkelt.

[Antic]

Vad syftar den på? Då det gäller naturvetenskapliga principer kan man tala om funktioner. Min upplevelse av världen är en tolkning av vad mina sinnen tar emot och vad jag hittills har upplevt och förstått av världen.

Kanske tänker du på något annat, någon påhittad yttre orsak och plan. Även om det skulle finnas något sådant så har jag ingen kunskap om vad det skulle kunna vara.

Precis vad jag menar. "Funktioner" kommer inte ta oss någon vart att förklara varför vi finns här eller varför vi upplever världen på det vis vi gör. Vetenskap är tom på det sättet att den förklarar bara funktioner och inget annat.

Skall vi få något som helst grepp om vaför vi finns, varför vi upplever världen som vi gör så måste vi ta fram ett syfte till att vi finns här samt vem som har konstruerat universum och vårt sätt att uppleva.

Annars kommer vi aldrig komma längre än till helt obegripbara funktioner, slump, logiska fel och känslan av att inte veta ett dyft om något, där allt beskrivs med hypoteser som egentligen inte säger något. Först när vi börjar se universum som ett skaparverk, en mening och syfte bakom och oss själva som avbilder så kommer vi komma någon vart.

Allt handlar inte bara om kalla obegripbara funktioner, det handlar om värme, känslor, syfte och upplevelser.

[Algotezza]

Jag vet ärligt talat inte vad du pratar om Algotezza. Du förstår nog inte vad jag skriver helt enkelt.

Dito

[Antic]

Algotezza

Något som är något specifikt går bara att se som det är. Ett fast mått är något specifikt och går inte att uppleva, därför är måttet precis likadant för alla, just för att det inte går att uppleva.

Vore universum något specifikt utanför upplevelsen, skulle universum inte gå att uppleva alls. Det skulle bara gå att se som det är.

[Antic]

Algotezza, hoppas detta gör saken klarare om du inte förstår vad jag menar?

När vi upplever så "skapar upplevelsen objekten". Alla objekt "blir till det" som upplevelsen skapar och ständigt föränderliga. Därför kan vi studera ett objekt från olika vinklar då upplevelsen bygger objektet.

Olika upplevelser kommer dessutom bygga objekten olika men inget sätt kommer att vara mer rätt eller fel.

Ett specifikt objekt "utanför upplevelsen" "som är något specifikt" skulle vara oföränderligt på det sätt "som det är" och upplevelsen skulle inte kunna bygga något av det, eftersom då alla objekt "är någonting bestämt".

Och kunde upplevelsen bygga objekten så skulle alla sätt att bygga dem vara fel, utom ett enda, på det sättet "som de är".

Förstår du bättre nu?

[Pilatus]

"Funktioner" kommer inte ta oss någon vart att förklara varför vi finns här eller varför vi upplever världen på det vis vi gör.

Nej, vem hade förväntat sig det?

Skall vi få något som helst grepp om varför vi finns, varför vi upplever världen som vi gör så måste vi ta fram ett syfte till att vi finns här samt vem som har konstruerat universum och vårt sätt att uppleva.

Vi måste ta fram ett syfte, säger du. Hur gör vi det? Är det som med kaninen som dras upp ur trollkarens hatt?

Vet du varför du finns, Antic?

[Antic]

Pilatus.

Vi behöver inte gå längre än till oss själva för att se att vi inte gör saker av ren slump. Tvärtom, vi är noga med att ha ett syfte med det vi gör. När vi reducerar ned oss till funktioner som att kärlek bara skulle handla om kemiska processer till exempel, så stämmer det inget vidare med vår upplevda verklighet.

Skaparkraften finns i oss alla. Vi målar tavlor, skapar musik eller skaffar barn.

Applicera samma sak på universum så blir det mindre obegripbart och då kan till och med jag förstå varför jag existerar och varför jag fungerar som jag gör.

[Algotezza]

Vad syftar den på? Då det gäller naturvetenskapliga principer kan man tala om funktioner. Min upplevelse av världen är en tolkning av vad mina sinnen tar emot och vad jag hittills har upplevt och förstått av världen.

Kanske tänker du på något annat, någon påhittad yttre orsak och plan. Även om det skulle finnas något sådant så har jag ingen kunskap om vad det skulle kunna vara.

Precis vad jag menar. "Funktioner" kommer inte ta oss någon vart att förklara varför vi finns här eller varför vi upplever världen på det vis vi gör. Vetenskap är tom på det sättet att den förklarar bara funktioner och inget annat.

Skall vi få något som helst grepp om vaför vi finns, varför vi upplever världen som vi gör så måste vi ta fram ett syfte till att vi finns här samt vem som har konstruerat universum och vårt sätt att uppleva.

Annars kommer vi aldrig komma längre än till helt obegripbara funktioner, slump, logiska fel och känslan av att inte veta ett dyft om något, där allt beskrivs med hypoteser som egentligen inte säger något. Först när vi börjar se universum som ett skaparverk, en mening och syfte bakom och oss själva som avbilder så kommer vi komma någon vart.

Allt handlar inte bara om kalla obegripbara funktioner, det handlar om värme, känslor, syfte och upplevelser.

Du är inne på trons område nu. Vilket är helt OK. Och där är ju det sant som man tror på. Man kan alltid försöka backa upp sin tro med förnuft och logik, vilket gjorts i alla tider, t.ex. av Thomas ab Aquino under medeltiden, av Jehovas Vittnen från 1800-talet och framåt och sedan 30-talet av t.ex. Martinus.

Din världsbild är väldigt lik biskop Berkeleys. Han menar att bara det upplevda finns, ingenting annat. Det vi för tillfället inte upplever finns i Guds medvetande. Du lägger till att det finns en värld utanför upplevandet-upplevelsen som vi i princip inte kan veta något om eftersom vi inte kan uppleva den. Inte ens du. Varför antar du att en sådan värld finns? Varför inte gå på Berkeleys linje här? Var och en av oss har ett medvetande baserat på vad vi upplevt och upplever och det är en del av Guds alltomfattande medvetande. Varför anta att det finns något bortom upplevandet/medvetandet, bortom våra medvetande och Guds medvetande?

Berkeley undviker att hamna i solipsismen genom att han tar till Gud och Guds medvetande. Det krävs för att det inte ska bli solipsism av hans världsbild. Samma sak. tycks det mig, med din världsbild. Den kräver att Gud finns för att inte bli solipsism.

[Antic]

ALGOTEZZA

Min logik kanske skiljer sig lite från JV och andras (hoppas jag i alla fall).

Ett universum utanför upplevandet låter inte så långsökt eller underligt som man kanske skulle kunna tro.

Det beror på flera saker.

1.KONTINUTET - Dvs att saker måste kunna hända även om ingen upplever dem, med det klassiska exemplet om ett träd som faller i skogen utan att någon upplever det. Annars skulle allt fortsätta på samma punkt där vi senaste upplevde det och samma sak skulle fortsätta på flera helt olika punkter beroende på när något senaste upplevde det. Full kaos med andra ord.

2.KÄLLA - Dvs det måste finnas något att uppleva, som är samma källa för alla. Inklusive Gud, som inte gärna kan uppleva sig själv.

3.FYSIK - Är bara möjlig i upplevelsen. Det är bara om någon kan uppleva som ljus, ljud, smak, känsel och lukt existerar. Fysik utanför upplevelsen skulle aldrig gå att uppleva, sådan skulle bara handla om exakta värden för att styra upplevelsen.

4.UNIVERSUM UTANFÖR UPPLEVELSEN - Tänk dig att universum innehåller allt som du upplever, fast i packat eller krypterat "ofärdigt tillstånd" där ingenting blir i sin fulla form förrän någon upplever det. Det skulle kunna förklara "kontinutet", dvs att något kan hända även om ingen upplever det. Trädet faller i skogen, men det finns inget träd där förrän någon kan uppleva och skapa den fulla upplevelsen av ett träd. I ett sådant universum finns inget att se, inget att höra eftersom fysik enbart kan existera i upplevelsen.

[Algotezza]

ALGOTEZZA

Min logik kanske skiljer sig lite från JV och andras (hoppas jag i alla fall).

Ett universum utanför upplevandet låter inte så långsökt eller underligt som man kanske skulle kunna tro.

Det beror på flera saker.

1.KONTINUTET - Dvs att saker måste kunna hända även om ingen upplever dem, med det klassiska exemplet om ett träd som faller i skogen utan att någon upplever det. Annars skulle allt fortsätta på samma punkt där vi senaste upplevde det och samma sak skulle fortsätta på flera helt olika punkter beroende på när något senaste upplevde det. Full kaos med andra ord.

2.KÄLLA - Dvs det måste finnas något att uppleva, som är samma källa för alla. Inklusive Gud, som inte gärna kan uppleva sig själv.

3.FYSIK - Är bara möjlig i upplevelsen. Det är bara om någon kan uppleva som ljus, ljud, smak, känsel och lukt existerar. Fysik utanför upplevelsen skulle aldrig gå att uppleva, sådan skulle bara handla om exakta värden för att styra upplevelsen.

4.UNIVERSUM UTANFÖR UPPLEVELSEN - Tänk dig att universum innehåller allt som du upplever, fast i packat eller krypterat "ofärdigt tillstånd" där ingenting blir i sin fulla form förrän någon upplever det. Det skulle kunna förklara "kontinutet", dvs att något kan hända även om ingen upplever det. Trädet faller i skogen, men det finns inget träd där förrän någon kan uppleva och skapa den fulla upplevelsen av ett träd. I ett sådant universum finns inget att se, inget att höra eftersom fysik enbart kan existera i upplevelsen.

Punkt fyra påminner en del om det holografiska synen på tillvaron, det holografiska paradigmet. Att universum kan ses som ett hologram som måste belysas med laser för att framträda som en 3D-bild. Universumhologrammet är alltså i sig i "packat" eller "zippat", potentiellt, tillstånd och när "lasern", dvs. något med upplevelseförmåga som riktar sin uppmärksamhet med någon detalj i hologrammet, framträder denna som en "3D-bild", vilket i detta fall kan innefatta såväl materia som tid och rum. Men då rör vi oss bortom den gängse empirin och det är iofs "bara" en bild för att försöka förstå något som egentligen varken våra ord eller vårt tids- och rumsbundna medvetande kan fatta i sig men väl kanske via en bild, en analogi.