klorofyll skrev:Men om man tänker såhär: Jag kan göra väldigt många olika val i mitt liv... Ett val kanske min moster tror att jag kommer göra, ett annat val tror kanske min bror att jag kommer att göra; båda tror att de känner mig och själv bestämmer genom mina val vem jag skall vara... vem som skall känna mig. Förstår du vad jag menar? Jag väljer vem jag är och därigenom vem som känner mig, genom mina val.. till 90% kanske jag gör val enligt vad min bror tror, till 10% vad min moster tror; då känner min bror mig till 90% och min moster mig till 10%.
Jag förstår vad du syftar på men jag tycker inte det motsäger det jag menar. Kanske handlar det om hur vi definierar ordet "känna". Jag tror inte man behöver känna någon särskilt väl för att ändå vara övertygad om vad man kan vänta sig från denne i vissa situationer.
Skulle du t ex. snabbt märka att någon du skriver med online har ett väldigt stort bekräftelsebehov så räcker det med väldigt små skiftningar i vad hen skriver för att du kan se vart det barkar åt.
Jag kan ta min ex-vän som exempel och hans stora bekräftelsebehov. Ibland behövde han inte ens börja prata innan jag förstod att han var på gång att säga något i syfte att stärka sig själv. Det räckte med att höra vilken typ av inandning han gjorde precis innan han började prata. Jag lärde mig att den gjorde han bara i vissa sammanhang.
Andra gånger märkte jag nästan vid starten av en mening hur han laddade upp inför en stärkande kommentar längre fram i konversationen trots att han pratade om något helt annat, och sakta men säkert närmade han sig rätt läge innan han några meningar senare, utan att inse att han blev läst som en bok, äntligen fick släppa fram sitt blygsamma skryt.
Har man sett ett visst beteende tillräckligt många gånger från en person så räcker det ibland bara med ett enda ord i en lång och i sig annars ganska intetsägande utläggning för att man ska förstå att syftet var något helt annat med utläggningen än man först kunde tro, eller iaf att det också fanns en vass vinkling på det hela som bara det där ordet avslöjade. Man behöver inte ens nån vidare utvecklad intuition för att kunna avgöra saken vid de tillfällena. Vissa fall är helt uppenbara. Kan man nåns jargong och vanor, eller märker vilken typ av "svaghet" de lider av, räcker det ofta med väldigt lite för att man ska förstå.
Jag tror du förstår vad jag menar. Kanske pratar vi inte riktigt om samma sak? Jag har märkt på dig att du funkar lite som mig i det här fallet. Du har också ofta dragit slutsatser om andras uttalanden/beteenden bara genom att läsa situationen och använda dig av sunt förnuft och kanske intuition, ibland har du presenterat det mer som en spekulation, ibland inte. Det är ju inte alltid så nödvändigt om man är säker på sin sak.
