Vad utgör medvetandets referens?

[Anders]

Angående big bang - grundar sig inte det på studiet av materia i den del av universum vi kan iaktta?

Den materia vi kan iaktta verkar uppkommit från denna big bang. Jag kan själva teorin så där, min tekniska fysikerson påstår att det verkar stämma.

Men - om vi nu tittar en centiljon ljusår bort, kan det inte finnas big bangar där också? Underskatta inte evigheten...

[Pilatus]

Angående big bang - grundar sig inte det på studiet av materia i den del av universum vi kan iaktta?

Jo, så är det. Men ju längre bort vi ser dess yngre är universum. Vi kommer till en teoretisk gräns, det observerbara universumet. Det som ligger utanför denna gräns avlägsnar sig med en skenbar hastighet som överstiger ljusets.

Den materia vi kan iaktta verkar uppkommit från denna big bang. Jag kan själva teorin så där, min tekniska fysikerson påstår att det verkar stämma.

Ja, materien är det skräp som blev över efter smällen. Energins summa måste vara noll, materia - antimateria -> annihilation. Men det blev litet grus över i form av materia. Det kanske jämnar ut sig i framtiden.

Men - om vi nu tittar en centiljon ljusår bort, kan det inte finnas big bangar där också? Underskatta inte evigheten...

Jag tror att Hawking är inne på att vår kosmologiska modell är ofullständig. Men det är väl sådana hypoteser man arbetar med då man försöker skapa en teori om allt.

[Illusionen]

Min fråga lyder citat, ”Var någonstans befinner sig singulariteten, i avsaknad av rum ?”

Din fråga är i sig en paradox.

Och jag svarade att jag tolkar singulariteten som "en punkt utan utsträckning". Den befinner sig inte, universum utgår från denna punktformade singularitet, alltså rum, tid, kausalitet och materiens egenskaper och naturkonstanter.

Kanske jag missförstår dig, men kan inte se att du besvarat frågan.

Jo visst svarade jag!

Om randvillkoret är ett atomärt begrepp (vilket det bör vara) förutsätter det rum-tid,
och då förefaller det som att du ur bevissynpunkt har ett definitionsproblem.

Det är en modell jag talar om, Illusionen! Det finns ingenting som kan kallas atomärt i den punkt vi talar om, atomer är något som bildas först då universum svalnat.

Singulariteten i din tappning är då sannolikt en oplacerbar atomär illusion.

Det är naturligtvis ingen illusion att världen är allt som finns. Det är i din föreställning som Big Bang tycks uppstå i något rumsligt. Big Bang är rummet.

Som du beskriver singulariteten, förefaller det vara en modell i form av en abstrakt "punkt utan utsträckning", vad nu det representerar.
Big Bang kan enligt min uppfattning omöjligt beskrivas som en punkt, då rum-tid ännu ej gjort entre´.
Redan i mina inlägg daterade 20 sep 2013, 24 sep 2013 17:54 och 24 sep 2013 20:56 beskriver jag effekten av att maskeringsprincipen, MP,
döljer observatörens egenstrukturen i universum för observatören.

Big Bang, i min tappning, är en fiktiv effekt av den aviga/räta "strumpan".
Kausaliteten är knuten (= refererar) till betraktaren/observatören (p g a maskeringsprincipen).
Betraktarens ”position” ger betraktaren ett perspektiv av ”strumpan”, i vilket betraktaren tycker sig registrera/observera
Big Bang (= en noll-nod i strumpans relation, avig – rät).
I en annan del av universum kommer alltså en annan betraktare registrera ”sin” Big Bang, men då skild från den första betraktarens BB.
Oavsett var du befinner dig i universum observerar du alltså en fiktiv Big Bang, ett visst antal år tillbaka i tiden.

Så tyvärr Pilatus står vi åter för långt ifrån varandra för att nå någon form av samsyn.

/ Illusionen

[Antic]

Det finns inte mycket som är helt och hållet upplevt, mest sådant som skräck, smärta, värme, ljus, ljud.

Big Bang är ett teoriberoende fenomen som stöds av ett stort antal observationer och mätningar.

Allt du pratar om är något som är upplevt och mätinstrumenten vi använder är alla konstruerade efter upplevandet. Inget upplevande, inga mätinstrument, inga mätningar, ingen big bang heller för den delen.

Skall du veta vad som skapar upplevandet däremot, så är det inget som går att uppleva.

[Pilatus]

Big Bang kan enligt min uppfattning omöjligt beskrivas som en punkt,

Det tror jag alla håller med dig om, även jag som aldrig skrivit så! Det jag skrev var: "universum utgår från denna punktformade singularitet".

[Antic]

Jag tycker att det är ganska märkligt att världens vetenskapsmän inte ens tycks förstå grunderna, dvs att vi upplever universum, inte ser det som det är. Lika märkligt är det att de inte tycks förstå det enklaste och mest grundläggande för logik.

Inte undra på att de inte kommer någon vart.

[Pilatus]

Allt du pratar om är något som är upplevt och mätinstrumenten vi använder är alla konstruerade efter upplevandet. Inget upplevande, inga mätinstrument, inga mätningar, ingen big bang heller för den delen.

Skall du veta vad som skapar upplevandet däremot, så är det inget som går att uppleva.

Det du skriver förstår jag inget av.

[Illusionen]

Jag tycker att det är ganska märkligt att världens vetenskapsmän inte ens tycks förstå grunderna,
dvs att vi upplever universum, inte ser det som det är. Lika märkligt är det att de inte tycks förstå det enklaste och mest grundläggande för logik.

Inte undra på att de inte kommer någon vart.

Den blå formuleringen kan jag instämma i.

[Pilatus]

Jag tycker att det är ganska märkligt att världens vetenskapsmän inte ens tycks förstå grunderna, dvs att vi upplever universum, inte ser det som det är. Lika märkligt är det att de inte tycks förstå det enklaste och mest grundläggande för logik.
Inte undra på att de inte kommer någon vart.

Den blå formuleringen kan jag instämma i.

Vad skulle det innebära att se universum som det är?

Vår upplevelse och förståelse av de fenomen vi betraktar (och är en del av) är beroende av vad vi lärt oss om dem. Att yttra sig som Antic gör är mycket vårdslöst. De som arbetar med vetenskap på någon högre nivå har läst vetenskapsteori och vet mycket väl hur de skall skriva vetenskapliga rapporter om utförda experiment. Vad Antic sysslar med vet jag inte, men logik är det inte!

[Algotezza]

Jag tycker att det är ganska märkligt att världens vetenskapsmän inte ens tycks förstå grunderna, dvs att vi upplever universum, inte ser det som det är. Lika märkligt är det att de inte tycks förstå det enklaste och mest grundläggande för logik.

Inte undra på att de inte kommer någon vart.

Vad betyder det att se universum som det är? Att se är väl en form av upplevande? Hur vet man vilken skillnad det är mellan att uppleva universum och att se det som det är? Vad ser man när mans er universum som det är?

[Illusionen]

Jag tycker att det är ganska märkligt att världens vetenskapsmän inte ens tycks förstå grunderna, dvs att vi upplever universum, inte ser det som det är. Lika märkligt är det att de inte tycks förstå det enklaste och mest grundläggande för logik.
Inte undra på att de inte kommer någon vart.

Den blå formuleringen kan jag instämma i.

Vad skulle det innebära att se universum som det är?

Som jag tolkar Antic avser han, Exklusive maskeringseffekten, och då är han på rätt spår enligt min uppfattning.

/ Illusionen

[Pilatus]

Vad skulle det innebära att se universum som det är?

Som jag tolkar Antic avser han, Exklusive maskeringseffekten, och då är han på rätt spår enligt min uppfattning.

Det skulle förvåna mig stort om Antics inlägg kan kopplas till ditt resonemang om maskeringseffekten.

[Antic]

Pilatus - Algotezza

Skall förklara så enkelt och tydligt jag kan.

Att uppleva är inte samma sak som att se. Dvs ett optiskt synintryck är inte samma sak som att se något (som det är). Ett optiskt synintryck handlar om att uppleva något där våra egna sinnen skapar upplevelsen av något.

Det är också det enda sättet som universum skulle kunna fungera på, ingeting får vara något bestämt, för då skulle allt i samma stund bli oföränderligt (på det sätt som det är). Därför måste upplevelsen måste skapa alla objekt som först blir bestämda i upplevelsen. Enligt principen, inget i universum ÄR något utan BLIR något när upplevelsen byggs.

Att se något som det är, gör man endast genom att veta.

Uppleva = Att uppleva något där sinnena bygger en upplevelsen av något.

Att se = Att se något som det verkligen är vilket i sin tur inte går att uppleva.

Varken ljus, ljud, känsel, lukt eller smak existerar utanför upplevelsen eftersom upplevelsen själv skapar dessa intryck. Ett universum utanför upplevelsen har alltså ingenting av detta. Varken tid, materia eller rum. Ett sådant universum går bara att veta, men aldrig att uppleva.

Ett enkelt exempel är våra egna fasta mått där inte ett enda går att uppleva, bara veta. Först då kan vi se något som det är. När inte upplevelsen bygger det. Och det vi ser kommer synas precis likadant för alla, lika mycket som det är oföränderligt och inte går att uppleva.

[Pilatus]

Att se något som det är, gör man endast genom att veta.

Så hur vet du något? Varifrån hämtar du den kunskap som gör att du kan se något som det är? Hur vet du att verkligen är sådan du ser den?

Kommer inte all kunskap om naturen från våra observationer, kunskap som baseras på sinneserfarenhet?

[Antic]

Man får göra skillnad på upplevd kunskap och objektiv kunskap. Objektiv kunskap går bara att veta, inte att uppleva, kunskap som är exakt likadan för alla. Men den kunskapen är i sin tur givetvis helt kopplad till upplevelsen även om den inte går att uppleva. Vitsen är ju att den inte går att uppleva och blir därför exakt och likadan för alla.

Upplevelse, flyktig och ständigt föränderlig

Därför måste vi ha fasta mått och värden för att få något grepp om världen som upplevelsen genererar.

Slocknar upplevelsen slockar även all objektiv kunskap som var kopplad till den. Och byter vi typ av upplevelse så kommer den objektiva kunskapen som är kopplad till den att se helt annorlunda ut.

Vi kan aldrig uppleva universum "som det är" eftersom upplevelsen skapar det universum vi känner till, däremot kan vi se universum genom att veta.