Algotezza skrev:Poänglöst med självhat och allmän misantropi.
Min personliga syn skulle väl se ut så här.
Ännu mera poänglöst med att sitta och försöka leka optimist. Det enda som fungerar i längden är att vara realist.
- Okey, jag är en miljöförstörande parasit som inte är till någon nytta i det stora hela pga min destruktiva livsstil och det masstänkande som systemet tvingar oss att anamma. Jag valde det inte själv utan föddes in i ett system jag aldrig bett om, och kunde jag så skulle det här systemet få en snabb väg till soptunnan då det bara skapat elände och dehumaniserat människan. Då skulle jag känna någon stolthet i alla fall.
Sen finns en viktig faktor till.
Jag ser längre än bara här och nu. Jag ser systemet som temporärt i väntan på något betydligt bättre och människovärdigt. De som inte har den biten känner säkert väldig bitterhet när man inser konsekvenserna av systemet och vill nog hitta någon ljusning och framtid antar jag, men att vara optimist har aldrig haft med någon verklighet att göra, mer än rent personlig. Verkligheten och det stora hela vinner alltid.
Ja, många väntar på något bättre. Men vem ska förverkliga det? Gud/Jesus? som Jehovas vittnen tror? UFO-folk= som vissa new ageare tror? Revolutionen= som säkert vissa kvarlevande kommunister hoppas.
De enda som kan förverkliga en bättre värld är vi själva. Och kan inte vi kommer varken Gud, några UFOs eller den stora revolutionen och räddar oss, Undan oss själva...
Antic skrev:- Okey, jag är en miljöförstörande parasit som inte är till någon nytta i det stora hela pga min destruktiva livsstil och det masstänkande som systemet tvingar oss att anamma.
Ja, du är verkligen ett offer, Antic. Det är synd om dig.
Men läs gärna Karl Vennbergs finstämda dikt:
Döden är bara ränseln som vi lägger av vid vägens slut en blygrå skugga som smälter ner i ljuset
döden är bara plogen som vänder livets mylla det hårda rågbrödet som håller våra tänder rena
döden är bara överlöparen som visar oss vägen en desertör som ger oss lösenordet
döden är bara törnsnåret kring genomlysta blommor det mörka smycket som ger oss tillträde till festen.
Jag menade nog mer att vi är alla offer mer eller mindre i händerna på det som en gång var vårt eget tänkande. En del medvetna om det (som jag) och andra inte. Vi skall försöka leva ett gott liv på andras bekostnad utan att ge något tillbaka.
Redan i ung ålder får vi lära oss att vi skall utbilda oss och vara en nyttig kugge i samhällsmaskineriet. Med nytta menas att göra människan tjänster som skall utveckla samhället vi lever i precis som om detta vore skilt från övriga planeten och invånare. Vad man inte talar om för oss är att vi gör inte gör någon nytta ens för oss själva i längden, precis tvärtom.
En del är inte medvetna om problemen vi skapar, andra orkar inte bry sig eftersom problemen blivit för stora helt enkelt. Lättast tycks vara att bädda in sig i påstådd sockervadds-lycka och vända ryggen åt alla problem. Så säger man, det ordnar sig nog.
Optimism har aldrig tagit oss någonstans och kommer aldrig göra det heller.
Det finns bara ett sätt att tas med problem, man löser dem.
Om jag inte hade något mer än detta här och nu så slulle jag nog också tycka att det jag skrev var deperimerande läsning, ännu mer deperimerande att inse att det var sant. Som det är nu ser jag fram emot något mycket bättre som kommer och det skall bli skönt att få se ett slut för det vansinne vi skapat med allt lidande och orättvisor. Så det positiva blir, inget ont som inte för något gott med sig. Jag skulle vara den första att gratulera alla till något bättre och mera människorvärdigt.
Antic skrev:Vi skall försöka leva ett gott liv på andras bekostnad utan att ge något tillbaka.
Du verkar må som skit, Antic. Du borde läsa någon god bok, äta och dricka något gott, gå en promenad och sova ut. Annars kan du inte vistas bland folk med din helt bisarra människosyn.
Antic skrev:... Vi skall försöka leva ett gott liv på andras bekostnad utan att ge något tillbaka.
Redan i ung ålder får vi lära oss att vi skall utbilda oss och vara en nyttig kugge i samhällsmaskineriet...
Klipper lite annorlunda än Pontius. Det är väl ett mellanting? De flesta som jag har att göra med, inklusive mig själv, är väl bara sådär inne på spåret att vara nyttig kugge, man är allt sig själv närmast i slutändan. Men är man inte av väldigt fin, eller väldigt enkel familj utan är nåt i mitten, så ser man väl helt enkelt att man tar sig ett jobb så att man får in pengar. Utbildar man sig får man mer sannolikt ett kul jobb, helt själviskt. Så, ett helt rationellt beslut lite oavsett andra.
Är man sen född med mycket spegelneuroner kommer man påstå sig vara människoälskare, och vara beredd att späka sig för kollektivet, eftersom du också får mycket tillbaka av detsamma. Är du ensamvarg håller du dig på din egen kant, stör ingen och hjälper ingen. Och det lite oberoende av bakgrund. Men vi behöver varandra mer eller mindre för att överleva.
Men att vi skulle uppträda som några slags nickedockor... knappast. Det finns uppoffrande människor, men tänk efter. De ni har ikring er som är såna, kanske ni själva, är det inte också människor som får ut väldigt mycket av andras sällskap?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com Jonathan Haidt - A righteous mind Juli 2026
Pilatus skrev:Du verkar må som skit, Antic. Du borde läsa någon god bok, äta och dricka något gott, gå en promenad och sova ut. Annars kan du inte vistas bland folk med din helt bisarra människosyn.
Inte alls. Tro mig, jag väntar på det som kommer och är jätteglad att något bättre väntar oss. Goodbye till både krig, död, egoism, orättvisor och allt annat dåligt med den här världen. Då är saker som de skall vara.
Det jag dömer ut är väl snarast systemet.
Nämn en enda nyttig sak vi gör för planeten och de andra på den. Jag kan inte komma på någon, kan du? Däremot är vi väldigt bra på att skövla och förstöra utan att ge något tillbaka. Tänk om ändå fler kunde se det.
Anders skrev:Klipper lite annorlunda än Pontius. Det är väl ett mellanting? De flesta som jag har att göra med, inklusive mig själv, är väl bara sådär inne på spåret att vara nyttig kugge, man är allt sig själv närmast i slutändan. Men är man inte av väldigt fin, eller väldigt enkel familj utan är nåt i mitten, så ser man väl helt enkelt att man tar sig ett jobb så att man får in pengar. Utbildar man sig får man mer sannolikt ett kul jobb, helt själviskt. Så, ett helt rationellt beslut lite oavsett andra.
Är man sen född med mycket spegelneuroner kommer man påstå sig vara människoälskare, och vara beredd att späka sig för kollektivet, eftersom du också får mycket tillbaka av detsamma. Är du ensamvarg håller du dig på din egen kant, stör ingen och hjälper ingen. Och det lite oberoende av bakgrund. Men vi behöver varandra mer eller mindre för att överleva.
Men att vi skulle uppträda som några slags nickedockor... knappast. Det finns uppoffrande människor, men tänk efter. De ni har ikring er som är såna, kanske ni själva, är det inte också människor som får ut väldigt mycket av andras sällskap?
Vad jag menar med nyttig är...
Att bara göra saker för människan eller hennes samhälle håller inte långt. Vi är en helhet och måste se till helheten. Titta på alla djur, de gör massor för att upprätthålla livet på planeten medan vi inte gör ett dyft. Tvärtom, vi förstör istället. Och den nytta vi tror vi gör är precis raka motsatsen eftersom vi inte ser helheten och bara tänker på oss själva.
Skall vi göra riktig nytta måste vi också hjälpa till med att upprätthålla livet på planeten. Det betyder att inte förstöra klimatsystemet, skövla, utrota och bara göra saker för egen vinning.
Försvann alla bin skulle det bli kris med mat.
Försvann vi skulle de första positiva effekterna av det märkas inom 24 timmar.
Det borde få oss att tänka efter lite, eller hur?
Citerar dig
Men vi behöver varandra mer eller mindre för att överleva.
Djuren har fattat det, när skall vi också göra det?
Det vi lämnar efter oss är...
Hav fulla av plast Ett klimat som går på knäna Djurfabriker, Massdöd och utrotning
Antic skrev:Nämn en enda nyttig sak vi gör för planeten och de andra på den.
Nu ser inte jag att det viktiga är att Gaia mår bra. Det viktiga är att livet kan fortgå, att människan kan lära sig leva mer förnuftigt, att inse beroendet av att det finns många arter, att livet är rikt och att vi inte i en slags primitiv stamtävlan försöker översvämma jorden med vår avkomma. Bibelns budskap att vi skall föröka oss och uppfylla jorden är det enda påbud som vi efterlever, med viss råge. Till slut går det inte längre, vilket kan åskådliggöras om man presenterar befolkningsökningen som en graf.
Det finns, trots alla dystra prognoser, bara en möjlighet - att leva och att låta leva. Vi får göra vad vi förmår här och nu. Att hoppas på något efter detta är ett urgammalt bedrägeri. Ett flyktbeteende. Bättre att bejaka livet och delta med vad vi förmår. Livet är en fest, håll med om det folk och fä ...
Skulle aldrig fungera av flera enkla skäl. Människan kan inte hantera ondska lika lite som egoism. Så länge det finns onda människor, egoister osv kommer ingenting fungera någonsin. Det enda vore en helt ny start med människor som aldrig sett systemet och inte vet vad ondska är. Nästa jätteproblem, ett förstört klimat som skulle ta tusentals år för planeten att reparera.
Antic skrev:Skulle aldrig fungera av flera enkla skäl.
Misantropi och elände. Jag har den perfekta boken för dig, Hans Palmstierna, Plundring, svält, förgiftning (1967). Naturen kan ta hand om och bryta ner otroliga mängder med skräp, men är vi flitigare med att förgifta naturen än dess förmåga att frigöra sig från orenheterna så förstörs livsmiljön till slut.
Fornax skrev:Borde vi inte kunna förvänta oss mer av en civilisation intelligent nog att kunna se tillbaka nästan hela vägen till universums början?
Det var ju en välfunnen slutkläm! Vår civilisation befinner sig i svår otakt, det finns de som ogillar de framsteg som västländerna står för och man kan ibland förstå dem. Om Nordkorea har framgångar i utvecklandet av långdistansraketer och rejäla smällare så får de FNs fördömande uttalande mot sig och hotfulla uttalanden om sanktioner. Till vad nytta? Svälter inte befolkningen redan? Bidrar det till att lösa konflikten med det USA-stödda Sydkorea?
Men visst är vår civilisation beundransvärd. Folk blir hundra år numera, jag har en faster som nyligen fyllde just hundra år. Vi delar ut nobelpris till framstående forskare inom fysik som t ex 1979 belönades för sina insatser inom teorin för förenad svag och elektromagnetisk växelverkan mellan elementarpartiklar, innefattande bl.a. förutsägelsen av den svaga neutrala strömmen. Det var Steven Weinberg, Abdus Salam och Sheldon Glashow som fick dela på det priset. Resultatet av deras forskning ingår, förmodar jag, numera i grundskolans läroböcker.
Men allt är inte bra, dagens tidningar skriver om hur man slagit sönder en ambulans i Tensta. Personen som skulle hämtas fick anlita färdtjänst i stället. Jag kan ibland förstå att unga människor i förorterna är besvikna på samhället. De blockeras på arbetsmarknaden för ingen behöver deras arbetsförmåga till de löner som anses vara norm. Och bostad får de inte utan inkomst. Segregationen fungerar perfekt och det är ingen som på allvar vågar yttra sig om lägre ingångslöner för då mullrar det inom LO.
Salafismen tycks ha slagit rot inom islam och förmodligen har inte heller LO förstått att samhället har förändrats. Folkhemmet har fått en sten kastad genom sitt vackra fönster och utanför dörren knackar en ålderdomlig samhällssyn på. Möter vi det genom att hela tiden falla undan så kommer vi att få det mycket besvärligt.
Du pekar till stor del på en verklighet som visar på varför folk inte alltid har så lätt att uppskatta sin existens. Och det är nånstans här som det brister. När folk känner sig besvikna på livet så tappar de också lätt den där genuina glädjen över att leva. Man hamnar i ekorrhjulet.. kämpar mot myndigheter, läkare, skrikande småbarn, otrogna partners, gamla sorger och flyr från eller befinner sig mitt bland krig eller elände av olika slag. Eller så sitter vi på tryggt avstånd och matas av hemskheterna via media och har då svårt att tillåta oss att må så bra som vi förtjänar. Jag tycker man ska försöka ha en distans till alltsammans utan att för den sakens skull blunda för verkligheten och bara titta på när andra människor och djur lider. Istället för att gå omkring i nån form av uppgivenhet och må dåligt så kan man ju dra sitt strå till stacken - hjälpa människor via sitt arbete, sidointressen, donationer osv. och sen när man då har gjort sitt så kan man med gott samvete ge sig själv den där nödvändiga distansen. Håller inte med i mångas (?) logik att man själv ska låta sorgen ta över livet bara för att andra har sorg i sina liv.
En av mina favoritkomiker, George Carlin, hade en intressant inställning till just det här att hålla distansen som en åskådare och njuta av alltihop. Ursäkta det långa inklistrade citatet men jag tycker det är en viktig poäng att ta del av.
Fråga från någon: "My last question, George, is that; It seems to me you're kind of an icon for someone who can see the bad things going on but not let it... harden your heart, not let it get into you and screw up your mental state or emotional state. Do you have any advice for people on how you can still stay engaged in the world and not go insane with anger and resentment?"
George: "Become a spectator. That’s what I am. I have found that over the last 20 to 30 years, somewhere in that span, between 20 and 30 years ago, I began to pull away from having a stake in any of this. I don’t really have an emotional stake in the outcome anymore, in terms of my caring. I don’t really give a fuck, when you get right down to it. I don’t care what happens to my species because I think this species has squandered great gifts, namely and especially, the gift of this mind we have, the brain/mind which is able to distinguish between subject and object as a starter and is able to do a lot of abstract things that should have led us better places. And the opposable thumb and walking erect and that whole package. We should certainly have done better than to embrace superstitious, religious belief that rules us and leads us. And the pursuit of goods and profit and territory and power. That’s what we turned into and I think the same is true of this culture. I have also found myself pulling away from this culture and not caring about the outcome because I think the same thing is true. This culture, the country, the American country was given great gifts. It developed great gifts on its own at the beginning and I think we squandered these ideals, these noble purposes and ideals that we began with. And we went off the track because of the prosperity, primarily. We were always infected with the religious thing. That was always there underneath everything. But the prosperity lead to greed and possessiveness and wanting to own things and have them for their own sake. And now the American people, politically, have been bought off ...completely silenced and bought off by gizmos and toys and that’s a line from the con show. And it’s just a shame. So I pulled away emotionally and I said, "You know what, fuck ‘em. Let ‘em do what they wanna do and I’m gonna enjoy this shit as a spectator." And I look at it as a show. It’s a big circus. It’s a big parade or whatever metaphor you want to use. I think of it as a freak show. I like to say this. "When you’re born into this world you’re given a ticket to the freak show. When you’re born in America, you’re given a front row seat." And man, I’m sitting there and I have my notebook out and I’m enjoying the show and I wish I could live a thousand years to watch this all develop. The rise of Russia, the rise of China, the Islamization of Europe, the decline of the white race. It’s going to be an amazing story as it develops and I just wish I could see it all. I’m 70 now. I’ll probably live between 90 and 100 I think and I’ll get to see some of it but it is an interesting, exciting thing to watch if you can detach yourself emotionally. And that’s the end of that."
Och så ett klipp med några intressanta tankar.
Illusionen skrev:Så vems ärenden går vi ?
Ja du, jag vet inte. Hormonernas, sexdriftens, evolutionens, livets, existensens?
Det handlar egentligen inte om att må bra eller att bygga ett luftslott av optimism. Det handlar bara om en enda sak, att se helheten och tänka på fler än sig själv. Allt annat är dömt att misslyckas.
Både människan och hennes samhälle är bara en liten del av maskineriet på den här planeten. Tar vi inte hänsyn resten av maskineriet så är det snabbt goodbye för oss alla. Rasar både djur och planetens klimatsystem så rasar vi samtidigt.
Se det för vad det är. En löjlig lek vi håller på med. En löjlig lek med betongklumpar, illaluktande klimatförstörande rullande plåtklumpar, papperslappar med siffror på etc som inte har det minsta med planetens välbefinnande att göra. En skyddad verkstad håller ett tag, tills verkligheten tränger sig på.
Antic skrev:Det handlar egentligen inte om att må bra eller att bygga ett luftslott av optimism.
Vad är vinsten i det fall man förpestar sitt och andras liv med misantropi?
Det är bara tillsammans vi kan göra trevliga saker, odla vår trädgård, ägna oss åt kultur, äta och dricka i glada vänners lag. Kort sagt, leva våra liv, försöka ha trevligt. Alltför många ägnar hela sin uppmärksamhet åt att bråka med hur andra lever. Om du gör vad du kan, Antic, och litar på att andra är lika begåvade så blir det så bra det kan. Du förmår ändå inte rädda mänskligheten och jorden själv.
