Vad tänker du på?

[klorofyll]

En del människor? Varför är du så otydlig? Varför inte bara säga rakt ut vad det är du menar? Det är ju det du själv förespråkar.. att säga det man menar.
Du pratar om att vissa gör sig till. Vad innebär det egentligen? Är det inte något vi alla gör? Eller många av oss åtminstone.

En del människor betyder i det här fallet i princip alla människor, är det inte egentligen massa felaktiga teorier som får livet att gå framåt för de flesta?

Överanalyserar man allt i detalj är det svårt att låta bli att planera och styra händelserna på ett överdrivet sätt.

Men man får ju också problem med att styra sitt liv om man överanalyserar, det är väl därför nybörjare ofta har en fördel, eller åtminstone är bättre än vad de borde vara?

[klorofyll]

Människor verkar så vilsna, så fulla av illusioner, det får mig att känna vad de känner. Nej, jag får helt enkelt ta på mig rollen som den stabila. Om jag inte går in i mig själv nu så går jag vilse. Varför inte sluta tänka för en stund... jag kommer snart tillbaka!

...

Back! Jag har kommit till slutsatsen att det inte spelar någon roll vilken miljö vi befinner oss i, det som spelar roll är ifall vi gör gott i den miljön. Nu säger jag inte att alla miljöer är lika bra, utan bara det att våra överlevnadsmöjligheter ökar om vi gör gott.

[Fornax]

Överanalyserar man allt i detalj är det svårt att låta bli att planera och styra händelserna på ett överdrivet sätt.

Men man får ju också problem med att styra sitt liv om man överanalyserar, det är väl därför nybörjare ofta har en fördel, eller åtminstone är bättre än vad de borde vara?

Ja, håller med. Klart det har sina fördelar ibland att ha tänkt igenom vissa bitar riktigt ordentligt men överanalyserar man och försöker styra för mycket så blir det mycket riktigt tvärtomeffekt i det stora hela och man får problem att styra livet. Balans är bra... men tyvärr väldigt svårt att nå ibland.

[Fornax]

Back! Jag har kommit till slutsatsen att det inte spelar någon roll vilken miljö vi befinner oss i, det som spelar roll är ifall vi gör gott i den miljön. Nu säger jag inte att alla miljöer är lika bra, utan bara det att våra överlevnadsmöjligheter ökar om vi gör gott.

Problemet är att vi har hundratusentals grupper av människor och miljarder individer med olika uppfattningar om vad det innebär att göra gott. Jag kan inte föreställa mig en endaste gruppering som inte anser att de har ett gott syfte med det de gör.
Men du kanske menade vem som gör mest gott rent objektivt?

[Antic]

Det är bara tillsammans vi kan göra trevliga saker, odla vår trädgård, ägna oss åt kultur, äta och dricka i glada vänners lag. Kort sagt, leva våra liv, försöka ha trevligt. Alltför många ägnar hela sin uppmärksamhet åt att bråka med hur andra lever. Om du gör vad du kan, Antic, och litar på att andra är lika begåvade så blir det så bra det kan. Du förmår ändå inte rädda mänskligheten och jorden själv.

Nej, och inte skulle jag klara av att fixa något styre som fungerade heller. Jag skulle inte ens klara av att förklara vad förnuft är för något, därför att ingen skulle lyssna förrän det var för sent. Och då skulle jag tänka, - Typiskt människan, hon lärde sig ingenting på den tid hon hade till sitt förfogande på planeten. Hon var sist som vanligt med att förstå. Dessutom kallade hon sig för klok ironiskt nog.

Som ett känt citat säger...

"Av historien lär vi oss att vi ingenting lär oss av historien"

[Antic]

Träning 9 Feb 2016
http://picosong.com/8H8J

Bara träning och nötande, inga låtar. "Jazzen sist" skulle gå bra att bygga en låt i Gentle Giant stil av. Måste göra det när jag fått tillbaka det jag tappat på 22 år.

[Pilatus]

Nej, och inte skulle jag klara av att fixa något styre som fungerade heller.

Din negativism tycks i alla fall fungera tillfredsställande.

Jag skulle inte ens klara av att förklara vad förnuft är för något, därför att ingen skulle lyssna förrän det var för sent.

Om du haft mer förnuft än någon annan skulle du varit litet mer hoppfull och kunnat inspirera andra att göra bra saker.

"Av historien lär vi oss att vi ingenting lär oss av historien"

Det har naturligtvis aldrig varit sant. Men det kan vara svårt att lära andra vad vi lärt och vad tidigare generationer lärt sig om historien. Men det finns många som påminner oss om händelser i historien. Napoleon införde konservburken, det var innovativt. Vid två tillfällen i det militära blev jag rejält sjuk, då jag ätit av den ärtsoppa som jag förmodar funnits lagrad i något förråd. Vi får hoppas att Napoleons soldater undslapp sådana lidanden. Francisco Goya skildrade vansinnet då Napoleon ville erövra Spanien. Att tillsätta Joseph Bonaparte som spansk kung gjorde spanjorerna upprörda och slutade med att han fick fly från Spanien, 1813.

[Anders]

Ett tecken på tidsanda?
P1's program "Meny" brukade jag förr lyssna på med behållning, det var trevligt. Många trevliga recept, matlagningstips, mysiga reportage från olika matrelaterade ställen. Nu har det blivit ett matkulturellt och matpolitiskt organ som snarast går ut på att få "oss" att äta mindre gott.
Ett annat tecken var Vinter i P1 som inte direkt var feelgood. Rockström, Rosling.
Och när handlade senast en ledare om skola, vård, omsorg, de gamlas situation?
Min känsla är att 68 och vilse i pannkakan är tillbaka. Kan det vara så att barnen till de överklassmänniskor som drack rödvin och satte agendan 1968-1976 nu har växt upp, och fått en ny generation av folkhemmets barn att trycka ned?

[Antic]

Din negativism tycks i alla fall fungera tillfredsställande.

Se det så här Pilatus, inte ens en familj klarar att hålla sams, hur skall då en hel värld kunna det?

Om du haft mer förnuft än någon annan skulle du varit litet mer hoppfull och kunnat inspirera andra att göra bra saker.

Finns ett bra citat som lyder...

"Vad vi lärt oss är att folk och regeringar använder förnuft först när alla andra alternativ är uttömda"

Inte helt lätt att få folk att använda förnuft, bekvämlighet och girighet vinner varje gång.

Det har naturligtvis aldrig varit sant. Men det kan vara svårt att lära andra vad vi lärt och vad tidigare generationer lärt sig om historien. Men det finns många som påminner oss om händelser i historien. Napoleon införde konservburken, det var innovativt. Vid två tillfällen i det militära blev jag rejält sjuk, då jag ätit av den ärtsoppa som jag förmodar funnits lagrad i något förråd. Vi får hoppas att Napoleons soldater undslapp sådana lidanden. Francisco Goya skildrade vansinnet då Napoleon ville erövra Spanien. Att tillsätta Joseph Bonaparte som spansk kung gjorde spanjorerna upprörda och slutade med att han fick fly från Spanien, 1813.

Vad som menas med det citatet är...

Vi upprepar samma misstag genom historien hela tiden. Så säger vi, detta får aldrig hända igen. Att samma sak händer 50-100 år senare är mera ett faktum är en gissning.

Men, det var först när vi fick de rätta medlem som vi kunde visa hur destruktiva vi verkligen var. Det är skillnaden idag mot tidigare i historien. Skulle något fungera finge vi lägga om stil helt och hållet. Dvs om det fanns tid och vi agerat tidigare, men det finns det inte.

[Pilatus]

Inte helt lätt att få folk att använda förnuft, bekvämlighet och girighet vinner varje gång.

En enda sorgmodig tonart hela tiden.

Lär av Peggy Lee
If that's all there is my friends
Then let's keep dancing
Let's break out the booze and have a ball

[klorofyll]

Back! Jag har kommit till slutsatsen att det inte spelar någon roll vilken miljö vi befinner oss i, det som spelar roll är ifall vi gör gott i den miljön. Nu säger jag inte att alla miljöer är lika bra, utan bara det att våra överlevnadsmöjligheter ökar om vi gör gott.

Problemet är att vi har hundratusentals grupper av människor och miljarder individer med olika uppfattningar om vad det innebär att göra gott. Jag kan inte föreställa mig en endaste gruppering som inte anser att de har ett gott syfte med det de gör.
Men du kanske menade vem som gör mest gott rent objektivt?

Är känslan (exempelvis känslan av moral) helt separerad från verkligheten? Är moral istället något vi begriper med vårt förnuft?
Man kan väl ändra uppfattning över tid, eller hur är det?

[Pilatus]

Är känslan (exempelvis känslan av moral) helt separerad från verkligheten?

Vi har olika uppfattningar om verkligheten, religiösa fundamentalister som tror att allt är skapat, mer vetenskapsorienterade utgår ofta från någon form av positivism/realism. Det ger olika grund för vår moral. Tjänar moralen ett högre syfte än människan, eller är människan alltings mått (enligt Protagoras)?

[klorofyll]

Tjänar moralen ett högre syfte än människan, eller är människan alltings mått (enligt Protagoras)?

Moralen måste väl åtminstone stå över människan?

Wikipedia, Protagoras: "Rätt och fel, ont och gott måste alltid värderas i förhållande till människans behov. Det som är sant för en människa behöver inte vara sant för någon annan."

Jag tänker i alla fall att ord är väldigt ombytliga, historien skapar en kontext för varje ord, erfarenheten är avgörande för vilken känsla orden inger..

[Pilatus]

Tjänar moralen ett högre syfte än människan, eller är människan alltings mått (enligt Protagoras)?

Moralen måste väl åtminstone stå över människan?

För vem är då moralen, om den står över människan? Hur kan vi nå kunskap om vad denna moral innehåller för lärosatser? Är det alltid fel att avbryta en graviditet? En mycket stor andel av mänskligheten lever efter detta påbud. Är eutanasi alltid fel? Det är inte tillåtet att ge en person dödshjälp enbart av det skälet att hon ber om det.

Är det inte människors välbefinnande som är viktigast? Vad högre makter må tycka vet jag inget om. Profeterna levde verkligen i en annan tid och ett samhälle som var starkt präglat av stamtillhörighet. Kan vi ta över Hammurabis lagar och etik?

Wikipedia, Protagoras: "Rätt och fel, ont och gott måste alltid värderas i förhållande till människans behov. Det som är sant för en människa behöver inte vara sant för någon annan."

Jag tänker i alla fall att ord är väldigt ombytliga, historien skapar en kontext för varje ord, erfarenheten är avgörande för vilken känsla orden inger..

Varför då? Är inte begreppen hyggligt fasta i sin grund. Om någon vill beskriva en person som arg (fientligt sinnelag eller handlande) för 2000 år sedan kan det väl inte skilja så mycket från att någon benämner denna fientlighet i dag, som att någon blir arg av någon anledning?

[Fornax]

Är känslan (exempelvis känslan av moral) helt separerad från verkligheten? Är moral istället något vi begriper med vårt förnuft?
Man kan väl ändra uppfattning över tid, eller hur är det?

Jag ser det inte som att moralen är något vi begriper eller finner utan något vi skapar individuellt, liksom gott, ont, rätt, fel, fin, ful. Det är alltså inget som finns utan mänskliga föreställningar.
Antar att vi använder både känsla och förnuft när vi skapar våra föreställningar om vad som är rätt och fel. Men det kanske är nåt jag missar.. kan vi överhuvudtaget nå en föreställning om något med enbart känsla eller förnuft? Går det verkligen att skilja dem åt?

Självklart kan vi ändra uppfattning över tid. Det gör vi nog dagligen. Att utvecklas är att ändra uppfattning.