Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Om något förändras så finns tid.

Som jag redan skrivit, en diskussion i negativ anda är till skada för båda parter, så låt oss nöja oss med detta.

Jag är uppriktigt ledsen om jag sårade dig med min ironi, den var inte så illa menad.

[Anders]

Hehe, den där var ganska bra. Med det är ju skrivet PÅ sten och inte I sten.

[Illusionen]

SAMMANFATTNING

MEDVETANDETS REFERENSBEROENDE, inkl FENOMEN SOM RUM OCH TID.

Följande text är hämtad från trådens inledning. Texten är att betraktas som en enklare avslutande
sammanfattning av i konceptet tillämpade viktigare begrepp och definitioner.
I tråden har jag mer detaljerat förklarat begrepp som relativitet, rödförskjutning, mm.

Notera gärna att citat, ”Uppsatsens tillblivelse har sitt ursprung i ett rent amatörintresse, vars syfte är att,
i avvaktan på att forskarvärlden finner alternativa och bättre förklaringar, via enkel logik, för egen del förklara
de elektromagnetiska fältens mekanismer, och besvara aktuella frågor, samt utnyttja resultaten därav.
Jag hävdar alltså inte att jag har rätt, det överlåter jag till andra, mer pålästa, att ta ställning till.”

Den fundamentala frågan, Vad utgör medvetandets referens ?, har jag i annat sammanhang ställt tidigare,
dock utan att få något bra svar. Mina tankar och funderingar kring frågeställningen har jag skrivit ned i form av
ett koncept, DELTA-KONCEPTET. Konceptet utgår från ett abstrakt/fiktivt Grundtillstånd, G, i kombination med,
och baserat på, SKILDA REFERENSER.
Den REFERENSDIFFERENS som de olika referenserna ger upphov till, resulterar i avvikelser i rummet.
Avvikelser/obalanser (+/-) i G, samt kombinationer av Eulers formel, är det enda som krävs för att härleda
vår verklighets FÖRNIMMELSER, som FENOMEN och EGENSKAPER, inkl RUM och TID.

Konceptet i sin helhet finns att läsa på min hemsida, http://www.maticweb.com

I konceptet beskrivs hur kännetecknande för medvetandet, är att dess ”egenstruktur” maskerar sin egen struktur
i grundtillståndet, G, och därigenom polariserar (= strukturellt sidställer) G.
Polariseringen får till följd att medvetandet därigenom sätter/fixerar/etablerar sin ”egen referens”.
Det är därigenom EGENREFERENSEN placerar ”jaget” i centrum för medvetandet/förnimmelsen.

Maskeringen får till följd att utöver den REELLA verklighet medvetandet förespeglar oss, genereras en
balanserande IMAGINÄR motsvarighet. Fenomen och/eller begrepp som t ex, tid, rum, Big Bang, oändlighet,
tvillingparadoxen, universums s k expansion, rödförskjutning, längdkontraktion, relativitet etc, är samtliga
exempel som får sin förklaring via den p g a MP maskerade imaginära delen. Enligt konceptet är det något
förenklat relationen mellan REELLT och IMAGINÄRT i rummet, som Eulers formel beskriver.

De elektromagnetiska fälten, och fältens säregna egenskaper, har sedan länge fascinerat, och intuitivt fått
mig att misstänka att de bär på nyckeln till förståelse av vår verklighet. Fälten är abstrakta/imaginära till
sin natur, och beskrivs via fysikaliska lagar som gör att vi kan förutse verkliga/reella effekter av dem.
Däremot känner vi ej fältens struktur.
Fälten antyder att universum har egenskaper som vårt medvetande ej förmår förnimma och tolka.
Fältens ursprung i ett universellt perspektiv saknar, såvitt jag erfarit, även de, egentlig förklaring.
Delta-konceptet beskriver hur REFERENSDIFFERENSEN mellan medvetandets egenreferens och
grundtillståndets ömsesidiga balanserade referens ger en enkel förklaring till fältens ursprung.

De elektromagnetiska fälten anses ”existera” i någon mening, då deras effekter på vår reella verklighet går
att förutse. Men ska denna ”existens” anses som verklig eller enbart som en atomär illusion, skapad av
atomär växelverkan ? Med tanke på hur mycket i vårt moderna samhälle som baseras på elektromagnetiska
principer och tillämpningar borde frågeställningen även vara av filosofiskt intresse.

I sökandet efter mekanismerna bakom de elektromagnetiska fälten, har jag som pensionär och intresserad av
naturvetenskap, även fått tid att förundras över att den akademiska världen förefaller sakna förmåga att ge
svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken.
Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR RUM ?
- VAD REPRESENTERAR FÖRNIMMELSEN ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?

Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och fullständig
uppfattning om universum och dess innebörd. När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som
ovanstående frågor ej kan besvaras, styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR fysiken och universum,
på ett djupare plan.
Huruvida fysiken och vetenskapen vilar på en solid grund, kan då, med visst fog, ifrågasättas.
-.-

För att ge en antydan om vad konceptet avhandlar, kan följande sammanfattning, förhoppningsvis vara till hjälp.

DELTA-konceptet UTGÅR från ett i balans varande abstrakt/fiktivt Grundtillstånd, G.
Avvikelser/obalanser (+/-) i G är det enda som krävs för att härleda aktuella fenomen, inkl RUM och TID.

Konceptet innefattar teorier baserade på normerad ömsesidig växelverkan i G, mellan skilda strukturella
perspektiv, t ex växelverkan mellan expansion och kontraktion, inkl skenbar sådan.
Denna växelverkan baseras på ett balanskriterie, ∆Ø.
∆Ø förutsätter att olika REFERENSALTERNATIV tillämpas.

Följande figur/länk visar bakgrunden till ∆Ø.
Figuren inkl förklaring, kan även laddas ned via, http://www.maticweb.com

http://i0.simplest-image-hosting.net/thumbnail/img9.jpg

Eulers formel skriver vi, e^jx = cos x + j sin x
Formeln används för att beskriva ”tänjningsfenomen” i grundtillståndet, G, sett ur vårt verklighetsperspektiv.
Formeln utgör alltså grund för beskrivningen av BALANSKRITERIET DELTA, ∆Ø.
Genom att kombinera PRODUKT och KVOT av Eulers formel visas hur motriktade formler samverkar/interfererar
med varandra så att t ex kvanta ”skapas”. Genom att betrakta formeln som gällande ”individuellt” för i en
kommunikation ingående atomer, kan en tabell, ”EULER-tabellen”, visande den individuella obalansen i
rummet arrangeras.

http://simplest-image-hosting.net/jpg-0-img17

En förutsättning för vår verklighet är således de ”G-interferenskombinationer”, som genereras i rummet,
via varianter av Eulers formel, med den naturliga logaritmens bas, e, som absolut grundförutsättning.
Det bör poängteras att formeln beskriver relationen reellt - imaginärt, ur atomärt rums-perspektiv.

Vårt medvetande har enligt konceptet en från G avvikande egenstruktur.
Medvetandet maskerar därigenom sin egenstruktur i G, vilket beskrivs via två principer, MP och DRP.
MP står för MaskeringsPrincip, och DRP för DubbelReferensPrincip.

Kommunikationen i vår verklighet sker som funktion av kombinationer av MP och DRP via ÖMSESIDIG MASKERING.
DRP och MP, och därav följande skalfaktordifferenser, ger upphov till struktur-skift.
SKIFTET omfattar allt från riktning till egenskaper. Såväl RUM som TID och ljushastighet som relativitet,
utgör konsekvenser av dessa skift och/eller strukturomkastningar.

En konsekvens av MP är en imaginär spegling, via universums grundtillstånd, G.
Något förenklat fungerar G som en balansering för den ”sidställda” verklighet vi förnimmer via medvetandet.
Utifrån dessa principer skiljer konceptet på medvetandets ATOMÄRA, ”förskjutna”, struktur, och UNIVERSELL,
”balanserad”, struktur. Obalanser/avvikelser i det atomära perspektivet kännetecknas av olika skalfaktorer.
Växelverkan via olika skalfaktorer resulterar i de egenskaper som kännetecknar medvetandet.
En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är då att medvetandet är en
atomär illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, ”nyckelkod”,
i relation till universums grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom sin "egen referens”.

Detta innebär att våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums balanserade struktur.
Som en konsekvens av att sinnets interna struktur ej kan ”förnimma” sin egen struktur, introducerar den
interna strukturen därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten från denna strukturobalans.

Konceptet redogör för hur vår föreställningsvärld, inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till
denna av oss ”atomer”, själva introducerade strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av
självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.

Fenomen som TID och KRAFT utgör medvetandets ”substitut” för olika ”imaginära” projektioner av det vårt
medvetande/sinne ej förnimmer. Fenomenen TID och KRAFT kan således betraktas som de substitut som balanserar,
”binder/länkar samman”, det atomära perspektivet, med dess olika skalfaktorer.
Konceptet beskriver några tänkbara samband baserade på dessa hypoteser och teorier.

Konceptet redogör även för hur Lorentz-transformationen, LT, och Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR,
enbart utgår från det medvetandet förnimmer, och ej beaktar ovan nämnda skift. Detta, i kombination med
avsaknad av definition av fenomenet TID, medför enligt konceptet att LT och ESR ej är kompletta och feltolkas.

I Delta-konceptet härrör fenomenet relativitet från ”dynamisk” referens innefattande både reella och
imaginära termer. Som exempel får även begrepp som oändlighet därigenom en förklaring i konceptet.
Oändligt är ett referensberoende begrepp, där referensen är beroende av rörelsen att nå målet.
Oändlighet, liksom relativitet, är således atomära illusioner.

Enligt konceptet besitter/innefattar universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande
referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet. Konceptet beskriver detta som,
UNIVERSELLT PERSPEKTIV: Balanserat Dubbel-Referens-Perspektiv, DRP.
ATOMÄRT PERSPEKTIV: Medvetandet (vår verklighet) inkl rummets PUNKT-referens-koordinater.

Följande figur visar förenklat den principiella skillnaden mellan atomärt och universellt perspektiv,
enligt Delta-konceptet, med utgångspunkt från de aktuella perspektivens olika referenser/referenstyper.

Atomär referens: Centrum i A respektive B (= sätter/anger respektive egen-referens).
Universell referens: Medelvärdet mellan/av A och B (kan liknas vid en cirkulär yta/sfär bestående av rot-vektorer).

Notera gärna hur relativhastigheten, V, är markerad i figuren.

http://simplest-image-hosting.net/jpg-0-nr-1

Såväl RELATIVITET, RÖDFÖRSKJUTNING som OÄNDLIGHET kan betraktas som konsekvenser av
REFERENS-DIFFERENSEN mellan ATOMÄRT och UNIVERSELLT perspektiv.
Mycket enkelt beskrivet får referens-differensen och därav beroende speglings-effekt till följd att vår
EXTERNA förnimbara verklighet har en balanserande INTERN ”spegling”.
Denna interna spegling medför konsekvenser för hur vi förnimmer vår verklighet inkl tid.
Fenomenet TID kan då förenklat ses som det substitut som överbryggar medvetandets begränsning i relationen
till EXTERNT och INTERNT. Det som fascinerar här är sambandet mellan medvetandet och den interna strukturen.
Medvetandet förefaller alltså vara PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
-.-

Ovanstående ger då följande sammanfattning.

Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.

UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.

AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.

Detta ger bl a definitionerna,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

KORRELATION mellan ”STYRNING” och BEKRÄFTELSE, ger i kombination med EGENREFERENSEN,
förnimmelsen/medvetenheten (= ”jaget”). Jag har en hypotes/teori om hur "atomens" interna/"inåtvända" struktur
har en roll att spela i detta, som jag avser att återkomma till senare.
Hypotesen förutsätter att vi utöver det reella även inkluderar det imaginära.

Observera att ovanstående är en beskrivning av "jaget" ur vår verklighets atomära perspektiv.
Det atomära perspektivet är ”sidställt”, i relation till det balanserade universella perspektivet.
Modellen för "jaget" förutsätter således en sidställning/obalans i relation till ett överordnat universum.
Egenreferensen är den personliga ”KODNYCKEL” som avkodar och styr hur respektive verklighet gestaltar sig.
Det är då, p g a obalans-effekten, rimligt att ”jaget” referensmässigt även är hemmahörande i det universella perspektivet.
Det går då inte att utesluta den fascinerande möjligheten av att "jaget" därmed är PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
En konsekvens av detta blir att ”jaget” ej kan beskrivas så som vi förnimmer verkligheten och dess rum och tid, utan
”jaget” har en ABSTRAKT natur som funktion av REFERENS-DIFFERENSEN till vår förnimbara verklighet.

Kännetecknandet för de olika referensberoende perspektiven ges av de inledande patentkraven,

1 Anordning för att mäta och/eller kontrollera och/eller producera och/eller transportera och/eller efterlikna,
innefattande beräkningskapacitet i någon form t ex beräkningsenhet innefattande dator
med tillhörande program, k ä n n e t e c k n a d därav att anordningen, direkt eller indirekt, utför beräkning,
som funktion av olika referensalternativ/referensperspektiv, t ex REFERENSBEROENDE MaskeringsPrincip, MP,
och REFERENSNEUTRAL DubbelReferensPrincip, DRP, (fig 4) och att beräkningsresultatet är komplext och innefattar
imaginär term/spegling, varigenom t ex begrepp som relativitet och rödförskjutning har/får en ej förnimbar
imaginär balanserande spegling.

2 Anordning enligt föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att växelverkan , direkt eller indirekt,
inkluderar BALANSKRITERIE av sfärisk och komplex natur, t ex ΔØ, eller liknande, och att balanskriteriet förekommer
i olika skepnader, t ex som olika SKF, ur olika referensperspektiv, t ex i form av expansion och kontraktion av ΔØ.

3 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan , direkt eller indirekt, inkluderar normerade/viktade storheter, t ex +C, -C, +jC och –jC,
refererande till balanskriterie, ΔØ.

Några förtydliganden,

MP: Maskeringsprincipen, MP, medför att vi ej förnimmer vår egen-struktur i grundtillståndet, G.
Vår egen-struktur ”genererar” via MP en polarisations-effekt/-förskjutning, P, i G, utgående
från egen-strukturen. Medvetandet sätter därigenom sin EGEN REFERENS.
P är relativitetsberoende, och således beroende av både G och egen-strukturen.
P återspeglar, p g a maskeringen, egen-strukturen i ”spegelvänd” form.
Den spegelvända ”egen-struktur-kopian” betraktar vi som en typ av överlagrad ”modulation”
av/i G, förankrad via egen-referensen. Jagets verklighetsförnimmelse refererar därigenom till en
referensförankrad mekanism som ”återkopplar” till sin egen-struktur.
Medvetandet/jaget är således en funktion av både G, egen-struktur, och egen-referens, vilket är intressant
även ur ett filosofiskt perspektiv.

DRP: Dubbel Referens Principen, DRP, medför en alternativt REFERENS till vår verklighets punktreferensbaserade
koordinater.

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
VÄXELVERKAN-SAMBAND beskrivs/beräknas som funktion av NORMERADE G-termer.
Medvetandets/jagets rums-förnimmelse baseras på växelverkan, vxv, mellan kommunicerande atomer.
Denna växelverkan sker som funktion av aktuella atomers NORMERADE polarisationseffekter av/på G.
VÄXELVERKAN-SAMBAND beskrivs som en funktion av G i BALANS (= Normerade/likvärdiga G-termer).

FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner inkl referenser.
Växelverkan ger, via kombinationer av Eulers ekv., referensberoende modulationsprodukter av G.
Modulationsprodukterna ger upphov till G-densitetsvariationer ( = Ej normerat).
G-densiteten för respektive atom är en funktion av aktuell egen-struktur och egen-referens.
Det respektive medvetande FÖRNIMMER baseras på de unika ”G-DENSITETS-OBALANSER/AVVIKELSER”,
som växelverkan medför.
FÖRNIMMELSE förutsätter, och baseras på referensberoende, G-DENSITETS-OBALANSER/AVVIKELSER”.
Normerad växelverkan och förnimmelsen skiljer sig alltså åt genom att växelverkan refererar till NORMERAT G,
före vxv, medan förnimmelsen refererar till EJ NORMERAT G-modulationsresultat, efter vxv.

FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
Fenomen skiljer sig från förnimmelse genom att förnimmelsen är en funktion av växelverkan,
medan fenomen som TID och KRAFT är överbryggande effekter av (den ”saknade”) skillnaden/differensen
mellan normerat (= före vxv) och ej normerat (= efter vxv).
Observera här att tid är en realitet först efter växelverkan och därav följande densitetsavvikelser !

Atomärt och starkt förenklat kan ”jaget” och dess förnimmelser förklaras som, olika varianter av
KORRELATION inkl ”STYRNING” och BEKRÄFTELSE/"KVITTENS", som i kombination med EGENREFERENS,
ger medvetenhet. Notera dock att de atomära egenskaper som ingår i denna förklaringsmodell är formade
av det medvetande som skall beskrivas.
Det är som att försöka lyfta sig själv i håret, således i slutänden en omöjlighet.
Detta är m a o en förenkling, och inte tillfyllest för att förstå ”jaget” och dess ursprung, på ett djupare plan.

Observera att ovanstående är en förenklad beskrivning av "jaget" ur vår verklighets atomära perspektiv.
Atomärt och förenklat görs stora ansträngningar för att via olika förklaringsmodeller beskriva medvetandet
och dess förnimmelser.

Dessa förklaringsmodeller baseras även de på vår atomära verklighets egenskaper inkl rum och tid.
Svagheten i de resonemang som leder fram till de atomära modellerna är, som nämnts, att modellerna är
formade av/via medvetandet, via medvetandets referensberoende perspektiv med tillhörande egenskaper.
Om målsättningen är att försöka beskriva ”jaget”, är den atomära förklaringsmodellen därför inte tillfyllest.
Av ovanstående följer att det är omöjligt att beskriva förnimmelsen i vår verklighets atomära termer,
vilket får till konsekvens att medvetandet är ABSTRAKT till sin natur.

De modeller som beskrivs, är genomgående ”atomära” (= beskrivna via vår verklighets storheter), och
saknar därmed, enligt mitt synsätt, förmåga att beskriva ”jaget” och dess ursprung på ett djupare plan.
Det krävs något mer, (= REFERENS-DIFFERENS) och det kan kortfattat beskrivas enligt följande.
Det atomära perspektivet är ”sidställt”, i relation till det balanserade universella perspektivet.
Modellen för "jaget" förutsätter således en sidställning/obalans i relation till ett överordnat universum.
Denna obalans-sidställning kan beskrivas som en PERSPEKTIV-REFERENS-DIFFERENS.
Ur vårt verklighetsperspektiv bör då ”jaget” vara IMAGINÄRT förankrat. Ovanstående figur ger en antydan
om den egen-referens-beroende "strukturtransformering" som innefattas i referens-differensen.

Egenreferensen är den personliga ”KODNYCKEL” som avkodar och styr hur respektive verklighet gestaltar sig.
Det är då, p g a obalans-effekten, rimligt att ”jaget” referensmässigt även är ”spegelmässigt” hemmahörande
i det universella perspektivet, vilket i så fall ger ”jaget” dess observatörsposition.
Det förefaller därmed sannolikt att "jaget" är, PERSPEKTIVGRÄNSÖVERSKRIDANDE.
En slutsats/konsekvens av detta blir att ”jaget” ej kan beskrivas via hur vi förnimmer vår verklighet inkl dess rum
och tid, utan ”jaget” har en ABSTRAKT natur som funktion av REFERENS-DIFFERENSEN till vår förnimbara verklighet.

Slutsats, När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför,
enligt min personliga uppfattning skäl till att förhålla sig något skeptisk.

"Doubt is the origin of wisdom."

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=BxgmorK61YQ
https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM
https://www.youtube.com/watch?v=qc-oba0Hvvs

[Illusionen]

Erland skrev: När vi säger "jag", vem/vad är det då vi syftar på?

Enligt mitt synsätt är jaget kopplat till förnimmelsen, av följande skäl.
Förnimmelsen är i sin tur kopplad till aktuell egenstruktur, som via maskeringsprincipen, MP,
förankrar egenstrukturen i G via den normerade (= balanserade) ömsesidiga växelverkan.
Förankringen kan då betraktas som att en polarisationsobalans introduceras i G av strukturen, via MP.
Det innebär att vi har olika referenser att ta hänsyn till samtidigt (enligt första patentkravet),
* REFERENSBEROENDE MaskeringsPrincip, MP,
* REFERENSNEUTRAL DubbelReferensPrincip, DRP. (DRP "ger" balanserad växelverkan)
Två kommunicerande partiklar förankrar var för sig sina respektive strukturer i G.
Det är G-densitetsinterferensen mellan dessa individuelle förankringar som Euler-tabellen beskriver.
RUM-TID är en diff-effekt av dessa densitetsavvikelser, vilket jag beskriver i konceptet och tidigare inlägg.
Jaget kan av den orsaken ej enbart beskrivas utifrån våra atomära storheter.
Så svaret på din fråga ges av följande citat hämtat från tidigare inlägg.

”Atomen kan således via aktuell balansstruktur, inom vxv, INDIREKT ”kopplas” till medvetandets
jag-förnimmelse, p g a att växelverkan genererar INDIVIDUELLA G-avvikelser åtskilda av rumtiden.
Växelverkan är förankrad via MaskeringsPrincipen, MP, varigenom de individuella G-avvikelserna
ges en atomär JAG-FÖRNIMMELSE-IDENTITET, i relation till MP och Medvetandets Referens, MR.”

Det jag skriver här kanske verkar svårt att greppa, men då bör du beakta att beskrivningen ändå är en förenkling.
Det är svårt att formulera så det blir begripligt, men jag arbetar till och från med att enkelt försöka förklara
några ytterligare kännetecken, som utmärker ”jag-identiteten”.
Det rör sig m a o om de fascinerande samband, som skiljer medvetandet från artificiell förmåga/intelligens.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=IPYHy8k9Z34

Anm. Lägger även in detta på nya FF.se

[Illusionen]

Erland skrev:

Illusionen skrev:
Att tro på Big Bang, utan att förklara och definiera vad som utgör REFERENS för resonemanget,
förefaller då anmärkningsvärt.
Det finns många som reservationslöst hävdar Big Bang och att universum EXPANDERAR,
hur ser ni på detta med REFERENS ?


Återigen försäker jag tolka det du skriver i begripliga termer, och jag tror att du menar följande:
Det är meningslöst att säga att universum expanderar om man inte talar om vad det expanderar i förhållande till.
Är det korrekt uppfattat?
Och snälla du, svara inte med långa utläggningar, ett enkelt "ja" eller "nej" räcker.

Svar: Ja

Den referens som är aktuell kan ej beskrivas utifrån vår verklighets reella rumskoordinater.
Ur vårt atomära verklighetsperspektiv är referensen komplex och ej punktformad.
2ΔØ inkl RUM-TID, kan betraktas som "återspeglingar" av den komplexa referensen.

/ Illusionen

[Pilatus]

Det finns många som reservationslöst hävdar Big Bang och att universum EXPANDERAR, ...

Det finns inte någon som reservationslöst hävdar att universum expanderar. Det var längesedan, expansionen är accelererande!

"Modeller som försöker förklara den accelererande expansionen, innehåller vanligtvis någon form av mörk energi: kosmologiska konstanten, kvintessens, mörk vätska eller fantomenergi. Den viktigaste egenskapen för mörk energi är att den har en tillståndsekvation med negativt förhållande mellan tryck och densitet, och fördelas relativt jämnt i rymden." Wikipedia

[Illusionen]

Det finns många som reservationslöst hävdar Big Bang och att universum EXPANDERAR, ...

Det finns inte någon som reservationslöst hävdar att universum expanderar. Det var längesedan, expansionen är accelererande!

"Modeller som försöker förklara den accelererande expansionen, innehåller vanligtvis någon form av mörk energi: kosmologiska konstanten, kvintessens, mörk vätska eller fantomenergi. Den viktigaste egenskapen för mörk energi är att den har en tillståndsekvation med negativt förhållande mellan tryck och densitet, och fördelas relativt jämnt i rymden." Wikipedia

Från sid 53 i konceptet är följande text hämtat,
NORMERAT erhålls reella och imaginära medelvärden enligt,

RE: G^2 och 1/ –G^2 → √G^2 ·G^2 = √+G^4 = G^2 ~ ± C^2
IM: jG^2 och 1/–jG^2 → √jG^2 ·jG^2 = √–G^4 = jG^2 ~ ±jC^2

Enligt Deltakonceptet bör energi således förekomma som både reell och imaginär struktur,

mC^2 respektive jmC^2

[Illusionen]

Universum domineras av en okänd form av energi, mörk energi, som driver på universums expansion.
Denna energi gör att galaxerna i universum avlägsnar sig från varandra i allt snabbare takt.
Forskningen anger att mörk energi utgör 72 procent, av den totalt tillgängliga energin i universum.

Som gammal pensionerad båtbyggare vill jag här kortfattat redovisa hur begreppet ENERGI,
enligt min uppfattning, är en konsekvens av MaskeringsPrincipen, MP, vilket har betydelse för hur
vi bör tolka våra observationer av universum.

Från sid 53 i konceptet är följande text hämtat,
NORMERAT erhålls reella och imaginära medelvärden enligt,

RE: G^2 och 1/ –G^2 → √G^2 · G^2 = √+G^4 = G^2 ~ ± C^2
IM: jG^2 och 1/–jG^2 → √jG^2 ·jG^2 = √–G^4 = jG^2 ~ ±jC^2

Enligt konceptet bör energi således förekomma som både reell och imaginär struktur,
mC^2 respektive jmC^2

Betraktas +C som reell skalär densitets-relation (förhållande) ur ett vxv-perspektiv
(p g a MP och DRP), så är motsvarande densitets-relation ur motsatt vxv-perspektiv –C.

REELLA ”koordinat-medelvärdet” för densitetsrelationerna är då √+C ∙ −C = ±jC RE-MEDEL
RE-ENERGI definieras som proportionell den sammantagna re-densitets-relationen,
via produkten av medelvärdena, ±jC RE-MEDEL, vilket ger, E RE ~ +jC ∙ −jC ~ +C^2

Utöver, E RE MASK, skall hänsyn tas till av maskeringen dold/imaginär polvänd spegling (~50%).

IMAGINÄRA ”koordinat-medelvärdet” för densitetsrelationerna är då √+jC ∙ −jC = ±C IM-MEDEL
IM-ENERGI definieras som proportionell den sammantagna im-densitets-relationen,
via produkten av medelvärdena, ±C IM-MEDEL, vilket ger, E IM ~ +C ∙ −C ~ −C^2

Energins KOMPLEXA BELOPP är således proportionell √(+C^2)^2 + (−C^2)^2 = √2C^2)^2 = C^2√2

Av totala beloppet, C^2√2 uppfattas C^2 som RE-energi, varför drygt 41% IM-energi tillkommer.
Relativt den reella energin (1/√2 av totala beloppet, C^2√2) utgör den imaginära/mörka energin
teoretiskt 50√2 ≈ 71 procent, enligt konceptet.

Den komplexa ”fasvridningen/fasrullningen” är dold/maskerad när universum studeras,
vilket rimligen bör ge upphov till div vilseledande skeneffekter, som t ex Big Bang mm.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=qc-oba0Hvvs

[Illusionen]

Den 28 mars var totala antalet visningar för denna tråd, på gamla FF.com, 103.519.
Senaste veckan har antalet visningar per dygn pendlat mellan 166 och 357.

Den 28 mars var antal visningar här på FF.se, 97.444.
Senaste veckan har antalet visningar per dygn pendlat mellan 0 och 1.

Det som motiverat mig att skriva inlägg är att någon läser inläggen, så tar en paus i avvaktan på att ev fel åtgärdas.

/ Illusionen

[Pilatus]

Det som motiverat mig att skriva inlägg är att någon läser inläggen, så tar en paus i avvaktan på att ev fel åtgärdas.

Kanske räknas sökmotorernas botar som kutar omkring och indexerar och "läser inläggen"?

[Illusionen]

Det följande är hämtat/taget från tråden, Finns Gud ?, men hör bättre hemma här i denna tråd.
"Som en parentes till det ni här skriver, förefaller icke-euklidisk geometri vara den geometri,
som har potential att beskriva effekten av de skalära differenser, som jag beskriver i mitt koncept.
Den inledande Euler-tabellen i konceptet, som innefattar begreppet rumtid, förutsätter en geometri
som avviker från euklidisk geometri. Den icke-euklidiska geometrin, med sin "sfäriska" bakgrund,
verkar här skräddarsydd för att beskriva effekterna av den normerade växelverkan.
I grunden kan detta i så fall betraktas som ett "hållfasthetsproblem" i grundtillståndet, G."

/ Illusionen

[Illusionen]

Pilatus skrev:

Illusionen skrev:
Pilatus skrev:
Ja, så är det naturligtvis. Subatomära partiklar (radioaktivitet) har varit allmänt kända sedan 1903 då Marie Curie och Henri Becquerel fick nobelpriset i fysik.

Rumtid baseras på ömsesidig normerad växelverkan, via medvetandets referens, MR.

Jag har aldrig förstått varför rumtid-begreppet måste byggas på med något så begreppsmässigt oklart som "ömsesidig normerad växelverkan". Rum och tid föreställer jag mig är irreduktiva, de är fundamentala begrepp som inte behöver någon bas för att ha mening.

Illusionen skrev:
Partiklarna ”existerar” inom rumtidens ram, m a o i vårt atomära perspektiv, i vilket MR, ingår som en del.

Det här med subatomära partiklars existens är en betydligt svårare nöt att knäcka. Om de endast uppträder inom rumtidens ram är inte avgjort. Dessutom antas gravitonen, enligt rådande teori, ha en energinivå på mer än hundra gånger den nivå som kan uppnås i den mest kraftfulla partikelacceleratorn. Man säger bla a att:
Extra dimensions may sound like science fiction, but they could explain why gravity is so weak.
Läst på Cerns hemsida.

För att kullkasta det jag skriver räcker det, enligt min uppfattning, inte med att återkommande referera till
Wikipedia, standardmodellen, eller ett personligt tyckande. Anledningen till detta förklaras i mitt koncept.
Att det jag skriver kan uppfattas som svårt har jag viss förståelse för. För att om möjligt råda bot mot detta,
har jag testat med att förklara aktuella principer utifrån några olika utgångspunkter, med förhoppningen
att någon skulle visa tecken på att förstå.
Så vitt jag kan bedöma, har tyvärr inget förändrats vad gäller förståelsen.
Det du skriver i ditt senaste inlägg ändrar inget i detta avseende.
Lägg till detta att antalet personer som läser inläggen minskat dramatiskt efter att gamla FF avvecklades,
så går luften ur ballongen. Mot denna bakgrund är det m a o inte lönt mödan att fortsätta att förklara,
så länge attityden till konceptet är vad den är, och kreativt tänkande uteblir i responsen.

Som ett avslutande exempel på varför jag inte delar din uppfattning denna gång heller, kan vi ta följande.
Ömsesidig normerad växelverkan utgör förklaringen till varför rum och tid inte är fundamentala till sin natur.
Maskeringsprincipen förankrar egenstrukturen individuellt inom växelverkan.
Relativitetsjämförelse inom växelverkan resulterar i att observatören relativt sett ”förhåller” sig till
ett pol-skift, ”skift”, i relation till egenstrukturen, hos vxv- motparten.
Motpartens struktur kännetecknas alltså av motsatt/omkastat tecken relativt observatören.
Positivt tecken innebär strukturell expansion (= rot-expansion).
Negativt tecken innebär strukturell koncentration/kontraktion (= rot-koncentration).
Maskeringsprincipen förankrar rot-koncentration och rot-expansion individuellt.
Skiftet medför således individuell rot-koncentration och rot-expansion.
Expansion och koncentration uppfattas ha olika skalfaktorer (pga individuella densiteter).
RUM-TID är en konsekvens av differensen mellan dessa individuella skalfaktorer.
Differensen är komplex till sin natur och beskrivs via den atomära modellen 2ΔØ.
Jag har valt att beskriva begreppet/fenomenet tid som det substitut som överbryggar differensen ifråga.

Ovanstående visar t ex att, c = konstant skalär G-densitets-relation inom vxv.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=2bosouX_d8Y

[Pilatus]

För att kullkasta det jag skriver räcker det, enligt min uppfattning, inte med att återkommande referera till Wikipedia, standardmodellen, eller ett personligt tyckande. Anledningen till detta förklaras i mitt koncept.

Jag förstår, i ditt koncept kan man söka sig fram till att personligt tyckande är otillräckligt. Det framstår som litet oklart om någon på forumet verkligen försökt kullkasta något som du skrivit.

Att det jag skriver kan uppfattas som svårt har jag viss förståelse för. För att om möjligt råda bot mot detta, har jag testat med att förklara aktuella principer utifrån några olika utgångspunkter, med förhoppningen
att någon skulle visa tecken på att förstå.

Att göra en idé begriplig är inte detsamma som att beskriva något som verkligen existerar. Inte heller framgår det om din hypotetiska modell i något avseende kan testas. Låt oss säga att du gör en förenklad datormodell av konceptet för att visa hur du tänker att den skall fungera. Vilka dynamiska egenskaper skulle vara de mest påtagliga? Om Big Bang aldrig ägt rum, varifrån kommer all den materia och energi som finns i universum?

I det universum jag föreställer mig råder balans, summan av all energi är 0 (noll).

[Illusionen]

För att kullkasta det jag skriver räcker det, enligt min uppfattning, inte med att återkommande referera till Wikipedia, standardmodellen, eller ett personligt tyckande. Anledningen till detta förklaras i mitt koncept.

Jag förstår, i ditt koncept kan man söka sig fram till att personligt tyckande är otillräckligt. Det framstår som litet oklart om någon på forumet verkligen försökt kullkasta något som du skrivit.

Att det jag skriver kan uppfattas som svårt har jag viss förståelse för. För att om möjligt råda bot mot detta, har jag testat med att förklara aktuella principer utifrån några olika utgångspunkter, med förhoppningen
att någon skulle visa tecken på att förstå.

Att göra en idé begriplig är inte detsamma som att beskriva något som verkligen existerar. Inte heller framgår det om din hypotetiska modell i något avseende kan testas. Låt oss säga att du gör en förenklad datormodell av konceptet för att visa hur du tänker att den skall fungera. Vilka dynamiska egenskaper skulle vara de mest påtagliga? Om Big Bang aldrig ägt rum, varifrån kommer all den materia och energi som finns i universum?

I det universum jag föreställer mig råder balans, summan av all energi är 0 (noll).

Forts. på tidigare inlägg.

Vet inte riktigt om jag förstår vad du syftar på här, så testar med följande kommentar.

Relativitetsjämförelse inom maskerings-förankrad växelverkan resulterar i att observatören relativt sett
”förhåller” sig (= förhållandet till egna strukturen) till ett polaritets-skift, ”skift”, i relation till egenstrukturen,
hos vxv- motparten. Utöver skiftet medför maskeringen att egenstrukturen, pga den interna kontraktion
som maskeringen ger upphov till, förnims som inverterad och externt expansiv.
Motpartens struktur kännetecknas således av motsatt/omkastat tecken relativt observatören och invertering.
Positivt tecken innebär strukturell expansion (= rot-expansion).
Negativt tecken innebär strukturell koncentration/kontraktion (= rot-koncentration).
Kontraktion och expansion förhåller sig därigenom inverterade och ”skiftade”, relativt varandra.
I detta ryms klassiska förutsättningar för referensberoende resonans.
Det är detta jag försöker beskriva med hjälp av den komplexa atomära modellen, 2∆Ø.
Rumtidens sfäriska form emanerar t ex från detta vxv-samband.

Balanskriteriet, 2∆Ø, kan enligt konceptet härledas via dold/balanserad dubbel-rotation, som en typ av
referensberoende ”hållfasthetssamband” i G. Fenomenet TID representerar då ur en båtbyggares
fascinerande perspektiv, det referensberoende substitut, som länkar samman och överbryggar olika skalära
nivåer/koncentrationer av imaginär dubbel-rotation, utifrån involverade vxv-referenser.
Det är mot bakgrund av detta resonemang fenomenet TID ej skall betraktas som fundamentalt,
enligt min uppfattning. Tid kan m a o spaltas upp i spiralliknande skalära avvikelser i G.

Växelverkan är ”överlagrad” egen-maskeringens polarisationseffekt på grundtillståndet, G.
G speglar dolt universums ”fas” i aktuell vxv-position. G har m a o en balanserad dold struktur vars
egenskaper framträder/framhävs via det referensval/referensförankring maskerings-polarisationen medför.
Den dolda strukturen har därigenom en ”fas” som återspeglar universums status/balans i aktuell vxv-position.
Balansen i universum erhålls genom att den dolda strukturen, via maskeringen, tilldelar vxv en riktning/fas
som refererar till universums förutsättningar i aktuellt vxv-position.
Denna riktning/fas är komplex till sin natur och kan vara både reell och imaginär.
Då maskeringen är individuellt avhängig referensförankring via "medvetandets referens" tyder detta på att
vår verklighet är en inom/via växelverkan egengenererad illusion.
Big Bang refererar till den imaginära fasen. Konsekvensen av detta blir att rum-tiden, vår verklighet,
har en riktning/vxv-fas som varierar beroende på var i rum-tidens universum du befinner dig.
Du "känner" inte av riktningen du färdas i, men det är universum som likväl överordnat styr.
Summan av universums riktningar/faser är noll, vilket då även gäller energin.
Då riktningen/fasen kan vara både reell och/eller imaginär, och vad som är reellt och imaginärt är beroende
av observatörens position, varierar energins komplexa skepnad ur respektive observatörs position.

Ovanstående kan liknas vid att vi ser och upplever universum i ett referensberoende resonansperspektiv.
Den atomära dynamiken i/hos universum har sin grund i detta.

Det var fortsättningen på detta resonemang jag hade tänkt beskriva mer detaljerat med hjälp av principen
AVIG och RÄT, förutsatt att någon tycker sig förstå det jag beskrivit så här långt, och är intresserad.
Strulet med att inga verkar hitta till nya FF har dock nu fått mig att resignera.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=PvrPGO7ja3k

[Illusionen]

Forts från tråden, Finns Gud ?

Skälet till att jag beskriver bakgrunden till ESR, är att definitionen av TID respektive VÄG saknas.
Inget av det du skriver och refererar till, har gett mig anledning att ändra åsikt därvidlag.
Om du nu är av en avvikande uppfattning, respekterar jag givetvis detta.

I ditt senaste inlägg skriver du citat, ”Mer här som kan förklara en del av dina frågor angående
"Lorentz transformation"”.
Jag blir förvånad när jag läser detta, då jag inte ställt några frågor om vare sig Lorentz eller Einstein!
Det ligger då nära till hands att misstänka att du inte förstår, eller missuppfattar, det jag skriver.

När jag hävdar att det saknas en trovärdig beskrivning och definition av vad TID representerar får jag ofta
svaret att ”tid är det man mäter med klockor”.
Du svarar då med citat, "Ja, så är det. Även mycket begåvade personer har nöjt sig med denna enkla sats.”
Enligt min uppfattning är detta dock en både avslöjande och bristfällig definition om man vill förstå bakgrunden
till RUM och TID och dess egenskaper. Detta gäller även tids-dilatation och längd-kontraktion.
RUM och TID definieras i mitt fall via den ömsesidiga normerade DRP-växelverkan, och de därur,
via Eulers formel och balanskriteriet 2∆Ø, härledda uttrycken, ±C och ±jC.

Uttrycken, ±C och ±jC, tillämpas t ex vid beräkning av tids-dilatation och längd-kontraktion,
vilket jag utförligt beskriver i tidigare inlägg i denna tråd.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=caVr-VdeDvw