Skulle du köpa en Rolex?

[David H]

Jag tycker att det är en bra fråga, hur tänker ni kring det? Vad är fördelen med att ha en Rolex, är den värd sina pengar? Om ni tycker att de är vackra, hur värderar man det estetiska? Är det omoraliskt att lägga så mycket pengar på en tidvisare?

Nej, jag skulle inte köpa en Rolex.

Om det är omoraliskt att lägga så mycket pengar på en tidvisare? Där skulle jag säga att det beror på. För mig själv skulle jag vara benägen att säga att det vore omoraliskt. Jag har då i betänkande att "moral" och "sed" är två ord som är besläktade (där "etik" kan ses som ett mellanled), och en dyr klocka vore opassande/osedligt för mig.
Jag har som ett mål att mina utgifter inte ska överstiga 120.000 kr per år (oavsett mina inkomster). Pengar som blir över tänker jag kan sparas eller doneras till andra ändamål. Det ger mig möjlighet till en del lyx i livet, efter obligatoriska räkningar och mat med mer är betalat, men att den lyxen skulle bli att köpa en Rolex-klocka kommer knappast på tal. Att ens ha ett armbandsur kommer knappast på tal, inget som passar mig.
För en annan kanske det kan vara "rätt" att köpa en Rolex-klocka. Till exempel om man vill framhäva sig som överklass. Jag är inte direkt motståndare till överklassen...överklassen har ju också sina problem och bekymmer att ta hand om.

[klorofyll]

Det gäller att ha ordning i huvudet. Vi är generellt dåliga på att hushålla och vara förutseende. Samtidigt kan jag se en tendens av att livet blir mer komplicerat. Det är lite som en modern Noaks ark.

[David H]

Det gäller att ha ordning i huvudet. Vi är generellt dåliga på att hushålla och vara förutseende. Samtidigt kan jag se en tendens av att livet blir mer komplicerat. Det är lite som en modern Noaks ark.

Ekonomi intresserar mig. Jag tycker jag är bra på hushållning....men jag har inget direkt intresse av att bli rik. Att leva i lyx har aldrig lockat mig särskilt. Då skulle jag finna större intresse i att spara pengar på hög. Som barn sparade jag alltid min veckopeng, och lekte hellre med pengarna (byggde borgar av mynt) än spenderade dem. Men på senare tid har jag också blivit mer tveksam till att "spara pengar på hög".

[klorofyll]

men jag har inget direkt intresse av att bli rik.

Om man redan har allt man känner att man behöver så... Jag tror att det är då man fullt ut börjar arbeta för andras välgång.

Men på senare tid har jag också blivit mer tveksam till att "spara pengar på hög".

Jag kan förstå känslan, det måste kännas irriterande att bevaka ett intresse (för det måste man ju göra om man vill ha det kvar) som man inte har direkt användning av.

[Pilatus]

Om man redan har allt man känner att man behöver så... Jag tror att det är då man fullt ut börjar arbeta för andras välgång.

Ja visst, det finns ett antal kändisar som arbetar med filantropi, t ex Bob Geldof, Bill Gates och Warren Buffet.

Men man behöver inte äga mer än de kläder man har på kroppen för att kunna hjälpa till. Jag deltog själv mycket aktivt med Alternativ jul för många år sedan. Numera blir det Läkare utan gränser och Greenpeace som får ett litet bidrag ibland. Beredskapen att hjälpa andra tror jag inte är beroende av egna behov eller tillgångar.

Varför vill vi hjälpa en person eller organisation, medan vi helt utesluter andra? Min tro är att om vi ser mottagaren och förstår att det vi bistår med är en verklig hjälp, så väcker det våra goda känslor att vara generösa med med vår tid eller pengar. Men är vi alltför uppslukade av oss själva och det vi ingår i så kan det effektivt blockera att vi ser den andre, vi blir alltför upptagna med att måla båten eller vad det nu kan vara. -Det andra fallet, att vi medvetet utesluter andra hjälporganisationer beror i mitt fall på deras ineffektivitet och avståndet till dem de säger sig hjälpa.

[klorofyll]

Om man redan har allt man känner att man behöver så... Jag tror att det är då man fullt ut börjar arbeta för andras välgång.

Men man behöver inte äga mer än de kläder man har på kroppen för att kunna hjälpa till. Jag deltog själv mycket aktivt med Alternativ jul för många år sedan. Numera blir det Läkare utan gränser och Greenpeace som får ett litet bidrag ibland. Beredskapen att hjälpa andra tror jag inte är beroende av egna behov eller tillgångar.

Nej, det handlar mer om en inställning och våra prioriteringar över tid, man mår som människa mycket bra av att hjälpa andra, i alla fall. Vad vi människor har för grundläggande behov är nog väldigt individuellt (och också beroende på var i livet vi befinner oss), men vi behöver nog studera någonting meningsfullt, för vi vill lära oss nya saker, utvecklas och bli bättre, frågan är lite om det är värt att bekosta studierna. För min del, när det gäller att bidra, så är att skänka pengar det ultimata, jag tänker att de som får pengarna själva vet vad de behöver köpa o.s.v, många förespråkar att det är bättre att hjälpa på ett mer praktiskt-teoretiskt vis och det har givetvis också sina många fördelar.

Varför vill vi hjälpa en person eller organisation, medan vi helt utesluter andra? Min tro är att om vi ser mottagaren och förstår att det vi bistår med är en verklig hjälp, så väcker det våra goda känslor att vara generösa med med vår tid eller pengar.

Yes.

Men är vi alltför uppslukade av oss själva och det vi ingår i så kan det effektivt blockera att vi ser den andre, vi blir alltför upptagna med att måla båten eller vad det nu kan vara.

Givetvis, att bli för uppslukad av sig själv är helt klart negativt, jag tror att det egentligen handlar om att man har begär som man inte kan kontrollera, man har alltför stora planer.

-Det andra fallet, att vi medvetet utesluter andra hjälporganisationer beror i mitt fall på deras ineffektivitet och avståndet till dem de säger sig hjälpa.

Ja, en typ av misstro eller omedvetenhet.