Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Skälet till att jag beskriver bakgrunden till ESR, är att definitionen av TID respektive VÄG saknas.

Vem har då definierat vad "väg" är? Fysiker talar om rumsliga dimensioner och en fjärde som utgör tid.

Inget av det du skriver och refererar till, har gett mig anledning att ändra åsikt därvidlag.

Inte?

I ditt senaste inlägg skriver du citat, ”Mer här som kan förklara en del av dina frågor angående
"Lorentz transformation"”.

Du riktar kritik mot sådant som du uppfattar Albert Einstein skulle ha yttrat. Att han saknade begreppsliga definitioner. Jag refererade till källor som jag uppfattar står för en helt annan uppfattning. Att Einstein var mycket noggrann med att förklara de begrepp som han använde sig av 1905.

När jag hävdar att det saknas en trovärdig beskrivning och definition av vad TID representerar får jag ofta svaret att ”tid är det man mäter med klockor”.

Det är inte någon definition, Illusionen. Jag och andra har diskuterat detta med dig tillräckligt för att du skulle förstå att definitionen utgår från att tid är en mätbar del av en rörelse. Jag hänvisade till atomuret som mäter cesium 133 egenfrekvens. Du har förstås en helt annan uppfattning?

[Illusionen]

Skälet till att jag beskriver bakgrunden till ESR, är att definitionen av TID respektive VÄG saknas.

Vem har då definierat vad "väg" är? Fysiker talar om rumsliga dimensioner och en fjärde som utgör tid.

Inget av det du skriver och refererar till, har gett mig anledning att ändra åsikt därvidlag.

Inte?

I ditt senaste inlägg skriver du citat, ”Mer här som kan förklara en del av dina frågor angående
"Lorentz transformation"”.

Du riktar kritik mot sådant som du uppfattar Albert Einstein skulle ha yttrat. Att han saknade begreppsliga definitioner. Jag refererade till källor som jag uppfattar står för en helt annan uppfattning. Att Einstein var mycket noggrann med att förklara de begrepp som han använde sig av 1905.

När jag hävdar att det saknas en trovärdig beskrivning och definition av vad TID representerar får jag ofta svaret att ”tid är det man mäter med klockor”.

Det är inte någon definition, Illusionen. Jag och andra har diskuterat detta med dig tillräckligt för att du skulle förstå att definitionen utgår från att tid är en mätbar del av en rörelse. Jag hänvisade till atomuret som mäter cesium 133 egenfrekvens. Du har förstås en helt annan uppfattning?

Jag ser ingen anledning till att fortsätta diskussionen med dig Pilatus, utan önskar dig lycka till.
/ Illusionen

[Pilatus]

Jag ser ingen anledning till att fortsätta diskussionen med dig Pilatus, utan önskar dig lycka till.
/ Illusionen

Alessandro Scarlatti
Gaetano Nasillo esegue una sonata per violoncello

[Illusionen]

.
VÄXELVERKAN & RUM-TID

Det följande är sannolikt unikt för konceptet, och beskriver kortfattat den principiella bakgrunden
till fenomenet TID. Någon motsvarighet till detta har jag ej kunnat finna i litteraturen.

Växelverkan, vxv, har sin grund i MaskeringsPrincipen, MP, och DubbelReferensPrincipen, DRP.
Växelverkan mellan kommunicerande partiklar, t ex A och B, beskrivs via KOMBINATIONEN
av PRODUKT- och KVOT-bildning. I kapitel 4, NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND, sid 23-24,
redovisas/beskrivs detta mer detaljerat.

PRODUKT betraktas som ”mängdkontakt” mellan motriktade referensberoende funktioner.
KVOT ses som ”avvikelse-fördelning” alt. ”tänjnings-fördelning” mellan motriktade funktioner.

Kombinationen (= sammantagna interferens-effekten) av produkt och kvot resulterar i att "frekvensen"
HALVERAS relativt ursprungsfrekvensen. TID är beroende av den obalans/sidställning som det
ändrade frekvensinnehållet ger upphov till. Fenomenet TID förutsätter således växelverkan.
V g se, http://simplest-image-hosting.net/jpg-0-img17

Vid vxv-summering av Euler-termerna (produkt och kvot) i tabellen halveras alltså den resulterande
frekvensen (siffran 2 i exponenten elimineras vid/pga vxv-summeringen).
Maskeringen ger 180-graders spegling, vilket pga frekvenshalveringen då motsvarar 90 grader i ∆Ø.
Kvadrantindelningen i Ư har m a o sitt ursprung i MP och frekvensdelning.
Detta ger växelverkan egenskap av SYNKRON DETEKTERING (= likriktning) som resultat.
Fenomenet TID är, p g a frekvensomvandlingen, en effekt av synkron detektering inom vxv.
Samband som leder fram till växelverkan i G, är abstrakta/imaginära till sin natur.

VÄG och TID refererar till olika DRP-referenser (= olika DRP-referens-förankringar).
VÄG och TID representerar därigenom DIFFERENS mellan dessa skilda DRP-perspektiv,
utifrån RESPEKTIVE DRP-referens-förankring.

Av visst filosofiskt intresse borde här vara det faktum att vår verklighet (rumtiden), via differensen
utgör ett sub-fenomen, direkt avhängigt (= "kopplat till, och beroende av") ett överordnat universum.

Balanskriteriet 2∆Ø beskriver den atomära balansen (= atomär modell) i/hos denna differens.
Observera att 2∆Ø inte direkt refererar till grundtillståndet, G, utan till den SEPARERING/
SEPARERINGS-EFFEKT av G som kombinationen av PRODUKT och KVOT resulterar i.
En konsekvens av separeringen blir att balanskriteriet, 2∆Ø, skiljer sig från noll (∆Ø ≠ 0).
Det är 2∆Ø, inkl normerings-obalanser, som utgör grund för vår verklighets fenomen.

Ovanstående är beskrivet i konceptet som att den dubbla vinkeln vid kvot medför att kombination
av produkt, φp, och kvot, 2φk, kännetecknas av en typ av ”SYNKRON-detektering”,
som bidrar till den atomära ”illusionen”.
Den synkrona ”detekteringen” resulterar i något som kan liknas vid en ”omfördelning” i/av G.
Omfördelningen är alltså en funktion av produkt, och kvot, som ”separerar” olika projektioner med avseende
på aktuella referenser. Synkroniseringen är viktig då kombinationen av produkt, f(φ), och kvot, f(2φ),
via synkronismen ger upphov till en OBALANSEFFEKT, som kan liknas vid en synkron detektering.
Den synkrona detekteringen halverar 2φk till φk, samtidigt som fasdifferensen mellan φp och φk blir 90 grader.
Synkroniseringsmekanismen ger alltså upphov till en förskjutningseffekt.

Förstår man den här redovisade principen, vilket ant kräver viss ansträngning, inses att det inte räcker med att
definiera tid som ”det man mäter med klockor” om man vill uppnå en större förståelse för aktuella fenomen.
Huruvida tid skall betraktas som något fundamentalt, eller ej, är dock en mer delikat frågeställning.

Har jag rätt, vilket jag misstänker, är ESR ofullständig.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=AZfD5KrH5d8

[Pilatus]

Förstår man den här redovisade principen, vilket ant kräver viss ansträngning, inses att det inte räcker med att definiera tid som ”det man mäter med klockor” om man vill uppnå en större förståelse för aktuella fenomen.

Möjligen en stipulativ definition, men långt ifrån en deskriptiv definierat av tid. Albert Einstein försökte inte beskriva varför det finns något sådant som tid.

Huruvida tid skall betraktas som något fundamentalt, eller ej, är dock en mer delikat frågeställning.

För att förstå rumtidbegreppet får vi acceptera tid som något fundamentalt.

Har jag rätt, vilket jag misstänker, är ESR ofullständig.

Alla hypoteser är tentativa. Ditt tal om ödmjukhet är ibland som bortblåst.

[Pilatus]

Jag såg häromdagen ett intressant program i SVT (halkade in i programmet halvvägs så har inga namn).
En fysiker(?) menade att det var meningslöst att fråga vad det fanns innan Big Bang eftersom det fanns ingen tid innan.

Det verkar vara ett uttalande av en kosmolog och det är en riktig kommentar. Allt det vi kan se och mäta uppkom med Big Bang enligt den kosmologiska standardmodellen.

Andra teoretiker funderar på större strukturer, men det vi uppfattar som tid och rum är en följd av Big Bang.

[Pilatus]

Något löjligt när någon försöker leka intelligent och säger att tiden är fjärde dimensionen.
Så är det inte alls.
Tiden är en matematisk variabel utöver de tre dimensioner och ingen dimension i sig.

I den speciella relativitetsteorin betraktar Albert Einstein tiden som en av dimensionerna i begreppet rumtid.

[Pilatus]

Det här var Einsteins förklaring istället för gravitation, i det krökta rummet söker partikeln kortaste vägen.

Rymden kröker sig av en orsak, ThinkThat. Det är massiva föremål som får rumtiden att kröka sig. Einstein beskriver 1915 i den allmänna relativitetsteorin just detta, att gravitation (se Newtons gravitationslag) ger krökningen av rumtiden.

[Illusionen]

Anders skrev 04 maj 2016, i tråden, Rumtid och platstid,

Enligt alla såna där normalfördelningar så skall jag ligga högt på förståndsgåvor, då det har testats,
på lite olika sätt.
Men jag kommer aldrig att fatta det här med rumtid, relativitet och det.
Tiden är tiden och jag kan inte fatta hur den kan gå olika fort bara för en rör sig och en annan inte.
Jag HATAR matte, vilket på sätt och vis allt det här är, det här med ljusets hastighets konstanthet.
Även om jag kunde hantverket bra på den tiden då man var tvungen.
Matte dödar det sunda bonnförnuftet, det enda förnuftet som är behagligt att använda.
Usch nej, det här med relativitetsgrejset knäcker och stressar mig. Är jag den enda?


Du verkar intresserad, men uppgiven, Anders, så om du önskar försöker vi reda ut detta tillsammans.
Var dock inställd på att det är något svårare än att definiera tid som "det man mäter med klockor".

Detta inlägg redovisar hur TID förenklat och principiellt kan beskrivas via EULER och RESONANS.
EULERS formel anger samband mellan REELLT och IMAGINÄRT.
RESONANS beskriver samband och effekter vid kombination av olika lagringsformer.

En elektrisk resonanskrets består i sitt enklaste utförande av en kondensator, C, och en induktans, L.

Kondensatorns, C, energilagringsförmåga bestäms av dess kapacitans som är proportionell mot
kondensatorns yta, och omvänt (= inverterat) proportionell mot avståndet mellan kondensatorytorna.
Lagringsförmågan ÖKAR således med ökande YTA, innebärande större fördelning i rummet.
Lagringsformen har en ”linjär” natur.
Kondensatorns reaktans (≈ motstånd mot förändring) skrivs, XC = 1/ωC.

Induktansen, L, (= spole) har till skillnad mot kondensatorn en koncentrerad lagringsförmåga.
Koncentrationen i rummet uppnås genom att spolens trådlängd är cirkulär och lång.
Lagringsformen har en "cirkulär" natur.
Induktansens reaktans skrivs XL = ωL.

Det viktiga här är att vi har tillgång till två olika lagringsformer som tar ”OLIKA PLATS” i rummet.
Kondensatorn, C, tar stor plats i rummet, vilket vi benämner EXPANSION.
Induktansen, L, tar liten plats i rummet pga cirkulär koncentration, vilket vi benämner KONTRAKTION.

Vid resonans är reaktanserna lika stora, XC = XL , vilket innebär att 1/ωC = ωL ,
som ger ω^2 = 1/ CL , som kan skrivas, ω0 = 1/√LC, där ω0 är vinkel-resonansfrekvensen.
EULERS formel beskriver enligt min tolkning, hur REELLT och IMAGINÄRT fördelas balanserat individuellt
för A och B, kring respektive resonanspunkt.

I det följande förenklar jag resonemanget starkt, för att det ska bli hanterligt och begripligt.

Växelverkan-kommunikationen mellan partiklarna A och B sker via individuellt förankrad resonans.
A och B kommunicerar därigenom via sin RESPEKTIVE resonans-förankring.

Då det rör sig om resonans är både EXPANSION och KONTRAKTION, involverade i växelverkan.
Det medför att OLIKA STORA RUM disponeras beroende av om förnimmelsen ifråga refererar till
resonansens kondensator (expansion) alternativt spole/induktans (kontraktion).
Då A och B kommunicerar/växelverkar via individuellt förankrade resonanser blir konsekvensen att
det uppstår en individuell SKALFAKTOR-DIFFERENS mellan det A och B förnimmer p g a
olika aktuell och disponibel ”rum-storlek”.
Skalfaktor-differensen SEPARERAS utifrån RESPEKTIVE DRP-referens-förankring genom att
PRODUKT och KVOT kombineras, så som beskrivs i föregående inlägg, vilket medför att skalfaktorerna
FÖRSKJUTS sinsemellan, som konsekvens av referensberoende "SYNKRON DETEKTERING".

Det är denna förskjutningseffekt som bl a utgör grund för balanskriteriet 2∆Ø, och begreppet RUM-TID.
Balanskriteriet 2∆Ø symboliserar förutom olika ”rum-storlek” även förskjutningen.
Fenomenet TID är således det SUBSTITUT som representerar förskjutningseffekten ifråga.

Du bör här vara observant på att det inte är förskjutningen i sig som utgör tid, då förskjutningen
går att bryta ned ytterligare.

Den RELATIVITET som uppstår vid relativitetsrörelse, V, mellan A och B, är principiellt en effekt av den
resonans-sidställning som V förorsakar. Vxv går m a o ”ur resonans” pga V.
Notera att reaktansen skiftar kring ω0, beroende av V, och konsekvenserna därav för relativiteten.
Ev återkommer jag ang detta senare.



/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=_QFgPtmM7Ps

[Pilatus]

Var dock inställd på att det är något svårare än att definiera tid som "det man mäter med klockor".

Hur mäter du tid? Varför har vi klockor?

Detta inlägg redovisar hur TID förenklat och principiellt kan beskrivas via EULER och RESONANS.

Så hur lyder definitionen av tid? Du beskriver induktiv och kapacitiv reaktans + en imaginär enhet från Euler. Hur blir det tid av detta? Finns tid i naturen enligt dig? Är den relativ i den mening Albert Einstein beskrev? Rummets dimensioner finns, eller hur. Men var blev tiden av?

[Illusionen]

Var dock inställd på att det är något svårare än att definiera tid som "det man mäter med klockor".

Hur mäter du tid? Varför har vi klockor?

Detta inlägg redovisar hur TID förenklat och principiellt kan beskrivas via EULER och RESONANS.

Så hur lyder definitionen av tid? Du beskriver induktiv och kapacitiv reaktans + en imaginär enhet från Euler. Hur blir det tid av detta? Finns tid i naturen enligt dig? Är den relativ i den mening Albert Einstein beskrev? Rummets dimensioner finns, eller hur. Men var blev tiden av?

Jag är ledsen Pilatus, men vi tänker för olika för att en fortsatt diskussion oss emellan skulle bli meningsfull,
därmed inte sagt att jag har rätt, det får andra avgöra. Du kan dock inte begära att jag skall lägga ned tid på att svara på
frågor som jag kommenterat och svarat på tidigare, samtidigt som du är märkbart irriterad och tar dig friheten att ironisera.
Skulle du framgent ändra uppfattning och bli mer ifrågasättande av rådande uppfattning, skulle förutsättningarna
för givande diskussioner givetvis öka, men det är enbart en förhoppning från min sida att så skall ske.

/ Illusionen

[Anne]

Jag funderar på om tid kan vara en effekt av ambivalens. Vad tror ni om det?

[Anne]

Är väl långt ifrån enkel... Tick Tack. Kram på dig!

[Pilatus]

Skulle du framgent ändra uppfattning och bli mer ifrågasättande av rådande uppfattning, skulle förutsättningarna för givande diskussioner givetvis öka, men det är enbart en förhoppning från min sida att så skall ske.

Jag har ingen mening alls om det du skriver om tid i ditt koncept. Anledningen är att du skriver att du skall berätta om vad tid är, sedan kommer utläggningar om reaktans och Euler. Om Anders kan se hur tid definieras i ditt koncept, så vore jag tacksam för hans medverkan. Jag kan inte dra mig till minnes att du skrivit en klar definition.

På tal om något trevligt, det är dags för Merkurius att passera vår lilla sol. Glöm inte att hålla något mycket mörkt glas ögonen.

[Illusionen]

Eulers formel återspeglar den fascinerande beskrivningen av bakgrunden till rum och tid.
Formeln är således nyckeln till att förstå vad rum-tid och vår verklighet representerar.
Det är dock svårt att isolerat förstå Eulers formel. För att komma vidare krävs det att formeln kompletteras med bl a
den kombination av produkt- och kvot-bildning som beskrivs i konceptet med hjälp av den inledande ”Euler-tabellen”.
Så långt kommet återstår det att införliva MP och DRP i resonemanget, för att insikten om att vår verklighet är länkad
till en abstrakt ”bakgrundsstruktur”, skall infinna sig.
Senaste tidens kommentarer har tyvärr övertygat mig om att ingen förstår det jag skriver.
Så frågan jag ställer mig är, varför försöker du få andra att förstå något som uppenbart upplevs som obegripligt.
Jag har inget bra svar på frågan, så motivationen att fortsätta förklara tryter, av lättförståeliga skäl.
I brist på annat får kanske F.F.återgå till att definiera tid som "det man mäter med klockor".

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM