Vad tänker du på?

[Illusionen]

Fastigheten där jag och min fru bor omfattar två boningshus och en mindre verkstadslokal,
http://www.maticweb.com
Husen byggdes 1878 resp 1927.
Ursprungligen användes husen som byskola.
Några data,
TOMTYTA: 3980 m² Friköpt.
BOYTA: 259 m² Fördelat på två bostadshus.
BIYTA: 36 m²
VERKSTADSYTA: 134 m²

Vi är pensionärer och funderar på att sälja fastigheten, men det är problem med att få grepp på
vad som är ett rimligt försäljningspris, när det rör sig om flera hus, och den totala ytan är stor.
Vi har haft några mäklare här för värdering, men det skiljer anmärkningsvärt mycket mellan de olika värderingarna.
Är det t ex realistiskt att gå på Mäklarstatistiks kvadratmeter-pris för området och multiplicera med aktuell yta ?

[Pilatus]

Är det t ex realistiskt att gå på Mäklarstatistiks kvadratmeter-pris för området och multiplicera med aktuell yta ?

Om husen hade varit fördelade på två fastigheter föreställer jag mig att värdet skulle kunna satts enligt Mäklarstatistiks kvadratmeter-pris för området.

För övrigt gäller läget, antagligen den viktigaste parametern. Kommunikationer, natur och sådant som höjer värdet. Eller sådant som har mindre gynnsam påverkan. Behov av omfattande reparationer, husets utrustning mm.

Även frågan om du har möjlighet att invänta rätt köpare som finner vad han söker i just den fastigheten inverkar.

Finn en god mäklare och sälj till ett pris som du kan acceptera som gott.

[xion]

--

[Illusionen]

Inlägget är borttaget.
/ Illusionen

[Pilatus]

Vi är villrådiga, och ifrågasätter mäklarens värdering, trots att hon har skyldighet att tillvarata våra intressen. Hon verkar vara mer spekulant än mäklare.
Det enklaste kanske är att annonsera ut fastigheten på Blocket i egen regi, och då lägga sig på en högre nivå.

Om ni inte har fullt förtroende för den mäklare ni anlitat så bör ni meddela er avvikande uppfattning om fastighetens värde och tillfråga en auktoriserad värderare, eller helt enkelt byta fastighetsmäklare.

Kan inte er bank vägleda er i frågan? De brukar ju vara intresserade då det handlar om att bedöma fastigheters värden.

Med tanke på fastighetens värde är det knappast acceptabelt att gå med på er mäklares värdering och sedan få leva med känslan av att ha gjort en dålig affär.

Det är inte min mening att säga hur ni bör förhålla er till mäklarvalet, jag vill bara peka på att det finns auktoriserade värderare och banker som kan hjälpa till. Det viktigaste måste ju vara att ni och mäklaren är helt överens om tagen. Att komma fram till en värdering som är något hög går ju dessutom alltid att justera. En presumtiv köpare kommer ju att argumentera och peka på svagheter och förtjänster. Kanske är det vid ett sådant tillfälle enklare att jämka något. Finns flera intressenter av fastigheten så blir ju situationen enklare.

(Blocket tycker jag låter vanskligt.)

[David H]

Igår när jag stod och väntade på bussen, fick jag se två män komma spankulerande ett stycke bort. Jag smakade på ordet. "Spankulerade"? Vad betyder det egentligen? Det är ingen tvekan om att det var just det dom gjorde. Dom gick sakta, nästan dröjande, tveksamt, med händerna bakom ryggen längs vägen sida vid sida, samtalade lågmält. Om vad kunde jag inte höra, men tydligen inget viktigt. Deras blickar vandrade runt i omgivningarna utan att fästa sig vid något speciellt.
Väl hemma kunde jag inte låta bli att slå upp ordet för att se vilka synonymer som angetts. Dessa förslag och angivna exempel hade ingen särskilt bra träffsäkerhet, tyckte jag. Männens promenerande hade uppenbart inget mål eller egentligt syfte. Själva gåendet saknade "importance" skulle man kunna säga.
Wittgenstein lär ha intresserat sig mycket för språket har jag för mig. Nu har jag inte läst något av honom. Jag måste väl ha bläddrat i någon bok av honom antar jag, men troligen fann jag den inte tillräckligt intressant. Språket och dess byggstenar tycker jag däremot är intressant. Ofta slår jag upp för att se vilka synonymer som föreslås till ord som jag stöter på. Men ingen äger orden så deras betydelse är inte självklar eller fixerad.

Angående Wittgenstein kan man säga att han intresserade sig för språk, men inte på det sätt en lingvist intresserar sig för språk. Wittgensteins språkintresse är av en mer introvert "icke-världslig" sort.

Ett exempel, citat på hur Wittgenstein tar avstånd från ett "vetenskapligt" eller "bildat" förhållningssätt i sin filosofi:

Our interest does not fall back upon these causes of the formation of concepts; we are not doing natural science; nor yet natural history – since we can also invent fictitious natural history for our purposes. - Philosophical Investigations

Istället för att exempelvis intressera sig för faktiska och etablerade begreppsdefinitioner, intresserar han sig för att uppmärksamma möjligheter och alternativ:

What I give is the morphology of the use of an expression. I show that it has kinds of uses of which you had not dreamed. In philosophy one feels forced to look at a concept in a certain way. What I do is suggest, or even invent, other ways of looking at it. I suggest possibilities of which you had not previously thought. You thought there was one possibility, or only two at most. But I made you think of others. Furthermore, I made you see that it was absurd to expect the concept to conform to those narrow possibilities. Thus your mental cramp is relieved, and you are free to look around the field of use of the expression and to describe the different kinds of uses of it. - Lectures of 1946 – 1947

Är det kanske en friare användningen av ord och uttryck som man ser i poesin som W syftar på?
Exempelvis: ...det var i den "skummande natten", det var mellan ett och tolv....
eller : ...därute började morgonen alla ängar i "grånad klä"....

Det kan finnas koppling. Men syftet är nog oftast annorlunda. Wittgensteins filosofi handlar ofta om att reda ut felantaganden och missförstånd. Kan kalla det en form av problemlösning. Wittgensteins filosofi har inte för intet kallats för en form av terapi. Det antyds också i det andra stycket jag citerade, "...Thus your mental cramp is relieved...".
Men Wittgenstein liknade också filosofi vid poesi...en del har kritiserat honom för detta, att han fäste för mycket vikt vid den poetiska framställningen....

[xion]

--

[David H]

Det kan finnas koppling. Men syftet är nog oftast annorlunda. Wittgensteins filosofi handlar ofta om att reda ut felantaganden och missförstånd. Kan kalla det en form av problemlösning. Wittgensteins filosofi har inte för intet kallats för en form av terapi. Det antyds också i det andra stycket jag citerade, "...Thus your mental cramp is relieved...".
Men Wittgenstein liknade också filosofi vid poesi...en del har kritiserat honom för detta, att han fäste för mycket vikt vid den poetiska framställningen....

Du verkar ha läst en del Wittgenstein. Det har inte jag. Däremot läste jag en del av Bertrand Russel. Han verkade inte gilla Wittgensteins filosofi. Han sa att han inte förstod den. Språket, tycker jag annars är ett väldigt intressant område. Språket är nyckeln till förståelse. Jag är med i en kyrkokör trots att jag är ateist eller möjligen taoist. Helst vill jag inte vara någon "ist" över huvud taget. I mitt medvetande tolkar jag om texterna i sångerna så att de för mig får en annan och mer allmängiltig betydelse. När det gäller poesin, så är det inte alls säkert att de tankar som hos poeten skapade dikten överensstämmer ett dugg med mottagarens. Eller tänk på juridikens språk. Det är väldigt vanskligt att skriva lagtexter så att de inte kan tolkas på flera sätt. Om du läser i trådarna här på filosofiforum så ser du överallt exempel på missförstånd. Tur kanske, för annars skulle vi vara överens om allting och det funnes inget att diskutera.

Jo, jag har läst Wittgenstein en del. Har inte direkt djupstuderat hans texter, men för mig är det ofta ganska enkel och behaglig läsning, då jag själv tycker mig tänka i liknande banor. Angående Russell och Wittgenstein, så kan det också vara värt att betänka att de hade en personlig relation. Kanske kan man säga att det var Russel som "plockade upp" Wittgenstein, och introducerade honom bland andra filosofer. Och Russell gillade och fascinerades av Wittgenstein till en början...men som Wittgensteins tänkande utvecklade sig från den "tidige Wittgenstein" till den "sene Wittgenstein", var det framförallt den "sene Wittgenstein" som Russell inte gillade och hade svårt att förstå. Wittgenstein i sin tur brydde sig nog en hel del om detta, kanske hade han lite dåligt samvete för att han inte följde den bana Russell ville att han skulle följa. Men det är många som tycker bättre om den "sene Wittgenstein" också.

[David H]

Finns flera kända replikväxlingar mellan Wittgenstein och Russell. Bland annat ska Russell ha skrivit eller sagt det här, vilket är exempel på hur de två skiljde sig åt.

I told him he ought not simply to state what he thinks true, but to give arguments for it, but he said arguments spoil its beauty, and that he would feel as if he was dirtying a flower with muddy hands. … I told him I hadn’t the heart to say anything against that, and that he had better acquire a slave to state the arguments.

[Anders]

Tänk den värsta nörden i klassen. Tänk att han växer upp i en dysfunktionell, extremt mäktig familj. Där har ni Ludwig. Intelligent, men helt utan takt och ton. Det var inte direkt Russell som fiskade upp Ludwig, det var han som trängde sig på. Och sen fortsatte han att vara skitjobbig hela livet.

Ang. den "sene Russell", till och med han själv upptäckte att världen inte är lego uppbyggd av elementarsatser, logik och språk. Han hade visst inte löst alla filosofins problem i alla fall...

[xion]

--

[Anne]

Vem skulle vara vem då?

[Anne]

Är du reflex?

[xion]

--

[Anne]

Jadå.