Vad tänker du på?
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Vad tänker du på?
xion skrev:rekoj skrev:Finns flera kända replikväxlingar mellan Wittgenstein och Russell. Bland annat ska Russell ha skrivit eller sagt det här, vilket är exempel på hur de två skiljde sig åt.I told him he ought not simply to state what he thinks true, but to give arguments for it, but he said arguments spoil its beauty, and that he would feel as if he was dirtying a flower with muddy hands. … I told him I hadn’t the heart to say anything against that, and that he had better acquire a slave to state the arguments.
Kanske påminde deras replikväxlingar om när Antic diskuterar med Algot eller Pilatus?
Nja, tycker jag inte stämmer så bra. Möjligt mer likt när Illusionen diskuterar med Pilatus i så fall,,, men nog inte helt likt det heller. Helt klart har och göra med olika psykologiska temperament iaf.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/
Re: Vad tänker du på?
xion skrev:lynx skrev:Är du reflex?
Jo, det stämmer. Mitt konto blev obrukbart när forumet kraschade och till slut gick det att öppna ett nytt. Men det går inte att öppna ett nytt konto i samma namn. Vi är ju anonyma här och det borde vara viktigare vad som skrivs än vem som skriver.
Ja, men kul att se dig igen iallafall ☺
Re: Vad tänker du på?
rekoj skrev:xion skrev:rekoj skrev:Finns flera kända replikväxlingar mellan Wittgenstein och Russell. Bland annat ska Russell ha skrivit eller sagt det här, vilket är exempel på hur de två skiljde sig åt.
Kanske påminde deras replikväxlingar om när Antic diskuterar med Algot eller Pilatus?
Nja, tycker jag inte stämmer så bra. Möjligt mer likt när Illusionen diskuterar med Pilatus i så fall,,, men nog inte helt likt det heller. Helt klart har och göra med olika psykologiska temperament iaf.
Vem skulle vara vem då? Vilket bra sätt att förstå filosofer!
Re: Vad tänker du på?
xion skrev:Jag tänkte en sväng till på det här att vi egentligen har "evigt liv".
Vi minns inte vår födelse. Så vitt vi minns har vi alltid funnits.
Vi vet inte heller när vi ska dö. Så vitt vi vet så kommer vårt liv bara att fortsätta i evighet.
Andra kommer visserligen en dag att upptäcka att vi inte längre är vid liv, men då är det något som vi inte kommer att vara medvetna om.
Är det någon som förmår hänga med i den här tankegången?
Jovars, men vi kanske uttrycker oss litet olika och dessutom är våra första minnen fragmentariska, vi säger - så långt tillbaks jag kan minnas. Och vi lever utan att ha en susning om när vår sista dag skall komma, om vi inte redan är mycket sjuka.
Kanske förnekar vi, på olika sätt, vår dödlighet trots att vi förstår att det här med våra liv är en ändlig historia.
Peggy Lee frågade Is That All There Is?
... I'm not ready for that final disappointment
'Cause I know just as well as I'm standing here talking to you
When that final moment comes and I'm breathing my last breath, I'll be saying to myself
Is that all there is, is that all there is
If that's all there is my friends, then let's keep dancing
Let's break out the booze and have a ball
If that's all there is
Moderator
Re: Vad tänker du på?
lynx skrev:rekoj skrev:xion skrev:Kanske påminde deras replikväxlingar om när Antic diskuterar med Algot eller Pilatus?
Nja, tycker jag inte stämmer så bra. Möjligt mer likt när Illusionen diskuterar med Pilatus i så fall,,, men nog inte helt likt det heller. Helt klart har och göra med olika psykologiska temperament iaf.
Vem skulle vara vem då? Vilket bra sätt att förstå filosofer!
Då skulle Illusionen vara Wittgenstein och Pilatus vara Russell! Men egentligen tycker jag inte Illusionen är så lik W, och jag vet inte om Pilatus känner igen sig i Russell särskilt mycket...
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/
Re: Vad tänker du på?
rekoj skrev:lynx skrev:rekoj skrev:
Nja, tycker jag inte stämmer så bra. Möjligt mer likt när Illusionen diskuterar med Pilatus i så fall,,, men nog inte helt likt det heller. Helt klart har och göra med olika psykologiska temperament iaf.
Vem skulle vara vem då? Vilket bra sätt att förstå filosofer!
Då skulle Illusionen vara Wittgenstein och Pilatus vara Russell! Men egentligen tycker jag inte Illusionen är så lik W, och jag vet inte om Pilatus känner igen sig i Russell särskilt mycket...
Fråga dem!
Re: Vad tänker du på?
lynx skrev:rekoj skrev:Då skulle Illusionen vara Wittgenstein och Pilatus vara Russell! Men egentligen tycker jag inte Illusionen är så lik W, och jag vet inte om Pilatus känner igen sig i Russell särskilt mycket...
Fråga dem!
Jag trivs rätt bra med att läsa Russells böcker, men Principia Mathematica har jag inte ens tagit i min hand.
Moderator
Re: Vad tänker du på?
Jag tänker på mitt släktträd, det är enormt stort, så tänker jag på att alla har ju ett lika stort träd, fast de flesta har ingen aning om vilka deras förfäder och släktingar är. En del kritiserar släktforskare genom att cyniskt påstå att de bryr sig mer om de döda än de levande, men fan, vi skall ju alla dö. Det är egentligen en välgärning för framtida generationer det arbete släktforskare lägger ned, ju mer jobb de gjort, desto lättare för nya generationer att bara ta vid och ankra in på ett redan befintligt led. Sedan tänker jag på alla misstag folk har gjort i leden, uppenbara fel som bara behöver lite IQ-kraft för att rättas till, jag tänker även på rena idiotkopplingar ibland där jag bara undrar hur de som satte ihop leden tänkte, där kronologin inte bara haltar utan är obefintlig, där en person uppges vara född ett sekel före sina föräldrar, som tidsresenärer eller?
Alla som sysslar med släktforskning har tyvärr inte rätt anlag för det, det krävs ju ett ordningssinne, en analytisk förmåga, samt en logik som omöjliggör rena idiotier. Ett visst mått av källkritik bör man även besitta, men utöver det så bör man mest av allt vara rätt allmänbildad för att ens göra ett hyfsat jobb. Att kunna söka i källor är även det A och O, kan man inte det så är det ju ingen idé att ens börja med släktforskning, men det finns ju kurser att gå för den intresserade, seminarier att se och böcker i ämnet att förkovra sig i.
Sedan har vi det här med nyttan, varför kan man ju undra? Svaret är rätt enkelt, man får en hyfsad överblick över ens förfäder och vilket liv de har haft, hur länge de levt och ibland varför de dött. Allt detta kan sammanställas till överskådlig statistik, utöver det får man ju även lära sig en hel del om många förfäders öden, det sammantaget kan förklara en del om varför man till stor del är som man är.
Angående filosofer, ja, jag är blodssläkt med de flesta av världens största tänkare, inklusive nyssnämnda Ludwig Wittgenstein och Bertrand Russel.
Alla som sysslar med släktforskning har tyvärr inte rätt anlag för det, det krävs ju ett ordningssinne, en analytisk förmåga, samt en logik som omöjliggör rena idiotier. Ett visst mått av källkritik bör man även besitta, men utöver det så bör man mest av allt vara rätt allmänbildad för att ens göra ett hyfsat jobb. Att kunna söka i källor är även det A och O, kan man inte det så är det ju ingen idé att ens börja med släktforskning, men det finns ju kurser att gå för den intresserade, seminarier att se och böcker i ämnet att förkovra sig i.
Sedan har vi det här med nyttan, varför kan man ju undra? Svaret är rätt enkelt, man får en hyfsad överblick över ens förfäder och vilket liv de har haft, hur länge de levt och ibland varför de dött. Allt detta kan sammanställas till överskådlig statistik, utöver det får man ju även lära sig en hel del om många förfäders öden, det sammantaget kan förklara en del om varför man till stor del är som man är.
Angående filosofer, ja, jag är blodssläkt med de flesta av världens största tänkare, inklusive nyssnämnda Ludwig Wittgenstein och Bertrand Russel.
Re: Vad tänker du på?
xion skrev:Är det inte precis så här ett djur måste uppleva sitt liv. Som ett stort jävla NU.
Det tror jag inte. Vår hund vet vad det innebär att vänta en stund. Det finns otaliga historier om hundar som visat att de har god tidsuppfattning.
Jagande djur vet vilka timmar på dagen det är möjligt att jaga. Elefanter vet att de måste förflytta sig långa sträckor för att få tillgång till vatten under den torra perioden. Det innebär inte att djur har begrepp för tid, men de vet då det är tid för förflyttning (t ex fåglar), brunst och mycket annat som är tidsrelaterat. Många djur vet något om tid, de har hjälp av sin biologiska klocka, av skiftningar i naturen.
Moderator
Re: Vad tänker du på?
Mer än 600 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten i världen. Det är lätt att konstatera att det är så, det tycks inte lika intressant för svenska politiker att bidra med något.
Det är mest hjälporganisationer som hjälper till med vatten. Vad det gäller storskalig avsaltning är det Siemens som kommit längst med att minska energimängderna – de har kommit ner till 1,7 Kwh/m3. Choong-Hyun Kim berättar att det finns flera intressanta projekt där man försökt avsalta vatten med förnybara energikällor.
Det är mest hjälporganisationer som hjälper till med vatten. Vad det gäller storskalig avsaltning är det Siemens som kommit längst med att minska energimängderna – de har kommit ner till 1,7 Kwh/m3. Choong-Hyun Kim berättar att det finns flera intressanta projekt där man försökt avsalta vatten med förnybara energikällor.
Moderator
Re: Vad tänker du på?
Jag har tänkt på hur det kan vara med gift på ett symboliskt plan.
En normal reaktion när man ser en flaska gift är att titta på etiketten, och därefter konstatera att det inte är något man borde förtära. Eventuellt kan man öppna på korken, lukta på innehållet och konstatera att det här inte är något hälsosamt. Men så ser man en annan person som konfronteras med en flaska gift...och hon nöjer sig inte bara med att titta på etiketten, hon nöjer sig inte med att bara lukta, hon måste provsmaka, och hälla i sig alltihopa - för att sen konstatera att ja, det var verkligen gift.
Och sen ett dilemma - hur gör man för att inte samma person ska hälla i sig en till flaska med gift? Att försöka ta bort giftflaskan tror jag inte går, för det väcker nyfikenhet. Att peka på flaskan och säga att det verkligen är gift tror jag inte heller går om det är fråga om en person som inte litar på andra, och har ett starkt behov av att utgå från egna bedömningar. Jag tror på nåt vis då att det bästa alternativet kan vara att avleda uppmärksamhet.
Avleda uppmärksamhet kan vara något fint tänker jag. Ibland önskar jag att jag själv kan få hjälp med det. Som jag kan fastna i ett läge att jag förstår att något är fel, men jag förstår inte varför det är fel - och eftersom jag inte förstår varför det är fel kan jag inte riktigt acceptera att det är fel...och så ger jag upp tanken att det är fel, men så blir det fel, och på nåt vis förstår jag då att det är fel, men jag förstår inte varför det är fel...som en ond cirkel. Bästa vägen ut är då kanske genom avledning...
En normal reaktion när man ser en flaska gift är att titta på etiketten, och därefter konstatera att det inte är något man borde förtära. Eventuellt kan man öppna på korken, lukta på innehållet och konstatera att det här inte är något hälsosamt. Men så ser man en annan person som konfronteras med en flaska gift...och hon nöjer sig inte bara med att titta på etiketten, hon nöjer sig inte med att bara lukta, hon måste provsmaka, och hälla i sig alltihopa - för att sen konstatera att ja, det var verkligen gift.
Och sen ett dilemma - hur gör man för att inte samma person ska hälla i sig en till flaska med gift? Att försöka ta bort giftflaskan tror jag inte går, för det väcker nyfikenhet. Att peka på flaskan och säga att det verkligen är gift tror jag inte heller går om det är fråga om en person som inte litar på andra, och har ett starkt behov av att utgå från egna bedömningar. Jag tror på nåt vis då att det bästa alternativet kan vara att avleda uppmärksamhet.
Avleda uppmärksamhet kan vara något fint tänker jag. Ibland önskar jag att jag själv kan få hjälp med det. Som jag kan fastna i ett läge att jag förstår att något är fel, men jag förstår inte varför det är fel - och eftersom jag inte förstår varför det är fel kan jag inte riktigt acceptera att det är fel...och så ger jag upp tanken att det är fel, men så blir det fel, och på nåt vis förstår jag då att det är fel, men jag förstår inte varför det är fel...som en ond cirkel. Bästa vägen ut är då kanske genom avledning...
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster