Vad utgör medvetandets referens?

[Anders]

Hej illusion!
Kanske du har fullbordat ditt verk, kanske förstår vi inte nu tillräckligt men ordningarna har sin gång och sanningarna (teorierna/förklaringarna/naturvetenskapen) kommer till slut att komma i kapp och förstå!

Teorierna är inte bara ikapp,fms, de har passerat. Efter den speciella relativitetsteorin kom den allmänna relativitetsteorin. Nu talar man om kvantmekanik och Cold Dark Matter som utgångspunkt för en teori som skall förklara mer än de förra.

Förstår jag Illusionen rätt, så pratar vi lite olika bollplaner, om vi pratar relativitetsteorierna parallellt med Illusionens referenspunkter och imaginära lösningar. Visst, relativiteten finns där men jag har en stark känsla av att Illusionen vill säga mer och lite andra saker.

[Pilatus]

Förstår jag Illusionen rätt, så pratar vi lite olika bollplaner, om vi pratar relativitetsteorierna parallellt med Illusionens referenspunkter och imaginära lösningar. Visst, relativiteten finns där men jag har en stark känsla av att Illusionen vill säga mer och lite andra saker.

Du menar då på det metafysiska planet? Ontologi. Men Illusionen säger samtidigt att relativitetsteorin och mycket annat kan reduceras att gälla atomärt. Den verkliga världen tycks vara dubblerad genom att vi får lägga till en dimension som är imaginär. Varför det skulle vara så skall Eulers formel på något sätt förklara. Eller så har jag bara rört till allt nu.

Jag läste Illusionens postningar på ett helt annat forum. Samma reaktion där från de som läste Illusionens Deltakoncept. Inget bra mottagande. Ingen lista som förklarar och definierar de termer Illusionen använder, svaren på ställda frågor blir långa och genererar fler frågor än de besvarar.

Jag tror inte att Illusionen kan reda ut vad han menar. Vad Eulers formel har i hans teori att göra vet jag inte, men det är kanske inte konstigare än andra idéer om världsordningen med multipla eller parallella universa och litet varianter på det temat.

Det bästa vore att steg för steg bygga upp begreppen i deltakonceptet. Förklara varje term i en lista och förklara varje begrepp så enkelt det går. Orsak: Illusionen måste förklara om han har en egen definition på välkända begrepp, eller om han använder dem i lexikal mening. Rensa ut sådant som stör (akronymer), "medvetandets referens" och annat som inte ens i teorin kan prövas. Världen hänger ju trots allt ihop och vi tycks hyggligt bra anpassade för att kunna förstå den.

Stephen Hawking laborerar med imaginär tid för att komma runt problemen med en startpunkt som Big Bang. På så sätt får han ihop ekvationerna i relativitetsteorin utan att hamna i oändligheter och andra konsekvenser som ogillas inom matematiken.

[Illusionen]

Texten kompletterad: 1 sept

ELEKTROMAGNETISKA FÄLT

Föreliggande inlägg innehåller egentligen inget nytt, utan skall ses som ett senkommet, mer detaljerat,
förtydligande rörande konceptets syn på de ELEKTROMAGNETISKA FÄLTEN inkl begreppen FÄLT-HASTIGHET och RUM-TID.
Förhoppningsvis öppnar inlägget upp för rent filosofiska resonemang, t ex om vad begreppet EXISTENS representerar.

Maxwell kombinerade via en matris, olika verifierade elektriska samband, och kunde därigenom utveckla
ekvationerna/sambanden ifråga. Ekvationerna beskriver hur något abstrakt gestaltar sig ur vårt atomära verklighetsperspektiv,
men säger inget om vad fälten egentligen representerar. De elektromagnetiska fälten (det elektriska och det magnetiska fältet)
är således abstrakta/imaginära till sin natur, längre än så sträcker sig ej vår kunskap.
Vi kan vare sig se eller ta på fälten, utan endast via Maxwells ekvationer beskriva effekter av dem.
Fälten "existerar" således inte, i vanlig bemärkelse, annat än som atomära illusions-begrepp.

Delta-koncept beskriver fälten som relativa obalanser i grundtillståndet, G, osymmetriskt fördelade
i rummet. Detta förklaras i konceptet genom att komplettera matematiken med en logiskt förankrad atomär modell,
baserad på tillämpning av olika/skilda referenser, och med visst stöd av varianter av Eulers formel.

Enligt läroboken förekommer de elektromagnetiska fälten i två skepnader, elektriskt respektive magnetiskt fält.
Fälten beskrivs med hjälp av de fundamentala konstanterna εo och μo.

Kondensatorn och spolen är hjälpmedel för att via formerna LINJÄR och CIRKULÄR ”fixera” respektive
fält-typ i bunden form. Detta har sin grund i fältens sinsemellan osymmetriska obalans i rummet.
Obalansen härrör från egenstrukturens polarisation av G.
RUM-TID, inkl modellen ∆-Ø, har, som balans-substitut, en stark ”relation” till fältens osymmetriska
fördelning i rummet, och de basala/grundläggande formerna LINJÄR och CIRKULÄR.

Kondensatorn (med kapacitansen C) lagrar det elektriska fältet i statisk/bunden form.
Kondensatorns kapacitet, C, beräknas bl a via dielektricitetskonstanten, ε.
Spolen (med induktansen L) lagrar det magnetiska fältet i statisk/bunden form.
Spolens induktans, L, beräknas bl a via permeabiliteten, μ.
Kondensatorns kapacitans (”kapacitiva lagringsförmåga”) är proportionell med ε.
Spolens induktans (”induktiva lagringsförmåga”) är proportionell med μ.
Vid elektrisk resonans (C och L) sker en växling, via flöden, mellan dessa lagringsformer.

Konceptet använder sig av grundtillståndet, G, och balanskriteriet ∆-Ø, för att förklara bakgrunden till naturkonstanterna,
εo och μo, samt hur de av dessa beroende lagringsformer vid växelverkan balanserar varandra.
Växelverkan har egenskaper som överensstämmer med de förutsättningar som gäller vid elektrisk resonans,
via aktuella lagringsformer. Balanskriteriet ∆-Ø beskriver som modell den basala bakgrunden till de fundamentala
naturkonstanterna, ε och μ, via resonansfenomen i det abstrakta grundtillståndet, G.

Vi förenklar något och skriver,
• Kapacitansen EXPANDERAR (= uttunnar G = ”underskott”)
• Induktansen KOMPRIMERAR (= förtätar G = ”överskott”)

Med detta betraktelsesätt representerar fälten en typ av i rummet osymmetrisk obalans i G.
Från tidigare inlägg hämtar vi,

NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Observera här att överskott resp underskott i sig (isolerat) ej representerar avvikelse, utan det är först i
KOMBINERAD form, som relativ-jämförelse, som begreppet avvikelse blir tillämpbart.
Ljusets hastighet är ett exempel på kombinerad relativ avvikelseform.

De fundamentala naturkonstanterna εo och μo anges i facklitteraturen som,

εο = 10^7 / 4π c^2 ...........A/V ∙ s/m
μο = 4π / 10^7 ................V/A ∙ s/m

1/εο = 4π c^2 / 10^7 .......V/A ∙ m/s
1/μο = 10^7 / 4π ............A/V ∙ m/s ”Konduktans” som rör sig med konstant hastighet i rummet.

Det vi förnimmer som fälthastighet, c, förutsätter avvikelser i G, således EJ NORMERAT.
EJ NORMERAT innebär relativa G-densitetsavvikelser. Dessa avvikelser är en konsekvens
av MaskeringsPrincipen, MP, och den obalans pga polarisation av G, som MP förorsakar.
Detta gäller ömsesidigt inom växelverkan.

Den i konceptets inledning beskrivna ”Euler-tabellen” redovisar (ett av flera tänkbara varianter)
hur den beskrivna växelverkan mellan A och B, resulterar i komplexa interferensmönster.
Det är således den RELATIVA densitetsavvikelsen p g a MP som utgör bas för fälthastigheten, c.
Densitetsavvikelsen innefattar INVERTERING, beroende av fältens osymmetriska obalans i rummet.

Fälthastigheten, c, erhålls därigenom, enligt konceptet, som ett G-DENSITETS-RELATIONS-MEDELVÄRDE
i form av KVOT, mellan inverterad och ej inverterad konstant, 1/εο och μο, enligt,

1/εο = c^2 ∙ 4π / 10^7 ......V/A ∙ m/s ”G-flödes-impedans” med konstant ”väg” per tid, (m/s).
μο = 4π / 10^7 ...............V/A ∙ s/m ”G-flödes-impedans” med konstant ”tid” per väg, (s/m).

co = √1/εο / μο = √ c^2 4π/10^7 / 4π/10^7 = ±√c^2 = ±c m/s

Resultatet av relationsmedelvärdet ger två relativt varandra MOTRIKTADE hastigheter, +c och –c.
Orsaken till detta är (enligt konceptet) de skilda referenserna, eller om man så föredrar referensernas olika
förankring i G via MP. Viktigt att notera är att fälthastigheten, c, är förankrad i G via MP och egenstrukturen.
Vid ömsesidig växelverkan sker således kommunikationen via olika INDIVIDUELLT FÖRANKRADE referenser, DRP,
och därigenom även INDIVIDUELLT förankrade fälthastigheter, c.
Begrepp som BALANSKRITERIE, ΔØ, och RUM-TID är konsekvenser/funktioner av DIFFERENS mellan dessa aktuella förankringar.

Euler-tabellen visar hur INTERFERENSEN mellan MP-förankringarna fördelas i rummet, ur ETT förankringsperspektiv,
vilket innebär att interferensen är kopplad till ”observatören”. Inom växelverkankommunikation (Eulertabellen) får
interferensen m a o ett unikt mönster refererande till observatörens referens-förankring. Interferens-mönstret för resp
observatör SKILJER sig därigenom åt. Det är denna DIFFERENS som ligger till grund för Euler-tabellens utformning, och rumtiden.
Differensen utgör den principiella förklaringen/bakgrunden till varför de elektriska och magnetiska fälten, i rummet,
betraktas som åtskilda 90 grader relativt varandra.

Det följande är ett exempel på hur begreppet RELATIVITET i all enkelhet kan förklaras utifrån fälten.

Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, är, enligt min personliga uppfattning, ej komplett.
I ESR beskriver Lorentz och Einstein relativitet enbart utifrån relativrörelsen, V, och ±c.
För detta redogörs ingående i Delta-konceptet.
I konceptet beskrivs hur relativrörelse, V, inom växelverkan, har att förhålla sig till både ±c och ±jc,
och hur relativitetsbegreppet därigenom förekommer i både reell och imaginär form.
Den principiella orsaken till varför relativitet är ett komplext fenomen, och att även ±jc skall beaktas
har sin grund i hur maskeringsprincipen (via polarisation av G) förändrar fältrelationerna.

Enligt tidigare har RUM-TID, inkl modellen ∆-Ø, som balans-substitut, en ”relation” till fältens
osymmetriska obalans i rummet, och de basala/grundläggande formerna LINJÄR och CIRKULÄR.
Av det skälet används i följande exempel linjärt och cirkulärt som maskeringsform.
Det är de ”relativa” fältförhållanden som genereras p g a maskeringen (skilda referenser),
som resulterar i ±c och ±jc, vid cirkulär resp linjär maskering.

CIRKULÄR maskeringseffekt (CIRK MASK) ger linjär förstärkning (LIN↑),
1/εο / μο = c² 4π / 10⁷ / 4π / 10⁷ = → c² = +c²

LIN↑ / CIRK MASK

vilket ger reella medelvärdet, √+c² = ±c

LINJÄR maskeringseffekt (LIN MASK) ger cirkulär förstärkning (CIRK↑),

1/μο / εο = 10⁷ / 4π / 10⁷ / 4π c² = ← c² = −c²

CIRK↑ / LIN MASK

vilket ger imaginära medelvärdet, √−c² = ±jc

Den linjära maskeringen medför därigenom att den ”motriktade” delen av vxv förnims
som en cirkulär ökning (→ ökande massa).

Ovanstående utgör konceptets beskrivningen av det komplexa begreppet RELATIVITET
utifrån de elektromagnetiska fälten inkl naturkonstanterna, och kan sammanfattas i,

ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jCMED = ±√1– (V/C)² .......... (reellt = ESR)
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / CMED = ±√1+ (V/C)² ......... (imaginärt, tillkommer i Delta-konceptet)

Eventuellt kommer jag att senare skriva ytterligare ett inlägg som fortsättning på detta inlägg.
Det kommer i så fall att beskriva hur kombination av SERIE-RESONANS och PARALLELL-RESONANS
kan användas som förklaringsmodell vid/inom resonemang av ovanstående typ.

Hälsar
Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=qsB-A04vfAo
https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ

[xion]

Frågan om vad existens är har ju Antik förklarat "på sitt sätt" även om de flesta inte förstod vad han menade.
Vad som existerar är, enkelt uttryckt, allt som vi kan ha kunskap om.
Det som "vi" inte vet att existerar gör det inte heller på sätt och vis, förrän vi blir medveten om dess existens via upplevelsen.
Vissa saker har potentiell existens. Det kan t.ex. finnas galaxer och himlakroppar vars existens vi inte känner men som skulle kunna inlemmas i vårt existensbegrepp genom ytterligare forskning.
Vissa saker får sin existens via våra sinnesintryck, syn, hörsel, känsel etc.
Andra saker existerar endast i vårt medvetande, Gud, tiden, matematiken, etik, moral, sanning etc.

[Pilatus]

Vi kan vare sig se eller ta på fälten, utan endast via Maxwells ekvationer beskriva effekter av dem.
Fälten "existerar" således inte, i vanlig bemärkelse, annat än som atomära illusions-begrepp.

Visst existerar elektromagnetiska fält. De kan enkelt detekteras och kvantifieras. Vad är det som är illusoriskt?

Elektriska fält mäts i volt per meter (V/m).
Magnetfält mäts i tesla (T).

[Illusionen]

Vi kan vare sig se eller ta på fälten, utan endast via Maxwells ekvationer beskriva effekter av dem.
Fälten "existerar" således inte, i vanlig bemärkelse, annat än som atomära illusions-begrepp.

Visst existerar elektromagnetiska fält. De kan enkelt detekteras och kvantifieras. Vad är det som är illusoriskt?

Elektriska fält mäts i volt per meter (V/m).
Magnetfält mäts i tesla (T).

Du känner till min uppfattning i den här frågan, från tidigare inlägg, Pilatus.
Jag respekterar givetvis din uppfattning, men delar den inte.
Som du vet är jag teleingenjör (radio, radar, mikrovågor, fältutbredning o dyl).
Därutöver är jag radioamatör, A-cert, SM5SST.
Mitt yrkesverksamma liv har till övervägande del ägnats åt avancerad virvelströmsteknik,
baserad på utnyttjandet av de elektromagnetiska fälten och deras utbredning och egenskaper,
vilket framgår av min hemsida http://www.maticweb.com.
Fälten har m a o i stort präglat mitt liv!

Borde jag då inte känna till att det går att DETEKTERA och mäta de elektromagnetiska fälten ?

Notera att detektera något är inte likvärdigt med att detta "något" existerar, i vanlig bemärkelse,
inom rum-tidens ram. Jag föreslår att du läser mitt inlägg en gång till.

/Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=4mNJ43S1RIQ

[Pilatus]

Notera att detektera något är inte likvärdigt med att detta "något" existerar, i vanlig bemärkelse,
inom rum-tidens ram.

Om vi kan påvisa ett elektromagnetiskt fält och om vi objektivt kan kvantifiera det, så vill jag se den civilingenjör som hävdar att det elektromagnetiska fältet är en illusion. Det finns inte något sätt att förklara en transformators sätt att fungera om vi föreställer oss att det vore möjligt att ta bort det elektromagnetiska fältet.

Vad du än har för alternativ förklaring så finns det inga möjligheter att reducera den etablerade förklaringsmodellen som en illusion. Vad som krävs är att sätta spettet under rätt begrepp och börja bända. Exakt var finns svagheten i den etablerade modellen? Modellen är sann såtillvida att den fungerar. Världens hjul snurrar utan undantag som tillämpar de enkla lagar som styr och omvandlar elektromagnetisk kraft till rörelse. Jorden själv har kommit på det snillrika i att rotera en massa järn för att skapa ett kraftigt fält. Det skyddar människorna från en massa kosmisk strålning.

Var ligger felet? I vilken ända vill du börja? Att omskapa allt på en gång går inte om du inte förvandlar din modell till sandlådenivå. Man måste förstå principen. Stephen Hawking är inne på något då han inte gärna vill acceptera singulariteter. Argumentet är att han ogillar tal som går mot oändligheten. Det kan man intuitivt förstå och så är man beredd att försöka följa hans tanke.

[Illusionen]

Notera att detektera något är inte likvärdigt med att detta "något" existerar, i vanlig bemärkelse,
inom rum-tidens ram.

Om vi kan påvisa ett elektromagnetiskt fält och om vi objektivt kan kvantifiera det, så vill jag se den civilingenjör som hävdar att det elektromagnetiska fältet är en illusion. Det finns inte något sätt att förklara en transformators sätt att fungera om vi föreställer oss att det vore möjligt att ta bort det elektromagnetiska fältet.

Vad du än har för alternativ förklaring så finns det inga möjligheter att reducera den etablerade förklaringsmodellen som en illusion. Vad som krävs är att sätta spettet under rätt begrepp och börja bända. Exakt var finns svagheten i den etablerade modellen? Modellen är sann såtillvida att den fungerar. Världens hjul snurrar utan undantag som tillämpar de enkla lagar som styr och omvandlar elektromagnetisk kraft till rörelse. Jorden själv har kommit på det snillrika i att rotera en massa järn för att skapa ett kraftigt fält. Det skyddar människorna från en massa kosmisk strålning.

Var ligger felet? I vilken ända vill du börja? Att omskapa allt på en gång går inte om du inte förvandlar din modell till sandlådenivå. Man måste förstå principen. Stephen Hawking är inne på något då han inte gärna vill acceptera singulariteter. Argumentet är att han ogillar tal som går mot oändligheten. Det kan man intuitivt förstå och så är man beredd att försöka följa hans tanke.

Vi har några gånger tidigare haft de här frågorna på bordet, och jag har varje gång tålmodigt
förklarat och upprepat att jag inte har några problem med den rådande ordningen.
Jag påstår inte heller att fysiken, så som den presenteras, är felaktig.

Det jag däremot hävdar är att fysiken i sin nuvarande gestaltning sannolikt EJ ÄR KOMPLETT.
För att försöka nå klarhet i om det saknas något väsentligt, har jag valt att ställa frågan,
” Vad utgör medvetandets referens ?”

För att visa hur jag själv resonerar har jag sammanfattat mina funderingar rörande tänkbara
svar i Delta-konceptet, och en patentansökan baserad på konceptet.

/Illusionen

[Illusionen]

Voi vittu saatanan vittupäät.Nyt rupee nyrkit heiluun.

Min fru, som behärskar det finska språket till fulländning (Åbo Universitet) har tagit del av
ditt inlägg, och gett mig rådet att ej befatta mig med personer som uttrycker sig så här vulgärt.
Förvänta dig ingen diskussion med mig, nu eller framgent.

/Illusionen

[Illusionen]

Har kompletterat inlägget daterat 28 aug 2016 med enklare förklaring till relativitetsbegreppet.

/Illusionen

[Illusionen]

Frågan om vad existens är har ju Antik förklarat "på sitt sätt" även om de flesta inte förstod vad han menade.
Vad som existerar är, enkelt uttryckt, allt som vi kan ha kunskap om.
Det som "vi" inte vet att existerar gör det inte heller på sätt och vis, förrän vi blir medveten om dess existens via upplevelsen.
Vissa saker har potentiell existens. Det kan t.ex. finnas galaxer och himlakroppar vars existens vi inte känner men som skulle kunna inlemmas i vårt existensbegrepp genom ytterligare forskning.
Vissa saker får sin existens via våra sinnesintryck, syn, hörsel, känsel etc.
Andra saker existerar endast i vårt medvetande, Gud, tiden, matematiken, etik, moral, sanning etc.

VAD som existerar är vi nog i stort överens om, men vad representerar existens ?
Vi formulerar om frågan till, KRÄVER EXISTENS NÅGOT, OCH I SÅ FALL VAD ?
Jag har ställt frågan tidigare men fick aldrig något svar den gången.

/Illusionen

[xion]

Frågan om vad existens är har ju Antik förklarat "på sitt sätt" även om de flesta inte förstod vad han menade.
Vad som existerar är, enkelt uttryckt, allt som vi kan ha kunskap om.
Det som "vi" inte vet att existerar gör det inte heller på sätt och vis, förrän vi blir medveten om dess existens via upplevelsen.
Vissa saker har potentiell existens. Det kan t.ex. finnas galaxer och himlakroppar vars existens vi inte känner men som skulle kunna inlemmas i vårt existensbegrepp genom ytterligare forskning.
Vissa saker får sin existens via våra sinnesintryck, syn, hörsel, känsel etc.
Andra saker existerar endast i vårt medvetande, Gud, tiden, matematiken, etik, moral, sanning etc.

VAD som existerar är vi nog i stort överens om, men vad representerar existens ?
Vi formulerar om frågan till, KRÄVER EXISTENS NÅGOT, OCH I SÅ FALL VAD ?
Jag har ställt frågan tidigare men fick aldrig något svar den gången.

/Illusionen

Lite oklart vad du menar med "representerar",
Kräver existens något?
Ja precis som ett objekt kräver ett subjekt, så kräver existens något som kan bekräfta denna existens.
Universum skulle ju existera i alla fall även om inget fanns som kunde bekräfta detta, åtminstone är det vad vi tror och som vi grundar vår verklighetsuppfattning på. Annars skulle ju allt vara en illusion och det är inte sannolikt. Men eftersom existens kräver ett subjekt så skulle den i avsaknad av subjekt helt sakna "mening". Vårt sätt att bekräfta existens är ju att konstatera dess egenskaper. Vårt kriterium är, att det som saknar egenskaper, verkliga eller påhittade, saknar också existens.

[Pilatus]

Vi formulerar om frågan till, KRÄVER EXISTENS NÅGOT, OCH I SÅ FALL VAD ?

Den fråga som sysselsatt filosofer svarar på vad som krävs för att vi skall kunna säga att något existerar.
Det som existerar äger tillvaro, förefintlighet. Substantiv, fysiska objekt, även så abstrakta begrepp som siffror kan sägas existera, Pi och Boltzmanns konstant.

Kant säger: till ett tings möjlighet att existera måste det komma till något (compleméntum possibilitátis).

Russel säger att existens med mening kan prediceras endast om satsfunktioner, inte om individuella föremål. Satsen "katter existerar" har mening, satsen "denna katt existerar" saknar dock mening. Satsfunktionen x är en katt gäller i åtminstone ett fall.

[Illusionen]

Det ni skriver kan ses som ett sätt att filosofiskt beskriva VÄXELVERKAN.
Jag ska här försöka förklara bakgrunden till detta på ett starkt förenklat sätt.

Från matematiken känner vi till att roten ur ett tal anges som t ex ±√4 = ±2
Talet 4 har två två rötter, +2 respektive −2.
+2 ∙ +2 = 4 men även −2 ∙ −2 = 4
Anledningen till att roten anges med tecknen + och – är att matematikens regelverk håller dörren öppen
för två lösningar, vilket (enligt min tolkning) har sin grund i att RUM-TIDEN baseras på SKILDA REFERENSER (DRP).

Tänk er sedan två ballonger, A och B, som kommunicerar med varandra via växelverkan.
A och B kan vi variera trycket i, var för sig, så de blir olika stora relativt varandra.
Observera att A och B ej känner sin egen storlek (= MASKERAD via MP).

Pumpar vi upp A separat förnimmer A att B minskar (= B blir negativ), alltså –B ur A:s perspektiv.
Sänker vi i stället trycket i A förnimmer A att B ökar (= B blir positiv), alltså +B ur A:s perspektiv.
Ur A:s perspektiv har B en NEGATIV polaritet RELATIVT A:s maskerade struktur.
Ur B:s perspektiv har A på motsvarande sätt, en NEGATIV polaritet RELATIVT B:s maskerade struktur.
Både A och B förnimmer således motparten RELATIVT sig själv, som NEGATIV.
I konceptet beskrivs detta som en typ av negativ "polarisation" av G.

Växelverkan mellan A och B sker ömsesidigt mellan den positiva observatören och det negativa objektet.
Om vi nu benämner A för +1 och B för −1 blir VÄXELVERKAN-MEDELVÄRDET av A och B, √+1∙−1 = √−1 = ±j
Att det resulterar i två lösningar (= differens = ∆Ø) har sin förklaring i att SKILDA REFERENSER är involverade.
Symbolen j betraktas här som en typ av ”rotations-vinkel” om 90 grader.
Medelvärdet förekommer således i TVÅ roterande skepnader, +j och –j, som i förlängningen ger balanskriteriet,
Ư, och RUM-TID.
Detta utgör enligt konceptet den fundamentala förutsättningen för växelverkan inkl rum-tiden (= verkligheten).
Det RELATIVA negativa tecknet utgör m a o grund för vårt RUM, enligt konceptet.

Begreppet EXISTENS får således enligt konceptet sin bekräftelse via modellen för ömsesidig växelverkan.
Detta kan uttryckas som att existens förutsätter att det finns en annan struktur att växelverka med.
Universum blir enligt ett resonemang av denna typ något annat än det universum vi tycker oss förnimma.

/Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=7YGrIvYAsOA
https://www.youtube.com/watch?v=NwMBe6-A6dM

[Pilatus]

Universum blir enligt ett resonemang av denna typ något annat än det universum vi tycker oss förnimma.

Är det bara ett tyckande att vi förnimmer vad som existerar? På vilket sätt är analogier med rötter (matematik) mer relevant för en bestämmelse om vad som existerar?

Filosofiskt så har Kant, Russel och andra läst och tänkt och skrivit om begreppet existens. Ämnet har diskuterats i ett par tusen år. Är det verkligen dags att kasta deras argument överbord?