Hur uppstod världen?

[Pilatus]

Om det existerar en singularitet så kan jag inte se hur den skulle kunna vara något annat än helt unik. Om man utgår ifrån resonemanget att man delar upp materien till mindre och mindre delar så kommer man aldrig fram till en singularitet. En singularitet, om den existerar, måste per definition vara helt oberoende av tid, rum och materia. Så istället för att tänka att singulariteten har oändlig massa och gravitation så tänker jag att den istället har noll massa och noll gravitation. Det tycker jag även är mer logiskt om man beaktar teorin om att den totala mängden energi i universum är nära noll. Så frågan är hur kan i så fall gravitation uppstå?

Det var mycket på en gång. En singularitet beskrivs inte som unik, den betecknar tid och rum, där en eller flera fysikaliska entiteter inte kan definieras (de går mot oändligheten). T ex då en stjärna dör och kollapsar in i sig själv. Ett svart hål bildas då ibland och även en gravitationell singularitet kan komma att bildas.

Om sådana oändliga värden verkligen existerar är inte bevisat, tror jag.

[Pilatus]

En tysk fysiker (glömt namnet) testade teorin i praktiken och mätte vinkeln mellan alptoppar på flera hundra kilometers avstånd. Han fick inte detta stämma med Euklides geometri.

Det var Carl Friedrich Gauß (1777-1855), som gav sej på att rent mäta vinkelsumman i en triangel för att se om det verkligen blev 180 grader. På papperet blev det visserligen det, men det skulle ju kunna finnas en liten avvikelse som bara kunde upptäckas på en riktigt stor triangel. Så Gauss mäter vinklarna mellan tre bergstoppar i Hohenhagen, nära Göttingen, Brocken i Harz och Inselberg i Thüringer Wald, och kommer fram till att det blir 180 grader. Dock fanns det en liten felmarginal, men inte större än vad instrumentens onoggrannhet medgav.

[Zokrates]

Vi har ju diskuterat denna fråga ett antal gånger på forumet, så vad är då nytt här? Handlar frågeställningen om hur världen uppstod så har vi ju redan den vetenskapliga modellen att luta oss tillbaka på, den täcker dock inte allt men duger gott och väl till som en grovskiss, så vad är det då den missar?

Vi försöker ofta finna ut en högre mening med allt, oavsett vad det nu än är närapå, men fanns det ett mål med universums tillkomst, ett högre syfte som redan var planlagt i förväg, knappast. Om vi accepterar att världens eller universums om så önskas, är en pågående process som utgått från en enkelhet till alltmer differentierade avancerade komplexa konstellationer, så är det ju svaret på det vi söker, om vi sedan inte fattar processen trots det så innebär det ju ingen skillnad alls vad gäller verklighetens natur mer än att det bevisar att vi är tröga. Om vi även försöker att flika in en mystisk skapare för att lösa vår begränsade förståelse och skylla allt på denne, så ändrar inte det heller sakens natur, vad vi vet eller tror oss veta är utan betydelse i ett övergripande perspektiv.

[klorofyll]

Jag anser att omöjliga frågeställningar lockar till sig människor som har helt andra personliga problem, som de har svårigheter att lösa, vilket är naturligt, då de gillar frågor utan svar, ett område där de kan känna sig helt fria... Men detta var ju bara min ytliga åsikt, vad jag menar är bara att det vi diskuterar ofta är en symbol för något annat, som vi inte diskuterar.

Oavsett vad det är för frågeställning tycker jag att man skall angripa problemet kraftfullt, det är först när man är redo att ge upp som man ansträngt sig tillräckligt, jag har själv funderat dagligen i flera år på det mest banala, så det finns ingen säkerhet i att det går undan... Jag kom på en sak idag, förr funderade jag en del på om "allt var förutbestämt", idag förstår jag att det berodde på att jag aldrig gjorde det jag ville göra, gör man bara måsten så blir ens liv förutbestämt, man kan ju inte välja svårighetsgrad och livet saknar inte direkt utmaningar.

[ifosoliv]

Den uppstår i varje nytt ögonblick.

[cawi]

...där behov uppstår att fylla ut sitt själv ser jag som en oerhörd omväg!

[Pilatus]

Den uppstår i varje nytt ögonblick.

Världen uppstår i varje nytt ögonblick? Jo, som rutorna i en film som flimrar i vårt medvetande. Men antar vi att världen uppstod och existerar, alldeles oavsett våra subjektiva föreställningar, så måste vi tänka oss någon annan slags lösning.

Vägen till ett slags 0-tillstånd (Big Bang) har verkat teoretisk (matematiskt) farbar. Men Stephen Hawking tror nog inte helt på den. Det blir knepigt att förklara ett slags absolut noll-tillstånd av intighet. Men hur lösningen ser ut som inkluderar en slags före universum-tillstånd vet vi inget om. Kanske är vi fast i våra föreställningars begränsning av hur världen verkligen gestaltar sig bortom universum. Universum är dessutom stort nog.

[ifosoliv]

Ja, världen är annorlunda nu än när jag började skriva detta.

Men vad du skriver om det strikt tekniska förloppet fr.o.m. en viss tidpunkt, så då kan man ju spekulera utifrån vad man tycker
sig uppleva och sånt kallas ju för vetenskap.

[Pilatus]

Ja, världen är annorlunda nu än när jag började skriva detta.

Spelar det någon roll, då? Påverkar det ditt liv? Det pågår krig, folkvandringar mot Europa, vädret blir litet sämre, Ulla Andersson vill höja skatten mm. Just i stunden verkar allt lugnt.

Men vad du skriver om det strikt tekniska förloppet fr.o.m. en viss tidpunkt, så då kan man ju spekulera utifrån vad man tycker sig uppleva och sånt kallas ju för vetenskap.

Det är nog bara spekulationer, jag kan inte belägga några kosmologiska utvecklingslinjer, bara hänvisa till vad andra skrivit.

[ifosoliv]

Det påverkar, för vad kan annars påverka än att världen förändras eller blir till en ny värld.

MEN om man betänker att man är en genomsnittsmänniska i ett civiliserat samhälle, med all uppbyggnad omkring sig, så
är ju denna uppbyggnad en garant mot att man ska stå stadigt och då kan denna externa påverkan kanske bli mindre, eftersom
vår civilisation utgör ett skydd? Så kanske att man kan känna att livet är rätt så inrutat ändå.

Men allt är dubbelt, för om civilisationen upplever kris så uppstår en ännu starkare kris hos individen, eftersom
denne överlåtit en del ansvar till samhället.

Men som sagt, allt jag skriver är en lögn, kan inte annat vara.

[Pilatus]

Det påverkar, för vad kan annars påverka än att världen förändras eller blir till en ny värld.

Närmare bestämt, hur då? Jorden snurrar på som vanligt, stjärnor föds och dör. Radikala islamister mördar och förtrycker i Allahs namn. Muslimska kvinnor badar i burkini och struntar i hygien. Vänster- och miljöpartister vill höja skatten och införa värdelösa reformer. T ex skatt på solenergi, vilket innebär en kostnad på 30  öre per kilowattimme.

Nej ingenting förändras, det är som vanligt. Man bygger litet här och var, i förorterna brinner bilar på kvällarna. Politiker åker taxi och har med sig livvakter.

[Algotezza]

Det finns två synsätt på detta som är varandras radikala motsatser, det ena synsättet är att världen och livet utvecklades från ett lägre tillstånd och det andra att världen och livet kommer från ett högre tillstånd.

Vad menas med lägre och högre tillstånd? Och vem avgör vad som är vad utifrån vilka kriterier bestämda av vem?

För mig har livet alltid varit en mix av ljust och mörk, en klärobskyr.

Tror det har rullat på så alltid. Livets evighetsloop.

Värderingsmässigt legat i mitten.

Som i det lilla livet så i det stora.


Eller började det hela, världen, som guld och är nu på väg att helt rosta ihop.

[ifosoliv]

Det påverkar, för vad kan annars påverka än att världen förändras eller blir till en ny värld.

Närmare bestämt, hur då? Jorden snurrar på som vanligt, stjärnor föds och dör. Radikala islamister mördar och förtrycker i Allahs namn. Muslimska kvinnor badar i burkini och struntar i hygien. Vänster- och miljöpartister vill höja skatten och införa värdelösa reformer. T ex skatt på solenergi, vilket innebär en kostnad på 30  öre per kilowattimme.

Nej ingenting förändras, det är som vanligt. Man bygger litet här och var, i förorterna brinner bilar på kvällarna. Politiker åker taxi och har med sig livvakter.

På ett sätt kanske du har rätt, eftersom jag får känslan av att mina
egna tankegångar är såsom -"det finns endast sålänge man betraktar det", medan du lyfter ut världen och studerar den mer på håll.

[Anders]

Det finns två synsätt på detta som är varandras radikala motsatser, det ena synsättet är att världen och livet utvecklades från ett lägre tillstånd och det andra att världen och livet kommer från ett högre tillstånd.

Vad menas med lägre och högre tillstånd? Och vem avgör vad som är vad utifrån vilka kriterier bestämda av vem?

För mig har livet alltid varit en mix av ljust och mörk, en klärobskyr.

Tror det har rullat på så alltid. Livets evighetsloop.

Värderingsmässigt legat i mitten.

Som i det lilla livet så i det stora.


Eller började det hela, världen, som guld och är nu på väg att helt rosta ihop.

Någonting ditåt, förutom att världen kommer att fortsätta att finnas för evigt, oavsett våra göranden och låtanden. Till sist dör den sista människan. Men det rullar på ändå.

[Pilatus]

Någonting ditåt, förutom att världen kommer att fortsätta att finnas för evigt, ...

Nu lovar du litet för mycket, några sådana garantier finns inte utlovade. Evigheten sträcker sig litet längre än vad som är möjligt för den alltmer utspridda energin att uträtta något arbete. Termodynamikens andra huvudsats - allt faller samman till sist och återgår till att vara ingenting. Summan av all energi i universum sägs vara noll. Den som lyckas bevisa att det förhåller sig annorlunda kan se fram emot ett Nobelpris.