Jag ser andra människor som slutat söka, som slutat fråga, och allt jag ser är cynism och aggression byggd på rädsla. Jag ser människor som accepterat antaganden och försvara sedan dessa som sitt revir.
Jag vill inte ha något revir, jag vill inte ha något att försvava, eftersom jag känner att ur reviret kommer försvarandet, aggressionen och rädslan.
Jag bryter ut aggressionen mot förvirring. Jag söker efter något som känns autentiskt, ett sökande efter en autentisk medvetenhet. Jag hittar inte vad som är autentiskt.
Jag vänder mig istället till andliga skolor, just nu buddhism. När jag ser på vissa människor så ser jag ren autencitet, ärlighet, mod och kärlek. Att våga överge saker och tvivla tills något händer. Jag tvivlar fortfarande. Jag hittar inte det autentiska i mig. Kanske fönekar jag fortfarande förmycket. Jag kanske fortfarande dömer. Jag kanske har ett revir, men vart jag än tittar så ser jag inget att hålla fast i. Jag kanske är rädd att släppa taget om sökandet?
Jag ser andra människor som härmar och imiterar. Jag vill inte imitera, jag vill vara autentisk. Jag hittar inget. Jag kanske ska sluta försöka?
Sökande, förvirring och rädsla
Moderator: Moderatorgruppen
Kulturen ger oss en världsbild. Vissa accepterar den. För mig känns detta som att se en reklam på tv och sedan gå ut och köpa produkten för man blivit övertygad. Jag vill förstå syftet bakom detta. Hittar bara återvändsgränder där skumma människor står och försöker pracka på en att köpa deras stulna prylar.
Jag
´brukar försöka att se vuxna människor som barn, när jag känner att jag börjar tycka att folk är " dumma i huvudet" och andra elitiska tendenser.. vilket är dumt, eftersom att jag knappast är smartare än vad medelsvensson är och borde därmed inte döma andra. Men ialla fall..
jag tänker mig då som du skriver, att den sociala omständigheter som person X Y Z har växt upp i, har inneburit att man handlar många gånger reflexmässigt. Typ behaviorism * ve och fasa*
Sen tänker man, tja kanske hon eller han ändras. Kanske jag ändras, det är nog ok. Människor är vilsna, att bara unga skulle vara vilse och att alla vuxna förstår vad som är livet och hur man skall leva, det är ju fel ! Eller så är det rätt
jag tror det kan vara bra att träna sig på att tänka på att människor oftast inte vill en illa, de fattar bara inte hur man tänker och varför man tänker.
Typ " jaha du pluggar filosofi... det är ju inte så bra arbetsmarknad" etc.
sedan så är det viktigt att man sätter sig i lägen där man slipper alla energikrävande saker. man skall väl styra livet, eller ialla fall försöka.
acceptera+ förändring i en vettig balans.
och sedan så kan man alltid rabbla att de flesta inte bryr sig om en ( alltså människor som man inte har så djup kontakt med) så när man tror att alla tycker att man är en idiot eller man bara vill bli osynlig. så är det oftast bara en själv som tänker så, andra ser ju en knappt =))
jag tänker mig då som du skriver, att den sociala omständigheter som person X Y Z har växt upp i, har inneburit att man handlar många gånger reflexmässigt. Typ behaviorism * ve och fasa*
Sen tänker man, tja kanske hon eller han ändras. Kanske jag ändras, det är nog ok. Människor är vilsna, att bara unga skulle vara vilse och att alla vuxna förstår vad som är livet och hur man skall leva, det är ju fel ! Eller så är det rätt
jag tror det kan vara bra att träna sig på att tänka på att människor oftast inte vill en illa, de fattar bara inte hur man tänker och varför man tänker.
Typ " jaha du pluggar filosofi... det är ju inte så bra arbetsmarknad" etc.
sedan så är det viktigt att man sätter sig i lägen där man slipper alla energikrävande saker. man skall väl styra livet, eller ialla fall försöka.
acceptera+ förändring i en vettig balans.
och sedan så kan man alltid rabbla att de flesta inte bryr sig om en ( alltså människor som man inte har så djup kontakt med) så när man tror att alla tycker att man är en idiot eller man bara vill bli osynlig. så är det oftast bara en själv som tänker så, andra ser ju en knappt =))
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Stradde
brukar försöka att se vuxna människor som barn, när jag känner att jag börjar tycka att folk är " dumma i huvudet
Se inte barn som dumma i huvudet , dom är ofta mycket klokare och mindre dömande. fördomsfulla än vuxna. Det kommer in senare när präglingen av föräldrarnas inskränkhet och rädsla kommer in och styr.
man skall väl styra livet, eller ialla fall försöka.
Där anser jag att att det är precis tvärtom. Visst kan du "försöka" styra livet om du vill, men det är väl där om någonstans du slår huvudet i väggen och slösar en massa onödig energi. Livet levs genom dej, inte tvärtom! Du kan påverka en procentuell del och en annan procentuell del är lvets flöde. Hur man uppfattar och hanterar livet är det viktigaste. Alltså ditt förhållningsätt!
acceptera+ förändring i en vettig balans.
Sedan skriver du plötsligt detta. Acceptans är verkligen en nödvändighet (håller med) att sluta analysera och vara i det som kallas energiflödet, eller livet...är balans, harmoni och där kommer också tilliten till tilliten in. Även tilliten till livet. DÄR slutar förvirringen!
//Z
brukar försöka att se vuxna människor som barn, när jag känner att jag börjar tycka att folk är " dumma i huvudet
Se inte barn som dumma i huvudet , dom är ofta mycket klokare och mindre dömande. fördomsfulla än vuxna. Det kommer in senare när präglingen av föräldrarnas inskränkhet och rädsla kommer in och styr.
man skall väl styra livet, eller ialla fall försöka.
Där anser jag att att det är precis tvärtom. Visst kan du "försöka" styra livet om du vill, men det är väl där om någonstans du slår huvudet i väggen och slösar en massa onödig energi. Livet levs genom dej, inte tvärtom! Du kan påverka en procentuell del och en annan procentuell del är lvets flöde. Hur man uppfattar och hanterar livet är det viktigaste. Alltså ditt förhållningsätt!
acceptera+ förändring i en vettig balans.
Sedan skriver du plötsligt detta. Acceptans är verkligen en nödvändighet (håller med) att sluta analysera och vara i det som kallas energiflödet, eller livet...är balans, harmoni och där kommer också tilliten till tilliten in. Även tilliten till livet. DÄR slutar förvirringen!
//Z
Popjimmy, i ett försök att hjälpa.
"Jag vänder mig istället till andliga skolor, just nu buddhism"
Jag tränar en kampkonst som heter aikido. I den har jag hittat jäkligt mycket, den passar mig verkligen som hand i handske. Anledningen att jag kom att tänka på det är att jag någonstans hört att i östlandet så var det någon som tyckte att andlighet är någonting man bör utöva, inte bara tänka kring. Aikido är en sådan manifestation. Do - vägen.
Sen finns det ju andra kampkonster också, alla som slutar på do är underordnat budo. Ungefär som handboll och fotboll är bollsporter. Eftersom du söker efter något, och jag som sagt hittat mycket däri, så tänker jag att det kunde vara intressant för dig.
Om inte, så har du i alla fall täckt ett alternativ mer.
/Mathias
"Jag vänder mig istället till andliga skolor, just nu buddhism"
Jag tränar en kampkonst som heter aikido. I den har jag hittat jäkligt mycket, den passar mig verkligen som hand i handske. Anledningen att jag kom att tänka på det är att jag någonstans hört att i östlandet så var det någon som tyckte att andlighet är någonting man bör utöva, inte bara tänka kring. Aikido är en sådan manifestation. Do - vägen.
Sen finns det ju andra kampkonster också, alla som slutar på do är underordnat budo. Ungefär som handboll och fotboll är bollsporter. Eftersom du söker efter något, och jag som sagt hittat mycket däri, så tänker jag att det kunde vara intressant för dig.
Om inte, så har du i alla fall täckt ett alternativ mer.
/Mathias
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster