Vad tänker du på?

[klorofyll]

Jag tänker, utan att syfta på något förutom vad en person sa till mig tidigare idag under en parasoll, att människor som vill få förtroende för en ofta framställer gåtor som de vill att man skall lösa eller förstå, jag undrar om det stämmer... (själv hoppas jag det)

[Anders]

Jag har ingen Autism-diagnos, men jag har i alla fall idag bestämt mig för, att om jag någonsin skulle ha haft den funktionsnedsättningen, så lider jag inte av den längre, jag har alltså inte autism, jag är fri från den tanken, jag är en person med många olika egenskaper och det är inte så lätt att definiera mig.

Lite tokigt sätt att se på det, skulle jag säga. En diagnos av den här typen (bokstavskombination, typ) ser jag inte som en klassificering av någon som människa. Det är en funktion i hjärnan som av ena eller andra skälet inte fungerar normalt. Och det är inte fråga om din attityd till något, ingen fobi du har, utan det är helt enkelt mer eller mindre vad du är skapad som. Du kan få hjälp, behandling och liknande.

Autism eller Asperger, dyslexi, ADD/ADHD eller mindre dragningar åt de olika hållen är inget, som jag ser det, som "kommer och går", utan det är ett tillstånd du föds med och kommer att ha. Har du någonsin varit med om någon som seriöst ändrat sig, som har de här dragningarna? Skulle säga att det är brutalt hur lite folk ändrar sig härvidlag, vänner som är sociala djur som man träffar igen efter 20 år är ungefär precis lika sociala som de var då. Folk som var rastlösa som tioåringar är det fortfarande som 50-åringar.

Om det är just autist/aspergerskalan du funderar över, prova den här länken:
http://www.psykologitest.se/asperger.php
Ger en fingervisning.

[klorofyll]

Tack för ditt positiva inlägg Anders! Jag ser det ändå som att man kan förändras rejält (har du aldrig märkt det under uppväxten, hos dig själv eller andra?), det händer inte ofta, men kan ske väldigt fort, eller över lång tid. Om du går och tänker att du är deprimerad, så blir du möjligtvis deprimerad, nu är ju depression en form av sjukdom medan autism är en störning (det kan vara värre med en störning) men jag tror ändå att det finns stora möjligheter, om man tar ett steg i taget. Jag tror att många som har autism blir underskattade av samhället och att de även underskattar sig själva som följd. Vid Asperger är väl inte utvecklingen försenad, men det är något annat, jag måste säga att "Aspergers syndrom" är en väldigt märklig klassificering. Hur som helst, ingen kan få mig att tro att jag lider av dylika funktionsnedsättningar.

[Anders]

Hehe, råkade tydligen publicera en grej i fel forum...

[klorofyll]

Varför, ja varför inte istället våga stanna som lyckliggjord och tro på Livet... Innan döden!

Ja, varför inte tro lite mer, vi har ett liv och jag tänker vara mer optimistisk...

[klorofyll]

Tänk om man aldrig dog, hur hade det känts, att leva för evigt, inte drömmen precis.. Jag känner mig överansträngd men jag mår bra.. om jag får leva länge så är det väl det som är meningen, och vad jag vill (antar jag), men jag tror inte direkt att världen behöver mig särskilt mycket, rent praktiskt (och vem behöver mig teoretiskt?). Hur mycket kan en människa påverka? Det är väl inte meningen att det ska vara så stora krav på en, målen sätter man själv. Jag tror på arbete, arbeta hårt, med vad det nu är (teoretiskt eller praktiskt) och du blir lycklig...

Vi har redan evigt liv som det är. Vi minns inte vår födelse och vet inte om att vi ska dö.
Ingen början och inget slut - det är det som är definitionen på evighet.

När jag tänker efter har jag ingen förståelse för hur liv skulle kunna skapas eller dö ut, livet måste väl vara evigt, det är bara det att det är kryddat men allvarliga minnesförluster.

[Pilatus]

När jag tänker efter har jag ingen förståelse för hur liv skulle kunna skapas eller dö ut, livet måste väl vara evigt, det är bara det att det är kryddat men allvarliga minnesförluster.

Man skall kanske vara litet varlig då det gäller skillnaden mellan vad vi önskar och vad vi vet. Vi har kunskap om hur livet startar och hur det slutar. Bäst att se det från den vuxnes perspektiv, börjar vi hitta på så är vi snart infångade i tro och regler om livet.

[klorofyll]

När jag tänker efter har jag ingen förståelse för hur liv skulle kunna skapas eller dö ut, livet måste väl vara evigt, det är bara det att det är kryddat men allvarliga minnesförluster.

Man skall kanske vara litet varlig då det gäller skillnaden mellan vad vi önskar och vad vi vet. Vi har kunskap om hur livet startar och hur det slutar. Bäst att se det från den vuxnes perspektiv, börjar vi hitta på så är vi snart infångade i tro och regler om livet.

Okej, ja. Kan man inte säga att livet går ut på att människor skall må bra..? Utifrån den premissen borde det väl vara allra bäst att tro det som gör att man mår bra, men då, både i nuet och på lång sikt. Alltså ingår någon slags verklighetsförankring för att tron ska hålla över tid, det stämmer. Döden vet vi inget om. Jag har exempelvis förståelse för att det vore synnerligen allvarligt om man sade sig vilja spara vissa glädjeämnen till nästa "liv"...

[cawi]

Varför har vi som nu pratar här placerats på Tellus, för att önska oss bort härifrån... Näppeligen, och då oavsett den ändlösa upprepning som sker inuti vissa i överdriven form Ja, kan det bero på överdriven livsskräck som ofta upplevs då man valt att substansbegåva sitt här vilket bla ack-så påverkat ens drömmar... Ännu ett sant exempel på att det vore synnerligen allvarligt om man önskar spara sina visa glädjeämnen till "nästa liv"...

[Pilatus]

Okej, ja. Kan man inte säga att livet går ut på att människor skall må bra..?

Det skulle ju vara trevligt om vi kunde begränsa vårt ansvar till en enda trevlig uppgift, att må gott. Vi äter gott, förökar oss, tar trevliga droger, tar semester, odlar våra intressen. Sådant som vi inte mår bra av får någon annan sköta.
Men det håller inte, eller hur?

Döden vet vi inget om.

Vad finns att veta om döden?

[Pilatus]

Ännu ett sant exempel på att det vore synnerligen allvarligt om man önskar spara sina visa glädjeämnen till "nästa liv"...

Ja, men det var ju så, folket som var födda under 1800-talet talade om jämmerdalen och att det skulle bli så fint då de äntligen skulle få beträda den plats där inga sorger finns. Redan som barn förstod man att där dolde sig en from önskan. Varför skulle inte jordelivets gamla orättvisor följa med till det där stället vi kommer till, om vi nu gör det?

[cawi]

ThinkThat,
Hela du känns som höljd i oro, har du någonsin frågat dig själv vad och vart du vill nå/ få svar ur och vilket svar du därinne mest av allt önskar rå.
Du uttrycker här ständigt egocentriska skildringar ur egenvald distans där du redan bestämt avståndet så för böveln människa bjud bums alla dessa rara herrar och damer som minglar här på Substans och vi alla vill garanterat göra vårt bästa för att hjälpa dig till kärleksön ~ Ett absolut faktum!

[klorofyll]

Okej, ja. Kan man inte säga att livet går ut på att människor skall må bra..?

Det skulle ju vara trevligt om vi kunde begränsa vårt ansvar till en enda trevlig uppgift, att må gott. Vi äter gott, förökar oss, tar trevliga droger, tar semester, odlar våra intressen. Sådant som vi inte mår bra av får någon annan sköta.
Men det håller inte, eller hur?

Jag generaliserar bara, kan man inte säga att allt det du gör, medvetet, det gör du för att må bra på kort eller lång sikt?

[xion]

--

[Pilatus]

Ja, behovstillfredsställelse, - det är "livet i ett nötskal".

Att tillfredsställa våra behov är ibland en lång och knölig väg, långa studier för att nå eftertraktad examen, eller mycket arbete med att anlägga en trädgård till önskat utseende och funktion, eller allt jobb som det innebär med familjebildning, eller att skriva en bok om haute couture ...

Min syn på behovstillfredsställelse är att uppnå uppsatta mål. Om det i slutändan verkligen tillfredsställer något behov så är det bra.

Men ofta ser jag en mer kortsiktig tolkning av vad behovstillfredsställelse innebär, som något att göra omedelbart. Ett besök på toaletten, duscha, ta fram rena kläder, gå en promenad, hämta barnen från dagis, gå ut med hunden och se till att något blir gjort. Nog så bra, men jag tror inte vi blir lyckliga av att vara endast kortsiktiga. Eller?