Vad tänker du på?

[Pilatus]

Det tycks finnas en generell regel inom naturen och evolutionen, att det som används och stimuleras utvecklas och tillväxer medan det som inte används tillbakabildas och försvinner.

Ja, det är säkert en viktig del i det som driver utvecklingen. För den art som har få predatorer, gott om föda och utrymme så blir tillväxten mycket kraftig.

De tidiga människoaporna var inte så stora och var troligen ganska påpassade av stora kattdjur och andra bestar. Och ut på savannen vågade de sig ännu inte. Men de var sociala och utvecklade efterhand sin gruppsammanhållning, lärde sig använda primitiva verktyg och vapen. Det berömda tumgreppet gav precision. Nyfikenheten och hjärnans tillväxt gav arten en konkurrensfördel. Och resten är historia, som det brukar heta.

[klorofyll]

Det tycks finnas en generell regel inom naturen och evolutionen, att det som används och stimuleras utvecklas och tillväxer medan det som inte används tillbakabildas och försvinner.

Det är faktiskt en väldigt bra mening. Jag känner att jag har fått bättre sinne för humor och bättre och bättre kontroll på mitt liv.

[xion]

--

[Algotezza]

Verkligen? Jag har en stark känsla av att Carl- Fredrik Hill gärna avstått sin kreativitet (paranoid schizofren psykos). Maniska tillstånd som inte spårar ur kanske kan vara bra om det är något fungerande projekt man sysslar med. Men är det inte som att vara speedad?

Många kreativa människor är bipolära.

Menar du verkligen att bipoläritet kan vara förstärkande på kreativiteten? Finns det belagt?

Googla på't!

[Pilatus]

Googla på't!

Nää ...

[klorofyll]

Knepigt det här manodepressivitet. Är man livstidsdömd som sådan?
Jag hade mina perioder där jag var manisk och febrig läste böcker till utmattning.
Svårt att säga vad som drev mej till den mildra grad. Helt sjukt var det, jag kunde gå till biblioteket och på måfå ta en bok från hyllan och sträckläsa. Läste om stenålderskultur som jag fann fascinerad...experter undersökte olika stenar och hittade användningsområden för stenen...haha.
Men det var då det, idag är vi stabila.

Jag tror att en person med bipolär sjukdom har betydligt mindre chans att överleva obehandlad. Behandlad kan en person med bipolär sjukdom vara som vem som helst. Men jag tycker att det är intressant, för man ger personen medicin och sen är det bra, men vad exakt är det som får personen att bli manisk?

[klorofyll]

I mina maniska perioder läste jag väldigt mycket och sökte något som jag inte riktigt förstod vad det var jag sökte.

Livet bjuder på många märkliga upplevelser. Jag läste något smart, ja det är några år sedan nu, men det löd: "Man blir aldrig för gammal för att uttrycka sig."

[Pilatus]

Svårt att säga vad som gör en manisk.

Ja, det verkar knappast som att man har någon klar bild. Ärftlighetsfaktorn är antagligen avgörande för om man skall utveckla bipolär sjukdom. Den kan säkert triggas igång av någon yttre händelse. En flickvän till en kompis jag kände gjorde slut, tragiskt förstås. En tid efter hängde han sig.

Lagom maniska tillstånd är roligare. Det händer saker hela tiden. Sådana kompisar kan vara kul när man är ung och tycker om att vara i farten.

Kreativitet var vi inne på förut. Läste just att kreativa människor oftare är drabbade av psykiska sjukdomar än andra. Jo, om man ser det från det hållet så är det kanske sant. Mängder av konstnärer och författare har drabbats. Jag har ofta föreställt mig att det är den förhöjda sensibiliteten som medverkar till att det kan gå på tok med den psykiska balansen. Men en fälla har varit romantikens bild av konstnären som geni, en människa med nerver som inte klarar livets prövningar, som lever i en värld som lätt förlorar kontakten med vardagens trivialiteter. Och så brister det vid någon frustrerande händelse. Fan vet ...

[klorofyll]

Jag har ofta föreställt mig att det är den förhöjda sensibiliteten som medverkar till att det kan gå på tok med den psykiska balansen.

Ja. Det var ett intressant påstående. Men vad innebär det egentligen? Att man stör sig på det mesta i sin omgivning?

[xion]

--

[Pilatus]

Jag har ofta föreställt mig att det är den förhöjda sensibiliteten som medverkar till att det kan gå på tok med den psykiska balansen.

Ja. Det var ett intressant påstående. Men vad innebär det egentligen? Att man stör sig på det mesta i sin omgivning?

Sensibilitet innebär att man är sårbar och lätt skadas. Många konstnärer har fått smällar av samhällets brutalitet och okänslighet.

[klorofyll]

Jag har ofta föreställt mig att det är den förhöjda sensibiliteten som medverkar till att det kan gå på tok med den psykiska balansen.

Ja. Det var ett intressant påstående. Men vad innebär det egentligen? Att man stör sig på det mesta i sin omgivning?

Sensibilitet innebär att man är sårbar och lätt skadas. Många konstnärer har fått smällar av samhällets brutalitet och okänslighet.

Jag upplever att "svårigheterna" ökar med åldern, men att man samtidigt blir lite tåligare och bättre på att lösa problem. Vart skall det sluta? Jag har lärt mig mycket om kommunikation, hur man tolkar situationer, tar till sig information. Gammal skall jag aldrig bli.

[Anne]

Vilka "svårigheter" upplever du ökar med åldern, klorofyll?

[Anne]

Det finns nästan tiotusen trådar, nästan en kvarts miljon inlägg och över femtusen registrerade medlemmar på den här sajten. Många har skrivit ner sina tankar och infall genom åren. Den finns mycket intressanta diskussioner att läsa bland dessa ordmassor. Diskussionerna får sitt liv av frågor och påståenden som väcks. Många "rinner ut i sanden" andra kan generera tusentals inlägg. Tänk om det skulle krascha en dag och all denna tankemöda plötsligt skulle utplånas. Spelar det nån roll, kan man undra? Kanske inte egentligen. Vi gör det här i de flesta fall som förströelse. Kanske istället för att sitta och leka med något dataspel. Jag spelar ju inte sånt, men jag föreställer mig att det här är mer "edukativt" än att spela spel. Jag har i alla fall lärt mig väldigt mycket om sånt som jag inte tänkt så mycket på tidigare.

Jag har lärt mig massor genom detta forum som jag till stor del uppfattar som en plattform för personlig utveckling. Jag hoppas det blir kvar där i cyberrymden. Då ska jag visa mina ungar det när de blir tillräckligt stora så de får en rimlig möjlighet att veta lite mer om mamsen; hur hon tänkte, hur hon reagerade, hur hon agerade osv. på plan av mig de inte känner till. Jag tänker själv ibland t ex "vem var du morfar... egentligen?"

[klorofyll]

Vilka "svårigheter" upplever du ökar med åldern, klorofyll?

Jag tror att problemet är att jag vet så lite. Hur kommer det sig?