Vad tänker du på?

[Pilatus]

Vin verkade han inte ha något emot iallafall. Har du något bra vintips, Pilatus?

Ett spanskt rött vin som stått på mitt bord många gånger är Gosa. Det har bärig smak, inslag av fat, blåbär, örter och lakrits, enligt Systembolaget. Det passar bra till vardagens rätter och finns i box 189 kr.

[Anne]

Gosa, ok, det ska jag komma ihåg när jag besöker apoteket röda näsan nästa gång

[David H]

Gick förbi två kollegor som pratade med varandra, visste inte vad de pratade om, men de såg trötta ut och jag snappade att den ena sa nåt om "när nätterna blir långa"...jag kunde då inte hejda mig från att fylla i med lite sång "När nätterna blir långa, och kölden sätter in, tar Mamma Mus och samlar hela barnaskaran sin". Sång och musik kan ibland peppa i mörka tider!

Nä, lägg av?! Sjöng du det?! Isåfall måste dina kollegor fått ett leende på läpparna, eller hur? Inte visste jag - efter så lång tid - att du agerade så extrovert

Ja, lite iaf, men fick inte med alla ord då jag inte riktigt kunde sångtexten. Mm, hon som sa det tyckte iaf det var roligt. Hon har inte ursprung i Sverige så hon var nog inte medveten om att hon citerade en av våra mer kända julsånger.

Den sociala biten med jobbet har jag sällan upplevt som något bekymmer. Har nog uppemot 30 kollegor som jag alla kommer ganska bra överens med, och har ofta ansvar för uppemot 10 patienter under en dag som byts ut med jämna mellanrum, med medföljande anhöriga som har frågor och funderingar. Största skräcken är istället praktiska och tekniska moment som jag inte har någon inövad rutin för (inte minst vid akutsituationer!). Minns till exempel en gång skulle sätta in en ny portnål till en subkutan venport, då började jag svettas ymnigt och skaka av nervositet. Men bara jag har en vana och inövad rutin brukar jag också kunna klara sådana moment bra.

[Anne]

Jag har inte en susning om vad en portnål är, men det låter ju *ryser* horribelt.
Men du fixade det! Och som du säger, övning ger färdighet.

Du får tacka din lyckliga stjärna att du slipper mig som patient Ja Jösses alltså, jag har en sådan sympati för sjukvårdspersonalen när jag har varit somatisk sjuk. Nu är det ju några år sedan, men jag hade en lunginflammation som utvecklade sig till en lungsäcksinflammation. De satte en sån där nål på handryggen med en plastmojäng för att kunna föra in vätska i mitt blod, du vet vad jag menar för hemskt objekt.
Jag tyckte att det var extremt vidrigt.
Och sen skulle de till råga på allt byta ut den efter någon dag och proceduren upprepades gång på gång. När sköterskan tittade in och berättade att det var dags att byta nål spärrade jag upp ögonen, skakade på huvudet och svarade det går tyvärr inte. "Först måste jag gå och ta en kopp te och lugna ner mig så får vi se sen. Är, är... Är det verkligen nödvändigt det här? Det är det, säger du? Åh, fyyy fan. Ledsen jag krånglar till det för dig, men det går faktiskt inte nu. Oooousch "
Vid ett tillfälle ville de sätta den där nålen på insidan av handleden. Du kan kanske tänka dig, rekoj Så ungefär stapplande med uppspärrade ögon " Där?! Är du inte klok?!"
Så tänk på mig om du har någon svår patient. Det kunde ha varit mycket besvärligare, det kunde ha varit Lynx

[Pilatus]

De satte en sån där nål på handryggen med en plastmojäng för att kunna föra in vätska i mitt blod, du vet vad jag menar för hemskt objekt. Jag tyckte att det var extremt vidrigt.

De satte in en venkateter som består av en tunn liten plastslang. På venkateterns ovansida finns ett lock som kan öppnas och om man ska få dropp tas proppen bort och en droppslang ansluts. Det är en odramatisk åtgärd.

[Anne]

En sån, ja. Odramatiskt och odramatiskt. Jag tyckte att det var extremt vidrigt. En dag knackade en kirurg på också. Han var så kall som man kanske måste vara för att vara kirurg. Han berättade att de planerade ett snitt i min lunga. "Aldrig i livet!" Han tittade på mig med oförstående kalla fiskögon "Det rör sig bara om ett litet snitt" och måttade ungefär en decimeter mellan tummen och pekfingret.

[Pilatus]

En sån, ja. Odramatiskt och odramatiskt. Jag tyckte att det var extremt vidrigt.

Det sticker till litet då de sätter in en venkateter. Man kan ju under tiden tala om något trevligt och leda in tankarna på något trevligare än anestesi och kirurgi.

Som barn hade jag uppskattat att bli sövd med moderna metoder. Men dåförtiden användes eter vid narkos, vilket var mycket obehagligt. Man mår inte så bra då man vaknar. Remifentanil, eller vad som numera används vid sövning tror jag är åtskilligt behagligare och man slipper inandas de kalla ångorna av eter.

Allt var inte bättre förr.

[Ranchi]

.

[Anne]

Cancer? Hur är det nu då, Ranchi?

Pilatus, javisst känns det lite med en sådan venkateter. Skönt kan jag inte påstå att det är, men det är inte den där lilla smärtan jag har problem med. Jag upplever det vidrigt att få något direkt i blodet.

[David H]

Jag har inte en susning om vad en portnål är, men det låter ju *ryser* horribelt.
Men du fixade det! Och som du säger, övning ger färdighet.

Du får tacka din lyckliga stjärna att du slipper mig som patient Ja Jösses alltså, jag har en sådan sympati för sjukvårdspersonalen när jag har varit somatisk sjuk. Nu är det ju några år sedan, men jag hade en lunginflammation som utvecklade sig till en lungsäcksinflammation. De satte en sån där nål på handryggen med en plastmojäng för att kunna föra in vätska i mitt blod, du vet vad jag menar för hemskt objekt.
Jag tyckte att det var extremt vidrigt.
Och sen skulle de till råga på allt byta ut den efter någon dag och proceduren upprepades gång på gång. När sköterskan tittade in och berättade att det var dags att byta nål spärrade jag upp ögonen, skakade på huvudet och svarade det går tyvärr inte. "Först måste jag gå och ta en kopp te och lugna ner mig så får vi se sen. Är, är... Är det verkligen nödvändigt det här? Det är det, säger du? Åh, fyyy fan. Ledsen jag krånglar till det för dig, men det går faktiskt inte nu. Oooousch "
Vid ett tillfälle ville de sätta den där nålen på insidan av handleden. Du kan kanske tänka dig, rekoj Så ungefär stapplande med uppspärrade ögon " Där?! Är du inte klok?!"
Så tänk på mig om du har någon svår patient. Det kunde ha varit mycket besvärligare, det kunde ha varit Lynx

Jo, sånna infarter (PVK) är jag mer bekväm med. Var väldigt nojig med att sätta PVK:er under min utbildning och när jag var nyutbildad, men det är något jag vant mig med därefter. Insidan av handleden har jag hittills låtit bli att ge mig på. Däremot kan fötter vara attraktiva objekt när det är svårt att hitta andra kärl. Tycker absolut den där sjuksköterskan borde spanat lite på din fot och underben innan hen gav sig an på insidan av handleden.
Nu är det förresten nya rutiner på det där - och man ska inte byta PVK:er om det inte är för att man verkligen måste - t ex om patient fått inflammation över insticksstället.

[Pilatus]

Jo, sånna infarter (PVK) är jag mer bekväm med.

Vem vet vad en "PVK" är som inte arbetar inom sjukvården? Perifer venkateter heter det väl?

[David H]

Jo, sånna infarter (PVK) är jag mer bekväm med.

Vem vet vad en "PVK" är som inte arbetar inom sjukvården? Perifer venkateter heter det väl?

Jo, det har du rätt i. Tror dock många inte förstår vad "perifer venkateter" innebär heller. För patienter brukar jag bara kalla det en infart för att ge vätska in i blodet

[Pilatus]

Pilatus, javisst känns det lite med en sådan venkateter. Skönt kan jag inte påstå att det är, men det är inte den där lilla smärtan jag har problem med.

Det känns litet märkligt att få en sådan kateter instoppad i handens ven. Jag hade en sådan några dagar då jag akut hamnade på kardiologiska kliniken. (Blodtrycket var högt.) Jag fick medicinen direkt i blodet, mycket effektivt. I samband med det undersökte man njurarnas funktion. Man sprutade in radioaktivt medel och sedan fick jag se (live på en bildskärm) hur den radioaktiva vätskan passerade njurarna. De gjorde sitt jobb.

Jag upplever det vidrigt att få något direkt i blodet.

Om du fick antibiotika intravenöst så kanske det bedömdes som helt nödvändigt. Det är ju bra att kunna andas. Jag utgår från att all behandling är frivillig, man måste inte ta emot vård om man verkligen upplever den som vidrig. Men du var säkert klok som litade på att läkaren visste vad som var nödvändigt. Läkare och sjuksystrar brukar vara bra på att få ängsliga patienter att stå ut med värre obehag än en venkateter.

[Pilatus]

Jo, det har du rätt i. Tror dock många inte förstår vad "perifer venkateter" innebär heller. För patienter brukar jag bara kalla det en infart för att ge vätska in i blodet

Min erfarenhet är begränsad, men sjuksystern förklarade gärna och jag är säkert ganska frågvis. Det är naturligt att vilja veta vilken slags behandling man skall genomgå. Man tömde ett rör av en falukorvs grovlek med Glyceryltrinitrat (tror jag det var) direkt i venen och kontrollerade varje kvart blodtrycket. Jag har glömt hur högt det var, men det var högt nog.

(Händelsen ligger mer än tio år bakåt i tiden.)

[klorofyll]

Jag menar att Jesu blod är en symbol för de gärningar Jesus utförde på jorden. Det gav en effekt och man kan fråga sig hur resultatet gestaltar sig...

Det har resulterat i nattvarden som även kallas kommunion, eukaristi eller altarets sakrament. I nattvarden förtärs rituellt små mängder bröd och vin, som anses vara Jesu kropp och blod i någon form. Eukaristin är det mest heliga sakrament som genomförs till åminnelsen av Jesus sista måltid.

Vi äter brödet och dricker vinet i väntan på att han skall komma tillbaka... Jesus tog på sig vår skuld, men han kommer enligt sägen tillbaka, och jag har till och med hört att precis alla kommer att bli omvända i hans ljus. Jag frågade en lärare i religion om det och hon svarade så...