rekoj skrev:klorofyll skrev:rekoj skrev:Största skräcken är istället praktiska och tekniska moment som jag inte har någon inövad rutin för (inte minst vid akutsituationer!).
Man kanske kan säga att det är priset för ansvar..?
Hm.. Jag vet inte. Ansvar kan ha olika aspekter. Dels kan man ha ett ansvar som arbetsledare, till exempel en sjuksköterska har ett omvårdnadsansvar. Det kan till exempel handla om att delegera arbetsuppgifter till undersköterskor, och se till att saker går rätt till. Detta innebär ju dock inte att man behöver göra farliga saker och ta risker. Arbetsledaransvaret tycker jag nog inte är så läskigt.
Men som sjuksköterska har man också en del ansvar, till exempel att utföra uppgifter som andra inte är tillräckligt kvalificerade för. Det jag nämnde tidigare, sätta en portnål i en subkutan venport, är exempel på sådant som bara vissa får utföra. Det innebär att man trycker in en grov nål i en inopererad dosa i bröstet på en patient. Det är inte direkt svårt att utföra, men bara en sak som att trycka in en grov nål i bröstet på en annan person kan vara läskigt... och för min del är jag inte övertygad om att det är moraliskt rätt heller. Avancerade medicinska åtgärder...som detta att operera in dosor i varandras bröst. Borde man syssla med sånt? Skulle jag själv vara villig att ta emot den typen av vård om jag blev allvarligt sjuk, och jag erbjöds denna typ av åtgärder? Inte lätt att besvara. Jag är glad att jag själv inte behöver ta beslut om sådana åtgärder. Men kanske kan jag säga att jag är med och passivt stöder det då, då jag ibland är med och utför denna typ av åtgärder.
Jag håller med dig! Det mesta går att utföra på ett ansvarsfullt vis. Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk.
Om jag hade arbetat inom sjukvården så hade jag velat arbeta med psykiatri, har du några tankar om den inriktningen?
