Vad utgör medvetandets referens?

[Anne]

Men du vill inte sträcka dig så långt att det skulle vara medvetandets referens? Läs på lite om konceptet spatial. Ni är ju ute och trampar i rymden och grejar. Jag tycker det är enklare att börja i mindre perspektiv.

[Pilatus]

Den ”spatiala förmågan”, att se samband, förefaller alltså vara en ovärderlig tillgång för konstruktörer och uppfinnare av alla de slag.

Spatial förmåga är:

- att se olika företeelser som bilder i dina tankar
- hitta rätt i olika utrymmen
- framställa saker grafiskt t.ex. genom att rita, måla och skulptera
- identifiera föremålens relationer i rummet
- i dina tankar gestalta likheter mellan olika områden
- i dina tankar bearbeta föremål
- göra felfria iakttagelser utifrån olika perspektiv
- uttrycka spatial information i bildform

[Anne]

När har du inga spår av det spatiala, Pilatus?

[Pilatus]

När har du inga spår av det spatiala, Pilatus?

Jag fick en gång förmånen att få göra en test på Psykotekniska institutet. Det blev rätt omfattande och tog ett par dagar. Jag var litet desorienterad om var jag bäst passade in. Arbetsförmedlingen fungerade en gång i tiden.

Jag hade inga problem med spatiala test. Men trots det kan jag ibland spegelvända min position i rummet. Inte så bra i främmande städer. Jag behöver en kompass för att gå åt rätt håll.

[Anne]

Ojdå Jag kan trösta dig med Tranströmer "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse."

[Pilatus]

Ojdå Jag kan trösta dig med Tranströmer "Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse."

I drömmen kan det vara så, jag befinner mig i en byggnad som jag inte kan orientera mig i. Det kan ge en märklig känsla av att det inte gör så mycket, det är ett tillstånd av frihet. Som att strosa runt i en stad man inte känner till.

[Anne]

Hmm, men det låter ju rätt behagligt.

[Pilatus]

Hmm, men det låter ju rätt behagligt.

Ja visst. Det är bara då jag skall till en speciell adress som det kan vålla problem. Jag stiger av tunnelbanan och efter en stund kommer på att jag går åt fel håll, det är mindre roligt. Speciellt om det är mörkt. Det blev att leta rätt på gatuskyltarna och kolla så att numren gick åt rätt håll. Besvärande. (Jag bodde i Stockholm 27 år.)

[Anne]

Kommer du ihåg adressen i vaket tillstånd?

[Pilatus]

Kommer du ihåg adressen i vaket tillstånd?

Jadå, jag brukar kunna förstå var jag befunnit mig i drömmen. Men det är inte alltid som man kan identifiera platser och personer. Det handlar ofta om stämningslägen. Där kan finnas direkta associationer till musik.

[Illusionen]

:) Men du vill inte sträcka dig så långt att det skulle vara medvetandets referens?
Läs på lite om konceptet spatial. Ni är ju ute och trampar i rymden och grejar.
Jag tycker det är enklare att börja i mindre perspektiv.

Tyvärr går jag bet på att kommentera och besvara frågan enkelt, men gör här ett tappert försök.

Förnimmelsen RUM förutsätter växelverkan/kommunikation mellan ”observatör” och det ”observerade”.
Växelverkan, vxv, förutsätter i sin tur förändring i rummet, i form av rörelse, och vice versa.
Växelverkan kan därigenom betraktas som ett individuellt INTERFERENS-MÖNSTER mellan observatör
och det observerade.
Interferensmönstret är INDIVIDUELLT SYNKRONISERAT till observatören via MaskeringsPrincipen, MP.
Förändringen (rörelsen) i rummet har via interferensen form av olika grad av ”koncentration” (olika skalfaktorer).
Balanskriteriet 2ΔØ inkl reproduktion representerar den modell som beskriver den komplexa
skalfaktorförändringen i rummet inkl "kvanta".
Förnimmelsen TID refererar till förändring, och till DIFFERENS mellan individuella interferensmönster.
Eulertabellen kan ses som ett förenklat sätt att beskriva vxv, med målsättning att få vxv begriplig.

Den spatiala förmågan refererar, såvitt jag nu tolkar begreppet, till rumtidens egenskaper inkl storheter,
och hur dessa samverkar. Det innebär att det spatiala förefaller förutsätta en förnimbar rum-tid.
Rum-tid kan (som atomär modell inom rumtiden) beskrivas enligt ovan, som en växelverkan på fältnivå.
Det föreligger alltså en typ av transmissions-samverkan mellan rumtid och fält. Notera här att allt
beskrivs ”inifrån” rumtiden via de förnimmelser rumtiden och dess egenskaper/storheter medger.
Observera även att det finns inget skäl som egentligen stipulerar att den spatiala förmågan enbart
emanerar från rumtidens egenskaper/storheter, det skulle t ex kunna röra sig om kombinationer.
Medvetandets referens är ”styrande” för MP, och går ej att beskriva enbart via rumtidens vxv-storheter.
Du kan betrakta det som att medvetandets referens strukturellt "befinner sig bortom" rumtiden.
Det ligger nära till hands (för mig) att associera begreppet ”själ” med ett sådant resonemang.
Det går således inte att likställa den spatiala förmågan med medvetandets referens.
Däremot går det att hävda att den spatiala förmågan har sitt ursprung i medvetandets referens via vxv.

Du skriver citat, ”Jag tycker det är enklare att börja i mindre perspektiv”, och det tror jag är klokt.
Det är därför de fundamentala naturkonstanterna, ε och μ, är av intresse i sammanhanget.
Jag avser att senare skriva ett inlägg i vilket konstanterna beskrivs på ett något annorlunda sätt.
I avvaktan på det kan följande vara värt att begrunda, som förberedelse.

Nedanstående är till vissa delar hämtat från ett inlägg 06 sep 2016 som mer detaljerat beskriver
sambandet mellan förankringen i G och rumtiden. Att rumtiden på detta sätt är överlagrad G medför
att ”jaget” bör ha en abstrakt koppling till universums överordnade dynamik, och att ”jaget” därigenom
inte är så autonomt som vissa vill göra gällande.

Balanskriteriet, 2ΔØ, symboliserar olika ”viktade” sfärer(= sfärer med olika ”densiteter”).
Sfärernas radier kan då inte båda vara 1, utan en radie-differens förekommer. Orsaken till detta är att
finna i att balanskriteriet, 2ΔØ, är format av maskeringsprincipen, MP, via egenreferensens förankring i G.
Maskeringen medför m a o att viktningen/balansen sfärerna sinsemellan störs som funktion av förankringen.
Begreppet RUM-TID har sin grund i detta.

Från tidigare känner vi till de statiska fälten, som två lagringsformer.
εο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m
μο = 4π / 10⁷ .............. V/A ∙ s/m

1/εο = c² 4π / 10⁷ ....... V/A ∙ m/s = c² Y / 10⁷ vilket (för lagringsformen 1/ε) ger Yε = 1/10⁷∙c²
1/μο = 10⁷ / 4π ........... A/V ∙ m/s = 10⁷ / Y vilket (för lagringsformen 1/μ) ger Yμ = 1/10⁷

Vi noterar här att Yμ och Yε skiljer sig enormt åt i storlek, vilket innebär att radien här inte är 1.

YT-relationen, Yμ / Yε , erhålls som, 1/10⁷ / 1/10⁷∙c² = c²

YT-relationen refererar då till en radie-differens som är √ c² = ±c, ur respektive förankringsperspektiv.
Maskeringsprincipen, MP, förändrar således SKALÄRT (ur det atomära perspektivet) de ”ursprungliga”
likvärdiga radierna. Fälthastigheten c är därigenom inte en egentlig hastighet, utan ett atomärt uttryck för
en skalär relation i förhållande till förnimmelsens egen struktur. Den skalära relationen gäller enbart för
respektive individuell maskering, och förekommer i olika skepnader som funktion av aktuell förankring.
Balanskriteriet, 2ΔØ symboliserar detta.

Begreppet RUM-TID inkl egenskaper, har principiellt sin grund i de individuella SKALÄRA DIFFERENSER,
som de skilda förankringsberoende yt-relationerna ger upphov till. Den spatiala förmågan inkluderar
sannolikt ”korrelations-avkodning” av rumtidens egenskaper inkl lagrade erfarenheter, som då härrör
från samma skalära differenser.

GOTT NYTT ÅR!

/ Illusionen och Jeppe

https://www.youtube.com/watch?v=M0_HYBCgW9Q

[Pilatus]

:) Men du vill inte sträcka dig så långt att det skulle vara medvetandets referens?

Tyvärr går jag bet på att kommentera och besvara frågan enkelt, men gör här ett tappert försök.

Medvetenhet är en slags sammanfattning av våra psykiska processer. Självmedvetande handlar om att vi kan uppleva att dessa psykiska processer utgör vårt medvetande och att vi kan föra ett samtal med andra om fenomenet. Högre primater har ett medvetande om vilka de är. Beviset är att de (enligt experimentet en gorilla) känner igen sig på ett foto och även någon de har känslomässig dragning till.

Frågan har tröskats så länge på forumet och många svar har getts. Man måste inte krångla till allt så förtvivlat och låtsas att vetenskapen har misslyckats med att ge en trovärdig förklaring.

[Illusionen]

:) Men du vill inte sträcka dig så långt att det skulle vara medvetandets referens?

Tyvärr går jag bet på att kommentera och besvara frågan enkelt, men gör här ett tappert försök.

Medvetenhet är en slags sammanfattning av våra psykiska processer.
Självmedvetande handlar om att vi kan uppleva att dessa psykiska processer utgör vårt medvetande och att vi kan föra ett samtal med andra om fenomenet. Högre primater har ett medvetande om vilka de är.
Beviset är att de (enligt experimentet en gorilla) känner igen sig på ett foto och även någon de har känslomässig dragning till.

Frågan har tröskats så länge på forumet och många svar har getts.
Man måste inte krångla till allt så förtvivlat och låtsas att vetenskapen har misslyckats med att ge en trovärdig förklaring.

Du skriver citat, Medvetenhet är en slags sammanfattning av våra psykiska processer.

Ja, och "tid är det man mäter med klockor!"

Att detta är din sedan länge deklarerade uppfattning ifrågasätter nog ingen, men motsätter du dig att
jag inte nöjer mig med den här förklaringen, utan av eget intresse vill försöka nå lite längre ?
Oavsett om jag har fel eller rätt är det detta den här tråden handlar om.

/ Illusionen

[Pilatus]

Du skriver citat, Medvetenhet är en slags sammanfattning av våra psykiska processer.

Ja, och "tid är det man mäter med klockor!"

Du verkar störd av att det finns andra uppfattningar än dina. Vad är det för mening med att ljuga om vad andra påstås ha sagt, Illusionen? Lär dig citera!

Här ett citat från 22 juli 2006 av Algotezza:

- Man definierar en sekund via cesiums svängningar och förutsätter att cesium svänger jämnt för man har ju primärt ingen klocka att mäta med för att bevisa att cesium svänger jämnt. Tidmätning vilar alltså på en överenskommelse. Sedan definieras tid som det man mäter med klockor. Så var det mysteriet löst!

Sedan dess har det upprepats många gånger. Denna instrumentella klock-definition av tid kommer från Albert Einstein.

Själv skrev jag så sent som den 30 nov:

- Tid är endast avståndet mellan händelser. Detta avstånd kan mätas med hjälp av klockor.

Clas Blomberg, professor of Theoretical Physics, in particular Statistical Physics, a branch of physics that studies connections between various levels of descriptions of the physical world:

- Förändringar, rörelse, svängningar är grunden till tidsmätningar. Tiden mäts genom klockans rörelse. Definitionen av tidsskalan grundas på frekvensen av ljus med bestämd våglängd, dvs svängningarna i en ljusvåg.

[Illusionen]

Du skriver citat, Medvetenhet är en slags sammanfattning av våra psykiska processer.

Ja, och "tid är det man mäter med klockor!"

Du verkar störd av att det finns andra uppfattningar än dina.
Vad är det för mening med att ljuga om vad andra påstås ha sagt, Illusionen?
Lär dig citera!

Jag har noterat dina synpunkter.

/ Illusionen