Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Mina resonemang handlar till övervägande del om metafysik, och då är jag tveksam till om det öht
går att testa reellt. Jag får fundera på det och ev återkomma.

Tack! Det svaret förklarar bra varför ditt koncept förefaller otillgängligt. Konkretion är viktigt för att kunna förstå.

Matematikens regelverk har tillkommit utifrån hur vi upplever verkligheten, och har till uppgift
att återspegla verkligheten.
Matematiken innefattar därigenom de samband och lagar som kännetecknar verkligheten.
Regelverket antyder dock att det krävs något mer än det vi förnimmer, för att ”pusslet” skall vara komplett.
Det är mot den bakgrunden du förslagsvis ställer frågan,
Vad är det för samband som kräver de imaginära termerna i Eulers formel ?

Det är bl a sådana ”dolda” (= imaginära) samband jag försöker finna, och beskriver, i konceptet.

För mig är kanske då testet du efterlyser, konceptets överensstämmelse med verkligheten, i kombination
med att innebörden av de slutsatser vi drar av våra reella observationer måste kompletteras med de
imaginära beroenden matematiken påkallar, för att bli komplett.
Rum-tid och det du i ett tidigare inlägg vackert formulerade som citat, ”Det innebär ett erkännande av
att rörelse är materians existensform, ett inneboende attribut hos materia, en manifestation av materians
mångskiftande karaktär”, får därigenom sin förklaring, via de komplexa samband konceptet beskriver.
Universum antar även (via kompletteringen) en annan (= komplex) skepnad, och på köpet elimineras paradoxerna.

Du kan även vända på resonemanget och ställa frågan, vad är det för fel på matematikens regelverk,
som behöver dessa dolda samband/beroenden ?
Personligen är jag fascinerad av regelverkets förmåga att vara förutseende, och är övertygad om att
matematiken inte blandar in ovidkommande samband i regelverket.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=q9rvyvssvuI

[Pilatus]

Matematikens regelverk har tillkommit utifrån hur vi upplever verkligheten, och har till uppgift
att återspegla verkligheten.

Jag tror snarare att aritmetiken tillkom som ett hjälpmedel för att underlätta bytet av varor. Aritmetiken bygger på behovet att kunna jämföra. Betalningsmedel behövdes efterhand och en metod att beräkna värdet av några gram av en ädelmetall. Men kanhända är räknekonsten ännu mycket äldre än handel.

Matematiken innefattar därigenom de samband och lagar som kännetecknar verkligheten.
Regelverket antyder dock att det krävs något mer än det vi förnimmer, för att ”pusslet” skall vara komplett.

Till den modell vi gör av verkligheten behöver vi olika verktyg, där matematiken är det mest generella.

För mig är kanske då testet du efterlyser, konceptets överensstämmelse med verkligheten, i kombination med att innebörden av de slutsatser vi drar av våra reella observationer måste kompletteras med de
imaginära beroenden matematiken påkallar, för att bli komplett.

Själv tror jag det är klokt att rita kartan efter gjorda observationer.

Du kan även vända på resonemanget och ställa frågan, vad är det för fel på matematikens regelverk,
som behöver dessa dolda samband/beroenden ? Personligen är jag fascinerad av regelverkets förmåga att vara förutseende, och är övertygad om att matematiken inte blandar in ovidkommande samband i regelverket.

Du talar ibland som om idéerna är det högsta sanna. Att vi inte kan lösa alla problem beror på svårigheterna att finna vad det är vi letar efter. Då vi väl vet vilken pusselbit som saknas brukar vi kunna finna den. Miniplaneten Pluto, Higgs boson, Amerika och mycket annat.

[Smisk]

Kan man likna det vid olika språk? Skrift, talspråk, måleri, skulpturkonst? Vad jag menar är att tid kan vara som en kod, som en avbildning, av rummet, i en annan form än vad just rummet består i?

Lite oklart vad du menar, kan du utveckla?

/Smisk

Exempelvis ett ruttet äpple, man känner det på lukten, man behöver inte se eller känna på äpplet, lukten är en aspekt.

Jag tror det bästa sättet är att säga att det är synsättet/perspektivet som bidrar till vad det är man ser.

Ett exempel är att mina fem fingrar jag har är mina fem möjligheter att räkna på men samtidigt mina begränsningar. Antalet fingrar som räkneverktyg är handens möjligheter/begränsningar som två aspekter av samma sak.

Mina begränsningar och möjligheter gällande antal fingrar är samma sak sett med två olika ögon, referensramar, perspektiv.



/Smisk

[xion]

Matematikens regelverk har tillkommit utifrån hur vi upplever verkligheten, och har till uppgift
att återspegla verkligheten.
Matematiken innefattar därigenom de samband och lagar som kännetecknar verkligheten.
Regelverket antyder dock att det krävs något mer än det vi förnimmer, för att ”pusslet” skall vara komplett.
Det är mot den bakgrunden du förslagsvis ställer frågan,
Vad är det för samband som kräver de imaginära termerna i Eulers formel ?

Det är bl a sådana ”dolda” (= imaginära) samband jag försöker finna, och beskriver, i konceptet.

För mig är kanske då testet du efterlyser, konceptets överensstämmelse med verkligheten, i kombination
med att innebörden av de slutsatser vi drar av våra reella observationer måste kompletteras med de
imaginära beroenden matematiken påkallar, för att bli komplett.
Rum-tid och det du i ett tidigare inlägg vackert formulerade som citat, ”Det innebär ett erkännande av
att rörelse är materians existensform, ett inneboende attribut hos materia, en manifestation av materians
mångskiftande karaktär”, får därigenom sin förklaring, via de komplexa samband konceptet beskriver.
Universum antar även (via kompletteringen) en annan (= komplex) skepnad, och på köpet elimineras paradoxerna.

Du kan även vända på resonemanget och ställa frågan, vad är det för fel på matematikens regelverk,
som behöver dessa dolda samband/beroenden ?
Personligen är jag fascinerad av regelverkets förmåga att vara förutseende, och är övertygad om att
matematiken inte blandar in ovidkommande samband i regelverket.

/ Illusionen

Roligt att se ett inlägg från dig utan en massa matematiska uträkningar, (roligt för en som inte gillar matte)
Du försöker tydligen finna "den yttersta verkligheten", eller det som kallas för Tao i kinesisk religion/filosofi.
Enligt denna "tro" kommer denna yttersta verklighet alltid att undfly oss eftersom den aldrig kan förklaras med förnuftet, endast upplevas med känsla/intuition.
Matematiken är ett av människan skapat språk. Detta språk kan användas till att bevisa samband. Frågan är om det räcker till för att förstå den yttersta verkligheten. Jag tvivlar.

[Illusionen]

Matematikens regelverk har tillkommit utifrån hur vi upplever verkligheten, och har till uppgift
att återspegla verkligheten.
Matematiken innefattar därigenom de samband och lagar som kännetecknar verkligheten.
Regelverket antyder dock att det krävs något mer än det vi förnimmer, för att ”pusslet” skall vara komplett.
Det är mot den bakgrunden du förslagsvis ställer frågan,
Vad är det för samband som kräver de imaginära termerna i Eulers formel ?

Det är bl a sådana ”dolda” (= imaginära) samband jag försöker finna, och beskriver, i konceptet.

För mig är kanske då testet du efterlyser, konceptets överensstämmelse med verkligheten, i kombination
med att innebörden av de slutsatser vi drar av våra reella observationer måste kompletteras med de
imaginära beroenden matematiken påkallar, för att bli komplett.
Rum-tid och det du i ett tidigare inlägg vackert formulerade som citat, ”Det innebär ett erkännande av
att rörelse är materians existensform, ett inneboende attribut hos materia, en manifestation av materians
mångskiftande karaktär”, får därigenom sin förklaring, via de komplexa samband konceptet beskriver.
Universum antar även (via kompletteringen) en annan (= komplex) skepnad, och på köpet elimineras paradoxerna.

Du kan även vända på resonemanget och ställa frågan, vad är det för fel på matematikens regelverk,
som behöver dessa dolda samband/beroenden ?
Personligen är jag fascinerad av regelverkets förmåga att vara förutseende, och är övertygad om att
matematiken inte blandar in ovidkommande samband i regelverket.

/ Illusionen

Roligt att se ett inlägg från dig utan en massa matematiska uträkningar, (roligt för en som inte gillar matte)
Du försöker tydligen finna "den yttersta verkligheten", eller det som kallas för Tao i kinesisk religion/filosofi.
Enligt denna "tro" kommer denna yttersta verklighet alltid att undfly oss eftersom den aldrig
kan förklaras med förnuftet, endast upplevas med känsla/intuition.
Matematiken är ett av människan skapat språk. Detta språk kan användas till att bevisa samband.
Frågan är om det räcker till för att förstå den yttersta verkligheten. Jag tvivlar.

Läser du tidigare inlägg, så finner du att jag skriver citat,”det kommer alltid att finnas nya dörrar att öppna”.
Matematikens regelverk baseras på vår förnimbara verklighet och har därigenom en inneboende begränsning.
Matematiken kan då (enligt min åsikt) aldrig förse oss med kunskap om den ”yttersta verklighet” du nämner.
Läs gärna även det jag skriver 3 okt 2015 18:00 ang (jagets) PERSPEKTIV-GRÄNS-ÖVERSKRIDANDE.
Vi verkar alltså av någon outgrundlig anledning här vara överens.
I övrigt anser jag att ditt inlägg är en klok sammanfattning, jag instämmer.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=H3-IoylSOuc

[Illusionen]

.
ANG TID

Några slumpmässigt valda citat ang vad tid anses vara, hämtade från denna tråd, och tråden, Vad är tid ?.

P: Tid är det vi avser med avståndet mellan två koordinatpunkter i rumtiden.
A: Tid möjliggör rörelse.
P: Tiden existerar alldeles oberoende av något subjekt som kan mäta och definiera.
TT: Jag tror tid endast manifesterar en existensform, som en egenskap.
P: Tiden uppkommer genom att allt förändras, blir till något annat.
A: Tid är det som möjliggör att vi kan röra oss i 3D-rummet och att processer och tillståndsförändringar
kan förverkligas i denna rymd.
P: Tid kan definieras som en dimensionell egenskap, det mätbara avståndet i rumtiden som uppkommer mellan händelser.
A: Tid är det vi mäter med klockor, enligt fysiken.
TT: Tid är för det första en kvantitet som genereras av det tredimensionella rummet.
P: Om något genereras så beror det på att något finns i rummet som genererar.
Z: Jag kan sträcka mig så långt som till att våga påstå att tid är lika med rummet i sig självt.
P: Avståndet mellan två händelser i rumtiden definieras som tid.
TT: Där finns problematiken, tiden är ett mätbart flöde utan dimension.
TT: Finns kanske någon underliggande verklighet som inte kan beskrivas med dessa termer.
S: Men begreppet TID behövs inte och kan inte mätas. Snöar vi in på enbart en "linjär axel" missar vi helheten.
TT: Tid definieras nog inte något man mäter med klocka. Jag har aldrig läst en definition på tid.
A: Tid är det som skiljer upplevda händelser och processer åt.
P: Tiden multiplicerad med ljushastigheten c, får samma dimension som längdkoordinaterna, och tiden kan
därför uppfattas som en fjärde dimension.
S: Händelser ställs mot händelser i rummet, men hur kommer tiden in i bilden?
P: Tiden har den fundamentala egenskapen att förändring kan ske.
S: Det är inte tiden som gör att saker kan ske, det är rummet som möjliggör rörelse.
P: Förändringar, rörelse, svängningar är grunden till tid och ger möjlighet att mäta tid, svängningstal,
utsträckning mellan händelser etc. Jag kan inte bryta ner tid i mer fundamentala begrepp.
TT: Problemet med tid är att tiden har egenskapen att vara kvantifierbar, mätbar, men saknar fysikaliska egenskaper.

Dessa punkter, enskilt och/eller i kombination, ger EJ svar på frågan, VAD ÄR TID ?

RUM-TID är en växelverkan-effekt på FÄLT-nivå i vilken, enligt konceptets beskrivning, såväl produkt som kvot
ingår i den atomära modellen/beskrivningen.
TID (inkl partikel/kvanta mm) utgör vxv-resultat av produkt och kvot, ur resp referensperspektiv/förankring,
att likna vid referensberoende interferensmönster, bestående av ”densitets-avvikelser”, vilket beskrivs detaljerat
i konceptet. Det är relationerna mellan dessa densiteter som formar ΔØ och rum-tid inkl atomära fenomen.
Den tidigare redovisade Eulertabellen återspeglar detta. Växelverkan-NAVET (”centrum” för vxv) är därigenom
KOMPLEXT, och kan då EJ beskrivas reellt, t ex som reella koordinater och/eller punkter i rummet.
Det är således inte möjligt att enbart använda sig av våra atomära (verkliga) storheter och begrepp för att
definiera fenomenet TID. Att t ex använda reell RÖRELSE för att förklara tid, är då dömt att misslyckas.
Som ex är medvetandets REFERENS ur det atomära perspektivet inte STATISK till sin natur, utan
DYNAMISK och KOMPLEX. Maskerings-FÖRANKRINGEN är då även den komplex till sin natur.

Notera gärna att fälthastigheten, c, ur REFERENS-perspektivet, mot bakgrund av ovanstående
betraktelsesätt, representerar en strukturell ”relation”.

Det är mot denna bakgrund ni ska se min nyligen presenterade definition av tid.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=LJHmvrkOSqU

Anm
För några veckor sedan bad jag moderatorn att radera mitt konto, men så har ej skett av någon orsak.
Jag misstänker att det hänger samman med att jag fortsatt skriva inlägg.
Det finns inte så mycket mer att tillägga från min sida, och när nu definitionen av tid har tillkommit
kan det vara lämpligt att sätta punkt här. Ev återkommer jag senare med en omarbetad text i vilken
bl a det atomära begreppet RESONANS ges en mer framträdande roll.

[Illusionen]

Hej Sigurd, trevligt att du är tillbaka !

Vill här ge dig en kort uppdatering ang fenomenet TID (som tyvärr ingen visar tecken på att förstå).
Resonemangen ni för i tråden, Vad är tid?, refererar, såvitt jag förstår, till vår verklighet, och innefattar då redan
begrepp som rum och tid. Svar på frågan, Vad är tid ?, kan dock ej enbart sökas inom vår förnimbara verklighet.
Det vore som att ”tiden” skulle lyfta sig själv i håret. För att söka förklaring till begreppet tid bör resonemanget
därför utsträckas till att även omfatta den abstrakta bakgrunden ”bortom” verkligheten.
Matematiken återspeglar verkligheten och är då här otillräcklig som hjälpmedel.
Matematiken behöver därför kompletteras med ”modeller” när abstrakta växelverkan-mekanismer söks.
För detta krävs (enligt min åsikt) separata modeller för växelverkan, respektive medvetandets referens.
Ni kan m a o inte utgå från att det endast förekommer en renodlad typ av växelverkan, utan ”jaget” är ,
via sitt individuellt förankrade referens-perspektiv, sannolikt ”perspektivgränsöverskridande”.
Jagets individuella förankring medför således att den ömsesidigt likvärdiga/normerade växelverkan ur
medvetandeperspektivet förnims ur ett komplext sidställt perspektiv (= Ej normerat perspektiv).
TID är då (enligt modellen) en "funktion" av DIFFERENSEN mellan skilda perspektiv.
En konsekvens av detta är att växelverkan sker relativt/via ett komplext NAV, vilket i förlängningen resulterar
i (relativt medvetandet) såväl INTERNT som EXTERNT perspektiv.
Det interna perspektivet ger materia dess ”egenskaper”, vars orsaker du efterfrågade för något/några år sedan.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=-ciFTP_KRy4

[Pilatus]

Resonemangen ni för i tråden, Vad är tid?, refererar, såvitt jag förstår, till vår verklighet, och innefattar då redan begrepp som rum och tid.

Det är säkert klokt att utgå från vad vi kan veta om vår verklighet.

[SigurdV]

Kul att se dig igen Illusionen!

Som vanligt säger du väsentliga saker på ett opedagogiskt och svårbegripligt sätt,
men jag har fortfarande intrycket att vi inte ligger långt från varandra när det gäller att tolka det verkliga.

Svar på frågan, Vad är tid ?, kan dock ej enbart sökas inom vår förnimbara verklighet.
Det vore som att ”tiden” skulle lyfta sig själv i håret.

Jag skulle säga att man måste skilja mellan det Interna och Externa perspektivet!

Matematiken återspeglar verkligheten och är då här otillräcklig som hjälpmedel.
Matematiken behöver därför kompletteras med ”modeller” när abstrakta växelverkan-mekanismer söks.

Jag tror jag förstår vad du menar men jag håller inte med om att "modellen" kan vara icke-matematisk därför att matematik är ett universellt språk och den sökta kompletterande modellen kommer alltså att kunna översättas till matematiska formler...

För detta krävs (enligt min åsikt) separata modeller för växelverkan, respektive medvetandets referens.
Ni kan m a o inte utgå från att det endast förekommer en renodlad typ av växelverkan, utan ”jaget” är ,
via sitt individuellt förankrade referens-perspektiv, sannolikt ”perspektivgränsöverskridande”.

Jag tror du menar att jaget är transcendent
och/eller har transcendenta förmågor (för att tala fackfilosofiskt).

Jagets individuella förankring medför således att den ömsesidigt likvärdiga/normerade växelverkan ur
medvetandeperspektivet förnims ur ett komplext sidställt perspektiv (= Ej normerat perspektiv).

Och så är vi där igen: Jag får inte in hela din tanke i medvetandet!
När jag kommer till "sidställt" blir allting svart...
Öh... Jag fick förresten svindel redan vid "normerade".

PS: Jag ser att du finns i Västerås!
Där är jag ungefär en gång i månaden eftersom jag är med i Visans Vänners Orkester.

[Illusionen]

Kul att se dig igen Illusionen!

Som vanligt säger du väsentliga saker på ett opedagogiskt och svårbegripligt sätt,
men jag har fortfarande intrycket att vi inte ligger långt från varandra när det gäller att tolka det verkliga.

Svar på frågan, Vad är tid ?, kan dock ej enbart sökas inom vår förnimbara verklighet.
Det vore som att ”tiden” skulle lyfta sig själv i håret.

Jag skulle säga att man måste skilja mellan det Interna och Externa perspektivet!

Matematiken återspeglar verkligheten och är då här otillräcklig som hjälpmedel.
Matematiken behöver därför kompletteras med ”modeller” när abstrakta växelverkan-mekanismer söks.

Jag tror jag förstår vad du menar men jag håller inte med om att "modellen" kan vara icke-matematisk
därför att matematik är ett universellt språk och den sökta kompletterande modellen kommer alltså att kunna översättas
till matematiska formler...

För detta krävs (enligt min åsikt) separata modeller för växelverkan, respektive medvetandets referens.
Ni kan m a o inte utgå från att det endast förekommer en renodlad typ av växelverkan, utan ”jaget” är ,
via sitt individuellt förankrade referens-perspektiv, sannolikt ”perspektivgränsöverskridande”.

Jag tror du menar att jaget är transcendent
och/eller har transcendenta förmågor (för att tala fackfilosofiskt).

Jagets individuella förankring medför således att den ömsesidigt likvärdiga/normerade växelverkan ur
medvetandeperspektivet förnims ur ett komplext sidställt perspektiv (= Ej normerat perspektiv).

Och så är vi där igen: Jag får inte in hela din tanke i medvetandet!
När jag kommer till "sidställt" blir allting svart...
Öh... Jag fick förresten svindel redan vid "normerade".

PS: Jag ser att du finns i Västerås!
Där är jag ungefär en gång i månaden eftersom jag är med i Visans Vänners Orkester.

Modellen jag använder mig av är baserad på ett abstrakt ”hållfasthets-perspektiv”.
Hållfasthetsläran förser det förda resonemanget (tänjningar i G mm) med en bakomliggande logik.
Modellen beskrivs dock via matematik, och då mer specifikt via kombinationer av Eulers formel.
Modellen tillför därigenom något utöver det matematiken isolerat kan erbjuda.
Det krävs alltså i mitt fall en kombination av matematik och logiskt förankrad modell,
för att nå ”bortom” verkligheten.

Om jag tolkar innebörden i ordet/begreppet transcendent rätt (?) bör mitt modell-beroende uttryck,
”perspektivgränsöverskridande”, kunna ses som en typ av transcendent funktion.
När filosofen och ingenjören möts förstår de inte alltid varandra så lätt.

Det finns en fortsättning på det jag skrivit hitintills, som jag benämner ”avig och rät”.
Det innebär att modellen ovan, är överlagrad grundtillståndet, G. Det är G:s ”dynamik” som sedan
i förlängningen bl a förklarar hur begreppet oändlighet skall tolkas.
Oändligheten, så som många tänker sig den, existerat inte. Samma gäller för Big Bang.

/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=zsXPdrJZC6E

[Pilatus]

Oändligheten, så som många tänker sig den, existerat inte.

Jo visst existerar sådana mängder som är oändliga. Från en oändlig mängd av någonting kan man tar bort en mängd och den är fortfarande är lika stor.

Samma gäller för Big Bang.

Du borde damma av din gamla lärobok från skoltiden. Väte och helium anses ha bildats vid den stora smällen. Enligt modellen bildades de första lätta isotoperna långt innan det fanns stjärnor.

Den gamla steady state-teorin är sedan länge övergiven.

[Illusionen]

Oändligheten, så som många tänker sig den, existerat inte.

Jo visst existerar sådana mängder som är oändliga. Från en oändlig mängd av någonting kan man tar bort en mängd och den är fortfarande är lika stor.

Samma gäller för Big Bang.

Du borde damma av din gamla lärobok från skoltiden. Väte och helium anses ha bildats vid den stora smällen. Enligt modellen bildades de första lätta isotoperna långt innan det fanns stjärnor.

Den gamla steady state-teorin är sedan länge övergiven.

Dina kommentarer får mig att tro att du har för bråttom (och då missar poängen), så förklara gärna hur du resonerar och tolkar citat,
”Det innebär att modellen ovan, är överlagrad grundtillståndet, G.
Det är G:s ”dynamik” som sedan i förlängningen bl a förklarar hur begreppet oändlighet skall tolkas.”

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=HCXIGJ9y9rk

[Pilatus]

Dina kommentarer får mig att tro att du har för bråttom (och då missar poängen), så förklara gärna hur du resonerar och tolkar citat.

Men du har fel om du skriver att: "Oändligheten, så som många tänker sig den, existerat inte."

Det skulle betyda att oändlighet är ett begrepp som du förnekar. Men det finns till exempel oändligt många primtal.

Om du menar att oändlighetsbegreppet inte är tillämpbart på den reella verkligheten så är det åtminstone mycket diskutabelt. Och jag är inte alls säker på att din tes håller.

Om oändlighetsbegreppet inte behövs i din egen modell så har du förstås all rätt att formulera dig som du önskar. Att du själv är övertygad är ju bra, men det förändrar ingenting utanför din egen hypotes. Världen ser ut som den gör och Big Bang och alla andra teorier lever vidare.

[Illusionen]

Dina kommentarer får mig att tro att du har för bråttom (och då missar poängen), så förklara gärna hur du resonerar och tolkar citat.

Men du har fel om du skriver att: "Oändligheten, så som många tänker sig den, existerat inte."

Det skulle betyda att oändlighet är ett begrepp som du förnekar. Men till exempel att primtal finns det oändligt många av.

Om du menar att oändlighetsbegreppet inte är tillämpbart på den reella verkligheten så är det en annan diskussion.
Men jag är inte alls säker på att din tes håller.

Matematiken återspeglar verkligheten (hur många ggr ska jag behöva skriva detta), och då/där ”existerar” illusionen oändlighet.
Det är alltså den blå-markerade texten som jag syftar på, så där är du troligen på rätt spår.
Att du skulle tro på min "tes" är inte något jag förväntar mig, så diametralt olika som vi ser på fysiken.
Det som förvånar mig är att du likväl är så intresserad av tråden du uppenbart inte tror på.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=COnUYe_jdhk

[Pilatus]

Matematiken återspeglar verkligheten (hur många ggr ska jag behöva skriva detta), och då/där ”existerar” illusionen oändlighet.

Nej, men jag skulle vilja vända på den meningen och säga att det är matematiken som är ett användbart verktyg för att beskriva verkligheten. Om vi räknar rätt så brukar modellerna fungera. Utan empiri blir det bara litet torr kritfysik av hypoteserna. Ofta kan en beskrivning av ett tänkt experiment som, om de kunde genomföras, skulle kunna belägga eller falsifiera en hypotes.

Efter ditt senaste inlägg är det inte lätt att veta hur du ser på begreppet oändlighet. Eller tillskrev du oss andra att ha en bild av vad oändlighet är som du inte vill godta?